Inlägg

Visar inlägg med etiketten Bostadskrisen

Jag önskar mig ett svenskt Momentum i julklapp

Helgen tillbringades i Storbritannien, där jag fick möjlighet att delta i Labours valkampanj i Hendon - en av de tajtaste valkretsarna i London där de konservativa vann med två procentenheter i förra valet.  Oerhört imponerad av den kampanjmaskin som byggts upp i form av Momentum - en organisation som på kort tid revolutionerat politisk organisering genom en smart kombination av digitala verktyg och lokal närvaro. Jag knappade bara in mina uppgifter på www.mycampaignmap.com och fick direkt veta var jag behövdes som mest, utifrån var jag befann mig och var behovet var som störst.  På plats fick jag träffa den lokala kandidaten och snabbt ge mig ut och möta väljare tillsammans med ungefär tvåhundra andra frivilliga. Nu förbereder man för att få ut ännu fler under valdagen genom att på ett strukturerat, digitaliserat sätt mobilisera kampanjarbetarnas nära och kära till att också komma ut och knacka dörr på valdagen för att få folk att verkligen gå och rösta.  Ma...

Dags att ta sig ur återvändsgränden

Vi är återigen i mörka november, i skiftet mellan fulhöst och svartvinter. Och det har nu gått fyra år sedan det lappkast i migrationspolitiken som kom till för att stoppa den snabba ökningen av antalet asylsökande till Sverige.  Jag menade då och menar nu att det var ett nödvändigt beslut. Sverige kan inte långsiktigt ha ett mycket större flyktingmottagande än andra EU-länder, det måste finnas ett gemensamt ansvarstagande.  Men med detta sagt så tror jag att socialdemokratin underskattat vilken effekt vårt sätt att prata om migration sedan november 2015 haft och har på opinionen. För arbetarrörelsen må vara försvagad, men den är fortfarande en oerhört central opinionsbildande och hegemonisk kraft i det svenska samhället. Och vårt walk over på detta område har fått långtgående konsekvenser. Fram till november 2015 framförde socialdemokratin näst intill unisont dessa grundläggande budskap: - Asylrätten är en grundläggande mänsklig rättighet, för att människor s...

Mot ljusare tider?

Det har redan vänt. Sedan Julius Caesar bestämde att nyåret inföll vid den första fullmånen efter vintersolståndet år 45 före vår tideräknings början så har den västerländska civilisationen alltid kunnat inleda året när det redan går mot ljusare tider. Men går det att säga samma sak om samhällsutvecklingen? En av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins (M) bestående insatser förutom att a-kassan nu kostar mer och ger ett sämre skydd var att begåva det svenska språket med ordet ”skitår”. Nu ledde inte finanskrisen till några skitår för den borgerliga regeringen, utan blev tvärtom ett bra sätt att skylla ifrån sig när skattesänkningarna inte gav de utlovade jobben. I stället blev 2010 ett riktigt skitår för oss som står till vänster. Förutsättningarna var inte alls dåliga när året tog sin början. I december 2009 var upprördheten stor över utförsäkringarna av sjuka människor och klimatmötet i Köpenhamn väckte engagemang. När tågen stod stilla under fimbulvintern i jan...

Bostäder åt alla eller rikemansreservat?

Uppsala lider av en svårartad och kronisk bostadsbrist. Den är allvarlig året om, men blir som allra mest uppenbar under de veckor i augusti-september då kön av desperata nyanlända studenter ringlar runt kårkvarteret vid Öfre Slottsgatan. Den genomsnittliga kötiden för en lägenhet i Uppsalahem är sex år, och betydligt längre än så i de mer attraktiva lägena. För studenter finns Studentstaden och Heimstadens utbud av studentlägenheter samt nationernas bostadsstiftelser. Men för övriga Uppsalabor som vill ha en lägenhet snabbare och inte lyckas ställa sig in hos de privata hyresvärdarna är bostadsrätter för miljonbelopp det enda alternativet. Och hemlöshet är ett reellt problem i dagens Uppsala. I en tid då arbetsgivarnas och statsmaktens krav på att de anställda såväl som de arbetssökande ska vara flexibla, är vår bostadsmarknad mer trögrörlig än någonsin. Storstädernas bostadsinfarkt gör att bostaden inte längre utgör den självklara sociala rättighet som efterkrigstidens framsynta refo...