Inlägg

Visar inlägg med etiketten Kulturpolitik

Ett anspråksfullt förslag

En debatt har seglat upp kring Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek (ARAB) till följd av de drastiska nedskärningar som nu föreslås för att få ihop plus och minus i organisationens budget. Som engagerad i kultur, historia och bildning klappar hjärtat starkt för denna fråga, och för dem som nu brottas med den. Jag vill ge mina egna personliga inspel till diskussionen, som jag för tydlighets skull ska säga inte avspeglar någon annan uppfattning än min egen. Det ska inte ses som en direkt kommentar till vad styrelse och ledning för ARAB gör utifrån de förutsättningar de har, utan snarare som ett inspel till hur vi som är engagerade i den breda arbetarrörelse som är huvudmän för denna institution bör se på dess långsiktiga framtid. Jag tar risken att bli konkret - inte för att jag tycker man i ett sådant här skede ska låsa sig till enskilda detaljer utan för att ge en gestaltning av hur en sådan här verksamhet skulle kunna se ut och vad den skulle kunna innebära. Jag har länge tyckt at...

Allas rätt till eget skapande

I lördags hade jag äran att hålla tal på Runös röda kulturfestival i egenskap av kulturpolitiskt ansvarig för Arbetarnas Bildningsförbund. På begäran publicerar jag här talet i sin helhet: Tack för inbjudan att vara här på Runös röda kulturfestival – en viktig händelse i svensk arbetarrörelses historia. För något håller på att hända. Fler och fler förstår att ska det finnas en arbetarrörelse räcker det inte med att prata lagar, avtal och socialförsäkringar med tekniska termer så vi storknar. Ska vi nå människors hjärtan behövs det något annat. Kulturen är central för alla som vill påverka ett samhälle. Kulturella yttringar – musik, litteratur, film, bildkonst osv – kan uttrycka människors hopp och längtan och inspirera till förändring. Men de kan också konservera och passivisera. Det svenska tidiga 1900-talet var en tid av kulturell förändring. Folkskolan och arbetarklassens bildningsarbete gav fler människor makten över ordet, och många använde denna makt till att uttry...

Mer kultur i arbetarrörelsen - mer arbetarrörelse i kulturen!

Detta är anförandet jag precis höll under punkten "Vårt parti" på den extra partikongressen: ”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är. Men handen leder oss också utåt så att vi känner igen oss i andra.” Så fint formulerade sig Håkan Juholt igår. Och visst måste vi socialdemokrater stå upp för de förutsättningar för eget skapande genom hela livet som vi varit med och skapat. Visst måste vi utveckla teatrar, bibliotek, samlingslokaler och välfärdsinstitutioner, och fortsätta stå upp för att studieförbunden ska kunna fortsätta göra en annan värld möjlig genom studiecirklar, föreläsningar och kulturprogram i hela vårt land. Men det är bara hälften av socialdemokratins kulturpolitiska uppdrag. I de offentliga organen är vårt uppdrag att stärka kulturens roll i allmänhet och se till att den kommer alla till del. Men som parti och som folkrörelse har vi också uppgiften att stärka sådan kultur som uttrycker våra värderingar. Det sägs att det ...

Våra fina torg kan vara annat än parkeringsplatser

Om jag har blivit en aning dålig på att blogga på sistone, så är det för att jag numera skriver mina alster på ledarplats i UppsalaDemokraten . Men här är den reservation som vi rödgröna i Kulturnämnden idag lämnade mot det borgerliga beslutet att gå emot en motion om att göra om parkeringsplatserna S:t Erikstorg och Fyristorg till vistelsetorg: Vi delar motionärernas ståndpunkt att S:t Erikstorg och Fyristorg bör omvandlas till stadsrum. Miljöerna i Uppsalas historiska stadskärna kan användas på betydligt mer kreativa sätt än som parkeringsplatser. Kulturnämnden bör självfallet medverka i en sådan omvandling. Som motionärerna skriver kommer stadskärnan aldrig kunna konkurrera med externhandeln i tillgänglighet med bil. Att göra innerstadsmiljön mer attraktiv att vistas i gör Uppsala som helhet mer attraktivt för boende och besökande. Därför är att göra dessa två torg i vårt historiska centrum till vistelsetorg mer prioriterat än att använda dem som parkeringsplatser i gatuplan. Det fi...

