fredag, december 22, 2006

Rösta på Hägglund, få Ekman på köpet

Kd:s kommunalråd i Uppsala Gustav von Essen svarar i dag på gårdagens kritik mot att en kristen fundamentalist blivit förste vice ordförande i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Jag vet inte riktigt hur von Essen tänkte när han plitade ihop sitt svar, men jag tror att det är få som blir lugnade av texten:
Jag är för egen del troende katolik och delar min kyrkas uppfattning vad gäller familjefrågor, abort, stamcellsforskning och andra frågor som rör människans oförytterliga värde. Jag är vidare med i Ja till livets styrelse. Denna organisation bedriver framgångsrik och seriös informationsverksamhet om dessa svåra frågor.

torsdag, december 21, 2006

Kristen fundamentalist får makt över Uppsalas gymnasieskolor

Jag har skrivit om det förr - Livets Ord styr (kd) i Uppsala. Nu blir tidigare prefekten för Livets Ords "universitet" Torbjörn Aronsson förste vice ordförande i utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. En tidigare kollega till Aronsson skräder inte orden.

Det kan inte vara kul att vara socialliberal folkpartist i Uppsala.

tisdag, december 19, 2006

PM:s mardröm besannades aldrig

För ett drygt år sen skrev jag om PM Nilssons mardröm att socialdemokratin med ett rejält reformpaket och klassretorik skulle lyckas vända valvinden under sommaren 2006. För den som är intresserad av att förstå varför den socialdemokratiska inhämtningen kom i oktober-november och inte i juli-augusti är denna text är otroligt intressant att kontrastera mot vad som faktiskt hände.

Den stora skillnaden mellan Göran Perssons agerande i "mardrömmen" och hur han agerade i verkligheten är att den verklige Persson inte var beredd att använda de resurser som den goda konjunkturen skapade till rejäla välfärdssatsningar. Vi hade lite småpill i marginalen och en otillräcklig tandvårdsreform. Vi var en skiva som hakat upp sig i att säga att "det går bra för Sverige" och att "jobben kommer" men använde inte de resurser detta skapade till att vinna folks stöd för satsningar på att få alla i jobb och att utvidga välfärden.

Det är numera ganska välbekant i partiet att det första utkastet till valmanifest var helt utan reformer. Den socialdemokratiske finansministern ägnade en vecka av valrörelsen åt att punktera sitt eget budskap att det går bra för Sverige genom att varna partistyrelsen från att göra välfärdsreformer. De "mindre reformer" som ändå kom i valmanifestet var resultat av partistyrelsens protester mot regeringskansliets katastrofala valupplägg.

Vi var det beståendes försvarare. Vi hade inget nytt att komma med. Därför förlorade vi valet.

söndag, december 17, 2006

I belong in the UK

I have let my English-speaking friends down for a while now, but thanks to Burstedt I have now tested out what English Speaking Country I am. Not surprisingly, it happened to be the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland.

The test can be found here. More news in English may appear as I move from having an extremely tight schedule to just a lot to do.

Borgarna säljer ut Sverige bit för bit

Den borgerliga regeringen har börjat hårt. De kraftiga försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen syftar till att försvaga facket och öppna för en låglönemarknad. De kraftiga nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken kommer medföra att de öppna arbetslöshetssiffror som sjunkit kraftigt till följd av den senperssonska stimulanspolitiken vänder uppåt igen i början av nästa år. Genom den partipolitiserade utnämningspolitiken, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, upprivandet av avtalet för public service med mera inleds högervridningen av den statliga administrationen.

En fråga som dock diskuterats allt för lite är hur den borgerliga politiken innebär en stegvis utförsäljning av vår gemensamma egendom till utländska intressen. Flera borgerligt styrda kommuner och landsting - bland annat Uppsala - har infört tvångsmässig konkurrensutsättning av offentlig verksamhet under det förskönande täcknamnet utmaningsrätt. Resultatet är att multinationella vårdjättar får marknadsandelar så att de kan skörda vinster framöver när de dumpat priserna och därmed slagit ut mindre konkurrenter och de offentligt drivna verksamheterna.

Ägandet är viktigare i en globaliserad ekonomi. Ägarnas handlingsfrihet blir allt mindre begränsad av nationella regleringar. Stora multinationella företag köper upp andra företag i samma bransch, ofta för att lägga ner deras verksamhet och minska konkurrensen. Koncernledningar, forskning och utveckling flyttar till andra platser i storföretagens hemländer.

Fredrik Reinfeldt sade för en vecka sedan angående Scania att han "hoppas att det finns en typ av långsiktigt och uthålligt ägaransvar på plats här i Sverige, som kan göra så att en kronjuvel i svensk industri också i framtiden kan ha sitt huvudkontor i Sverige". Han "hoppas att det som är svenskägt kan förbli i svensk ägo".

Privatiseringsminister Mats Odell fick i torsdags en första säljlista på sex stora statliga bolag - Telia Sonera, Nordea, SBAB, OMX, Vasakronan och Vin & Sprit. Själva existensen av denna lista är det bästa motbeviset på tesen att det offentliga inte kan bedriva affärsverksamhet - det handlar om sex välskötta statliga företag som kan ge en stor förtjänst på (den snart privatiserade) börsen om regeringens planer går i lås. Det är dock stora allmännyttiga intressen som går förlorade vid en försäljning.

- Telia Sonera äger bland annat det svenska telenätet - ett naturligt monopol och en viktig komponent i vår beredskap. Detta företag vill regeringen nu helprivatisera, eventuellt till ryska intressen.

- Nordea är en av Sveriges storbanker. Banker är oerhört betydelsefulla i varje ekonomi, genom sin makt över kreditgivningen. En helprivatisering av Nordea förändrar maktbalansen i svensk ekonomi - vem tar över? Blir det utländska intressen här också, blir det någon av de andra storbankerna som stärker sin ställning och försvagar konkurrensen eller blir det någon annan som kliver in och tar över statens roll som garant för en mångfald inom svenskt bankväsende?

- SBAB har varit väldigt betydelsefullt för att ta ner bankernas vinstmarginaler och därmed göra det möjligt att teckna bostadslån till betydligt lägre räntor än tidigare. Nu privatiseras det - vad händer med bostadsräntorna då?

- OMX äger Stockholms fondbörs. Ska utländska intressen ta över?

- Vasakronan äger husen som statens verksamhet bedrivs i. Är det inte lite hål i huvet att privatisera våra offentliga byggnader? Tänk om de nya hyresvärdarna vill ha företag i myndighetsbyggnaderna i stället och börjar ta ockerhyror - blir det ofrivillig utflyttning av statlig verksamhet då?

- Vin & Sprit slutligen är producenten av stora delar av Systembolagets sortiment. Genom vinsterna i Vin & Sprit återförs en del av de pengar som det offentliga får lägga ut för alkoholskadorna. Nu ska vi få en privat spritjätte - hurra!

Svensk arbetarrörelse är i huvudsak funktionssocialistisk och ser till ägandets funktioner snarare än att se oss blinda på vem som sitter på aktiebreven. Samtidigt är vi oerhört medvetna om att ägande är makt. Så har det varit i alla tider, och så är det minst lika mycket i dag.

Den som äger ett företag styr över investeringsbeslut, personalpolitik och mycket annat. Demokratiska ägandeformer av olika slag - personal- och konsumentkooperativt och folkrörelseägt såväl som kommunalt och statligt - är därför viktiga för att balansera upp marknaden. Starka demokratiska ägare är också en garanti för ett sådant "långsiktigt och uthålligt ägande" som Reinfeldt efterfrågade när det gäller Scania och som också diskuterades i valrörelsen när det gällde Volvo.

Höj tonläget mot borgarnas privatiseringar!

lördag, december 16, 2006

Tack för allt, Anna Sjödin!

Det SSU jag blev medlem i var konfliktfyllt. Jag lärde mig om hur man skriver en motion och hur man driver sin åsikt. Men jag lärde mig också hur man stämplade varandra som bra och dåliga, höger och vänster. Konflikten berodde ofta mer på vem man umgicks med än vad man tyckte.

Jag är stolt över att vi tillsammans i SSU har skapat en situation där människor kan vara friare i sina åsikter. Ett SSU där vi vågar debattera med respekt för varandra. Ett SSU där vi pratar mer till varandra än om varandra. Det här leder till att våra åsikter får genomslag. Vi är starkare tillsammans.
Så skriver Anna Sjödin i artikeln där hon tillkännager sin avgång. Det är också detta som är den stora förändringen under Annas ordförandetid. Dagens SSU är mycket starkare än gårdagens för det är helt och inte splittrat. Om de som nu kommer hålla i rodret för organisationen tar vara på detta, innebär det en enorm potential för organisationen. I en tid då protesterna mot den borgerliga regeringen är starka och växande ger detta en grund för att SSU ska kunna växa till en verklig massrörelse mot högerpolitiken.

Anna Sjödins stora bedrift var att vara den som ledde enandet av SSU. Tillsammans med förbundssekreterare Mattias Vepsä, den övriga förbundsstyrelsen, distriktsledningarna och anställda på lokal och central nivå har hon dag för dag kämpat med att överkomma klyftor och skilda perspektiv uppkomna genom ett decennium av hård konflikt.

Anna Sjödins stora misstag var att agera som hon gjorde en januarikväll på krogen, och att inte inse att detta skulle göra det omöjligt för henne att trovärdigt fortsätta fungera som ordförande. Jag har aldrig deltagit i det offentliga drevet för att få henne att avgå, men nog borde hon självmant ha tagit detta steg långt tidigare för att spara organisationen från denna utdragna process. När hon vägrats resning i hovrätten blev det omöjligt att sitta kvar.

SSU står starkt. Medlemmarna flödar in i hela arbetarrörelsen, vilket ger en solid grund för att bygga rörelse. Organisationen har inte varit så här enad sedan Anna Lindhs ordförandetid på 80-talet. Anna Sjödin har varit mycket viktig för att lägga denna grund till ett starkt SSU.

Tack för dina insatser för arbetarrörelsen, Anna Sjödin! Vi ses!

torsdag, december 14, 2006

Arbetarrörelsen har mobiliserat reserverna - två månader för sent

Arbetarrörelsen har lyckats mobilisera ut sina reserver - två månader för sent. De rödgröna partierna har stöd av 51,3 % medan de borgerliga partierna skulle få 44,5 % om det var val i dag. Socialdemokratin ensam har stöd av 40,4 % av väljarkåren. Detta samtidigt tragiska och hoppingivande besked uttrycks i Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning november 2006 som publicerades i dag.

Jag vet inte vem det var som sade att "Statistisk Årsbok är radikalare än Kommunistiska Manifestet", men det är helt sant. Undersökningen ger en kristallklar belysning av hur det svenska klassamhället uttrycks i politiska termer. Bland annat får vi reda på att 61,6 % av de ej facklärda varuproducerande arbetarna sympatiserar med socialdemokraterna, och att 71,4 % av de större företagarna i stället föredrar "det nya arbetarpartiet".

För den som vill ge sig in på en djupstudie av tabellerna kan jag särskilt rekommendera två stycken. Tabell 11 undersöker partisympatier efter en socioekonomisk indelning - det är därifrån ovanstående uppgifter kommer. Och tabell 22 visar skillnaden mellan hur folk röstade i riksdagsvalet och hur de skulle rösta nu.

