Social Democracy / Socialdemokrati

Idag genomfördes en stor manifestation mot den israeliska attacken mot Gaza i Uppsala. Det hela täcktes rätt bra i medierna - se här , här och här . I TV4 Uppland-klippet är jag med och pratar en stund. Något som förvånar mig är hur lite det skrivs om att Gazaattacken är en del i den israeliska valrörelsen. En svårt sargad regering sätter allt på ett kort och söker vinna nyvalet i februari genom att visa palestinierna vem som bestämmer. Jag tog upp den frågan i mitt tal på dagens manifestation, som berörde såväl Jesusbarnet i krubban som Dustin Hoffman: Mötesdeltagare! Vi är många som trotsat kylan idag för att manifestera vår avsky mot det israeliska våldet i Gaza. Många som är fyllda av avsmak och sorg över det som händer. Häromdagen firade hela den kristna världen födelsen av ett litet barn i en krubba i ett stall i Betlehem, av föräldrar som vandrat den långa vägen dit från Nasaret i Galiléen. Idag är vägen mellan Nasaret och Betlehem avspärrad av en åtta meter hög

Den 1/1 2008 mördades Tubay Mavi av en människa hon en gång älskat här, i Uppsala. Den 1/1 2009 hedrar vi minnet av Tubay och de 18 andra kvinnor som dödats efter henne. Vi demonstrerar för att få ett stopp på mäns våld mot kvinnor. Vi demonstrerar för att rättsväsendet och politiken ska öppna ögonen och agera i tid. Vi demonstrerar därför att när en kvinna blir slagen av en man hon älskar eller älskat är det en tragedi. När tiotusentals kvinnor blir slagna är det ett samhällsproblem, också i ett land som kallar sig världens mest jämställda. Vi demonstrerar därför att det som händer inom hemmets fyra väggar angår oss alla, för att det privata är politiskt. För rätten att vara sin egen, en självständig mänsklig varelse. Men också därför att detta mäns våld mot kvinnor är en spegling av ett samhälle där män anses mer värda än kvinnor. Män har mer makt och högre lön, jobbar mer avlönat och mindre oavlönat än kvinnor. Vi demonstrerar därför att ett samhälle där kvinnor inte längre är under

För några dagar sedan skickade socialdemokraterna i Uppsala in sitt svar på de centrala rådslagen. Jag argumenterade för några i mitt tycke viktiga stycken i vårt svar på välfärdsrådslaget. Det handlar om förslaget att vi ska jobba längre för att finansiera att fler blir äldre: ”Vi uppskattar rådslagets fokus på att göra det möjligt för människor att arbeta under längre tid. Med ett sådant synsätt i grunden blir det naturligt att prioritera reformer av den fysiska och psykiska arbetsmiljön, att satsa på en ökad folkhälsa och att sätta kampen för full sysselsättning i första rummet. Vi saknar dock ett klassperspektiv i texten. En av de tydligaste klassmarkörerna i Sverige idag är vilka som förväntansfullt räknar ner tiden till pensioneringen och vilka som gärna fortsätter jobba efter 65-årsdagen. I vissa LO-yrken är kroppen utsliten redan vid 55-60-årsåldern, medan en hel del tjänstemän är friska och arbetsföra långt efter 70-årsdagen. Det är en av flera orsaker till varför en poli

Den rödgröna oppositionen i Kulturnämnden kommer att motsätta sig dagens nedskärningsbeslut, som bland annat innebär att Rasbobiblioteket läggs ned och att öppettiderna i Gränbybiblioteket minskas. Vårt alternativ till den borgerliga nedskärningspolitiken är att i stället investera i kultur för alla enligt principen "mest till dem som fått minst". Kulturen bör bidra till en offensiv politik för att möta krisen. Därför vill vi öka anslagen till kulturevenemang utanför stadskärnan och utanför staden. Därför vill vi införa ett riktat evenemangsbidrag för verksamheter sommartid. Och därför vill vi öka anslagen till kulturverksamhet av och för Uppsalabor mellan 18 och 25 år. Rödgrönt särskilt yttrande mot kulturnedskärningarna Kultursatsningar mot krisen – ge mest till dem som fått minst! Det är i svåra tider – i tider av brist och knapphet, av oro och rädsla för framtiden – som kulturen är som allra viktigast. Inte minst för dem som drabbas hårdast av krisen. R

