Storslam för rödgröna laget
Många var de socialdemokrater som med skräck sett fram emot denna kväll. I kväll skulle alla ansträngningar kunna visa sig vara förgäves, när Janne Josefsson utförde karaktärsmord på Göran Persson. Men vad fick vi se - en lång repris som avslutades med femton-tjugo minuter om Göran Perssons husbygge. Visst var det natursköna bilder när kameran svepte runt det Persson i utfrågningen kallade den vackraste platsen på jorden, men inte var det något vidare scoop inte. Ett trött omkok av gamla reportage av Janne Josefsson - det kan i sig vara bra TV, men inte var det vidare uppseendeväckande inte. Ett antiklimax efter de uppskruvade förväntningarna.
Nu verkar det som att kvällens enda nyhet om husbygget blir att Göran Persson och Anitra Steen var nyförälskade. En flopp för dem som försöker vinna valet på att skandalisera socialdemokratin!
I TV4:s utfrågning framträdde Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Göran Persson. De var alla tre väldigt vältrimmade, med svar på tal och tydlig ideologisk ryggrad. Lars Ohly klargjorde vänsterpartiets hållning att det demokratiska inflytandet över ekonomin måste växa, Maria Wetterstrand förklarade att miljöpartiet vill ha ett samhälle där människor inte slits ut och Göran Persson - som pressades betydligt hårdare än de övriga två - klarade frågorna om utnämningsmakt och husbyggen galant och med charm.
I den avslutande diskussionen klargjordes för väljarna att socialdemokratin är öppen för en koalitionsregering med medverkan från partier som ställer sig bakom den svenska välfärdsmodellen och en traditionell utrikespolitik. Jag, som länge talat mig varm för en rödgrön koalitionsregering av den modell som redan tillämpas i många kommuner och landsting också på riksplanet, tyckte det kändes mycket lovande för framtiden.
I övrigt känns det bra att Marita Ulvskog nu tar bladet från munnen efter flera dagar med allt mer besvärande besked om folkpartiledningens agerande sedan dataintrånget blev känt för Johan Jakobsson i mars. Ulvskog ber nu Lars Leijonborg att erkänna att han ljugit.
Och Leijonborg är uppenbarligen mycket besvärad i nuläget. Titta på TV4:s intervju, hur Leijonborg flippar fyra minuter in i intervjun och börjar ge sig på journalistkåren i stort genom att säga att "du ställer väldigt oprecisa påståenden som ju är felaktiga. Ja, ni begär av mig att jag ska ge precisa svar men du bara pratar och säger saker som inte är riktiga". Att bete sig som Leijonborg gör inför en reporter från TV4 och säga att "du måste ha varit utomlands" med mera är resultatet av en partiledare under stark press och i fullständig obalans.
Och samtidigt pågår den andra valrörelsen. Knackat på ett åttiotal dörrar i kväll, men nu ska jag sova lite innan morgondagens valkamp börjar. Gladast vinner!
Nu verkar det som att kvällens enda nyhet om husbygget blir att Göran Persson och Anitra Steen var nyförälskade. En flopp för dem som försöker vinna valet på att skandalisera socialdemokratin!
I TV4:s utfrågning framträdde Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Göran Persson. De var alla tre väldigt vältrimmade, med svar på tal och tydlig ideologisk ryggrad. Lars Ohly klargjorde vänsterpartiets hållning att det demokratiska inflytandet över ekonomin måste växa, Maria Wetterstrand förklarade att miljöpartiet vill ha ett samhälle där människor inte slits ut och Göran Persson - som pressades betydligt hårdare än de övriga två - klarade frågorna om utnämningsmakt och husbyggen galant och med charm.
I den avslutande diskussionen klargjordes för väljarna att socialdemokratin är öppen för en koalitionsregering med medverkan från partier som ställer sig bakom den svenska välfärdsmodellen och en traditionell utrikespolitik. Jag, som länge talat mig varm för en rödgrön koalitionsregering av den modell som redan tillämpas i många kommuner och landsting också på riksplanet, tyckte det kändes mycket lovande för framtiden.
I övrigt känns det bra att Marita Ulvskog nu tar bladet från munnen efter flera dagar med allt mer besvärande besked om folkpartiledningens agerande sedan dataintrånget blev känt för Johan Jakobsson i mars. Ulvskog ber nu Lars Leijonborg att erkänna att han ljugit.
Och Leijonborg är uppenbarligen mycket besvärad i nuläget. Titta på TV4:s intervju, hur Leijonborg flippar fyra minuter in i intervjun och börjar ge sig på journalistkåren i stort genom att säga att "du ställer väldigt oprecisa påståenden som ju är felaktiga. Ja, ni begär av mig att jag ska ge precisa svar men du bara pratar och säger saker som inte är riktiga". Att bete sig som Leijonborg gör inför en reporter från TV4 och säga att "du måste ha varit utomlands" med mera är resultatet av en partiledare under stark press och i fullständig obalans.
Och samtidigt pågår den andra valrörelsen. Knackat på ett åttiotal dörrar i kväll, men nu ska jag sova lite innan morgondagens valkamp börjar. Gladast vinner!