De som röstade (s) i valet skulle i mycket hög grad - 92,6 % - rösta på oss också i dag. Endast 1,4 % skulle rösta på ett av de borgerliga partierna. Samtidigt är de borgerliga väljarna betydligt mindre säkra på sitt val. 4,8 % av folkpartiets väljare i riksdagsvalet skulle rösta (s) i dag, ja till och med 2,7 % av m-väljarna skulle rösta på det ledande oppositionspartiet.

Men allra mest anmärkningsvärt är hur de som inte röstade i september skulle ha agerat om det var val i dag. 26,4 % av soffliggarna skulle ha röstat (s), vilket ska jämföras med att 11,9 % skulle ha röstat på något av de borgerliga partierna och att 4,9 % skulle ha röstat på (v) eller (mp).

Dessa siffror avspeglas också i studierna av nettoflödet till socialdemokratin. Ökningen med 5,4 procentenheter från valet till nu består av 1,3 procentenheter från de borgerliga partierna, 0,3 procentenheter från (v) och 0,4 procentenheter från övriga partier. Den övriga ökningen - 3,4 procentenheter - kommer från människor som inte röstade i valet men nu stödjer socialdemokraterna.

Det finns nog egentligen två huvudorsaker till denna stora förändring i väljarkåren på kort tid. För det första lyckades borgerligheten och den socialdemokratiska partiledningen i skön förening att göra höstens val till en folkomröstning om Göran Persson. Nu har socialdemokraterna i praktiken ingen partiledare - och får sina bästa opinionssiffror på åratal.

Men den viktigaste orsaken är en annan - det handlar om facklig-politisk mobilisering. Kampanjen mot förämringarna i a-kassan, som trappats upp steg för steg och nu kröntes med överlämnandet av en kvarts miljon namnunderskrifter till arbetsmarknadsminister Toto (tillika utdelare av det nya arbetarpartiets Stakhanovit-pris) på den stora manifestationen på Mynttorget.

Nu gäller det att fortsätta hålla ångan uppe. Men visst blir jag nedslagen - precis som Erik Laakso - av en valprocess som alltmer börjar likna en parodi på demokrati. Lena Sundström sätter fingret på problemet - obligatorisk läsning!

tisdag, december 12, 2006

Stöd Ordfront!

Svensk Bokhandel skriver om Ordfronts ekonomiska bekymmer. Ordfront förlag ska nu genomgå företagsrekonstruktion. Med en lyckad rekonstruktion finns förutsättningar för en positiv utveckling av verksamheterna. Medlemsantalet har stabiliserats på 15-16 000 personer. Flera böcker har haft stora försäljningsframgångar och fått bra recensioner och god medieuppmärksamhet.

Ordfront är alldeles för viktigt för att tillåtas försvinna. Inte minst idag, med ökande mediekoncentration och i den rådande politiska situationen och den säkerligen tillspetsade samhällsdebatten är det av avgörande vikt att Ordfront finns kvar.

Håll utkik på Ordfronts hemsida för mer information om läget och hur du kan bidra till att stödja Ordfront. Är du inte medlem, gå med i dag och stöd en verksamhet som är för viktig för att gå under.

Uppsala ska bli Sveriges bästa sommarstad

Vi var tio unga socialdemokrater som i valrörelsen presenterade våra planer för att göra Uppsala till Sveriges bästa sommarstad. Vi har nu lagt vår motion i kommunfullmäktige. Uppsalatidningen skriver om detta på löpet och i en stort uppslagen artikel i det senaste numret - se här (OBS! Stor pdf-fil).

måndag, december 11, 2006

Rösta fram årets upplänning


Upsala Nya Tidning har utlyst en tävling om Läsarnas upplänning och man kan rösta här fram till den 20 december. Det är många värdiga kandidater och det är inte lätt att välja, men jag vill lyfta fram de två personer jag står och väger emellan.

Yared Tekeste är initiativtagaren till Uppsala reggaefestival, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Han är en riktig eldsjäl och invigde också årets Kulturnatt. En utnämning som Läsarnas upplänning vore en viktig signal inte minst därför att borgerliga politiker tidigare hetsat mot festivalen och velat lägga ner den.

Karin Åkerblom är visionär stadsträdgårdsmästare i Uppsala och bland mycket annat har hon skrivit denna spännande artikel om Uppsala som sommarstad. En utnämning som Läsarnas upplänning vore viktig för att stödja stadsträdgårdsmästarens visioner kring årummet, sociala mötesplatser med mera.

För övrigt tror jag att jag är gammal parallellklassare med Barnombudsmannen i Uppsala Ida Bylund.

Använd din rösträtt - rösta nu!

Nejsägar-alliansen

Efter att debatten efter det förra mötet i Uppsala kommunfullmäktige under ett par veckor handlat om former - högern har anklagat oss rödgröna för "okynnesvoteringar" medan vi beskrivit dem som "fotbollshuliganer" - så kommer nu en granskning av det politiska innehållet i de många voteringarna. Detta är några av de saker de borgerliga partierna röstade nej till på förra fullmäktige:

- Andelen ekologiska livsmedel inom kommunens verksamheter ska öka till 25 procent vid utgången av 2010.
- Alla hyresvärdar ska ta ett bostadssocialt ansvar.
- Fler allmänna tankställen med icke-fossila bränslen ska inrättas.
- Gottsundas attraktiva värden ska utvecklas. Gottsunda ska precis som övriga stadsdelar präglas av trygghet, delaktighet och inflytande för alla som bor och verkar i området.
- Äldre invandrares behov av vård och omsorg ska särskilt uppmärksammas.
- Undervisning och aktiviteter relaterade till undervisning ska vara avgiftsfria i såväl grundskola som gymnasieskola.
- Andelen hyresrätter ska öka i kommunen.

Cecilia Forss (m) ger sina motiveringar här. Mer om UNT:s granskning hittar du här.

söndag, december 10, 2006

Synd att Pinochet aldrig dömdes för sina brott

Jag har vetat vem Augusto Pinochet var ända sedan jag gick på dagis. De flesta av mina kompisar på Flogsta barnstuga hade föräldrar som flytt från Chile och Argentina, undan förföljelse, tortyr och "försvinnanden".

För sex år sedan, runt årsskiftet 2000-2001, besökte jag Chile och såg detta fantastiska land med egna ögon. Jag kommer aldrig glömma de fantastiska människor jag träffade där och alla de underbara intryck jag fick i en kontinent som då inte ännu hunnit börja betecknas "det röda Latinamerika". Jag minns särskilt berättelserna från många av dem jag träffade om hur de plågats under åren med Pinochet.

Under många år efter demokratiseringen var det tabu att tala om diktaturåren. Men under de senaste åren har rättsväsendet äntligen vågat börja utreda anklagelserna mot Pinochet. Ex-diktatorns död gör det dock omöjligt att någonsin ställa honom till svars för sina brott. Därför kan jag inte känna någon glädje i dag.

I opposition i kulturnämnden

I morgon utses den nya kulturnämnden av kommunfullmäktige och jag är föreslagen av socialdemokraterna som vice ordförande i nämnden. Mina s-kolleger i nämnden blir sannolikt, som ordinarie ledamöter Beatriz Hedvåg och Bo-Östen Svensson och som ersättare Enn Kokk och Charlotte Baltzer. Miljöpartiet föreslår Sven G Hultman som ordinarie ledamot och han ersätts av vänsterpartisten Ulla-Stina Claesson. De borgerliga partierna föreslår Jan-Erik Wikström (fp) som ordförande.

Socialdemokraterna lägger 1,9 miljoner mer på kulturen än de borgerliga partierna i Uppsala i 2007 års budget. Vi vill lägga 500 000 kronor för att klara fördyringen av upprustningen av Biologiska muséet - angeläget då vi nästa år har ett stort Linnéjubileum bär den store botanikern hyllas. Ytterligare 500 000 kronor går till bidrag för kulturprojekt kring integration och hbt-frågor - kulturen är viktig när det gäller att skapa ett jämlikt samhälle där allas rättigheter respekteras. Därutöver accepterar vi inte den borgerliga osthyvelsmodellen - för att klara sina skattesänkningar tvingar högerpartierna fram nedskärningar genom att de inte räknar upp anslagen till olika verksamheter med de faktiska pris- och löneökningarna.

Enn Kokk berättar om en lustig incident från förra mötet i kulturnämnden. Det är förståeligt att borgerliga kulturvänner gärna skulle se att s, v och mp:s budget gick igenom i stället för sin egen...

lördag, december 09, 2006

Sluta upp med icke-kandidaturerna!

Opinionssiffrorna för det ledande oppositionspartiet tar ett glädjeskutt och läget blir allt svettigare för en regering som uppenbarligen vann valet på falska premisser. Det är en källa till inspiration att fortsätta den aktiva oppositionspolitik som vi inlett.

Samtidigt måste partiets politik förnyas inför 2010. Bland andra Marta Axner och Johan Hassel har skrivit klokt om att vi inte kan låta oss vaggas in i tron att allt blir bra bara vi byter ansiktet i toppen. Just därför ökar min frustration för varje dag partiledardebatten fortsätter handla om vilka som sagt "kanske" och vilka som har sagt "nej" och vad olika personer säger om hur det ska tolkas.

Det är dags att demokratisera diskussionen om vem som ska bli partiledare, och det nu på en gång. Jag vill att de som är intresserade ska säga det tydligt, och jag vill att de ska ge klara besked om hur socialdemokratin ska återvinna folkets förtroende och vad som behöver förändras i vår politik.

Jag har deklarerat hur min partiförening ställt sig i partiledarfrågan. Visst säger magkänslan Jämtin, men jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet vart hon står i många viktiga frågor. Jag vet inte vad jag får för den nominering jag varit med om att göra, och jag tycker det är allvarligt.

En öppen diskussion om politiska vägval vore också ett sätt att garantera att den demokratiska processen inte kidnappas av partieliten. Ett sådant scenario vore om valberedningen fem i tolv skulle "övertala" Margot Wallström. Om Wallström signalerat ett uns av tveksamhet i sitt nej tidigare hade hon varit favoritkandidat och därmed också utsatts för en ingående granskning kring sina göranden och låtanden som är en naturlig del i en demokratisk diskussion om vem som ska leda ett parti.

Om Margot Wallström varit kandidat och inte icke-kandidat hade saker som EU-kommissionens varning till Sverige att vi måste uppfylla kritierierna för att ansluta oss till EMU hade säkerligen diskuterats i media och bland partimedlemmar. Margot Wallström hade i en sådan debatt tvingats att antingen sluta upp bakom den antidemokratiska hållning den organisation hon är viceordförande för intar, eller tydligt deklarera att hon skulle respektera folkomröstningen och partiets mellanstatliga linje i EU-politiken om hon blev partiledare. Nu vet vi ingenting om hur Margot Wallström skulle ställa sig som partiledare i viktiga frågor som avdrag för hushållsnära tjänster och ett mer federalt EU. Det gör att vi riskerar att hamna i ett läge om Wallström "låter sig övertalas" att det blir näst intill omöjligt att diskutera frågan. Partiet riskerar köpa grisen i säcken.