I går eftermiddag kom beskedet - Uppsala går inte vidare i tävlingen om vilken svensk stad som blir Europas kulturhuvudstad 2014. Det är naturligtvis oerhört tråkigt att Uppsala inte klarade av att få juryn att förstå hur bra ett kulturhuvudstadsår i Uppsala hade varit. Processen för att få fram en ansökan har varit väldigt nyttig. Vi sade oss att även om vi inte vinner, så ger det en injektion och ett antal nya tankar om hur vi ska utveckla staden med kultur. Nu finns det en stor mängd bra idéer på kulturverksamhet som kan lyfta vår stad, och jag hoppas nu att vi får genomföra så mycket som möjligt även om det inte koncentreras till ett år. Inte minst förtjänar planerna om Gottsunda som kulturstadsdel att genomföras.

Två månader efter den ödesdigra presskonferens som kungjorde det rödgröna tvåpartisamarbetet kom en ny presskonferens som kungjorde det rödgröna trepartisamarbetet . Jobbkrisen förde oss samman , menar Sahlin, Eriksson, Wetterstrand och Ohly i sin gemensamma artikel. Det talas om klimatkris och om otrygghetskris och många viktiga frågor lyfts fram som fokusfrågor för den nya rödgröna alliansen. Men ännu mer avgörande för att föra samman de tre partierna var den opinionskris som ägt rum för oppositionen under de senaste två månaderna. Det påstådda syftet med tillkännagivandet av den rödgröna oktoberalliansen mellan två partier var att leverera ett svar på regeringsfrågan. Men resultatet blev det motsatta , som jag skrev om redan då . Den katastrofala presskonferensen i oktober innebar slutet för Mona Sahlins smekmånad. Hon tvingades backa från sin idé om en tvåpartiregering utan vänsterpartiet efter att trycket infrån rörelsen blev för starkt. Och medan krisens effekter blivit allt mer

I går släppte SACO-förbundet Sveriges Ingenjörer resultatet av sin opinionsmätning som visar att sju av tio svenskar vill att staten går in och räddar Volvo Personvagnar . Det säger sig själv att också en stor majoritet av de borgerliga väljarna - 65 procent för att vara exakt - ansåg att ett tillfälligt förstatligande av Volvo PV vore en god idé. I detta håller svenskarna med rektorn för Handelshögskolan i Göteborg Rolf Wolff som argumenterade för detta i Dagens Industri i veckan , och bland annat skrev: "Kan staten äga och säkra finansbolag, kan den väl göra detsamma med biltillverkare. Det finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare. " Det är svårt att överskatta den betydelse klimat- och finanskriserna har haft för den allmänna opinionen i västvärlden. Ett tektoniskt skifte håller på att pågå i människors syn på politiken och dess roll i samhället, bort från marknadsfundamentalisternas uppfattning att staten är något ont som sk

Det är numera officiellt genom såväl UNT som Uppsalatidningen att jag är en av nio kandidater till socialdemokratisk gruppledare och kommunstyrelseordförande för nästa mandatperiod. Vi som kandiderar har blivit uppmanade att skriva en presentation av oss själva och jag har precis skickat in mitt brev till valberedningen. Här är det: Kära valberedning, Det känns väldigt ärofullt att vara nominerad till uppdraget som socialdemokratisk gruppledare och kommunstyrelseordförande. Jag har en stor respekt för det tuffa arbete ni i valberedningen står inför. För även om det är partiet som fastställer politiken, så kommer våra främsta företrädares uppfattningar och personliga egenskaper att påverka vårt partis utveckling och framtoning inför väljarna. I detta brev vill jag beskriva vem jag är som person och hur jag vill utveckla Uppsala. Om mig Jag heter Peter Gustavsson och är född och uppvuxen i Uppsala. Med undantag för ett och ett halvt år i Malmö och ett par månader i London har jag

I onsdags fick vi veta att en ny fas i svensk politik hade tagit sin början. Socialdemokraterna och miljöpartiet skulle bilda en ny allians och ställa vänsterpartiet utanför. Det tredje oppositionspartiet hade försuttit sin chans. Händelseutvecklingen inom arbetarrörelsen efter detta besked visar att laget är större än jaget. Det dröjde inte många minuter efter Mona Sahlins uttalande förrän telefonerna började gå varma mellan människor som inte var nöjda med den "nya fasen". Blogginlägg skrevs , facebookgrupper startades och fick snabbt många medlemmar och artiklar snabbskrevs till etablissemangets klotterplank . Och det visade sig snart att Sahlins stängda dörr till vänsterpartiet var lika förankrad i den verkliga världen som balansräkningen i Kaupthing Edge . Snacket började snabbt gå om Sahlins bunker - en inre krets vid sidan av partiets valda styrelse och verkställande utskott där de verkliga besluten fattas. I går höll jag en ideologiutbildning för Jönköpings partidist

