Inlägg

Visar inlägg med etiketten Ekonomisk politik

Dags för en ärlighetsrevolution

Nu tycks alla riksdagspartier vara överens om behoven av kraftiga ökningar av de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Det är bra, och det ger förutsättningar för att prata om grundproblemet. När det statsfinansiella ramverket utformades på 90-talet var en viktig grundpremiss att inkomsterna i form av skatter ökade med automatik medan för att öka offentliga kostnader krävs aktiva beslut. När löner och priser stiger ökar statens intäkter i form av skatter och moms, medan anslagsposterna inte ökas på samma automatiska sätt. Det ledde till att det årligen skapades ett utrymme i statsbudgeten - ofta felaktigt beskrivet som ”reformutrymme” - att lägga antingen på pris- och löneuppräkningar eller på det som beskrivs som nya satsningar (som alltså i praktiken ofta finansieras genom att andra anslag sjunker reellt). Det här har år för år byggt upp en allt svårare situation, särskilt i kommunerna men också i urholkningar av exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Och en ...

Jag önskar mig ett svenskt Momentum i julklapp

Helgen tillbringades i Storbritannien, där jag fick möjlighet att delta i Labours valkampanj i Hendon - en av de tajtaste valkretsarna i London där de konservativa vann med två procentenheter i förra valet.  Oerhört imponerad av den kampanjmaskin som byggts upp i form av Momentum - en organisation som på kort tid revolutionerat politisk organisering genom en smart kombination av digitala verktyg och lokal närvaro. Jag knappade bara in mina uppgifter på www.mycampaignmap.com och fick direkt veta var jag behövdes som mest, utifrån var jag befann mig och var behovet var som störst.  På plats fick jag träffa den lokala kandidaten och snabbt ge mig ut och möta väljare tillsammans med ungefär tvåhundra andra frivilliga. Nu förbereder man för att få ut ännu fler under valdagen genom att på ett strukturerat, digitaliserat sätt mobilisera kampanjarbetarnas nära och kära till att också komma ut och knacka dörr på valdagen för att få folk att verkligen gå och rösta.  Ma...

Dags att ta sig ur återvändsgränden

Vi är återigen i mörka november, i skiftet mellan fulhöst och svartvinter. Och det har nu gått fyra år sedan det lappkast i migrationspolitiken som kom till för att stoppa den snabba ökningen av antalet asylsökande till Sverige.  Jag menade då och menar nu att det var ett nödvändigt beslut. Sverige kan inte långsiktigt ha ett mycket större flyktingmottagande än andra EU-länder, det måste finnas ett gemensamt ansvarstagande.  Men med detta sagt så tror jag att socialdemokratin underskattat vilken effekt vårt sätt att prata om migration sedan november 2015 haft och har på opinionen. För arbetarrörelsen må vara försvagad, men den är fortfarande en oerhört central opinionsbildande och hegemonisk kraft i det svenska samhället. Och vårt walk over på detta område har fått långtgående konsekvenser. Fram till november 2015 framförde socialdemokratin näst intill unisont dessa grundläggande budskap: - Asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet, för att människor s...

Den som överamorterar är inte fri

Jag gratulerar Göran Persson till uppdraget att bringa ordning i Swedbank. Rätt man på rätt post. Jag hoppas samtidigt att det faktum att Göran Persson därmed hamnar i långivarbranschen blir dödsstöten för uttrycket ”den som är satt i skuld är inte fri”.  Jag ska försöka vara pedagogisk med utgångspunkt i hur en bank som Swedbank hanterar de bolån som miljontals svenskar tecknar för villor, bostadsrätter och fritidshus. Sveriges statsskuld är idag 26 procent av landets samlade inkomster BNP. Den har fallit snabbt under en längre tid ända sedan den toppade på 73 procent av BNP 1996. Finansinspektionen har beslutat om två amorteringskrav i syfte att minska den privata skuldsättningen i landet. Dessa krav är riktade till privatpersoner och inte stater, men det är ändå intressant att titta på som jämförelse. Enligt det första amorteringskravet ska man amortera om man har en skuld som överstiger 50 procent av värdet på det man belånat, exempelvis en fastighet. State...