Varför lägga ner bygdebiblioteken utan att ens fråga folk först?

Det är inte så ofta jag reserverar mig i Kulturnämnden. Inte för att jag inte är engagerad i frågorna - tvärtom - men för det mesta brukar vi kunna komma fram till bra och konstruktiva lösningar för att utveckla Uppsalas kulturverksamhet i politisk enighet. Men så inte idag. Förslaget till avtal mellan Kulturnämnden och Produktionsnämnden för vård och bildning om folkbiblioteksverksamheten (ja, jag vet, men så heter det…) skulle beslutas och i förslaget fanns nedläggningen av tre “utlåningsstationer” - små bygdebibliotek - i Gunsta, Järlåsa och Länna. Dessa tre enheter är före detta folkbibliotek, som lades ner på 80-talet och som drivits vidare av ideella krafter. De tre små bygdebiblioteken kostar kommunen 70 000 kronor per år totalt - där hälften av summan är hyreskostnaden för en lägenhet som rymmer verksamheten i Gunsta. Det går att se på denna fråga på olika sätt. Ett perspektiv är att verksamheterna inte är lika välskötta som ett reguljärt bibliotek och att lokalerna i flera fal...

Bakläxa till Kulturutredningen

Kulturnämnden i Uppsala kommun har nu tagit ställning till Kulturutredningens betänkande. För att sammanfatta svaret i en mening kan man säga att vi ger utredningen bakläxa. Som jag skrivit tidigare , så har jag en hel del synpunkter på förslaget och på vad vi skulle behöva i stället. Och som min parti- och nämndkollega Enn Kokk redan berättat så delas många av dessa synpunkter också av den borgerliga gruppen i nämnden. Hanteringen av denna remisstext handlar om politik på riktigt, fjärran från schablonbilder och löpsedelsrubriker. Kulturnämnden ordnade en hearing ganska snart efter att utredningen kommit, och samlade in synpunkter från många delar av det professionella kulturlivet i Uppsala. Jag och nämndens ordförande Jan-Erik Wikström (Fp) deltog tillsammans med kontoret på en remisskonferens i Borlänge där vi fick del av ytterligare fler synpunkter. Det hela har diskuterats i partigrupperna och i presidiet, och en första text togs fram av kulturkontoret. Den borgerliga gruppen ha...

För en generell kulturpolitik

Under de dryga två år jag varit vice ordförande i Kulturnämnden i Uppsala har jag många gånger haft tillfälle att fundera över kulturpolitikens status. Jag har nu läst stora delar av Kulturutredningen och deltog i torsdags i en hearing kring denna i nämndens regi . Detta något ostrukturerade inlägg avspeglar litegrann av de tankar jag har kring kulturpolitikens framtid. Det finns en utbredd och seglivad uppfattning att det offentliga lägger för mycket pengar på kultur. Synovates/Sveriges Kommuner och Landstings undersökning om medborgarnas skattevilja från i fjol visar att väljarna har en stor vilja att betala hög skatt för att finansiera en god kvalitet i välfärden. Denna skattevilja är betydligt lägre på kulturens område. Hur kommer detta sig? Ju mer jag tänkt på frågan varför det finns en sådan skepsis till att öka stödet till just kultur, desto mer självklart har det känts för mig att det hänger samman med att kulturpolitiken saknar ett rättighetsperspektiv. Jag tror att...

Kultursatsningar mot krisen - mest till dem som fått minst!

