torsdag, augusti 03, 2006

Vänd utvecklingen - stärk solidariteten!

Nu ligger min presentation av mig själv inför riksdagsvalet uppe på Socialdemokraterna i Uppsala läns hemsida. Klicka på mitt namn (jag är nummer 27) och läs.

I min presentation betonar jag det jag tycker måste bli huvudpunkten i det socialdemokratiska valmanifestet - en tydlig handlingsplan för full sysselsättning:
Allas rätt till arbete är såklart den viktigaste frågan för Sverige den kommande mandatperioden! Den svenska modellen som bygger på att trygga människor vågar är mycket bra, men för att få bort arbetslösheten måste vi öka våra insatser. Med fler anställda i skola, vård och omsorg, rejäla satsningar på ekologisk omställning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och en hårdare granskning av riksbankens arbete kan vi bli av med den massarbetslöshet som är arvet efter 90-talets högerpolitik.

Jag deklarerar också en viktig sak jag skulle vilja genomföra om jag blev invald i riksdagen:
Om jag fick genomföra en sak under mandatperioden skulle det vara att driva igenom en stor utredning av hur 80- och 90-talens avregleringar, privatiseringar och EU-anpassning påverkade jämlikheten i vårt land. Den skulle innehålla konkreta åtgärder för hur utvecklingen mot ökade klyftor kan vändas och solidariteten mellan människor stärkas.

Det verkar kanske futtigt att kräva en utredning, men det centrala är som jag ser det är att konstatera att 80- och 90-talens politik var ett misstag. Socialdemokratin måste göra upp med tjugo år av anpassning till den nyliberala ideologiska dominansen för att kunna öka jämlikheten och solidariteten.

47 kommentarer:

Dan sa...

Vad är din och socialdemokratins förklaring till vad arbetslösheten beror på?

Peter Gustavsson sa...

"Min" förklaring till arbetslösheten är att de sektorer som skulle kunna bidra till att få ner arbetslösheten saknar resurser för att göra det.

I dagens Sverige växer industrin utan att ge fler jobb. Vi producerar varor allt effektivare.

För att få fler jobb behöver resurserna flyttas över från varu- till tjänsteproduktionen. En sådan överflyttning är väldigt vettig, inte minst därför att behoven inom utbildning, vård och omsorg är oerhört stora. En välutbildad befolkning med god hälsa är också bra för ekonomin i stort.

Att öka den offentliga sektorn kräver dock en politisk vilja som strider mot den nyliberala ideologi som präglat de senaste 15-20 åren. Jag upplever att allt fler socialdemokrater inser detta, men ännu har vi inte sett den fullständiga uppgörelse med 80- och 90-talens nyliberala normpolitik.

Det behövs en växande offentlig sektor, rejäla satsningar på gröna jobb och en riksbank som inte ställer sig i vägen för de nya jobben. Först då får vi full sysselsättning.

Dan sa...

Ser du någon risk för att skatter och inflation hämmar ekonomin om vi satsar stort på det offentliga?

Peter Gustavsson sa...

Högskatteländerna i världen är mycket mer ekonomiskt välmående än lågskatteländerna. Vad som är höna eller ägg är ju så klart svårt att peka ut, men i stort tror jag att höga skatter är bra för ekonomin då det ger möjlighet till investeringar i social och fysisk infrastruktur med mera.

Inflationstakten hör samman med många faktorer, men en av dem är efterfrågetrycket i ekonomin. Utbyggd offentlig sektor ökar efterfrågan och kan därmed bidra till en något ökad inflation. Den inflationstakt som flera forskare menar är förenlig med full sysselsättning ligger på 3-4 procent och en sådan inflation hämmar inte tillväxten. Tvärtom, länder som för en rigid nollinflationspolitik får ofta också ta straffet i form av utebliven tillväxt.

Dan sa...

Det är intressant att läsa dina svar. Jag kommer att tänka på 70-talet då det fanns en period med både hög inflation och hög arbetslöshet/ låg tillväxt. Kan vi vara säkra på att undvika detta?