Kampen som kommer

När Anders Borg talade på Sveriges Kommuner och Landstings valkongress den 30 mars läxade han upp de samlade kommunal- och landstingsråden för att offentliganställda har för bra betalt. Ingångslönen för kommunalarna – som vid det tillfället var 15 685 kronor i månaden – ska ner ett par snäpp när den nymoderata låglönelinjen går in i nästa fas. Allt för att skramla ihop till nya skattesänkningar och pressa lönerna över lag så att de redan rika kan bli än rikare och spekulera vidare fram till nästa finanskris som staten kan köpa dem fria från. Finansminister Borgs uttalande avspeglar en internationell trend där högerideologer och –politiker går till attack mot de offentliganställdas löner och arbetsvillkor. Den aggressiva tonen syns tydligt i tidningen The Economist vars huvudtema i det nummer som kom ut den 8 januari var ”Kampen som kommer – Konfrontera den offentliga sektorns fackföreningar” (The battle ahead - Confronting the public-sector unions). I ett försök at...

Mot ljusare tider?

Det har redan vänt. Sedan Julius Caesar bestämde att nyåret inföll vid den första fullmånen efter vintersolståndet år 45 före vår tideräknings början så har den västerländska civilisationen alltid kunnat inleda året när det redan går mot ljusare tider. Men går det att säga samma sak om samhällsutvecklingen? En av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins (M) bestående insatser förutom att a-kassan nu kostar mer och ger ett sämre skydd var att begåva det svenska språket med ordet ”skitår”. Nu ledde inte finanskrisen till några skitår för den borgerliga regeringen, utan blev tvärtom ett bra sätt att skylla ifrån sig när skattesänkningarna inte gav de utlovade jobben. I stället blev 2010 ett riktigt skitår för oss som står till vänster. Förutsättningarna var inte alls dåliga när året tog sin början. I december 2009 var upprördheten stor över utförsäkringarna av sjuka människor och klimatmötet i Köpenhamn väckte engagemang. När tågen stod stilla under fimbulvintern i jan...

Tomt utan Wibe

Bild
Sören Wibe avled den 29 december på Umeå lasarett, 64 år gammal. Wibe var ekonomiprofessor, men också en folkkär folkbildare och politiker med kampen mot EMU som hjärtefråga. ”Jag är socialdemokratin. Ibland lämnar partiet mig och ibland återvänder det.” Dessa ord kommer från den västerbottniske författaren P O Enquist. Men inställningen delas nog av många andra solidariska individualister med sina rötter djupt ner i folkrörelsemyllan. Däribland Sören Wibe. Men Enquists hållning är lättare att leva efter för en fri intellektuell än för den som själv ger sig in i den politiska hetluften. Wibes lojalitet mot sina värderingar gjorde honom notoriskt illojal mot partiledningar och andra makthavare. Om Sören hade argument för sin uppfattning höll han fast vid den hur mycket partipiskan än ven – ibland så till den grad att han bytte parti. Wibe började i SSU, var inne i VPK och vände och personvaldes sedermera som EU-parlamentariker och riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Jag...

Rödgrönt självförtroende vägen till valseger

Denna ledarartikel publicerades i UppsalaDemokraten den 19 mars i år. Vad säger ni - var det min analys eller det rödgröna självförtroendet som brast? Rödgrönt självförtroende vägen till valseger Med ett halvår kvar till valet blåser en rödgrön vind i opinionen. Med ett rödgrönt självförtroende och tydliga alternativ till regeringens politik så håller väljarstödet ända fram till valdagen. ”The only thing we have to fear is fear itself”. Så elegant formulerade sig Franklin D Roosevelt i sitt installationstal som USA:s president 1933. Och samma sak gäller för dagens rödgröna opposition i Sverige – klarar vi av att hålla modet uppe och tro på oss själva så vinner vi det här valet. När LO lät Novus Opinion intervjua 1000 personer under perioden 4-8 mars om vilken fråga de tycker är den viktigaste inför årets val svarade 41 procent arbetslösheten. En procent svarade hushållsnära tjänster – en siffra som ganska väl motsvarar den andel av befolkningen som använder sig av det omtalade skatteav...