Den rödgröna oppositionen i Kulturnämnden kommer att motsätta sig dagens nedskärningsbeslut, som bland annat innebär att Rasbobiblioteket läggs ned och att öppettiderna i Gränbybiblioteket minskas. Vårt alternativ till den borgerliga nedskärningspolitiken är att i stället investera i kultur för alla enligt principen "mest till dem som fått minst". Kulturen bör bidra till en offensiv politik för att möta krisen. Därför vill vi öka anslagen till kulturevenemang utanför stadskärnan och utanför staden. Därför vill vi införa ett riktat evenemangsbidrag för verksamheter sommartid. Och därför vill vi öka anslagen till kulturverksamhet av och för Uppsalabor mellan 18 och 25 år. Rödgrönt särskilt yttrande mot kulturnedskärningarna Kultursatsningar mot krisen – ge mest till dem som fått minst! Det är i svåra tider – i tider av brist och knapphet, av oro och rädsla för framtiden – som kulturen är som allra viktigast. Inte minst för dem som drabbas hårdast av krisen. R...

Uppsala en kulturstad, om än inte kulturhuvudstad

I går eftermiddag kom beskedet - Uppsala går inte vidare i tävlingen om vilken svensk stad som blir Europas kulturhuvudstad 2014. Det är naturligtvis oerhört tråkigt att Uppsala inte klarade av att få juryn att förstå hur bra ett kulturhuvudstadsår i Uppsala hade varit. Processen för att få fram en ansökan har varit väldigt nyttig. Vi sade oss att även om vi inte vinner, så ger det en injektion och ett antal nya tankar om hur vi ska utveckla staden med kultur. Nu finns det en stor mängd bra idéer på kulturverksamhet som kan lyfta vår stad, och jag hoppas nu att vi får genomföra så mycket som möjligt även om det inte koncentreras till ett år. Inte minst förtjänar planerna om Gottsunda som kulturstadsdel att genomföras.

Kulturen som (fossilfri) motor

Det är inte varje dag UNT:s spalter fylls med artiklar skrivna av företrädare för både majoritet och opposition, men idag finns där en artikel om varför det är rätt att Uppsala ansöker om att bli Europas kulturhuvudstad skriven av mig och Jan-Erik Wikström (fp). För övrigt tycker jag att riksbankens direktion försöker skjuta elefanter med knallpulverpistol när de höjer räntan för att få ner prisökningarna . Riksbankschef Ingves kan hindra nyinvesteringar, få till fler uppsägningar och ge villaägare sömnlösa nätter med sina räntehöjningar. Men han kan knappast hindra en inflation som drivs av att oljan och maten blir kraftigt dyrare över hela planeten. Visst, räntehöjningen är till viss del orsakad av politik , och guldregnet över de rika är vansinnigt av alla möjliga anledningar. Men ska man på allvar göra något åt inflationen måste det till kraftiga insatser för att minska oljeberoendet världen över - utan att för den sakens skull börja använda våra bästa jordar till att odla etanol...

True believers mellan två eldar

Direkt efter den irländska folkomröstningen tycktes uppslutningen vara stor i EU-etablissemanget att man skulle köra på i alla fall som om inget hade hänt. Men nu börjar det bli oro i leden och land efter land darrar på manschetterna kring Lissabonfördraget. I Tjeckien och Tyskland pågår nu rättsliga prövningar av ifall man verkligen kan underteckna fördraget, medan Polens president tycks vilja frysa ratificeringen helt och hållet. Detta är naturligtvis väldigt tacksamt för den svenska socialdemokratiska partiledningen. För trycket från rörelsen är massivt för att inte godkänna fördraget utan garantier för kollektivavtalen och konflikträtten. Samtidigt vill partiledningen inte stå med skammen i EU för att ha skjutit upp fördragets godkännande. Men nu kan Urban Ahlin med gott samvete kovända i frågan och säga att det " finns nu ingen anledning att stressa fram " med ratificeringen. Man tycker sig höra en rejäl pust av lättnad - off the hook. Efter ett sådant här besked är det ...

