Social Democracy / Socialdemokrati

Det känns tragiskt att vakna upp till en massiv konservativ seger i Storbritannien - ett land som betyder mycket för oss kulturellt och som vi ofta rätt eller orätt tar väldigt stort intryck över kring vad som är rätt väg framåt politiskt. Det innebär fem år med en massiv majoritet för Boris Johnson som premiärminister vilket är en riktigt riktigt dålig nyhet för den som hade hoppats på att ett av Europas allra värsta klassamhällen hade kunnat byta kurs. Storbritannien får aldrig uppleva Labours transformativa program för massiva investeringar i sjukvården, fler bostäder man har råd att bo i, en grön industriell revolution, bättre beskattning av de rikaste och återförandet av grundläggande service som vatten, elnät och järnväg i gemensamt ägande.  Min analys efter att ha följt debatten och också samtalat med brittiska väljare vid dörrposterna i valrörelsen är att Labours problem började när man bestämde sig för att sätta käppar i hjulet för den folkomröstning som hade genomför...

Helgen tillbringades i Storbritannien, där jag fick möjlighet att delta i Labours valkampanj i Hendon - en av de tajtaste valkretsarna i London där de konservativa vann med två procentenheter i förra valet.  Oerhört imponerad av den kampanjmaskin som byggts upp i form av Momentum - en organisation som på kort tid revolutionerat politisk organisering genom en smart kombination av digitala verktyg och lokal närvaro. Jag knappade bara in mina uppgifter på www.mycampaignmap.com och fick direkt veta var jag behövdes som mest, utifrån var jag befann mig och var behovet var som störst.  På plats fick jag träffa den lokala kandidaten och snabbt ge mig ut och möta väljare tillsammans med ungefär tvåhundra andra frivilliga. Nu förbereder man för att få ut ännu fler under valdagen genom att på ett strukturerat, digitaliserat sätt mobilisera kampanjarbetarnas nära och kära till att också komma ut och knacka dörr på valdagen för att få folk att verkligen gå och rösta.  Ma...

Det är fullt upp på flera fronter just nu så det blir inte så mycket bloggat, men här kommer lite tips på saker som händer: Mitt i den upphettade amerikanska primärvalskampanjen, som alltmer ser ut att bli Barack Obamas segertåg, pågår en minst lika intressant kampanj. Det är kampen om vem som ska bli Londons borgmästare. Den framgångsrike Labourborgmästaren "Red" Ken Livingstone står mot ärke-Toryn Boris Johnson. Klicka in på Livingstones kampanjsida och ta del av Livingstones bedrifter och budskap och bli inspirerad. Sveriges nästa val - EU-parlamentsvalet i juni 2009 - rycker också allt närmare. I morgon kommer Anna Hedh - årets EU-parlamentariker i hälsofrågor - till Uppsala för att prata om kampen för en solidarisk alkoholpolitik i Bryssel. Mötet äger rum torsdag den 21 februari 2008 klockan 19. Platsen är samlingslokalen Hjorten på Dragarbrunnsgatan 13. Broderskap är arrangörer, och alla intresserade är välkomna.

Julpysslar för fullt men kan inte undanhålla de bloggläsare som eventuellt fortfarande tolererar min minst sagt ojämna frekvens i skrivandet några intressanta lästips. Dels Dagens Arena som nu snurrat på ett tag med högintressanta och viktiga artiklar, inte minst av den fenomenale Björn Elmbrant som offrat sin position på P1 för att kunna rikta skarp kritik mot dagens samhällsutveckling i denna webbtidning. Alltid lika skarpa Katrine Kielos skrev häromdagen om att De rika är rikare än vi trott . Läs! Men dels också Jon Cruddas' och Jon Tricketts artikel i senaste New Statesman om läget i Labour - Hur New Labour blev till ett gift . Jon Cruddas var kandidat till att bli vice ordförande för Labour i sommarens medlemsomröstning och fick flest röster men inte nog med andrahandsröster för att vinna. Han har vägrat att ta en plats i regeringen för att kunna fortsätta sin konstruktiva kritik mot New Labour. Det anses allmänt i parlamentskretsar att han skulle vinna omröstningen om den v...

Tony Blair gjorde vad Göran Persson borde ha gjort. Han avgick medan tid var. I går morse, några timmar innan Gordon Brown tillträdde som Labours nya ledare , låg regeringspartiet före de konservativa för första gången på åtta månader . Gårdagen bjöd på stor dramatik när rösterna i valet av vice partiledare sammanräknades. Som jag beskrivit tidigare skickar detta val en signal om vart partiet är på väg. Sammanräkningen återfinns här . Systemet för ledarval i Labour är något komplicerat till följd av långvariga strider som landat i en kompromiss, så en kort förklaring kan vara på plats. Medlemmarna i partiet, medlemmarna i affiliated associations (främst facken) och Labours parlamentariker har en tredjedel av rösterna var. Man röstar genom att gradera kandidater som på barnens julklappslista ungefär. Den kandidat som får minst förstahandsröster åker ut, och denna kandidats andrahandsröster fördelas på de övriga kandidaterna. Så håller man på, slår ut den som får minst röster i va...

I dagens debatt i brittiska underhuset "anklagade" den konservative ledaren David Cameron den avgående premiärminister Blair för att hans parti "viker åt vänster". Och nog är den pågående debatten om vem som ska bli Gordon Browns parhäst intressant. Under de gångna veckorna har kandidater försökt överträffa varandra i krav på återvitalisering av partiorganisationen, fler bostäder, ökad fördelning, ett slut på privatiseringar och kritik mot Irakkriget. I dag krävde Jon Cruddas en åternationalisering av de brittiska järnvägarna. På söndag den 24 juni vet vi vem som vinner Labours medlemsomröstning.

Det som händer i Storbritannien brukar påverka oss här också. Svensk kultur och politik är starkt influerad av båda de två engelskspråkiga länderna, och Storbritannien ligger betydligt närmare oss än USA. När blairismen stod på sin höjdpunkt var det många som lät sig föras med på vågen också här i Sverige. När den slutade vara på modet påverkade det också de politiska stämningarna här på hemmaplan. Därför är det väldigt spännande att en balanserad och skarp kritik mot blairismen nu växer fram, utan att trilla ner i de fallgropar 80-talets Labourvänster föll. I en tidningsintervju för Morning Star förklarar viceordförandekandidaten i Labour Jon Cruddas på ett mycket pedagogiskt och tydligt sätt vilka problem Labour står inför. Mycket läsvärt. Läs också min artikel om Labours utmaningar i dagens LO-tidningen .

In tomorrow's issue of LO-Tidningen, the trade union movement's weekly newspaper, I have an article on Labour and Gordon Brown . It's in Swedish, but I'll summarize it for my English-speaking readers: - The Conservatives had a rough time on both Sweden and the UK after the ERM crisis in 1992. - The support for both the Swedish Social Democrats and Labour dropped in 2003-04, in Sweden because of a failed economic policy and in the UK because of the war in Iraq. Labour won despite of that in 2005 as the Tories didn't succeed to exploit the disappointment the war created. - We both face new and dynamic Conservative leaders. We lost in 2006, Labour still has a chance if Brown can distance himself enough from Blair and open up the party for its "loving critics". - The deputy leader race is important, Jon Cruddas is the dynamic candidate that can rebuild the connection between grass root members and the leadership.