Peter Gustavsson sa...

Hej Dan!

Sveriges inflation har oftast följt med inflationsutvecklingen internationellt. 70-talets höga inflation berodde i huvudsak på att amerikanerna betalade för Vietnamkriget över sedelpressarna och på de höjda energipriserna genom oljekrisen. Den s.k. stagflationen i USA med hög inflation och hög arbetslöshet hade med detta att göra.

Mellan sent 70-tal och 1992 hade Sverige problem med kostnadsläget eftersom vi blev allt mer ensamma om att ha full sysselsättning samtidigt som vi hade fast växelkurs. Om alla har jobb stiger priserna något snabbare än om man har massarbetslöshet. Men det stora inflationsproblemet kom efter kreditavregleringen i november 1985, då svenska priser ökade explosionsartat i jämförelse med omvärlden.

Vi upplever just nu en väldigt stark prispress internationellt som bygger på utvecklingen i Östasien. Detta håller nere inflationsutvecklingen internationellt. Stagflationen tycks vara långt borta.

Dan sa...

Hej Peter! Du är onekligen bra på att uttrycka dig. Om jag förstår dig rätt så menar du att risken för stagflation är liten tack vare den ekonomiska styrkan i bl.a. Asien. Om en högre inflation är en långsiktigt hållbar lösning mot arbetslöshet, kan den även fungera utan yttre faktorer som dämpar den negativa effekten? Eller menar du att vi skall utnyttja läget?

Peter Gustavsson sa...

Att priserna ökar med några procent om året är inga bekymmer, utom ifall denna ökning är större än prisökningstakten i vår omvärld. Om vi har högre inflation än våra viktigaste handelspartners tappar vi i konkurrenskraft om vi har en fast växelkurs.

Nu är dock detta numera inte heller något problem, eftersom vi sedan 1992 har flytande växelkurs. Det innebär att eventuella högre prisökningar automatiskt vägs upp genom att kronans värde försämras på valutamarknaden. Det gör att kostnadskriser i stil med dem som drabbade Sverige mellan sent 70-tal och 1992 inte längre äger rum. Vi klarar av arbete åt alla - den stora frågan bör i stället vara hur det går att ekonomiskt försvara att inte ta tillvara all den arbetskraft vi har som väntar på att användas.

Dan sa...

Ja arbete åt alla, som vill ha ett arbete, är ett mycket bra mål. Men kan en kronkurs som försvagas kontinuerligt vara en långsiktigt bra lösning mot arbetslöshet?

Peter Gustavsson sa...

Lösningen är inte att försvaga kronkursen, lösningen är att föra en expansiv ekonomisk politik. Om andra länder inte för en expansiv politik utan fortsätter med strama åt och acceptera massarbetslösheten kommer den svenska inflationstakten att ligga något över omvärlden. Detta är inte ett bekymmer så länge vi har en flytande växelkurs, för då kommer kronkursen anpassas efter detta.

Dan sa...

Jag vet inte om jag förstår helt. Att kronkursen är flytande och kan anpassas betyder alltså att det inte kan uppstå några problem orsakade av inflation?

Peter Gustavsson sa...

Jag skulle kanske inte gå riktigt så långt, men låt oss säga så här: Nackdelarna med en måttlig inflation uppvägs mer än väl av fördelarna med en växande ekonomi, så länge man har en flytande växelkurs som skyddar från kostnadskriser.

Dan sa...

Ah ok, vet du vid hur stor inflation som fördelarna upphör att överväga nackdelarna och vad det är som avgör det?

Peter Gustavsson sa...

Tror det är svårt att ge ett generellt svar på den frågan. Inflation är ju inte något önskvärt i sig, men det kan vara rimligt att acceptera något högre prisökningar för att pressa ner arbetslösheten. Ta en titt på Per Lundborg och Hans Sackléns forskningsrapport om relationen mellan inflation och arbetslöshet i Sverige på http://swopec.hhs.se/fiefwp/abs/fiefwp0173.htm.

Dan sa...

