Inlägg

Visar inlägg från juli, 2006

Storföretagen hatar konkurrens

Jag har länge fascinerats av hur storföretagen lyckats ta greppet över debatten om småföretagandet. Som jag skrev tidigare driver den organisation som säger sig tala för Sveriges småföretagare - Företagarna - i princip samma politiska agenda som storföretagens Svenskt Näringsliv. Det är inte alls självklart att solo- och andra småföretagare har samma intressen som storbolagen. Tvärtom, småföretagare delar ofta ungefär samma villkor som arbetare och lägre tjänstemän. Och så som näringslivet utvecklats de senaste åren, då många tidigare anställda tvingats skaffa F-skattsedel för att genomföra samma jobb som tidigare, har ett utökat småföretagande blivit ett sätt för storföretagen att pressa lönekostnaderna. Marknadsekonomin bygger på en grundidé om konkurrens. Samtidigt så är varje enskilt företag intresserat av att reducera konkurrenstrycket mot sig självt. Det ekonomiska system som kräver konkurrens för att fungera rör sig i riktning mot monopolliknande förhållanden där ett eller fler

Trygga människor vågar

Organisationen Företagarna skickade mig ett brev i juni om att jag skulle svara på en enkät praktiskt taget med vändande post. Jag hann inte då, men nu har jag svarat sedan de flyttat fram sista svarsdatum och skickat en påminnelse. Enkäten skickas till alla riksdagskandidater i de sju riksdagspartierna, och är självfallet formulerad för att få fram önskvärt svar. I stället för att fråga om jag vill sänka kapitalskatten frågar de om jag tror att en sänkt kapitalskatt skulle ge företagen mer kapital, exempelvis. Men eftersom enkäten inte talade om varifrån pengarna till en sänkning skulle tas och eftersom jag faktiskt inte tror att en sänkt kapitalskatt är vägen till fler jobb svarade jag att det är oviktigt för att få fler jobb. På de flesta frågor kände jag att jag ville ge ett längre svar, eftersom jag inte håller med om frågeställningen. Jag fick i alla fall ett tillfälle i enkäten att skriva en egen fri text och då skrev jag så här: Varje gång jag medverkar i debatter om arbete och

Historien lever - Spanien, Kongo, Libanon

Historien är inte död. Det lärde jag mig när jag for omkring och undersökte amerikanska bolag i Latinamerika. Bolagsherrarna ville inte höra talas om det förflutnas synder. Men resultatet av det förflutnas synder - marken, byggnaderna, maskinerna, kort sagt: kapitalet - ville de givetvis inte avstå från. Det var helig privategendom och fick inte röras. Historien är viktig därför att resultatet av den finns kvar. Det förflutna ger fortfarande avkastning. Det förflutna ger fortfarande makt. I Sverige lika väl som i Latinamerika. Dessa ord av Sven Lindqvist, som inleder hans bok Gräv där du står, Hur man utforskar ett jobb , är den bästa förklaring jag någonsin stött på till varför det är viktigt med historia. Historien ger en förklaring till dagens maktförhållanden, i det lilla såväl som det stora. Jag har just kommit hem efter tre veckor i ett land vars historia i högsta grad lever. Det är sjuttio år sedan den blodiga militärkuppen inledde ett treårigt inbördeskrig och fyrtio år av järn

No one is safe in a neo conservative world

Today Israeli ground troops invaded Lebanon. At the same time, reports are telling us that 100 people a day die in Iraq. Obviously, the US and Israeli governments treat other countries like squares on a chess table - no matter if they practice democratic elections or not. They use their superior military power to force their interests on the rest of the world. The British government provides good help in this permanent "War on Terror", aiming for a neo conservative world, a Pax Americana. The neo conservative argumentation is adapted to the situation. Sometimes they say they fight for democracy and human rights while they sometimes force through boycotts on democratically elected governments. They say that they want to get rid of weapons of mass destruction while they really just want to monopolise the WMD:s for themselves. And they have no respect for human, civilian lives of those who come in the way of their warfare. Israel is now at war with the only two of their neighbou

New Labour or True Labour?

I am right now present at the IUSY festival that is an amazing event where thousands of socialists gather in Alicante, Spain to meet up with comrades from all over the world. As often when I'm overwhelmed by things happening all around me, I don't know where to start writing about it. So instead, I write about something completely different. Via Daraka and Fredrik , I've got to know that my good friend and comrade Graham Copp has started blogging. Great! And Graham also tells us the good news that there is now for the first time in ages a real threat to New Labour. I am very glad to see that John McDonnell MP has declared that he will stand as a candidate for Leader of the Labour Party when Tony Blair declare his resignation. Even though I've never met John personally, he seem to be a very dedicated Labour politician with broad networks and a lot of energy. McDonnell, as the leader of the Socialist Campaign Group and of the Labour Representation Committee, is challeng

Leijonborgs första lögn kom efter fem sekunder

Har jobbat under Almedalsveckan och därför haft lite tid att skriva, men Lars Leijonborgs tal bara måste kommenteras: Första lögnen kom efter fem sekunder när Leijonborg sa att det var så kul att så många kunde komma och tittade stint ner i golvet framför sig. Leijonborgs tal hade det minsta antalet åskådare av alla tal hittills. Fp-ledaren fortsatte sedan med att berätta att Alliansen "vunnit Almedalen" med sitt av borgerliga ekonomer redan utskällda fastighetsskatteförslag. Men det är inte nog med detta. Leijonborg drog en lång historia om en 29-årig tjej som blev förtidspensionerad fylld av sakfel - bland annat påstod han att arbetsförmedlingen sjukskriver folk. Leijonborg menade i sitt tal att "Alliansen levererar, vänsterblocket havererar" - om man ska se på vad andra än de egna spinndoktorerna tycker blir resultatet annorlunda. Folkpartiet säger "Leve pluggskolan" och vill tvinga skolorna att ha mer läxor, vilket kritiseras av den en gång så trogna