Jag vill betona att jag inte skriver detta för att jag vill skriva ner någon (icke)kandidat, utan för att jag är frustrerad över en obefintlig diskussion kring det som är viktigt. Jag tror att detta "grisen i säcken"-fenomen gäller allra mest för Wallström som varit borta från svensk politik i åtskilliga år och därför inte granskats på samma sätt som statsråden, men problemet finns när det gäller alla kandidater.

Jag är inte fullständigt övertygad vare sig om att vara absolut för eller absolut mot någon kandidat, helt enkelt för att jag inte vet vart kandidaterna står. Denna obefintliga diskussion riskerar bli ett allvarligt bekymmer när partiledardiskussionen nu går över i händerna på partidistrikt och valberedning.

Kvinnor kan - men inte i alliansen?

Det är inte ofta jag citerar Upsala Nya Tidnings beroende liberala ledarsida, men i dag är det svårt att hålla sig:

Två heter Anders. Två andra heter Johansson. Ytterigare två andra har bokstaven G som mellaninitial. Den som tittar på namnlistan över dem som leder Uppsalas nämnder och kommunala bolag hiottar snabbt små gemensamma nämnare här och där.

Och så finns där fyra udda fåglar. Cecilia Forss, Liv Hahne, Ann-Marie Pettersson och Simone Falk. Fyra kvinnor har smugit sig in bland de totalt 28 ledamöterna. Händelsevis fyra moderater.

Olyckligt, säger folkpartiets kommunalråd Karolina Hilding i gårdagens UNT, om den uppkomna situationen. Allianspartierna är ju ljusår ifrån något som skulle kunna kallas jämställdhet.

Oacceptabelt, hade väl varit ett bättre ord. Och inte så lite pinsamt!


Apropå Uppsalas kommunpolitik har Erik Pelling skrivit intressant om rätten att begära votering och de rödgröna partiernas gruppledare har anklagat borgerliga politiker för att agera som fotbollshuliganer. Säg inte att kommunalpolitik är tråkigt!

tisdag, december 05, 2006

Alakoski talar om klass

Två socialister vann i går. Hugo Chavez var den fjärde socialistiske presidenten att väljas på fem veckor i Latinamerika - den röda vågen bara fortsätter. Här hemma vann Susanna Alakoski Augustpriset för sin bok "Svinalängorna" om hur det är att vara finsk arbetarklass i hennes hemstad Ystad. Alakoskis kommentar till priset är talande:
Kanske är min bok en del av ett trendbrott efter 1980- och 1990-talet. Jag tror det finns en längtan i dag efter att diskutera samhälls- och klassfrågor. Det är väl en slags slump att flera böcker på det temat kommit på en gång den sista tiden, men det har ändå utlöst en diskussion, en debatt som jag tycker är väldigt välkommen, säger hon till DN och fortsätter:

- Vi måste kunna prata om samhället utifrån dess komplexitet och i det är klass - oavsett vilken utgångspunkt man har - ett existerande ämne. Det finns ju.
Susanna Alakoski var redaktör för Tala om klass som utkom tidigare i år. Boken är skriven av femton kvinnor som beskriver det svenska klassamhället och hur det präglat dem.
Det slående i berättelserna är vilken betydelse författarna ger till välfärdsstatens institutioner för deras möjligheter att påverka sin situation. Försäkringskassan och komvux får välförtjänta hyllningar, exempelvis.

En kritisk röst i Bryssel

Jag tillbringade slutet av förra veckan i Bryssel, på en sedan länge inplanerad resa. Jag var ju kampanjledare under den så kallade kryssrevolutionen när Anna Hedh valdes in i EU-parlamentet från en plats på listans baksida, och nu hälsade jag för första gången på nere i Bryssel.

Det var otroligt intressant att följa Annas arbete ett par dagar, inte minst med de alkohol-, jämställdhets- och konsumentfrågor som ligger henne varmast om hjärtat. Mycket av det svenska arbetet i EU handlar ju om att undvika katastrofer - att se till att EU inte underminerar än mer av den svenska modellen genom att agera i tid och bilda allianser. Nu blir arbetet än viktigare, när en viktig vänsterröst i Europa tystnat och vi för första gången sedan vi gick med i EU har en svensk regering som har samma rörelseriktning som EU-systemet i stort.

Svensk socialdemokrati behöver fler som Anna Hedh. Anna är en orädd människa med båda fötterna på jorden. Hon var ensam bland 202 ledamöter i socialistgruppen om att rösta nej till EU-konstitutionen och hon var framgångsrik i att rädda de offentliga monopolen undan tjänstedirektivet. Hennes strid för hårdare införselregler för alkohol och hennes opinionsbildningsarbete för aborträtten väcker stor respekt. Om den tuffa linje Anna står för kan få fullt genomslag i partiets politik kan vi räkna med stora framgångar i det EU-val 2009 som kommer bli något av en generalrepetition inför de allmänna valen året därpå.

Jag fick chansen att träffa assistenterna till s-parlamentarikerna, som var väldigt trevliga. Men jag passade även på att hänga med en trevlig bloggarkollega. Fick då också tillfälle att samspråka med en av assistenterna för ett av Europas mest intressanta partier - Socialistiska Partiet som samlade 17 procent av rösterna i det holländska valet för någon vecka sen. Läs mer här, här och här.

I övrigt fortsätter protestmötena mot de borgerliga försämringarna i a-kassan. I Uppsala genomförs torgmöten varje fredag klockan 16.00 på Stora Torget. I fredags delades det ut 2 000 flygblad bara i Uppsala, och det bildades kö av folk som ville skriva på namninsamlingen mot försämringarna. Det jäser i landet.

Och så lite lästips. Nu ligger tidigare finanskommunalrådet Lena Hartwigs skarpa anförande mot systemskiftet i Uppsala uppe på nätet - läs det här. Detta tal i kommunfullmäktige förra veckan anger tonen för den socialdemokratiska oppositionspolitik jag beskrev i ett tidigare inlägg. Jag skrev även en insändare om den katastrofala borgerliga bostadspolitiken i samband med förra veckans fullmäktigemöte som nu publicerats i UNT.

tisdag, november 28, 2006

Borgarna har landat

Det senaste numret av Ordfront magasin är späckat med spännande artiklar - läs mer här.

Min artikel i tidningen handlar om hur socialdemokraterna förlorade valet. Den ligger uppe på nätet - läs här.

Är du inte redan medlem - gå med i dag!

måndag, november 27, 2006

Rödgrön s-politik verklighet i Uppsala

Jag gick mäkta stolt från mitt första "riktiga" kommunfullmäktigemöte i kväll. Socialdemokraterna höll fanan högt och drev en tydlig radikal linje hela mötet igenom. Mötet fortsätter i morgon kväll och då beslutar vi också om budgeten som omfattar hisnande 7,5 miljarder kronor.

De stora konfliktfrågorna mellan oss socialdemokrater och borgerligheten var miljöpolitiken, privatiseringarna och resurserna till offentlig sektor. Vi vill satsa på gång-, cykel- och kollektivtrafikanter - de vill öppna fler gator för bilismen. Vi vill behålla verksamheterna i offentlig regi - de vill införa en utmanarrätt som auktionerar ut verksamheterna till lägstbjudande. Vi vill värna om förskolan, äldreomsorgen, kulturen och annat - de vill sänka skatten.

Jag stormtrivdes på mötet, trots viss frustation över att vara nionde ersättare och inte få gå upp i talarstolen och ta strid om hyresrätten, privatiseringarna och kulturpolitiken. Med den här skarpa oppositionen mot det borgerliga systemskiftet, kombinerad med en annan dialog med medborgarna och en återuppbyggnad av folkrörelsen, kan vi ta hem nästa val också här i Uppsala. Det är jag helt övertygad om.

Bygga rörelse på Kvarngärdet

Jag är mäkta stolt över det arbete vi just nu håller på med i Uppsalastadsdelen Kvarngärdet. Vi är ett gäng entusiastiska medlemmar som fått fart i den tidigare insomnade socialdemokratiska föreningen. Vi har nu också en egen hemsida (fortfarande under uppbyggnad) där vi berättar om oss själva, vad vi gör och vad vi tycker.

Jag har haft fullt upp med att genomföra och vila upp mig efter MR-dagarna som jag var en av de huvudansvariga för. Men jag har i alla fall hunnit notera att Johan Sjölander är tillbaka i bloggosfären efter att ha ägnat all sin tid åt Ingrid ett tag. Johans nya inlägg osar av ilska över klassamhället - läsvärt.

Uppdatering: Ser också att Marta Axner ägnat helgen åt att kommentera diskussionen om socialdemokratins ledarskap och framtid. Som vanligt alldeles lysande. Missa inte heller inlägget "Wallström stöder Jämtin".

Och för allt i världen - läs Flammans intervju med Göran Persson!

tisdag, november 21, 2006

Fortsatt mobilisering mot Reinfeldts a-kassa

Upplåter bloggplats åt lite marknadsföring för aktiviteter jag själv varit med om att initiera, även om jag tyvärr kommer att ha svårt att delta själv. Manifestationer i Uppsala mot Reinfeldt-försämringarna i a-kassan:

Vi hade ett bra protestmöte mot försämringarna av a-kassan i fredags. Trots kort varsel, att det var en sen eftermiddag och att det regnade rejält under tiden, så blev det ett mycket lyckat arrangemang med god uppslutning. Vi var över 100 personer från LO-förbunden och socialdemokraterna som var på plats. Gott humör och en rejäl kämpaglöd bidrog till att vi väckte uppmärksamhet på stan. Ca 800 flygblad delades ut, TV4 Uppland var på plats, liksom UNT. Loa Mothata från Kommunalvar presentatör och appeller hölls av Thomas Östros från socialdemokraterna, samt Lisa Björck, Transport och Tomas Andersson, Handels. Läs mer här.

Nu fortsätter vi med aktiviteterna under de tre kommande fredagarna innan den stora finalen - Manifestationen på Mynttorget i Stockholm den 14/12. LO-distriktet kommer att ordna med bussar dit, så det är bara att anmäla sig till LO-distriktet. Bussarna kommer att avgå från Uppsala kl 09.30, men det planeras även bussar från Enköping och Tierp.

MANIFESTATIONER DE KOMMANDE VECKORNA
Fredag 24/11
Fredag 1/12
Fredag 8/12

Vi samlas på expeditionen, Bredgränd 14, kl 15.15 vid vardera tillfälle och hjälps gemensamt åt att ta ut de grejer som behövs. Manifestationerna genomförs sedan på Stora Torget kl 16-17. Det behövs folk som är med och hjälper till att bära ut saker, dela ut flygblad och hålla appeller. Vi hoppas få med representanter från fler LO-förbund som protesterar mot försämringarna av A-kassan, även genom att hålla appeller. Sprid informationen vidare till så många som möjligt.

Här finns länken till den namninsamling på nätet som nu samlat ca 50 000 underskrifter i protest mot försämringarna. Har du inte redan skrivit på - gör det!

söndag, november 19, 2006

Det är nu det börjar!