Låglönelinjen

Bild
I senaste numret av Ordfront Magasin, som utkommer idag, har jag en artikel om den nymoderata låglönelinjen . Sen jag skrev artikeln har regeringens eget finanspolitiska råd uttalat att "regeringens pedagogik i fråga om jobbskatteavdraget lämnar mycket i övrigt att önska". I sina kommentarer till budgetpropositionen skriver denna samling av i huvudsak högerinriktade ekonomer: Men den viktigaste effekten [av jobbskatteavdraget] är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha blivit. Det kan bero både på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (de lägsta löner man är beredd att ta ett arbete till) och på att de fackliga lönekraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning. Det säger sig själv varför regeringen inte vill vara särskilt "pedagogisk" om detta. Men läs artikeln och se vad det är regeringen inte vill berätta.

Fälldin räddade SSAB - nu låter regeringen SAAB gå under

"Trollhättan ska inte syssla med bilar" säger Maud Olofssons statssekreterare Jöran Hägglund (c). Näringsministern själv säger att "vi stänger dörren när det gäller att ta över bilfabriker". På 70-talet var tongångarna annorlunda. Olofsson tröttnar aldrig på att dra upp exemplet med varven, som staten inte lyckades rädda. Men hon nämner aldrig stålindustrin, som regeringen Fälldin räddade genom ett framsynt förstatligande 1978. Svenskt Stål AB (SSAB) omstrukturerades och drevs framgångsrikt av staten fram tills det såldes ut igen under slutet av 1980- och början av 1990-talet. Utan den borgerliga regeringens genomtänkta näringspolitik på 1970-talet så är det tveksamt om Sverige hade haft någon stålindustri alls. Det går att argumentera både för och emot ifall det finns en framtid för svensk bilindustri. I ena vågskålen finns att Volvo och SAAB har starka varumärken och att företagen inte skötts om särskilt väl av sina amerikanska ägare. Det borde kunna vara möjlig...

Välkommen kritik av normpolitiken

Det största socialdemokratiska partidistiktet - Skåne - uttryckte i sitt rådslagssvar en kritik av den ekonomiska politik socialdemokratin fört. De som följer denna blogg vet att jag delar den kritiken. Sydsvenskan har skrivit om den skånska kritiken. Andra tidningar har slagit upp det stort som en kritik av Mona Sahlin personligen - en följd av medialogiken att göra politiska konflikter till personkonflikter fast de inte är det. Idag har den vanligtvis så kloka och genomtänkta Dagens Arena slutit upp i fördömandets kör mot partidistriktets vice ordförande Morgan Johansson, som får klä skott för att han för fram vad partimedlemmarna i Skåne tyckt i rådslaget. En intressant aspekt för den som tycker det är kul med hur media hela tiden återskapar bilder och föreställningar är att vice ordförande Morgan blir till mannen som utmanar partiledare Mona och inte ordförande Helene. Detta är uppenbarligen utstuderat, med tanke på att Dagens Arena tycks ha valt ut sin sämsta bild på Morgan. Det...

Investera i vår välfärd

För några dagar sedan skickade socialdemokraterna i Uppsala in sitt svar på de centrala rådslagen. Jag argumenterade för några i mitt tycke viktiga stycken i vårt svar på välfärdsrådslaget. Det handlar om förslaget att vi ska jobba längre för att finansiera att fler blir äldre: ”Vi uppskattar rådslagets fokus på att göra det möjligt för människor att arbeta under längre tid. Med ett sådant synsätt i grunden blir det naturligt att prioritera reformer av den fysiska och psykiska arbetsmiljön, att satsa på en ökad folkhälsa och att sätta kampen för full sysselsättning i första rummet. Vi saknar dock ett klassperspektiv i texten. En av de tydligaste klassmarkörerna i Sverige idag är vilka som förväntansfullt räknar ner tiden till pensioneringen och vilka som gärna fortsätter jobba efter 65-årsdagen. I vissa LO-yrken är kroppen utsliten redan vid 55-60-årsåldern, medan en hel del tjänstemän är friska och arbetsföra långt efter 70-årsdagen. Det är en av flera orsaker till varför en poli...

