torsdag, september 28, 2006

Den kollektiva tragedin

Vi svenskar lever mitt i en tragedi, en förlorad dröm. Vi levde i fullsysselsättningssamhället och blev ett land som alla andra. Fredrik Reinfeldts metod för att ut-sossa sossarna - att vinna genom att lägga sig till vänster om oss i retoriken - var att knyta an till denna tragedi och att tala om utanförskapet i spåret av 90-talskrisen. Sättet att vinna den progressiva medelklassens röster var genom att knyta an till solidaritets- och jämlikhetsidealen hos denna grupp - trygga människor vågade testa om det nya arbetarpartiet skulle kunna leverera bättre än det gamla.

Lite lästips: Emil Jensen har skrivit om hur högerns valseger kan ge ett kulturellt uppsving - känns som att det är dags att börja jobba. Dan Josefsson uppmanar oss att lämna 1990-talet bakom oss - läsvärt för varje socialdemokrat. Anna Ardin har räknat personkryss i Uppsala och hittat intressanta mönster. Och The Daily berättar att Jon Cruddas kandiderar till viceordförandeskapet i Labour - goda nyheter för alla som vill se en valbar socialdemokrat som kandidat till en av toppositionerna i vårt brittiska systerparti.

3 kommentarer:

håkan ericson sa...

Hallå? Regeringsdeklarationen kommer den 3 oktober, är det inte lite väl klärvoajant att redan nu döma ut de kommande fyra åren som en "tragedi"?

"Fullsysselsättningssamhället", var det Sverige före den 17 september 2006, det? Himmel...

Ditt sätt att argumentera - med fler referenser till Palme, Erlander och Wigforss än idéer om samtiden - har verkligen övertygat mig: den enda hårda kärnan i socialdemokratisk idétradition, runt vilken en eftervalsreformerad politik ska byggas, är NOSTALGI!

Lycka till.

Peter Gustavsson sa...

Håkan, nu har du inte läst vad jag skrivit. Tragedin jag talar om, som "de nya moderaterna" framgångsrikt exploaterade, är 90-talskrisen och dess effekter.

Oavsett vad man tycker om det, så är den skickligaste uttolkaren av svensk folkhemsnostalgi à la 2006 Fredrik Reinfeldt.

Micke sa...

Ditt sätt att argumentera - med fler referenser till Palme, Erlander och Wigforss än idéer om samtiden - har verkligen övertygat mig: den enda hårda kärnan i socialdemokratisk idétradition, runt vilken en eftervalsreformerad politik ska byggas, är NOSTALGI!
---------------------------
Ja skulle det vara värre än det hat som ni ägnat er åt dom två senaste åren och som ligger som stabil grund för er regering??