Jag höll två anföranden på årets Socialistiskt Forum - först om röd-grön allians och sedan om socialdemokratins ideologiska framtid. Mitt anförande om ideologin och framtiden hittar du här. Så här avslutade jag mitt anförande:
Valnederlaget berodde på för lite, inte för mycket, socialdemokratisk politik. Tillräckligt många värderingsväljare trodde på bilden av moderaterna som det nya arbetarpartiet. De ville ha något nytt, de ville få bort en visionslös och trött socialdemokrati.

Vi ser redan hur högern övergivit idén att styra som de nya moderaterna. Det gör att det politiska klimatet i Sverige i november 2006 ganska mycket liknar klimatet som det såg ut innan Reinfeldt och Alliansens segertåg. Vi har en höger och vi har en vänster. Vi behöver nu formulera tydliga vänstervisioner för kunskapssamhället. Vi behöver förbereda en ny reformvåg att sätta fart på med en ny regering – gärna en rödgrön koalitionsregering – i oktober 2010. Vi behöver bygga upp rörelsen på nytt. Det är nu det börjar!

Förutom jag så deltog Anders Isaksson och Anne-Marie Lindgren i panelen. Anders Isakssons nya socialdemokrati föreföll vara ytterst lik de gamla moderaternas idéer, med förslag som grundtrygghet i socialförsäkringarna, avskaffad bolagsskatt, avskaffat bistånd, motstånd mot en delning av föräldraförsäkringen och "uppgörelse med regleringsarvet". Anne-Marie Lindgren pratade däremot om jämlikhet och demokrati som den socialdemokratiska ideologins grundvärderingar och om motsättningen mellan arbete och kapital samt historiematerialismen som dess grundläggande analytiska begrepp.

Diskussionen kom att utvecklas när ekonomhistorikern Jenny Andersson frågade om glappet mellan vision och verklighet i den socialdemokratiska ideologin. Hon pekade på de stora ideologiförändringarna i s-politiken under 80- och 90-talet, som partiledningen gör allt för att förneka för att få till stånd en historisk kontinuitet som helt enkelt inte existerar.

Anne-Marie Lindgren svarade att det inte var målen som förändrades utan bara medlen, och att socialdemokratin stod utan andra val än det man valde att göra under 80-talet. Jag svarade att det är dags att konstatera att det inte bara var 2004 som socialdemokratin lyssnade för mycket på de borgerliga ekonomerna, utan under hela 80- och 90-talen.

Det är dags för att göra upp med den borgerliga ekonomin och skapa en socialdemokratisk ekonomisk skola som sätter människan i centrum. Ett bra sätt att påbörja detta arbete på är att ta till sig förslagen från Morgan Johansson och Christer Persson i senaste numret av Tiden.

Allians för rättvisa!

Sifo-mätningen i dag bekräftar Demoskop-mätningen från förra veckan - opinionen har vänt. För första gången sedan hösten 2004 finns en tydlig vänstermajoritet i väljarkåren. Toivo Sjörén på Sifo säger att han inte tror att man kan förklara det med annat än den fackliga mobiliseringen mot avgiftshöjningarna i arbetslöshetsförsäkringen.

Min behållning av gårdagens Socialistiskt Forum var också att det är facket som gör skillnaden. Det var mycket intressant att lyssna till Asbjörn Wahl som är daglig ledare för For velferdsstaten - en allians av fackförbund och andra organisationer som varit betydelsefull för den mobilisering som ledde till Norges nuvarande rödgröna regering. Asbjörn Wahls huvudpoäng var att det krävs en facklig mobilisering för att mota nyliberalismen i grind.

Efter detta anförande samtalade jag med Zaida Catalán (mp) och Aron Etzler (v) - alla i personliga egenskaper men med var sina perspektiv av de gångna åtta årens rödgröna samarbete och kring utsikterna för ett rödgrönt samarbete inför 2010 års val. Min huvudpoäng i samtalet var att de gångna årens samarbete varit ett resonemangsäktenskap i stället för en kärleksrelation. Det var för många långa knivarnas nätter - bilden av de ständiga kriserna i samarbetet bidrog till att undergräva förtroendet för den sittande riksdagsmajoriteten. Det ständiga spelet kring förhandlingarna gav bilden att partierna egentligen inte ville samarbeta och ingen stod rakryggat upp för helheten.

Du kan läsa mina tankar om detta här (detta är mitt manus inför föredraget, hann inte säga allt i min inledning men jag klämde in det övriga under resten av seminariet). Jag avslutade så här:

När borgerligheten slickade sina sår efter 1994 års val inledde de borgerliga ungdomsförbunden ett långsiktigt samarbete under namnet ”ekumeniken”. Ekumenik – ett begrepp som härrör från strävandena att samla de olika kyrkorna i hela världen – ansågs som nödvändigt för att jobba med att förstå varandras utgångspunkter och underlätta borgerligt samarbete. Man genomförde gemensamma seminarier, skrev antologier, möttes, stötte och blötte tankar och idéer, lärde sig förstå varandra bättre. De borgerliga partierna skördar nu frukterna av det långsiktiga ekumeniska arbetet.

De rödgröna partierna behöver sin ekumenik. Låt det här samtalet vara en början, en plats där tankar om något nytt kan börja ta form. Låt oss vara med och forma historien om det rödgröna samarbetet i Sverige. Vad väntar vi på?


Samtalet var mycket positivt. Vi var väldigt ense om behovet av samtal och dialog mellan partierna - vid sidan av förhandlingsdelegationerna - för att förstå varandras utgångspunkter. Det handlar om att bryta ner fördomar om varandra. Men det handlar också om mobilisering utanför partierna - partierna själva kan inte besegra de borgerliga partierna utan det krävs kraftsamlingar i det civila samhället som den pågående revolten mot a-kasseförslaget.

Zaida hade ett namnförslag på det nya rödgröna samarbetet - Allians för rättvisa. Aron och jag nappade direkt. Vad tycks?

torsdag, november 16, 2006

Största partidistriktet lutar åt Jämtin?

Ekot meddelar nu att Carin Jämtin i morgon fredag träffar de ledande socialdemokratiska riksdags-, landstings- och kommunpolitikerna i Skåne. Som Ekot påpekar är det mycket ovanligt att ett borgarråd från Stockholm gör detta, och "de skånska politikerna vill höra mer av henne just för att se om hon kan vara en bra ny partiledare".

Det förvånar inte att det finns ett intresse för Jämtin i det största partidistriktet. Skånes partidistrikts vice ordförande, tidigare folkhälsoministern Morgan Johansson, gick tidigt ut till stöd för Carin Jämtin som partiledare. Jämtins stöd är också väldigt starkt runt omkring i rörelsen, och som jag tidigare redovisat har min partiförening bestämt sig för henne som vårt förstahandsval som ny partiordförande.

Carin Jämtin har varit en aktiv socialdemokratisk gräsrot under väldigt många år, har haft ledande poster inom SSU och Olof Palmes Internationella Centrum, har ministererfarenhet och har nu fått förtoendet att leda socialdemokraterna i det för utgången av nästa val så betydelsefulla Stockholm. Som kommentarerna på mina inlägg i partiledarfrågan visat finns en stark känsla bland många på basplanet av att Jämtin kan engagera och entusiasmera. Carin Jämtin lyckas slå an en sträng som påminner partifolket om Olof Palme och Anna Lindh - en odelbar solidaritet som är giltig för inrikes- såväl som utrikespolitiken. Nog ligger Carin Jämtin i vinnarbåset.

För övrigt kan man som vanligt ifrågasätta vilka Ekots "källor" är. Väldigt få utanför den grupp som var mest ansvarig för valförlusten skulle se Pär Nuder som en möjlig partiledare. Att hävda att Margot Wallström "direkt [skulle] få hela partiet bakom sig" om hon bestämde sig för att kandidera är också en grov missräkning. Wallström har varit borta från svensk inrikespolitik i nästan tio år och har hunnit skaffa sig ett Brysselperspektiv på politiken. Hon sitter inte i riksdagen vilket näst intill är ett krav om man ska kunna fungera som partiledare. Och inte minst skulle Wallströms återvändande omedelbart innebära att den europeiska socialdemokratin skulle släppa en av sina få platser i EU-kommissionen vilket skulle innebära en ytterligare högervridning av unionen. Så viktig är inte Wallström.

När det gäller Margot Wallströms framtid tror jag mycket mer på idén att nominera henne som förstanamn till EU-parlamentsvalet 2009. Där kan hon få möjlighet att arbeta med just det som hon brinner allra mest för - att öka folks engagemang i EU-frågorna. En lista med Wallström som förstanamn och Anna Hedh som andranamn skulle effektivt kunna sluta leden i den annars så splittrande EU-frågan och föra socialdemokratin till ett rekordval året före kraftmätningen 2010.

Jag tror också att Ekot underskattar Ulrica Messings ställning grovt. Hennes stöd i skogslänen är stort, och skogslänen har en mycket stark ställning på partikongresserna. Oavsett hur utgången blir av de kommande månadernas diskussioner i partiledarfrågan, så kommer Ulrica Messings ställning i partiet att vara mycket stark under de kommande åren.

tisdag, november 14, 2006

Protestera mot försämringarna i a-kassan

Så fort temadagen om asylfrågor är slut i Missionskyrkan på fredag, kanske lite tidigare, går jag till Stora Torget för att demonstrera mot försämringarna i a-kassan.

Manifestation för att protestera mot försämringarna i A-kassan i Uppsala på fredag 17/11

Nu ska arbetarna få betala skattesänkningarna. Alliansregeringen ska sänka a-kassenivån och höja avgiften till a-kassan.

15.30 Samling på LO- och partidistriktets expedition, Bredgränd 14 i Uppsala för genomgång av läget och aktiviteterna

16.00-17.00 Manifestation på Stora Torget i Uppsala

Thomas Östros, vice ordförande i Riksdagens Näringsutskott samt flera fackliga företrädare medverkar

Och på lördag drar jag till Socialistiskt Forum. Hoppas vi ses!

Läs dig mer om asylfrågor!

Har ju inte gjort reklam för ett av höstens viktigaste seminarier. Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas riksråd (FARR) arrangerar tillsammans med Broderskapsrörelsen och s-studenter seminarier i hela landet om den nya asylprocessen. Seminariet i Uppsala är på fredag, läs mer här. Viktigt viktigt!

måndag, november 13, 2006

Sandinism i tjugoförsta århundradet?

Framgången för sandinisternas kandidat Daniel Ortega i presidentvalet i Nicaragua har förbigåtts med närmast total tystnad. Inte ens Ali Esbati har skrivit om det.

Men lite intressant finns det att läsa. Magnus Linton ger oss inblickar i den latinamerikanska vänsterns debatt om Ortega. Tony Johansson påminner oss om vår nutidshistoria. Och Brobygubben undrar om Bush får tvätta byk nu.

Abortbeslutet i Nicaragua var väl inte så fräscht precis, men vad händer nu? Blir Nicaragua ytterligare ett av länderna på USA:s bakgård som väljer sin egen väg?

söndag, november 12, 2006

Elektrisk stämning i partiföreningen

Jag har precis gått runt och satt upp affischer från Kvarngärdets socialdemokratiska förening i trappuppgångarna. Så här står det på affischerna:
Åtta år med Reinfeldt?