Jag har läst så gott jag kunnat och jag hittar inte var de motiverar att inflation skulle vara en långsiktigt hållbar lösning mot arbetslöshet som inte kompenseras av löneökningar som medför att arbetslösheten långsiktigt kvarstår. Men det kanske du kan förklara?

Peter Gustavsson sa...

Löneökningarna beslutas ju i förhandlingar mellan parterna. Svensk fackföreningsrörelse är idag väl rustad att sätta sina löneökningskrav efter det samhällsekonomiska utrymmet.

Dan sa...

Om det stämde borde vi väl inte ha någon arbetslöshet i nuläget? Med ett lägre löneläge skulle vi inte ha arbetslöshet, eller vad tror du?

Peter Gustavsson sa...

Nej, det tror jag inte. De allra flesta länder har mycket lägre lönelägen och mycket högre arbetslöshet. Sänker man lönerna har folk mindre pengar att konsumera för och vi får färre jobb av den anledningen.

Dan sa...

Jag menar löneläge i relation till produktiviteten. Men om jag följer din logik så menar du att arbetslösheten inte skulle sjunka om löneläget sjönk, därmed skulle den heller ej öka om löneläget ökade i relation till produktiviteten? I sådana fall torde fackföreningsrörelsens löneökningskrav inte ha någon betydelse, eller?

Peter Gustavsson sa...

Ökade reallöner över produktivitetsökningen innebär att vinsterna krymper. Rent ideologiskt tycker jag att det är positivt - folk ska ha betalt för arbete, inte för att passivt äga "konserverat arbete" i form av kapital.

Dessvärre tror jag att i en internationell ekonomi finns det problem med att låta vinstnivåerna sjunka mycket i ett enskilt land. Då mister man utländska investeringar, och på en avreglerad kapitalmarknad sticker en hel del inhemskt kapital också. Det finns ju naturligtvis botemedel mot detta - löntagarfonder flyttar inte till Liechtenstein som bekant - men så länge socialdemokratin inte är beredd att genomföra en omfattande satsning på kollektiv kapitalbildning är fackföreningsrörelsen tvungna att hålla sina lönekrav på en sådan nivå att företagens vinstnivå inte avviker för mycket från omvärlden.

Dan sa...

Om företagen gör ökade vinster, innebär inte det i förlängningen att de har råd att investera och anställa fler?

Peter Gustavsson sa...

Visst får de råd, men erfarenheten säger att de inte gör det.

Vinstnivåerna i näringslivet har vuxit kraftigt i hela världen de senaste 25 åren, utan att sysselsättningen gått i samma riktning. Bekymret är att vinstmedlen läggs på hög i stället för att användas till konsumtion och/eller investeringar.

Dan sa...

Vad menar du med att vinstmedlen läggs på hög? Sparas på bankkonton?

Peter Gustavsson sa...

Läggs på bankkonton, aktier, fastigheter... Kort sagt, de spekuleras i stället för att investeras.

Dan sa...

Anser du att besparingsmedel som läggs på bankkonton är spekulation? Det möjliggör inte utlåning och investeringar i ekonomin? Anser du inte att aktier är en investering som kommer företag till nytta om det görs i syfte att tjäna pengar eller görs kortsiktigt (eller vad du nu syftar till med spekulation)?

Anser du att det är företagens kapital som betalar arbetares löner eller att det är människors konsumtion som betalar arbetares löner? Skulle vi ha råd med fler löner i landet om vi hade mindre kaptital och högre konsumtion?

Det var många frågor men och jag förstår givetvis om du inte svarar på allt. Men kanske får du en bild av på vilket sätt jag har svårt att förstå dina orsakssamband.

Peter Gustavsson sa...

Visst vore det bra om bankernas pengar användes till produktiva investeringar. Tyvärr används i dag väldigt stora kapitalresurser till andra saker, exempelvis till att trissa upp priserna på fastigheter. Det är mycket mer riskfria placeringar än att tillhandahålla kapital till nya företag, olyckligtvis.