Rödgrön allians i opinionskrisens spår

Två månader efter den ödesdigra presskonferens som kungjorde det rödgröna tvåpartisamarbetet kom en ny presskonferens som kungjorde det rödgröna trepartisamarbetet . Jobbkrisen förde oss samman , menar Sahlin, Eriksson, Wetterstrand och Ohly i sin gemensamma artikel. Det talas om klimatkris och om otrygghetskris och många viktiga frågor lyfts fram som fokusfrågor för den nya rödgröna alliansen. Men ännu mer avgörande för att föra samman de tre partierna var den opinionskris som ägt rum för oppositionen under de senaste två månaderna. Det påstådda syftet med tillkännagivandet av den rödgröna oktoberalliansen mellan två partier var att leverera ett svar på regeringsfrågan. Men resultatet blev det motsatta , som jag skrev om redan då . Den katastrofala presskonferensen i oktober innebar slutet för Mona Sahlins smekmånad. Hon tvingades backa från sin idé om en tvåpartiregering utan vänsterpartiet efter att trycket infrån rörelsen blev för starkt. Och medan krisens effekter blivit allt mer...

Marknadsfundamentalismens parentes är över

I går släppte SACO-förbundet Sveriges Ingenjörer resultatet av sin opinionsmätning som visar att sju av tio svenskar vill att staten går in och räddar Volvo Personvagnar . Det säger sig själv att också en stor majoritet av de borgerliga väljarna - 65 procent för att vara exakt - ansåg att ett tillfälligt förstatligande av Volvo PV vore en god idé. I detta håller svenskarna med rektorn för Handelshögskolan i Göteborg Rolf Wolff som argumenterade för detta i Dagens Industri i veckan , och bland annat skrev: "Kan staten äga och säkra finansbolag, kan den väl göra detsamma med biltillverkare. Det finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare. " Det är svårt att överskatta den betydelse klimat- och finanskriserna har haft för den allmänna opinionen i västvärlden. Ett tektoniskt skifte håller på att pågå i människors syn på politiken och dess roll i samhället, bort från marknadsfundamentalisternas uppfattning att staten är något ont som sk...

Fel tajming, fel strategi och fel politik av Sahlin

Det enda positiva med dagens utspel från s och mp:s partiledningar är att vi kan hoppas på en grönare socialdemokratisk politik och att mp inte kommer att göra nya uppgörelser med de borgerliga partierna. Annars så är det ett korkat utspel på alla sätt och vis. Utspelet är feltajmat och en del i en felaktig strategi. Jag brukar inte alltid hålla med Henrik Brors , men han har helt rätt i att det är vansinne att prata om sånt här samma dag som var femte varslas från Volvo Personvagnar . I denna tid är det viktigt med klara besked, och detta utspel ökar i stället osäkerheten. Det intressanta med dagens besked är inte att två partier som gjort sexton budgetar tillsammans går vidare med sitt samarbete, utan att man lämnar det tredje partiet som var med och gjorde budgetarna utanför. Utspelet pekar i riktning mot en s-mp-regering, men realistiskt sett är det högst osäkert om dessa två partier skulle ha en majoritet i kammaren efter valet. En sådan regering skulle behöva stöd av fler partie...

Socialdemokratiskt självförtroende hanterar den dubbla krisen

Vi befinner oss i en dubbel kris. En omedelbar finanskris och en mer långsamt verkande klimatkris. Konsekvensen är en snabbt växande medvetenhet om behovet av politik. Den epok då den fria och oreglerade marknaden ansågs kunna lösa alla problem är över när Bush förstatligar stora finansinstitutioner i parti och minut. Jag är just hemkommen från European Social Forum. Det var en fantastisk upplevelse. Jag har lärt mig mycket folk och träffat fantastiska människor. Och jag såg i ögonen på många av de tusentals - kanske tiotusentals - Malmöbor som såg den längsta demonstrationen i stadens historia att de liksom jag blev inspirerade. Att politik faktiskt kan vara något annat än de eviga referaten från hockeymatchen mellan det röda laget och det blåa laget. Att det kan handla om visioner om ett annat samhälle, om att allting kan ändras om de många går ihop. Jag ser regeringens politik och jag ser hur de fullständigt tappar fotfästet. Och konstaterar att det enda hindret för en ny rödgrön so...

Går det att förena ekonomisk tillväxt med en hållbar utveckling?