Sverige har en ny regering.

Hur påverkas vanligt folk när a-kassan blir dyrare och sämre och våra gemensamma tillgångar privatiseras? Hur kan vi organisera motståndet och hur ska vi förhindra åtta år med Fredrik Reinfeldt som statsminister?

Välkommen att diskutera!

När? Onsdag 15 november kl. 19.00
Var? Trattsalen på Trattgatan, södra Kvarngärdet (ingång genom tvättstugan)
Hur? Dyk bara upp! Fri entré och fika!

Mer info? Maila s_forening @ yahoo.se eller ring vår expedition på 65 66 40.

ALLA VARMT VÄLKOMNA!
Som jag skrev tidigare hade vi ett helt fantastiskt s-föreningsmöte i tisdags med en närmast elektrisk stämning. Begreppet "elektrisk stämning" lånar jag för övrigt från Kjell Eriksson som jag pratade med i telefon dagen efter och som beskrev Ordfront Uppsalas möte med Elsie Johansson i Missionskyrkan samma kväll med dessa ord.

Vårt partimöte höll på i mer än tre timmar och ingen gick därifrån - alla var oerhört engagerade i att nu jävlar ska stoppa systemskiftet och ta revansch i nästa val. Kvarngärdets s-förening har nu en styrelse på åtta personer och leds av undertecknad som ordförande och den alldeles nyblivna partimedlemmen Sara Khodarahmi som mycket kompetent vice ordförande och tillika studieorganisatör.

Vi båda kandiderar också till partikongressen i mars där det bland annat ska väljas ny partiledare. Vår förening satte upp ett antal kriterier för detta val:

1. Det ska vara en kvinna
2. Vi behöver ett generationsskifte på partiledarposten
3. Partiet bör ha en vice ordförande
4. Den nya partiledaren ska ha gedigen erfarenhet, gärna ha varit statsråd, gärna sitta i riksdagen

Kvarngärdets s-förening förordar två personer som ny partiledare – i första hand Carin Jämtin och i andra hand Ulrika Messing. Båda är de oerhört kompetenta och bra kommunikatörer av partiets budskap. Jag lär återkomma till detta ämne framöver.

Noterar att Marta Axner skrivit ett referat från Tagedagen så jag lägger ner tanken att skriva ihop något. Kan bara kort konstatera att Kristina Persdotters anförande var bäst, vilket knappast förvånar någon som träffat denna briljanta företrädare för socialdemokraterna på Uppsala studentkår.

lördag, november 11, 2006

Demonstration mot Israels massaker

Om en och en halv timme ska jag vara med och demonstrera mot Israels massaker i Beit Hanoun. Så lite last minute-reklam: Kom till Slottsbacken 12.30. Avmarsch 13.00. Jag håller tal vid ankomsten på Forumtorget.

Uppdatering: Här är det tal jag höll i det hällande kalla regnet. Det var gott om folk och vi skrek slagord hela vägen.

Alla folks frihet - hela världens fred!
Det finns inga andra ord att beskriva det med. Det som hände i Beit Hanoun i onsdags morse var en massaker. Ännu en i raden av israeliska massakrer på civila i syfte att skrämma den palestinska befolkningen till underkastelse.

Massakrerna på civilia palestinier går som en blodröd tråd genom hela historien om den israelisk-palestinska konflikten.

Deir Yassin 1948

Qibya 1953

Sabra och Shatila 1982

Qana 1996

Jenin 2002

Qana 2006

Och nu, Beit Hanoun 2006.

Israel säger nu att massakern i Beit Hanoun var ett ”misstag”. De sade samma sak i juni efter att de kallblodigt mördat sju palestinier som hade familjepicknick på en strand i Gaza.

Men försvarsministeriets utredningar väcker inte de döda till liv. De 18 personer som fick sätta livet till på grund av de israeliska raketerna är lika döda oavsett hur ångerfulla regeringens företrädare än ser ut i TV-rutan.

Vårt budskap till Israel i dag är – lämna krigets väg! Inse, en gång för alla, att ni aldrig kan tillintetgöra den palestinska motståndsviljan! Precis som irländare, vietnameser, irakier och alla andra folk som slagits och slåss för sitt folks självbestämmande mot en ockupationsmakt så kommer palestinierna inte att ge upp.

Det palestinska folkets kamp gäller det egna livet, den egna jorden och den egna friheten. Den som tror att Palestina kommer att ge upp förstår inte grunderna i den mänskliga naturen.

Den finns en väg till ett slut på denna till synes ändlösa konflikt. Den verkliga vägkartan för fred lades upp i Förenta Nationernas byggnad i New York för flera årtionen sedan, i resolutionerna 242 och 338.

- Tillbakadragande av Israels väpnade styrkor från de ockuperade områdena Gaza och Västbanken inklusive östra Jerusalem.
- En rättvis lösning av flyktingproblemet.

Det blir ingen hållbar fred utan rättvisa. Och det blir ingen rättvisa utan fred. Både det israeliska och det palestinska folket har rätt till självständighet inom internationellt erkända gränser.

För ett fritt och självständigt Palestina med Jerusalem som huvudstad!

I dagsläget är ingen säker och ingen är fri. Och det handlar inte bara om en liten landyta mellan havet och floden. Konflikten sprider sig.

Västmakternas ockupationspolitik i Palestina, Irak och Afghanistan skapar en grogrund för extremism som gör alla våra samhällen osäkra. När flygplatspersonalen nu tömmer vårt handbagage på schampoflaskor och deodoranter av rädsla för att vi ska kapa ett plan är det en tecken på en värld som går allt längre in på vansinnets väg. Vi har alla ett ansvar för att få ett slut på det här.

Ingenting kan någonsin legitimera attentat mot oskyldiga civila. De som genomför självmordsattentat är inga martyrer. De är sorgliga exempel på människor som tappat tron på ett liv i frihet och som förleds in i vansinnesdåd av religiösa extremister.

Men extremisterna skulle mista sitt stöd om Israel, USA och Storbritannien skulle byta bort sin krigiska imperiepolitik mot en politik för dialog och samförstånd. Om den västliga politiken skulle sluta skapa självmordsbombare på löpande band hade vi kunnat leva i en helt annan värld. En bättre värld.

Jag sitter själv i Uppsala kommunfullmäktige för socialdemokraterna, men jag är tvungen att säga att Sveriges Mellanösternpolitik också under den förra regeringen var alldeles för feg och anpasslig till stormakternas krav. I stället för att våga stå upp för en självständig linje, har vi följt EU-linjen att bojkotta den folkvalda regeringen i Palestina.

Vi kan tycka vad vi vill om Hamas. Men det palestinska folket valde en regering i det kanske mest demokratiska valet någonsin i Mellanöstern. Västmakternas val att inte respektera det valet är ett hyckleri av helt osannolika mått. Det har gett Israel spelrum att genomföra brutala angrepp på ockuperat territorium utan att omvärlden reagerat med den kraft som krävts.

Israels tillfångatagande av palestiniernas folkvalda representanter är ett helt oförsvarbart angrepp mot demokratin. Den så kallade säkerhetsbarriär som byggs långt bakom den gröna linje som skiljer Israel och Västbanken åt är, som Carin Jämtin förmulerade det, ”den jävla Muren”.

Frisläpp Palestinas folkvalda regering!

Riv Muren!

Vi står här på Forumtorget i dag för att visa vår avsky mot Israels massaker i Beit Hanoun. Vårt budskap till de israeliska makthavarna är att vi aldrig kommer att ge upp. Det finns inga andra alternativ än en rättvis fred i enlighet med Förenta Nationernas resolutioner.

Alla folks frihet, hela världens fred!

onsdag, november 08, 2006

Citattävling

Lite överarbetad just nu. I väntan på att jag hinner skriva referat från Tagedagen (som jag trots allt hann vara med på) och från ett helt fantastiskt s-föreningsmöte i går kväll med närmast elektrisk stämning utlyser jag härmed en citattävling.

Varifrån härrör följande citat:
Socialismen är bra, men den kräver för många kvällar.
Vinnaren får ett hedersomnämnande av denne bloggare.

söndag, november 05, 2006

Tagedagen för den öppna högskolan

Jag har mitt första kommunfullmäktigemöte i morgon. Dessvärre är det också det möte som utser den första borgerliga kommunledningen i Uppsala på tolv år. Men om jag inte representerade de 28 813 Uppsalabor som trots allt röstade socialdemokratiskt den 17 september skulle jag delta i firandet av Tagedagen.

Evenemanget beskrivs så här på Laboremus hemsida:

Traditionsenligt firar vi Tagedagen måndagen den 6 november kl 19.00 på kåren, Övre Slottsgatan 7. Vissa firar döda krigarkonungar denna dag - vi firar visionen om den öppna högskolan. Det gör vi tillsammans med Ingvar Carlsson, fd statsminister, Lars Magnusson, vice rektor Uppsala universitet, och Kristina Persdotter, vice ordförande Uppsala studentkår. Dessutom bjuder vi på tårta, sång och ballonger. Alla hjärtligt välkomna!
Tagedagen är en ung tradition. Den instiftades förra året, som ett direkt svar till det högborgerliga Uppsalas firande av den 6 november som Gustav II Adolfs dödsdag. Bakgrunden till namnet framgår i informationen som föregick förra årets firande. Marika Lindgren Åsbrinks ord från i fjol förtjänar att upprepas:

Vi tycker att traditioner är till för att utvecklas och inte nödvändigtvis avskaffas. Därför vill vi gärna ta vid och själva uppmärksamma den 6 november som en dag då vi hyllar en av universitetets största välgörare. Under Tage Erlanders tid i regeringen mer än fyrdubblades antalet studenter i Uppsala, och såväl det högre utbildningsväsendet som skolan byggdes ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan.
Min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som kläckte idén att instifta en alternativ tradition i modernismens och framstegets tecken i stället för det nattståndna firandet av gamla krigarkungar. Men jag kan ge en liten inblick i hur tankeprocessen gick till:

En liten men naggande god skara socialdemokratiska studenter satt i en stuga ute i skogarna utanför Uppsala en helg i oktober förra året och beklagade sig över den stockkonservativa "tänka fritt är stort, tänka rätt är större"-kultur som sitter i väggarna på Uppsala Universitet. Vi socialdemokrater hade redan gått i strid mot den. När socialdemokraten Ignacio Vita var ordförande för studentkåren för ett par år sedan gjorde han sig känd bland annat för att ha ena handen i byxfickan när han hälsade på Jimmy Carter och för att vägra delta i hedrandet Gustav II Adolf-firandet. Det senare beslutet - som bland andra Pelle Rödin också var medskyldig till - ledde till bildandet av ett nytt parti, Det nya mösspartiet, som står för "bevarade studenttraditioner".

Frågan var nu hur vi kan flytta fram positionerna. Kunde vi gå från en bojkott av heimdalhögerns arrangemang till ett eget alternativ, som lyfter fram vår egen syn att utbildning är till för alla? Så efter lite research och tankemöda tog Tagedagen form. Nu är traditionen igång och den tycks redan börja sprida sig - en liknande högtid kommer att äga rum vid Örebro universitet i morgon. Marta Axner - också en av initiativtagarna - har också skrivit om dagen.