Bekymret med svensk ekonomi i dag är att efterfrågan är för låg. Om fler hade råd att köpa de varor som produceras hade fler företag kunnat hitta lönsamhet och kunnat anställa fler. För det är inte kapitalet som betalar lönerna, det är företagens inkomster som gör det och då måste någon köpa också.

Är du med?

Dan sa...

Men jag antar att du inte gör argumentet att företagens vinster till största delen används till att trissa upp bostadsmaknaden? Det är dessutom bara värderingar. Det är inte kapital som förbrukas.

Jag är inte riktigt med på din beskrivning av konsumtionens roll men jag tycker det är intressant. Kan du bygga vidare på argumentet om att det inte är kapitalet som betalar lönerna? Ett företag med oändligt kapital men inga inkomster kan betala löner i en evighet. Ett företag med oändliga inkomster men inget kapital kan det inte, de måste i sådana fall låna kapital för att betala löner. Inkomster är nödvändiga för att bygga kapital, men det är kapitalet som betalar löner. Det kanske kan tyckas som en hönan eller ägget diskussion men jag tror det är viktigt att fastställa orsakssambandet. I det ekonomiska systemet byter vi varor med varandra, pengar är bara ett mellansteg, en värdesymbol för något som redan producerats. Jag kan inte efterfråga någonting om jag inte först producerar något som någon annan vill ha, då får jag pengar. Alternativt kan någon ge mig något som redan producerats så att jag också kan eteråga någonting. Staten kan inte skapa efterfrågan på annat sätt än genom att fördela det som redan producerats, dvs omfördela pengar, som ju är symboler för det som redan producerats. Berätta gärna mer om din syn eller varför min syn inte stämmer!

Peter Gustavsson sa...

Jag tycker inte att ditt resonemang hänger ihop. Vad menar du med kapital?

Dan sa...

Bra fråga! :) Lagrat arbete är väl en rätt bra definition kanske, men hur lagras arbete? I maskiner, lokaler, verktyg och dylikt som är konstruerade av människor. Kapital används överallt i ekonomin, även för enkla jobb. Även stenåldersmänniskorna hade kapital i form av spjut och stenslunga och dylikt. Hoppas det räcker som definitition! :D Så vad är det som inte hänger ihop?

Dan sa...

"Lagrat arbete" kan iofs vara lite vilseledande eftersom själva vitsen är att få ut mer av kapitalet än det arbete som läggs ner på att tillverka det.

Peter Gustavsson sa...

Men om kapitalet är lagrat arbete kan det väl inte vara kapitalet som betalar lönerna "i en evighet"? Inkomsterna måste komma någonstans, och då måste någon till syvende och sidst köpa de produkter företaget säljer. Utan konsumtion ingen produktion.

Dan sa...

Jag kanske inte har alla begrepp tydligt definierade men för mig så känns det som att orsakssambandet ska vara det omvända. Vi tillverkar saker för att konsumera dom. Vi konsumerar inte saker för att få möjligheten att tillverka dom. Är det inte logiskt? Produktion är visst möjlig utan efterfrågan så länge det finns resurser. Men efterfrågan är aldrig möjlig utan produktion pga av att det krävs någonting av värde för att kunna efterfråga något..

Vad jag menade var att det är kapitalisterna eller finansiärernas resurser som är avgörande för lönerna, inte inkomsterna. Säg att man skall tillverka en ny bilmodell som tar fem år att få ut på marknaden, vilka inkomster är det som betalar arbetarnas löner under denna tid? Du hävdar att det är inkomsterna som betalar lönerna. Men inkomsterna från bilarna kommer först efter det att de producerats.

Dan sa...