Politikens förändringskraft: Exemplet Stenhagen

När jag var fem-sex år var vi ett helt gäng som rymde från dagis. Vi gick omkring i skogarna bortom Berthåga lekplats, det kändes som mil efter mil av skogar och träsk. Till slut hittade vi en liten skogsväg som förde oss tillbaka mot civilisationen. Ett par år senare expanderade Uppsala vidare västerut, och rymlingsmarken fylldes med nya vackra hus i tegel och trä. De första barnen från området fick vara med oss Berthåga- och bortre Luthagenbarn på den bullerbyidylliska Eriksskolan. De tillfälliga byggnader som hyste de nya eleverna i väntan på att Stenhagenskolan skulle stå klar gav upphov till begreppet ”barackbarnen”. Det hade säkert också sin betydelse att de flesta av dessa barn som inte gick i de vackra stenhusen utan i dragiga längor uppsmällda på skolgården råkade ha en annan etnisk bakgrund än oss rågblonda knattar. Den mark där jag och mina dagiskompisar – de flesta av dem själva barn till rymlingar från chockdoktorernas södra Latinamerika – hade rymt var nu en frist...

Uppsala kommun bryter fortfarande mot lagen

Vid dagens sammanträde i kulturnämnden behandlades nämndens plan för folkbiblioteken, eller "biblioteksplanen" som den felaktigt kallas. Planen behandlar nämligen inte de så oerhört viktiga skolbiblioteken - något som bland annat mina anteckningar från Bok & Biblioteksmässan klargör vikten av. Den borgerliga majoriteten har misslyckats med att ta fram en biblioteksplan för Uppsala kommun. Bibliotekslagen säger att kommuner och landsting ska anta "planer för biblioteksverksamheterna". Detta gäller alla bibliotek i kommunerna, både folk- och skolbibliotek. Detta skriver nämndens ledamöter från s, v och mp i ett särskilt yttrande till beslutet: Den plan som förelagts kulturnämnden vid dagens möte är inte en biblioteksplan i lagens mening, då den inte inbegriper skolbiblioteken. Det är positivt att vi nu har en plan för folkbibliotekens verksamhet, och vi stödjer planens huvudsakliga inriktning. Däremot är det fel att kalla planen för en biblioteksplan. Vi har res...

Vad händer med arbetarrörelsens kulturarv?

Under de dryga tjugo år som folkrörelse nästan var ett skällsord gjorde arbetarrörelsen självmål på självmål när man avvecklade det som en gång gjorde oss starka. Rörelseriktningen var mot professionalisering, juridifiering och avradikalisering. Högern är på offensiv - låt oss sluta vara vänster. Vi tappar medlemmar och engagemang - låt oss anställa fler rörelsebyråkrater, ofta med grumlig koll på vad rörelsen egentligen är för något. Låt oss avveckla våra Folkets Hus och kursgårdar - eller göra flashisa konferenscentra av dem. Runt omkring i rörelsen nu börjar allt fler förstå att denna väg var en återvändsgränd. De anställda ombudsmännen har inte tid att ta hand om de tusentals enskilda ärenden som nu landar på deras bord sedan arbetsplatsorganisationerna tillåtits försvagas. Nu tvingas många fackförbund avskeda personal eftersom regeringens politik slår sönder fackens ekonomi. Och underlåtenheten att föra en offensiv makroekonomisk politik för att avskaffa arbetslösheten öppnade upp...

Oenighet om kultursatsningar i Uppsala

Representanterna för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet valde vid dagens sammanträde med kulturnämnden att inte medverka i beslutet om budget för 2008. Vi avgav i stället följande särskilda yttrande: Ett samhälles civilisationsnivå avspeglas i hög grad av dess satsningar på ett levande kulturliv för alla, på basen av en rik och mångfaldig natur. Kulturen är en viktig del av välfärdssamhället och när Uppsala växer måste också resurserna till kulturlivet växa. I kommunfullmäktiges behandling av Uppsala kommuns Inriktning Verksamhet och Ekonomi för 2008 föreslog våra partier större resurser till kulturnämnden än vad den borgerliga majoriteten röstade igenom. Det är inte vår uppgift att göra de bortprioriteringar en allt för snålt tilltagen kulturbudget tvingar fram. Vi lägger därför ner våra röster under behandlingen av kulturnämndens budget för 2008. Den förra mandatperioden var en stor kulturpolitisk reformperiod i Uppsala. Beslut fattades bl...