Jag är fortfarande lite skeptisk till att dagen firas samtidigt med Gustaf Adolf-firandet den 6 november och inte exempelvis på dagen Tage Erlander utnämndes till statsminister den 11 oktober, men det kan nog korrigeras till kommande års firande. Det viktiga är att steg för steg vädra ut den unkna lukten av fördemokratisk punschpatriotism och ersätta den med modernitet och jämlikhetspatos på Uppsala universitet.

Tagedagen ligger i tiden. Att expandera utbildningen handlar om att skapa ett kunskapssamhälle åt alla - en vision jag skissade lite lätt på här. Socialdemokratiska studenter spelar en nyckelroll i kampen för kunskap åt alla både på högskolorna och i arbetarrörelsen.

S-studenterna i Uppsala håller fanan högt - inte minst i den numera röda studentkåren. I UNT i morse krävde vice ordföranden i kåren Kristina Persdotter (s) att studenter ska få träffa sina lärare genom en garanterad miniminivå i antalet undervisningstimmar per student. Kampen för rätten till utbildning går vidare.

torsdag, november 02, 2006

Alla ska med och välja partiordförande

Eftersom jag blivit uppmanad att sprida detta till så många som möjligt så gör jag det. Det är information från ordföranden i socialdemokraternas valberedning Lena Hjelm-Wallén. Jag har ändrat fetningarna i texten. Observera att nomineringar ska in till partidistrikten tidigare än 11 december, i Uppsala är sista datum 8 december:

Partistyrelsen har beslutat kalla till extrakongress den 17-18 mars 2007. Förtroenderådet har valt en valberedning som har att bereda följande val:

· Partiordförande

· Eventuellt fyllnadsval till verkställande utskottet

· Fyllnadsval till partistyrelsen

· Val av ordförande i programkommissionen

Val av partiordförande

Valberedningen inbjuder alla partimedlemmar och anslutna partiorganisationer att komma med synpunkter på det nya ledarskapet och föreslå lämpliga personer som partiordförande. Vi önskar en bred diskussion, så förslagsställare kan föreslå en eller flera personer. Ansvaret för att formellt tillfråga de föreslagna personerna åvilar valberedningen och detta görs i förekommande fall i ett senare skede.

Valberedningen uppmanar partidistrikten att hålla samman denna process i respektive distrikt. Partidistrikten beslutar själva formerna för detta och vid vilken tidpunkt förslagen ska vara distriktet till handa.

Senast måndagen den 11 december önskar valberedningen få partidistriktens sammanställningar över inkomna förslag.

Valberedningen kommer därefter att diskutera med partidistriktens ordföranden och sedan sker den formella nomineringsprocessen där det är partidistrikten som har nomineringsrätt.

Övriga val på extrakongressen

Valberedningen återkommer senare med information om vad som gäller beträffande nomineringar till övriga val som ska förrättas av extrakongressen.

Snökaos

Kom inte hem igår - fick sova på en soffa i natt. Alla tåg från Stockholm till Uppsala var inställda kvällen igen, och på E4:an gick bussarna med en snitthastighet på 1 kilometer i timmen. Kaos är bara förnamnet.

Jag tog det med ro, satt och skrev på ett café och tog en öl med en kompis som inte heller kom hem. Men många hade en mycket värre situation, som skulle hem till familjer eller kanske rentav fastnade på tåg, i bussar och i bilar. Ansamlingen av bilar på Kungsgatan i Stockholm var som i rusningstid vid elvatiden på kvällen, och centralstationen var belamrad av människor som inte kom någonstans eftersom hela kollektivtrafiken med undantag av tunnelbanan och vissa pendeltåg var utslagen.

Aftonbladet startar i dag en ny kampanj om klimathotet. Jag har just skrivit på att jag ger mitt löfte att till att minska min belastning på klimatet, och att jag kräver att politiker och företag tar krafttag.

onsdag, november 01, 2006

Ministrar med självkritik

Vi har för få jobb i Sverige. Vi har i femton år varit förhäxade av tanken att sanera en budgetkris som vi fick ta över -94. Vi kanske lite tidigare skulle ha frigjort oss lite tidigare från den mentala boja som det innebar.

Så sade Leif Pagrotsky i den mycket intressanta radiodebatt för några dagar sedan som återfinns här (efter ca 10 minuter). Han sade också att tre veckors retorik inte kan förändra det här.

Det som slår mig när jag lyssnar på inslaget är att de två tidigare ministrarna Pagrotsky och Morgan Johansson är de mest konkreta i sin analys av nederlaget. Det är svårt att undgå känslan av att de plågats av situationen att sitta i en regering som inte lyssnat till stämningarna ute i landet och i rörelsen. En regering som låtit arbetslösheten och klyftorna växa.

Morgan Johanssons poänger - att det var arbetslösheten och de stora klassklyftorna som fällde socialdemokratin - är oerhört viktiga för den fortsatta valanalysen. Detta är också viktigt nu när vi ska välja ny partiordförande.

Vi medlemmar ska få stort inflytande över detta. Bra. Jag hoppas att vi nu ska kunna få en debatt som är mer än en skönhetstävling.

Jag vill ha en partiordförande som är beredd att ompröva den förda ekonomiska politiken. Som är beredd att lyssna till det budskap från gräsrötterna som var oerhört tydligt redan på partikongressen 2005 - kampen mot arbetslösheten och mot de sociala klyftorna är prioritet nummer ett, två, tre, fyra och fem. Jag tror jag börjar ana vem den kandidaten skulle kunna vara, men jag vill höra mer innan jag bestämmer mig.

tisdag, oktober 31, 2006

Ideologisk experimentverkstad

Den nya borgerliga majoriteten förvandlar Uppsala till ideologisk experimentverkstad. De inför en ”utmanarrätt” som innebär att privata aktörer kan utmana kommunen om att göra äldreomsorg, förskola och bibliotek billigare. Detta veckan efter att Uppsala kommun tagit över ett äldreboende från Attendo Care till följd av ett uppmärksammat fall av vanvård.

Samtidigt kör Sven Otto Littorin på som en ångvält med slakten på arbetslöshetsförsäkringen. Skickligt av en arbetsmarknadsminister att göra sig till ovän med hela det samlade löntagarkollektivet – inklusive SACO – och nu också landets kommuner efter bara några veckor i tjänst.


Tur då för högern att de lägger ner den svenska arbetslivsforskningen. Så slipper vi få vetenskapliga rön som visar hur den nya låglönemarknad som skapas leder till sämre hälsa, ökade klyftor och större utslagning.

I Brasilien är det annat ljud i skällan. Den just omvalde president Lula inleder med att avskaffa riksbankens oberoende och regeringen deklarerar att ”det är slut med den ensidiga och neurotiska oron över inflationen”. Korståget mot fattigdomen inleds. Go Lula!

måndag, oktober 30, 2006

(M)iljonerna som styr regeringspartiet

Expressen har gjort en intressant granskning av hur moderaterna finansieras genom hemliga donationer som ger stenrika människor direkt inflytande över politiken. Samtidigt skriver Olle Svenning mycket läsvärt om Carl Bildts egna lilla värld.

De senaste veckornas debatt om a-kassan har äntligen gjort att fler fått upp ögonen för hur moderaternas politik precisionsbombar den svenska modellen - något som beskrivits i den mycket läsvärda boken Åtta år med Reinfeldt. Om du inte redan läst den - beställ den i dag!

Finns det någon kvar som inte drar på smilbanden när de hör orden "de nya moderaterna" och "det nya arbetarpartiet"?

lördag, oktober 28, 2006

Bloggblogg: Nya länkar

Jag har nu någon dag i förväg lagt upp mina rekommenderade länkar för november. Denna förteckning består är bloggar som tidigare inte funnits med i min numera ganska digra länklista längre ner till höger här på sidan.

Några av dessa bloggar har funnits ett tag och jag följer dem men har missat att länka, några är nytillkomna. Alla är de läsvärda. Håll till godo!

EU får hålla i yxan

Vi pratar sällan om EU i Sverige, trots att så många beslut i EU påverkar oss hela tiden. Då är EU-debatten betydligt mer livaktig i vårt västliga grannland Norge, som jag hade äran att gästa under förra veckan.

Jag var inbjuden för att hålla ett anförande om "Hvor går EU videre" på Globaliseringskonferensen i Oslo. Anförandet kan läsas här.

Mitt anförande innehåller en sammanfattning av mina grunduppfattningar om ett mellanstatligt samarbete och att bekämpa EU-högern. Jag ger min ideologiska motivering för varför demokrati och välfärdsstat hänger intimt samman, och varför makten bör ligga där demokratin är som starkast.

Jag har dock lagt in några helt nya avsnitt i detta anförande, som handlar om hur vår nya regering kommer att förhålla sig till EU. För vi har nu en ny situation, med en regering som delar ideologisk grunduppfattning med EU:s ledarskikt. Om den socialdemokratiska regeringens grunduppgift i EU var att hålla emot högervridningen, kommer den borgerliga regeringen på ett helt annat sätt kunna luta sig mot EU för att genomföra de beslut de vill få igenom men inte vågar förespråka öppet.

Det finns stora skäl för oss alla, oavsett grunduppfattning om EU i stort, att hålla ett öga på hur regeringen Reinfeldt agerar i EU. Jag tror vi kommer att finna att det är ganska lite av "de nya moderaterna" på EU-sammanträdena.

På tal om EU noterar jag även att Margot Wallström vill "behålla kärnan" i EU-konstitutionen trots Nederländerna och Frankrikes nej. Och att hennes kollega Joaquin Almunia menade i EU-parlamentet att Sverige måste följa sina förpliktelser och införa euron trots nejet i folkomröstningen. Så mycket är demokratin värd i EU anno 2006.

fredag, oktober 27, 2006

Left opposition ahead in first poll

Not much more than one month after the election, the new right-wing government of Sweden is below the opposition in a poll.

In the first Synovate Temo poll after the election, the Social Democrats increase their support by 2 per cent. The balance between the government and the opposition, that was 48-46 in the election, has now shifted to the opposite.

According to the Dagens Nyheter article, this is not mainly due to the scandals that faced the new government. Instead, voters have turned against the conservative government because of the ongoing debate on big cutbacks in the unemployment insurance. The proposals on increasing the fees dramatically while making the unemployment insurance compulsory and reducing the level of the benefits has been hardly critizised from both blue collar and white collar unions.

torsdag, oktober 26, 2006

"Den finansiella krisen 2004"

Jag var på mitt första möte med den socialdemokratiska kommunfullmäktigegruppen i förrgår. Vi informerades om det beslut som fattats kvällen innan i arbetarekommuens styrelse om att inte ingå en valkartell med vänsterpartiet och miljöpartiet. Eftersom jag inte var med om att fatta beslutet har jag inte fördjupat mig i för- och nackdelarna med det, men det är min bestämda uppfattning att de tre partierna i opposition bör ha ett tätt politiskt samarbete på alla nivåer och gå fram som ett gemensamt alternativ till systemskiftespolitiken i valet 2010.