Det enda positiva med dagens utspel från s och mp:s partiledningar är att vi kan hoppas på en grönare socialdemokratisk politik och att mp inte kommer att göra nya uppgörelser med de borgerliga partierna. Annars så är det ett korkat utspel på alla sätt och vis. Utspelet är feltajmat och en del i en felaktig strategi. Jag brukar inte alltid hålla med Henrik Brors , men han har helt rätt i att det är vansinne att prata om sånt här samma dag som var femte varslas från Volvo Personvagnar . I denna tid är det viktigt med klara besked, och detta utspel ökar i stället osäkerheten. Det intressanta med dagens besked är inte att två partier som gjort sexton budgetar tillsammans går vidare med sitt samarbete, utan att man lämnar det tredje partiet som var med och gjorde budgetarna utanför. Utspelet pekar i riktning mot en s-mp-regering, men realistiskt sett är det högst osäkert om dessa två partier skulle ha en majoritet i kammaren efter valet. En sådan regering skulle behöva stöd av fler partie

Denna film är en aning lång (9 minuter) men det är en väl använd stund för att ta del av ett oerhört viktigt budskap. TCO har helt rätt i att investeringar i utbildning är helt centralt för att bibehålla och stärka välfärden. Att vi måste utbilda fler, att vi måste förbättra kvaliteten i högskolan och stärka studiemedlens köpkraft. Och att vi måste minska snarare än stärka grund- och gymnasieskolans drag av sorteringsskola. Så utbildningsransonerare i alla läger - på regeringskansliet såväl som i LO-borgen - eat this!

Vi befinner oss i en dubbel kris. En omedelbar finanskris och en mer långsamt verkande klimatkris. Konsekvensen är en snabbt växande medvetenhet om behovet av politik. Den epok då den fria och oreglerade marknaden ansågs kunna lösa alla problem är över när Bush förstatligar stora finansinstitutioner i parti och minut. Jag är just hemkommen från European Social Forum. Det var en fantastisk upplevelse. Jag har lärt mig mycket folk och träffat fantastiska människor. Och jag såg i ögonen på många av de tusentals - kanske tiotusentals - Malmöbor som såg den längsta demonstrationen i stadens historia att de liksom jag blev inspirerade. Att politik faktiskt kan vara något annat än de eviga referaten från hockeymatchen mellan det röda laget och det blåa laget. Att det kan handla om visioner om ett annat samhälle, om att allting kan ändras om de många går ihop. Jag ser regeringens politik och jag ser hur de fullständigt tappar fotfästet. Och konstaterar att det enda hindret för en ny rödgrön so

I går var jag med på ett panelsamtal med samma rubrik som detta inlägg. Det var intressant, men ärligt talat känner jag att hela den här debatten om att tillväxt och hållbar utveckling skulle vara någon sorts motsatser är en förlegad frågeställning. Själv drev jag teserna att tillväxt i sig kan vara både dåligt och bra för miljön - att effekterna av tillväxten på klimatet beror på vad de varor och tjänster som produceras faktiskt består av. Men att målet inte ska vara tillväxt utan hållbar utveckling. Samt att vi ska ta strid mot det fossila kapitalet - den del av kapitalet som har intressen av ett fortsatt oljeberoende - och att vi i vänstern bör alliera oss med det gröna kapitalet vars intressen ligger i det nya som måste komma. Miljömotståndarna och delar av miljörörelsen befinner sig i en ohelig allians som framställer framtiden som ett val mellan antingen fossilsamhälle eller stenåldern tillbaka. Som en anhängare av idén att ta oss ur den omoderna fossila teknologin och bygga någo

Just när jag sitter och tycker att jag undanhåller mina läsare allt som hände under min fantastiska och deprimerande resa till Palestina upptäcker jag att min vän Hanin skrivit ett fantastiskt resereportage från vår utflyktsdag till oasen Wadi al Qelt och Döda havet här . Den dag Hanin skildrar var inte representativ för vår resa - normalt hade partimedlemmarna i Palestina bokat in våra dagar från morgon till kväll och vi hade inget som helst utrymme för sightseeing. Men just för att denna dag var så speciell blev känslan av det absurda med ockupationen särskilt påtaglig. Vi kunde resa till Döda havet för att vi hade svenska och amerikanska pass. Palestinier får inte sätta sina fötter där, fast det ligger bara några mil hemifrån och bevisligen ligger inom det kartorna kallar Västbanken.