Rapport från Bok och Bibliotek

Jag har en (o)vana att anteckna frenetiskt när jag går på föreläsningar, seminarier och så. Så också på årets bokmässa. Detta år antecknade jag på min bärbara dator och nu ligger anteckningarna på internet. För den som är intresserad finns anteckningarna här .

Bibliotek - en privatsak?

För de som inte hade möjlighet att delta på gårdagens utmärkta seminarium om "Bibliotek - en privatsak?" på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg i går kommer här en sammanfattning: Medverkande var Stefan Carlén (ordförande Ordfront), Barbro Borg (bibliotekschef i Solna), Barbro Bolonassos (bibliotekschef Fisksätra) och Lena Lundgren (styrelseledamot BiS). Frågeställningen var om alternativa driftsformer för bibliotek håller på att bli vanligare och vad det då betyder för folkbibliotekstanken. Bibliotek i Samhälle (BiS) har gjort en sammanställning av läget och hur många biblioteken med alternativa driftsformer är. Stefan Carlén var glad över sammanställningen och konstaterade att han var positivt överraskad. De flesta folkbibliotek med alternativa driftsformer är föreningar som räddat nedläggningshotade filialer. Han levererade en ”spaning” över läget och vart vi är på väg. En våg sköljer över oss med beställar-utförarmodeller och kundvalsmodeller. I direktiven till Kulturut...

Kultur, kreativitet och klass

Det ihållande regnet klarade inte av att hindra Uppsalaborna från att fira sin nittonde Kulturnatt med folkfest. Jag höll detta tal i samband med invigningen av Ljudbild Uppsalas scen vid S:t Eriks Torg: Så är det Kulturnatt igen, för nittonde gången i ordningen. Kreativiteten flödar bland omkring 200 arrangörer – kulturarbetare och föreningar som utformat 520 programpunkter. I årets program hittar vi sång och musik, författaruppläsningar, matlagning, dans, film, museivisningar, yoga, vernissager, teater och mycket mycket annat. Från morgon till natt fylls Uppsala med kulturupplevelser. Varmt välkomna till denna musikfest som arrangeras av Ljudbild Uppsala, musikföreningen KOM, Delirio do samba, Gloryfires och ABF med inbjudna samarbetspartners LO och SSU. Ljudbild Uppsala är en musikförening som gör det möjligt för våra lokala band att spela, och under dagen och kvällen bjuds vi på musik som görs här i Uppsala. Vi får här se mycket av bredden och mångfalden i vårt musikliv här i stan....

Bibliotek lönar sig

Svensk Biblioteksförening presenterade i eftermiddags en rapport om bibliotekens samhällsekonomiska nytta . Bra och nödvändigt så som dagens samhälle ser ut, men många påpekade också på seminariet att denna rapport bara tar upp delar av den nytta som biblioteken ger. Biblioteken är en nödvändig och viktig del av kunskapssamhällets infrastruktur. Läs rapporten här . Är ni på Gotland i veckan, missa inte Klubb Feber i morgon kväll!

Kulturprivatiseringskommittén kritiseras

I dagens UNT intervjuas jag om direktiven till kommittén som ska se över kulturpolitiken. Jag säger ungefär samma sak i tidningen som jag skrev här på bloggen . Astrid Claeson skriver också en läsvärd kommentar: När Lena Adelsohn Liljeroth i ett pressmeddelande anklagar den förra regeringen för att ha fört en stillastående kulturpolitik glömmer hon ett antal saker. Den förra regeringen kanske inte var hysteriskt aktiv vad gällde kulturen - men de drog inte in stöd i rasande fart, de försökte med mångkultursatsningar och genusperspektiv. Oavsett vad man tycker om dessa - misslyckade och på många vis idiotiska - satsningar kan man knappast säga att de inte försökte. Den nuvarande regeringen har mest varit tyst. Bortsett från standardkommentarerna som "vi vill värna kulturarvet" eller "kulturen måste värnas". [...] Om kulturen skulle bli beroende av sponsring är det en olycklig utveckling. Dels omöjliggörs långsiktig planering, dels är man beroende av sponsorns godkä...