Under mötet gick något upp för mig som hittills inte tagits upp särskilt mycket i eftervalsdebatten. Det talades om "den finansiella krisen 2004" som tvingade den dåvarande vänsterledningen i Uppsala kommun att dels höja skatten med 50 öre per hundralapp och dels göra nedskärningar. I stället för att fortskrida med reformer fick man dra ner i verksamheterna.

Vad beror denna finansiella kris på? Jag är ännu en novis på kommunal ekonomi, men jag vet åtminstone en sak. Kommuners ekonomi är extremt sysselsättningsberoende. Den huvudsakliga intäkten för kommunerna är kommunalskatten, som självfallet beror oerhört mycket på hur många invånare som försörjer sig på arbete. Likaså påverkas utgifterna kraftigt om människor mister sin försörjning och är tvungna att helt eller delvis leva på socialbidrag/försörjningsstöd.

Mellan 2002 och 2004 steg den öppna arbetslösheten i Sverige med ungefär 40 procent. Det hade i sig en stor betydelse för att förtroendet för regeringen i allmänhet och för arbetsmarknadspolitiken i synnerhet minskade. Men det måste ha haft kraftiga effekter för de kommunala ekonomierna, och därmed också för förtroendet för s-politiken då det gjorde det mycket svårare att göra nödvändiga satsningar i skola, vård och omsorg.

Jag tycker detta är en oerhört viktig aspekt som hittills lyst med sin frånvaro i eftervalsdebatten. Någon som kan mer än jag om ämnet som kan hänvisa till om det skrivits artiklar och/eller rapporter om det?

onsdag, oktober 25, 2006

Partiledarfrågan igen

Jag var bortrest i helgen och stängt upptagen i början av veckan så det är först nu jag börjar få lite koll på läget igen. Medan både Ulrica Messing och Wanja Lundby Wedin tycks ha lite luft under vingarna, tycks Pär Nuder vara helt av banan. Inte mig emot.

Enn Kokk analyserar partiledarfrågan i en mycket initierad och läsvärd artikel.

Fritt museum!

Stäng inte portarna till våra statliga museer! Kulturen är till för alla! Liksom våra allmänna bibliotek garanterar att även den som inte har pengar får möjlighet att läsa böcker och tidningar, är våra nationellt ägda museer en garant för att vårt materiella kulturarv kan ses och upplevas av alla.

Klicka in och skriv på namninsamlingen för fortsatt fritt museum!

Uselt, Urban Ahlin!

Är han lika principfast som tidigare mot Kina så är jag lite skeptisk. Sverige behöver den kinesiska marknaden.
Den kommentaren gav den socialdemokratiske ordföranden i utrikesutskottet, Urban Ahlin, till utnämnandet av Sten Tolgfors som ny handelsminister efter skatteflyktingen Maria Borelius. (I Dagens Nyheters pappersupplaga, artikeln verkar inte ligga på nätet.) Ahlin menar att det är ett problem att ha en handelsminister som värnar om mänskliga rättigheter i relationerna med den kommunistiska diktaturen Kina.

Urban Ahlin har själv profilerat sig genom att driva en skarp kritik mot diktaturen i Vitryssland. Men där är det tydligen okej att vara hård, eftersom vi inte behöver den vitryska marknaden?

Ärligt talat, vad har Urban Ahlin för människosyn egentligen? Och hur lyckas han placera sig själv och socialdemokratin till höger om moderaterna?

Kom på Socialistiskt Forum!

I år är det mer viktigt än någonsin - Socialistiskt Forum den 18 november. Det arrangeras av ABF Stockholm och äger rum i den klassiska mötesplatsen för svensk vänster - ABF-huset. I stort sett hela det politiska fältet till vänster om mitten är där - be there!

Själv är jag med på två arrangemang. Jag är med och debatterar "Socialdemokratins ideologiska framtid efter valet" med Anne-Marie Lindgren och Anders Isaksson och jag är moderator för det högintressanta och -aktuella seminariet om "Röd-grön allians?" med medverkan av bland andra Asbjörn Wahl som är en av de aktörerna bakom den röd-gröna allians som nu styr Norge.

Gå in och läs det späckade programmet här.

fredag, oktober 20, 2006

Rör inte a-kassan!

En viktig namninsamling har startat. Skriv under och sprid vidare!

torsdag, oktober 19, 2006

Can Cruddas avoid a Sweden?

It was only ten days between Tony Blair's declaration that he will resign within a year and Goran Persson's declaration that he will resign in half a year.

In so many aspects, the British and Swedish debates are the same. Both our parties have been successful in the past, but has now lost much of their energy and vision. We both need new ideas, new leadership and re-building of our party structures as our parties both have lost half their membership in the last 10-15 years.

Both our parties face challenges from two directions. Our respective conservative parties have turned to the centre in the rhetoric, and are trying to outflank us to the left just as Blair out-Toried the Tories in 1997. But we also both face challenges among our traditional core voters in the white working class and the ethnic minorities. The far-right's increasing support is due to unemployment, lack of housing and increasing social injustices that have not been addressed enough by our parties.

Still, the UK has got an opportunity that Sweden did not take. Tony Blair resigns while the party is still in government, which makes renewal possible without letting the Tories back in.

Yesterday night I visited the launch of Jon Cruddas' campaign to become deputy leader of the Labour Party. The launch was in the MP's constituency in Dagenham, Essex, far away from the Westminster bubble. And Jon Cruddas said so many things that are relevant for our debate as well.

A year ago, I wrote about the Compass pamphlet "Can we do a Sweden?". The pamphlet is very interesting and shows how Labour is looking for ways to go forward, not back. I genuinely believe that the Swedish model has much to give to the debate in many countries. I think it is especially interesting to study in the UK as the debate here is very focused on helping the poor. The Swedish model can inspire Brits to continue in the tradition of the NHS and build a universal welfare that can attract the middle class for a strong public sector for all.

Today, the concept of "doing a Sweden" is less attractive. In my speech for MPs two days ago, I described why we lost the Swedish election on being out of touch with ordinary people and not taking unemployment seriuously. I think that the campaign for Jon Cruddas is asking the right questions for Labour and for Britain, and I really hope that he will be successful. Unless, the risk is very big that the UK will do a Sweden.

Read Cruddas' website and blog and get to know more about him. You can also read what the BBC and the Guardian are saying about Cruddas.

tisdag, oktober 17, 2006

Outflanked!

I have just finished my Compass speech on the Swedish election in the UK Parliament. You can find it online here.

Livsviktiga valanalyser

Läs vad Morgan Johansson och Bosse Bernhardsson skriver.

Uppdatering: Och läs for allt i världen de socialdemokratiska sidoorganisationernas tydliga ställningstagande för en kvinnlig partiledare också. Det skrivs mycket bra saker nu, till och med på etablissemangets klotterplank!

måndag, oktober 16, 2006

Stjernqvist ångrar EMU-munkavle

Jag var organisationschef for Socialdemokrater Mot EMU under folkomröstningen 2003. Jag såg den berömda munkavlen i extrem närbild. Jag såg hur människor skrämdes till tystnad efter att partiledningen i slutet av april 2003 skruvat åt tumskruvarna gentemot partiets alla EMU-motståndare.

Jag är övertygad om att partiledningens sätt att missköta partiet under och strax efter EMU-omröstningen aktivt bidrog till valförlusten i årets val. Många aktiva partimedlemmar tappade sugen och var inte så engagerade som de hade behövt vara för att det nymoderata hotet skulle kunna bekämpas med kraft. Och munkavlarna skapade ett motstånd i folkopinionen mot ett parti som sågs som toppstyrt, odemokratiskt och ur takt med folkviljan.

Jag stötte ihop med Lars Stjernqvist på en gata i Visby under Almedalsveckan 2005. Redan då märkte jag av att han uppenbarligen brottades med frågan om hur han som partisekreterare hanterade åsiktsklyftan i EMU-frågan. Idag har han skrivit en väldigt läsvärd artikel på temat i Skånska Dagbladet. Ett utdrag:
Inför EMU-folkomröstningen fanns det socialdemokrater på båda sidorna. Vi hade visserligen ett tydligt kongressbeslut, men i ett parti med ambitionen att samla 40 procent måste det vara högt i tak. Därför var det inte konstigt att det fanns partivänner på både ja- och nej-sidan. Särskilt inte då det var möjligt att utifrån partiets grundvärderingar resonera sig fram till både ett ja – och ett nej.

Ja, alla partier var kluvna, och därför borde vi ha kunnat leva med oenigheten. Men i stridens hetta lyckads inte jag försvara takhöjden. Jag och andra blev beskyllda för att sätta munkavle på partiets nej-sägare. Och beskyllningen var befogad. Jag hänvisade till kongressbeslutet med sådan kraft att många kände sig rejält nedtryckta.

Det var inte särskilt
klokt av en företrädare för ett folkrörelseparti. Och det var som sagt knappast förenligt med ambitionen att vara ett parti med många väljare och viljor.
Lars Stjernqvist uppmanar till en eftertänksam och självkritisk debatt. För egen del har jag varit självkritisk, bland annat i Upsala Nya Tidning, gentemot hur jag själv gjorde övertramp under de strider som fram tills för något år sedan rasade i SSU.

Någon annan?

Högern bekämpar de arbetslösa - inte arbetslösheten

I hate to say I told you so...

söndag, oktober 15, 2006

Elit i ett eget universum

Marita Ulvskog har skrivit en mycket läsvärd artikel på SVD Brännpunkt. Om detta blir kvaliteten på oppositionen framöver blir det svettigt för Reinfeldt.

Sällskap

Vi var visst flera som tog planet till London i går. Och Magnus får den ära han förtjänar.

Här i London träffar jag kampanjmakare som jobbar utifrån budskapet "change, not more of the same". I den svenska valrörelsen var det moderaterna som stod for förändringen. Medan den senaste veckan visat att det var samma gamla höger som hamnade på taburetterna i alla fall.

Ska bli spännande att se Anders E Borgs budget. En lärdom av debatten om skatteväxling är att folk inte märker när inkomstskatten sänks på marginalen, medan vi verkligen märker när punktskatter går upp. Folk trodde verkligen att skatterna hade höjts, fast varje höjning av energiskatter motsvarades av en sänkning av inkomstskatter.

Om finansministern gör som ryktena säger och skjuter upp delar av "tusenlappen" på framtiden kommer en svekdebatt att starta. Samtidigt som fackföreningar, bilister och andra kommer att ge sig på punktskattehöjningarna. Den svåra starten lär fortsätta.
åäö

lördag, oktober 14, 2006

I västerled

I dag åker jag till London där jag ska föreläsa för en grupp Labourparlamentariker om bakgrunden till den svenska valförlusten, delta på politiska möten med mera. Därefter åker jag direkt till Oslo där jag deltar på en globaliseringskonferens och pratar under rubriken "Hvor går EU videre?". Så under den kommande veckan kommer aktiviteten på bloggen vara mindre än vanligt, även om jag ska försöka skriva ihop någon sorts rapport om läget i Labour på plats i Storbritannien.

Vi ses!

torsdag, oktober 12, 2006

Göraneffekt i Götet

– Jo, säger Ann Lundgren eftertänksamt. Vi socialdemokrater har en väldigt bra politik här i Göteborg. Vi har gjort tydligt att vi nu kan återgå till traditionell reformpolitik. [...]