Varje försommar de senaste åren har samma fråga inställt sig: Är det värt att åka till Almedalen? Och varje år tvekar jag allt mer, men jag har hittills bestämt mig för att åka i alla fall i sista minuten. Så jag var där ett par dagar i början av veckan, och eftersom jag tydligen tillhör dem som styr Almedalen tänkte jag komma med ett par kommentarer om denna tillställning. Jag kan helt och fullt dela Björn Elmbrants hatkärlek till Almedalen . Det är ett fantastiskt tillfälle att träffa många gamla och nya politiska vänner i ett oftast soligt sommar-Gotland. Almedalen är en arena som är genuint öppen för alla - det kostar inget att annonsera ett seminarium i det officiella programmet, Almedalsbiblioteket har billigt kaffe och trådlöst nätverk med mera. Det brukar också kunna finnas ett och annat bra seminarium. Men samtidigt finns det så mycket med Almedalsveckan som gör mig så djupt deprimerad. Gotland må vara en vacker ö mitt i Östersjön, men Almedalen är inte isolerad från det omg

Det är inte varje dag UNT:s spalter fylls med artiklar skrivna av företrädare för både majoritet och opposition, men idag finns där en artikel om varför det är rätt att Uppsala ansöker om att bli Europas kulturhuvudstad skriven av mig och Jan-Erik Wikström (fp). För övrigt tycker jag att riksbankens direktion försöker skjuta elefanter med knallpulverpistol när de höjer räntan för att få ner prisökningarna . Riksbankschef Ingves kan hindra nyinvesteringar, få till fler uppsägningar och ge villaägare sömnlösa nätter med sina räntehöjningar. Men han kan knappast hindra en inflation som drivs av att oljan och maten blir kraftigt dyrare över hela planeten. Visst, räntehöjningen är till viss del orsakad av politik , och guldregnet över de rika är vansinnigt av alla möjliga anledningar. Men ska man på allvar göra något åt inflationen måste det till kraftiga insatser för att minska oljeberoendet världen över - utan att för den sakens skull börja använda våra bästa jordar till att odla etanol

Direkt efter den irländska folkomröstningen tycktes uppslutningen vara stor i EU-etablissemanget att man skulle köra på i alla fall som om inget hade hänt. Men nu börjar det bli oro i leden och land efter land darrar på manschetterna kring Lissabonfördraget. I Tjeckien och Tyskland pågår nu rättsliga prövningar av ifall man verkligen kan underteckna fördraget, medan Polens president tycks vilja frysa ratificeringen helt och hållet. Detta är naturligtvis väldigt tacksamt för den svenska socialdemokratiska partiledningen. För trycket från rörelsen är massivt för att inte godkänna fördraget utan garantier för kollektivavtalen och konflikträtten. Samtidigt vill partiledningen inte stå med skammen i EU för att ha skjutit upp fördragets godkännande. Men nu kan Urban Ahlin med gott samvete kovända i frågan och säga att det " finns nu ingen anledning att stressa fram " med ratificeringen. Man tycker sig höra en rejäl pust av lättnad - off the hook. Efter ett sådant här besked är det

Påståendet att bloggen är död har haft en förmåga att återkomma då och då i debatten, till följd av att enskilda personer som fått andra forum att föra fram sina åsikter på slutar blogga. Men nu tror jag faktiskt att debatten om bloggens död är död, om inte för evigt så för en lång tid framöver. Bakgrunden är naturligtvis debatten kring FRA-beslutet, där hela den digitala sfären mobiliserades till ett försvar för den personliga integriteten. En mäktig allians bildades av bloggare från vänster till höger - en allians som varit i vardande i flera år genom det samarbete som skett mellan Ordfront och Timbro kring kampen mot övervakningssamhället. Denna allians stöddes helhjärtat av journalister och mediebolag som såg källskyddet som hotat. Jag är ganska övertygad om att regeringens seger genom fulspelet i riksdagen i förra veckan kommer att framställas i historieböckerna som en Pyrrhusseger. Den kraftiga mobiliseringen som skett inför FRA-beslutet innebär att de som vill stärka den personl