Politiken de talar tyst om

I svenska val gäller principen att bästa sossen vinner. Det har jag skrivit om tidigare. Att svenska folket i grunden är socialdemokratiskt bekräftades senast av SEKO:s opinionsundersökning om vad folk tycker om alliansens höjning av a-kasseavgiften. Och det bekräftas dagligen av Reinfeldts stenhårda arbete med att spela sosse. På valdagen avgörs om han lyckades tillräckligt bra med sin skådespelarinsats.

LO-förbundens ordföranden skriver i dag en mycket läsvärd artikel i Aftonbladet. Den handlar om politiken högeralliansen pratar tyst om.

Avgiftshöjningarna.

Låglönemarknaden.

A-kassesänkningen, som hotar 12 års reallöneökningar.

Mot detta sätter de fackliga ledarna socialdemokratins utvecklingsstrategi för Sverige - att trygga människor vågar. De skriver:

I slutänden handlar valet om vilket samhälle vi vill leva i. Är det ett samhälle där vi håller ihop, där alla ska med, där trygga människor vågar ta sig från det gamla till det nya? Eller är det ett samhälle där klyftorna mellan de privilegierade och de utsatta ökar; där friska, arbetsföra och unga ställs mot sjuka, arbetslösa och äldre; och där vi tror att ”hungriga vargar jagar bäst”?

På söndag är det svenska folket – alla undersköterskor, industriarbetare, kassörskor, byggnadsarbetare, tjänstemän, akademiker och andra – som tillsammans väljer. För oss är valet tydligt: vi röstar med hjärtat till vänster – på socialdemokraterna.

Enn Kokk har också skrivit en väldigt bra artikel, som handlar om den professionaliserade politiken och vikten av att återskapa folkrörelseperspektivet. Jag delar helt Enns analys, som det finns skäl att återkomma till oavsett om vi vinner eller förlorar på söndag:

Men farliga för borgerligheten och dess samhälle blir vi först, om vi blir många: en fokrörelse i ordets ursprungliga mening, en rörelse som ställer krav och kan sätta makt bakom kraven, till exempel i valbåset. Mina egna erfarenheter, främst av det sena sextiotalets socialdemokratiska jämlikhetskampanj, är att det finns ett dialektiskt förhållande mellan att ställa radikala krav och att värva människor till en folkrörelse. Ett parti, som driver krav om angelägna samhällsförändringar, får också medlemmar. Många nya medlemmar.

Kan också tipsa om Flammans valspurtsreportage - som vanligt en helt lysande artikel.