– ”Jobbare! Göteborg behöver fler trygga jobb med svenska kollektivavtal. Hälsningar Göran Johansson”. Detta har vi varit ute och pratat om, säger Eva Olofsson och visar upp en valaffisch.

– Det var precis vad människor ville höra oss säga. Det gjorde skillnad, tror jag.

– Om jag hade gått ut och sagt att det går bra för Sverige till folk i Hammarkullen och Gällbo, hade de trott att jag kommit från en annan planet. Och det hade jag gjort då också, säger Ann Lundgren. De skulle inte känt igen sig.


Aktuellt i Politiken beskriver hur Göteborg blev en socialdemokratisk ö i ett blått hav. Sammanhållning, facklig-politisk samverkan, jobbsatsningar och byggande, börja tidigt, ha kul, starka personligheter och traditionellt fotarbete - det är den göteborgska modellen. Traditionellt, javisst, men det funkar uppenbarligen.

Jag brukar trötta ut mina läsare med att skriva att bästa sossen vinner valen. Men Göteborgsexemplet visar det extra tydligt. I Göteborg var sossarna sossar - och vann.

I riket sade sossarna att det går bra för Sverige och att jobben kommer. Oavsett vad Persson sade i Björkvik framstod vi mer som trötta rikshushållare än som rastlösa reformister. Och resultatet blev därefter.

"Stegö Chilò ljuger grovt"

Nu träder Anders Carlgren fram - den journalist som i går hävdade att Cecilia Stegö Chilò sagt "jag skulle gärna bli åtalad för licensskolk" i sitt arbetsrum på Timbro. Tidningen Resumé har hela uttalandet.

Carlgren säger bland annat att Stegö Chilòs vägran att betala tv-licens var ett "medvetet ideologiskt beslut" och att "hennes uppfattning var ganska känd på tankesmedjan Timbro".

Det är lätt att hålla med Pelle Andersson i Aftonbladet:
Reinfeldt tyckte inte att folkpartiets dataintrång före valet var någon stor sak, och nu är han villig att ge kulturministern ”en andra chans”.

Signalen är tydlig. Lite olagligheter är helt okej. För vissa.

Andra ska däremot straffas hårdare. Till exempel ska det marginella bidragsfusket bland arbetslösa, invandrare och sjuka bekrigas med hårdare kontroller och högre straff.
Men Stegö Chilò kör på som en ångvält. Hon river upp en blocköverskridande överenskommelse om villkoren i public service och hon avgiftsbelägger museibesök.

Stegö Chilò är uppenbart placerad på sin position för att hon inte har några skrupler när det gäller att slakta kulturpolitiken. Hon är moderatregeringens hit man när pengarna ska skrapas ihop för att sänka förmögenhetsskatten och slopa fastighetsskatten. Uppdraget har just blivit mycket svårare.

Nymoderata fasaden var ett fuskbygge

onsdag, oktober 11, 2006

Kulturministerns nollprisfilosofi

Nej, jag tycker inte att kulturens ställning stärks av ett slags nollprisfilosofi.

Så formulerade kulturminister Cecilia Stegö Chilò sitt motstånd mot fri entré på muséer, enligt DN:s ledarsida nu på morgonen. Men Stegö Chilò tycks själv ha tillämpat "nollprisfilosofin" när det gäller en annan av kulturpolitikens kärnområden - public service-televisionen. Kulturministern, som har en månadslön på 53 000 kronor, har aldrig betalat tevelicensen och skyller det på att hon bodde i Tyskland under två år i slutet av 90-talet. Hon har undanhållit public service minst 15 000 kronor de senaste åren.

När det framkom att Stegö Chilò och hennes ministerkollega Maria Borelius tillämpat nollprisfilosofin när det gäller att betala avgifter för sina anställdas sociala trygghet var Fredrik Reinfeldts första uttalande mycket anmärkningsvärt. Han uttryckte mycket stor tolerans för fusk - en tolerans han aldrig visat när det handlar om vanliga löntagare som fifflar med a-kassa och sjukförsäkring "för att få ihop tillvaron":
Både i Cecilias och Marias fall handlar det om två personer som vi kunnat attrahera tillbaka till politiken efter många år. Ingen av dem har levt ett liv i tron att de skulle bli statsråd och därmed utsättas för hård granskning, säger Fredrik Reinfeldt.

Tydligen är alltså ekonomisk brottslighet okej, bara man inte har planer på att bli statsråd. Reinfeldt har nu mjuknat avsevärt, sedan Magnus Ljungqvist avslöjat att Borelius hade råd att betala sociala avgifter för sina anställda. Men han är fortfarande väldigt ursäktande för den brottsliga handling detta innebär.

Utgången i detta affär är högst oviss - i USA blev två ministrar som anlitat svart hemhjälp slutligen tvungna att avgå på grund av detta vid 90-talets mitt.

Kanske återvänder Cecilia Stegö Chilò till Timbro tidigare än väntat. Men hon hinner förmodligen inte med att göra Mattias Svensson bönhörd och lägga ner kulturdepartementet innan dess.

Läs mer i Dagens Nyheter. Reinfeldtcitatet finns bland annat hos SVT.

Detta inlägg återfinns även på Oppositionen.se.

Uppdatering: Enn Kokk har som vanligt skrivit läsvärt i frågan.

tisdag, oktober 10, 2006

Jämtin tar tillbaka Stockholm

Stockholms arbetarekommuns styrelse föreslår nu Carin Jämtin som oppositionsledare i stadhuset. Med sig in i oppositionskansliet tar hon det tidigare borgarrådet Roger Mogert.

En bra lösning för Stockholms arbetarekommun, och en bra lösning för alla oss socialdemokrater i landet. Utan ett bra valresultat i Stockholm kan vi inte vinna riket, så enkelt är det.

För en gångs skull kan jag faktiskt rekommendera en "analys" i Dagens Nyheter. On spot!

Förnyelse i traditionens tecken

Som synes har jag gjort en liten översyn av layouten på sidan och mina länkar. Personer som inte klarar av att uppdatera sina sidor på ett par månader har rykt - hur mycket jag än tycker om dessa människor i övrigt. Eftersom jag märkt att allt fler faktiskt använder min sida för att få del av den rödgröna debatten kan jag inte ha döda eller halvdöda länkar på min sida.

Jag har också börjat rekommendera ett antal bloggar som förtjänar en större läsekrets - de återfinns direkt under min presentation till höger på sidan. Nya rekommendationer kommer en gång i månaden - kom gärna med tips på sidor jag borde länka till.

Ojämlikhetens pris

I går eftermiddag presenterades två spännande publikationer från Arbetarrörelsens Tankesmedja. Partisekreterare Marita Ulvskog inledde seminariet med att självkritiskt konstatera att vi tappat våra tänkande strukturer i arbetarrörelsen - de strukturer vi hade långt innan tankesmedjornas tid men som högern nu gått om oss i. Arbetarrörelsens nya tankesmedja och detta första seminarium är en kampsignal till dem som nu makten haver.

Och visst var seminariet en kampsignal - både till dem som makten haver och till dem som makten haft. Bo Bernhardsson tog hjälp av både LO:s och TCO:s chefsekonomer för att presentera sitt första nummer som chefredaktör för Tiden. Och Bosse lyckades väcka mitt intresse för att Tiden kan växa till att bli vad den är tänkt att vara - en tidskrift som utvecklar den socialdemokratiska idédebatten. Jag tänker teckna en prenumeration.

LO-ekonomernas kritik mot s-regeringens sysselsättningspolitik är mycket skarp, och utgår från devisen att "vi tänker rätt men vi gör inte som vi tänker". Mål har satts upp om 80 procents sysselsättning, mål som inte nåtts och inte utvärderats. Man har talat vackert om arbetslinjen, men i praktiken minskat ambitionerna inom arbetsmarknadspolitiken. Arbetslinjen har misskötts, och detta har varit ett kraftigt bidragande skäl till att högern kunde "gå bakom våra linjer" och vinna initiativet när det gäller jobben.

LO-ekonomen Lena Westerlund beskrev vältaligt och med tung statistik hur regeringspolitiken gått från aktiv arbetsmarknadspolitik till aktiveringspolitik. I stället för att bygga mänskligt kapital genom (dyra) arbetsmarknadsutbildningar har man allt mer gått över till att disciplinera arbetslösa genom vad en i publiken kallade "vuxendagis och kränkningar".

Seminariet fortsatte med att Anne-Marie Lindgren presenterade en splitter ny rapport om ojämlikheten i Sverige - Ojämlikhetens pris (pdf). Det är en skrämmande genomgång av hur flexibilisering och växande inkomstskillnader skapar klassklyftor och segregation. Värst ut är, som vanligt, kvinnor och invandrare. Anne-Marie hade suttit och skrivit rapporten fram till halv två på natten innan och hon brann av ilska över samhällets orättvisor - jag tror hon sade ordet "klass" en gång var trettionde sekund under sin presentation.

Utrymmet räcker inte för att redogöra för alla de idéer jag fick av diskussionerna på detta seminarium - de lär dyka upp här på bloggen i mer bearbetad form de kommande veckorna. Men helt klart är att det finns mycket svagt gehör för de tankar från den maillista som snabbt fått öknamnet "Vägval Höger" som vi fick läsa på etablissemangets klotterplank i förra veckan och som snabbt fått stor respons hos borgerliga ledarskribenter.

Den breda huvudfåran i dagens socialdemokrati har tagit till sig de växande sociala klyftorna i det nya tjänstesamhället och ser som sin huvuduppgift att ta itu med dem genom en jämlikhetspolitik som ställer oss i skarp opposition till vår nya högerregering. Sedan står vi fortfarande och famlar när det gäller medlen. Detta famlande är också i grunden den främsta anledningen till att vi förlorade - rörelsen har tappat tron på att den gamla politiken kan leda framåt men har ännu inte utvecklat någon ny politik att ersätta den med.

Därför hoppas jag verkligen att det nya numret kommer upp på Tidens hemsida snart. Jag hoppas också att det finns mod från flera att ta ut svängarna i den fråga som både Bo Bernhardsson och socialdepartmentets tidigare planeringschef Christer Persson tog upp på seminariet - den "övergripande ekonomisk-politiska regimen". För visst kritiserar LO-ekonomerna i sin artikel också "den bortglömda efterfrågepolitiken" i sin artikel, och kritiserar hur utgiftstaken motverkar både en aktiv och en passiv motverkan av konjunktursvängningarna genom statsbudgeten. Visst kritiserar de att ingen diskuterat efterfrågan, men de vågar faktiskt inte diskutera det själva på allvar.

Jag är övertygad om att övergången från aktiv arbetsmarknadspolitik till aktiveringspolitik hör ihop med den ekonomiska politik som introducerades på 90-talet och som hänger kvar än. Den ortodoxa antiinflationspolitiken har inneburit att hundratusentals arbetstillfällen aldrig tillskapats, utan förhindrats genom räntehöjningar och åtstramningar i offentliga budgetar. Om socialdemokratin inte vågar se denna sanning i vitögat kommer vi aldrig kunna avskaffa arbetslösheten.