Just det, det där med "evighet" var bara ett exempel för att visa vilket samband som råder, fast det förstod du säkert. Kapitalisternas resurser betalar löner så länge de finns. Oändliga resurser räcker till löner i en evighet. Givetvis behöv även inkomster, vilket gör att kapitalisternas resurser ökar, vilket gör att de kan betala löner ännu längre. Men diskussionen går väl ut på att avgöra vad som sätter igång processen och vad som beror på vad? Precis som det går att spela tennis mot en vägg, det är ett växelspel men det är inte väggen som sätter bollen i rörelse. Man kan även spela utan vägg precis som man kan tillverka saker som ingen vill ha. Det är bara ingen större mening med det och ett slöseri med tid och resurser. Du gillar säkert inte liknelsen men det vore kul att höra dina argument kring din ståndpunkt. Går det att ha efterfrågan utan tidigare produktion, t.ex?

Peter Gustavsson sa...

Jag skulle nog hävda att du har en gammaldags syn på relationen mellan konsumtion och produktion. Den synen bygger i grunden på en förenklad bild av hur den industriella revolutionen gick till, att den drevs igång av tung exportindustri o.s.v.

Modern ekonomhistorisk forskning tittar mycket på konsumtionen och hur förändringar i konsumtions- och handelsmönster skapade grunden för förändringar i produktionen.

Jag menar att bägge perspektiven är väldigt fruktbara, och man ser olika saker beroende på vilken utgångspunkt man väljer. Jag ser hellre relationen mellan produktion och konsumtion som en riktig tennismatch än som träningsspel framför någon vägg.

Dan sa...

Haha, ja det är faran med exempel...dom kan även användas av andra. I stora drag håller jag med dig vad gäller att min syn är gammaldags, osv, men det finns även många moderna ekonomer som skulle hålla med.

Men om det är en förlegad syn borde det kunna gå att bemöta med logiska argument. Jag tycker jag har kommit med det, och det är svårt att bli övertygad om annat när man inte konfronteras med verkliga motargument. Ekonomiska orsaksamband måste kunna förklaras med logik. Empiriska slutsatser får aldrig bryta mot logik, vilket de ofta har gjort i den ekonomiska historien, och fortfarande gör.

Det vore intressant att komma tillbaka till frågan hur efterfrågan kan föregå produktion. Att hänvisa till modern forskning i allmänhet eller någon viss rapport är kanske bekvämt men inga argument för att något skulle vara sant.

Peter Gustavsson sa...

Du sade det egentligen själv tidigare när du sade att vi tillverkar saker för att konsumera dem. Om ingen vill ha varan, varför tillverka den?

Dan sa...

Motiv och möjlighet är två skilda saker. Det du angav var ett motiv till produktion, men inte vad som möjliggör den. Det går inte att efterfråga någonting utan tidigare produktion. Att efterfråga, i ekonomiska termer, är inte samma sak som att önska sig något eller att ha ett behov, utan det är att erbjuda någonting av värde i utbyte mot någonting annat av värde. Håller du inte med? Det är den definitionen av efterfrågan du måste utgå ifrån när du vill stimulera ekonomin med efterfrågan.

Dan sa...

Så här tog debatten slut antar jag...?

Peter Gustavsson sa...

Nej då, har bara haft mycket att göra. Det jag föreslår är att de önskemål och behov människor har omsätts i efterfrågan genom en omfördelning av ekonomiska resurser. Vi har en snabb ekonomisk utveckling som tyvärr leder till för få nya jobb. Överför mer resurser till offentlig tjänstesektor så kan vi sätta fler i arbete.

Dan sa...

Trevligt att ha dig tillbaka..

Om vi skall vara noggranna så finns det ingen brist på arbeten i Sverige. Det finns gott om arbeten att sysselsätta sig med för alla som vill det. Vad som däremot saknas är löner. Alltså brist på pengar att betala arbeten med. Pengar får vi genom att producera saker, enligt mig. Men du hävdar att vi blir rikare genom att stimulera efterfrågan, dvs konsumera, om jag förstått dig rätt.

Den omfördelning av ekonomiska resurser du talar om innebär att pengar tas från produktiva aktiviteter till att öka konsumtionen. Menar du att vi som samhälle blir rikare av detta?

Peter Gustavsson sa...

Ditt resonemang förutsätter att aktiviteter som sjukvård, utbildning, äldre- och barnomsorg är improduktiva aktiviteter. Du får gärna förklara hur du menar för det har jag väldigt svårt att förstå.