Kommentarer
Jodå, Guillou och Rosenberg är roliga gamla maoister. Trevligt att TV 4 vågar visa litet ryggrad (Birgitta Olsson valde för övrigt den givna politiskt korrekta, feministiska angreppspunkten att kritisera utfrågarvalet när det blev klart). Jag antar att det är den gamle vänsterräven Jan Schermans förtjänst. (Jodå, till och med TV 4 är infiltrerat av den förfärliga 70-talsvänstern, ve och fasa, vad skall privatiseringsfundamentalisterna ta sig till?)
Jag tycker att det är alldeles förträffligt att de vågade sig på att ställa så obekväma fritänkarfrågor med grundläggande principiella aspekter. Kritiken vad gäller terroristbekämpning (?) och ingrepp i den personliga integriteten samt utpekande av etniska och sociala grupper hade svenska liberaler utan vidare kunnat instämma i. En gång i tiden. Vad gäller utnämningsmakten håller jag med Rosenberg. Som Lars Ohly någon gång sagt: Norge är världens bästa land.
Däremot tror jag inte alls på en regering där (V) får vara med. Sverige är inte Norge. Om det svenska centerpartiet var som det norska, skulle vi kunna snacka business. Men nu är det inte så. Och det har i grunden inte att göra med ideologi, utan med socioekonomiska realiteter. I alla fall: det absolut troligaste vid en fortsatt rödgrön majoritet är att Göran Persson accepterar Miljöpartiet, i brist på andra alternativ, och eftersom han är så illa tvungen att ge sig för deras tryck, men Vänsterpartiet kommer inte med – den socialdemokratiska partinomenklaturan kämpar ganska uppenbart mot det med näbbar och klor, och Vänsterpartiet självt är heller inte alls lika engagerat som Miljöpartiet för att få ministertaburetter – det finns en stor skeptisk vänsteropinion inom Vänsterpartiet som anser att det är bättre att vara kvar utanför regeringen och pressa på där – tidigare har Aron Etzler, till exempel, sagt detta rakt ut många gånger. Lars Ohly har också, efter att ha blivit utsatt för ett visst förlöjligande i regeringsfrågan, relaterat till tidigare opinionssiffror, bland annat av Peter Eriksson, tonat ned kravet på regeringsmedverkan och säger nu att styrkan i det kravet beror på vilket mandat väljarna ger honom, det vill säga på hur bra Vänsterpartiets valresultat blir. Din jämförelse med svenska kommuner är för övrigt heller inte relevant. Kom igen: det finns små kommuner där Vänsterpartiet styr tillsammans med bland andra Moderaterna, men så får vi det rimligtvis aldrig på nationell nivå, och tur är väl det.
Mest intressant blev det för övrigt när Rosenberg pressade Persson om Hamas. Persson hade inget vettigt svar att ge på varför Sverige skall bojkotta just Hamas men inte Nordkorea, Saudiarabien (en "utmärkt" militär och ekonomisk samarbetspartner för övrigt) eller andra (om man ser till handling, inte till ord) betydligt värre skurkar än Hamas. Oförblommerat vänsterradikal som jag är kunde jag inte låta bli att tänka på George Bush pekpinnar och tirader när Persson predikade om att även ifall bojkotten kan ha varit en starkt bidragande orsak till krisen och kriget, så var det väl inget argument mot bojkotten – i så fall var det väl desto bättre skäl för palestinierna att ha tänkt sig för innan de valde Hamas. De kanske blev bombade till gård och grund men det borde de ha tänkt på att de kunde bli innan de gick till valurnorna – det tycks vara kontentan av resonemanget. Bisarrt. Sedan när blev pekpinnepolitik utan hänsyn till socioekonomiska realiteter (exempelvis det radikalkonservativa flaggskeppet turned katastrofprojektet irakinvasionen) socialdemokratisk politik? När Persson med emfas sade (citerat ur minnet med reservation för den exakta ordalydelsen): "Vi kan aldrig acceptera samarbete med regeringar som använder våld. Vad skulle hända med världen då?" hade åtminstone jag svårt att hålla mig för skratt. Självparodiskt. Vilken värld lever Göran Persson i? Följer han med utrikesnyheterna? Vet han vad Israel, USA, Ryssland, Saudiarabien, Pakistan, Kina osv osv gör dagligen och stundligen?
Så vitt jag förstår tänker inte Persson regera med någon annan, och miljöpartiet vill inte regera med vänsterpartiet. Miljöpartiet vägrar stötta en s minioritetsregering. Vänstern vill införa 200 000 nya jobb i offentlig sektor.Miljöpartiet vill avskaffa räntan. Göran Persson vill gärna samarbeta med någon trovärdig.
Inför det här valet finns det bara ett regeringsalternativ tyvär.
Det finns många möjliga regeringskonstellationer som inte innebär Alliansens ökade klyftor och sänkta skatter med 100 miljarder kronor. Och det är väldigt tur för Sverige. Stoppa alliansen den 17 september!
Hoppas nu att kvällens om Reinfeldt är lika menlöst. Jag slipper helst slippriga, halvfabricerade skandaler så här de sista dagarna.
Mindre pengar tillbaka om man tippar på Allians för Sverige.
1,80 för Alliansen
1,90 För S+v+mp
7.00 För egen S-majoritet
Intressant eftersom att en statistiker från SU nyligen uttalade sig i SVT 24 och sa att vadslagningsoddsen generellt sett är träffsäkrare än opinionsundersökningen, med den brasklappen att det gäller när marknaden är utvecklad.