I går var jag med på ett panelsamtal med samma rubrik som detta inlägg. Det var intressant, men ärligt talat känner jag att hela den här debatten om att tillväxt och hållbar utveckling skulle vara någon sorts motsatser är en förlegad frågeställning. Själv drev jag teserna att tillväxt i sig kan vara både dåligt och bra för miljön - att effekterna av tillväxten på klimatet beror på vad de varor och tjänster som produceras faktiskt består av. Men att målet inte ska vara tillväxt utan hållbar utveckling. Samt att vi ska ta strid mot det fossila kapitalet - den del av kapitalet som har intressen av ett fortsatt oljeberoende - och att vi i vänstern bör alliera oss med det gröna kapitalet vars intressen ligger i det nya som måste komma. Miljömotståndarna och delar av miljörörelsen befinner sig i en ohelig allians som framställer framtiden som ett val mellan antingen fossilsamhälle eller stenåldern tillbaka. Som en anhängare av idén att ta oss ur den omoderna fossila teknologin och bygga någo...

Kulturen som (fossilfri) motor

Det är inte varje dag UNT:s spalter fylls med artiklar skrivna av företrädare för både majoritet och opposition, men idag finns där en artikel om varför det är rätt att Uppsala ansöker om att bli Europas kulturhuvudstad skriven av mig och Jan-Erik Wikström (fp). För övrigt tycker jag att riksbankens direktion försöker skjuta elefanter med knallpulverpistol när de höjer räntan för att få ner prisökningarna . Riksbankschef Ingves kan hindra nyinvesteringar, få till fler uppsägningar och ge villaägare sömnlösa nätter med sina räntehöjningar. Men han kan knappast hindra en inflation som drivs av att oljan och maten blir kraftigt dyrare över hela planeten. Visst, räntehöjningen är till viss del orsakad av politik , och guldregnet över de rika är vansinnigt av alla möjliga anledningar. Men ska man på allvar göra något åt inflationen måste det till kraftiga insatser för att minska oljeberoendet världen över - utan att för den sakens skull börja använda våra bästa jordar till att odla etanol...

Kom inte och säg att bloggen är död!

Påståendet att bloggen är död har haft en förmåga att återkomma då och då i debatten, till följd av att enskilda personer som fått andra forum att föra fram sina åsikter på slutar blogga. Men nu tror jag faktiskt att debatten om bloggens död är död, om inte för evigt så för en lång tid framöver. Bakgrunden är naturligtvis debatten kring FRA-beslutet, där hela den digitala sfären mobiliserades till ett försvar för den personliga integriteten. En mäktig allians bildades av bloggare från vänster till höger - en allians som varit i vardande i flera år genom det samarbete som skett mellan Ordfront och Timbro kring kampen mot övervakningssamhället. Denna allians stöddes helhjärtat av journalister och mediebolag som såg källskyddet som hotat. Jag är ganska övertygad om att regeringens seger genom fulspelet i riksdagen i förra veckan kommer att framställas i historieböckerna som en Pyrrhusseger. Den kraftiga mobiliseringen som skett inför FRA-beslutet innebär att de som vill stärka den personl...

Politikens förändringskraft: Exemplet Stenhagen

När jag var fem-sex år var vi ett helt gäng som rymde från dagis. Vi gick omkring i skogarna bortom Berthåga lekplats, det kändes som mil efter mil av skogar och träsk. Till slut hittade vi en liten skogsväg som förde oss tillbaka mot civilisationen. Ett par år senare expanderade Uppsala vidare västerut, och rymlingsmarken fylldes med nya vackra hus i tegel och trä. De första barnen från området fick vara med oss Berthåga- och bortre Luthagenbarn på den bullerbyidylliska Eriksskolan. De tillfälliga byggnader som hyste de nya eleverna i väntan på att Stenhagenskolan skulle stå klar gav upphov till begreppet ”barackbarnen”. Det hade säkert också sin betydelse att de flesta av dessa barn som inte gick i de vackra stenhusen utan i dragiga längor uppsmällda på skolgården råkade ha en annan etnisk bakgrund än oss rågblonda knattar. Den mark där jag och mina dagiskompisar – de flesta av dem själva barn till rymlingar från chockdoktorernas södra Latinamerika – hade rymt var nu en frist...