Dan sa...

Jag tycker du glider lite eftersom jag lämnat många frågor som ej besvarats. Jag tycker inte mitt resonemang förusätter att den statliga sektorn är improduktiv. Även om fördelningen skedde genom att tilldela resurser från en del av marknaden till en annan så skulle frågan om hur vi kan bli rikare genom ökad konsumtion kvarstå.

Men din fråga är intressant så jag svarar gärna på den. Den statliga sektorns aktiviteter kan ha ett visst värde men det är omöjligt att mäta hur stort detta värde är. Det är trubbigare att mäta hur väl statens aktiviteter täcker olika behov än det är att mäta hur marknadens aktiviteter gör det. Den prioriteringsfunktion som prisbildningen har sätts ur spel. Ur ett rent ekonomiskt perspektiv så är statens aktiviteter att jämställa med konsumtion etersom de inte ersätter de resurser och ej heller skapar någon vinst rent pengamässigt från de resurser de förbrukar. Aktiviteten är hela tiden beroende av tillskott utifrån. Hur kan en ökning av detta leda till ökad tillväxt i samhället?

Peter Gustavsson sa...

Jag tycker inte alls att jag glider, jag tycker att du försöker prata dig runt det faktum att alla produktion förutsätter konsumtion. Om ingen köper varorna kommer de att stå kvar obrukade, och vi får en ekonomisk kris.

Sedan kan man rabbla teser ur den neoklassiska ekonomins evangelium hur mycket som helst, men uppenbarligen skapar den offentliga sektorns aktiviteter ekonomiska värden. Det är ju rent hokuspokus att påstå att något som produceras plötsligt skulle vara mindre värt för att stat, landsting eller kommun står som huvudman. Utan offentlig sjukvård, utbildningsväsende, vägar, barnomsorg, äldreomsorg etc skulle den samlade produktionen vara mycket mindre, både för att den offentliga sektorn i sig skapar värden och för att den är en nödvändig förutsättning för att näringslivet i sin helhet ska fungera.

Dan sa...

Bli inte arg nu men din syn på produktion/konsumtion är en självmotsägelse, förstår du inte det? Det är omöjligt att göra någonting (producera) som förutsätter en annan
sak (konsumtion) om förutsättningen inte existerar. Ditt problem kan alltså aldrig uppstå om ditt orsakssamband appliceras.

Hur kan du veta att den statliga sektorns "värden" överträffar de värden som skulle skapats av marknaden på de områden du nämner? Håller du ej med om att prisbildningen är ett instrument för att veta vilka områden som behöver prioriteras?

Peter Gustavsson sa...

Självmotsägelsen är att inbilla sig att man på sikt kan producera saker bara för att bygga upp varulager. Om ingen vill köpa det du tillverkar går företaget under. Så enkelt är det.

Och Dan, blanda inte bort korten. Offentlig produktion skapar ett värde. Ifall detta värde är större eller mindre än vad privat produktion skulle skapa är en helt annan fråga. Demokratiska beslut kan också vara ett fullständigt rimligt sätt att besluta om prioriteringar inom exempelvis sjukvård. Att låta prisbildningen styra dessa prioriteringar - att låta plånboken bestämma tillgången till sjukvård - vore djupt inhumant.

Dan sa...

Det jag sagt är att man kan producera så länge det finns kapital. Jag har inte påstått att företag som producerar något som ingen vill ha inte går under. Förr eller senare kommer viljan eller möjligheten att slösa kapital att ta slut. Vill du förklara din motsägelse nu?

Hm, jag svarade på: ”Det är ju rent hokuspokus att påstå att något som produceras plötsligt skulle vara mindre värt för att stat, landsting eller kommun står som huvudman.” Sedan svarade du: ” Offentlig produktion skapar ett värde. Ifall detta värde är större eller mindre än vad privat produktion skulle skapa är en helt annan fråga.” Jag hänger inte med.

Dan sa...

Vad ställer du för krav för att hålla ett visst orsakssamband som sant?