PM:s mardröm besannades aldrig
För ett drygt år sen skrev jag om PM Nilssons mardröm att socialdemokratin med ett rejält reformpaket och klassretorik skulle lyckas vända valvinden under sommaren 2006. För den som är intresserad av att förstå varför den socialdemokratiska inhämtningen kom i oktober-november och inte i juli-augusti är denna text är otroligt intressant att kontrastera mot vad som faktiskt hände.
Den stora skillnaden mellan Göran Perssons agerande i "mardrömmen" och hur han agerade i verkligheten är att den verklige Persson inte var beredd att använda de resurser som den goda konjunkturen skapade till rejäla välfärdssatsningar. Vi hade lite småpill i marginalen och en otillräcklig tandvårdsreform. Vi var en skiva som hakat upp sig i att säga att "det går bra för Sverige" och att "jobben kommer" men använde inte de resurser detta skapade till att vinna folks stöd för satsningar på att få alla i jobb och att utvidga välfärden.
Det är numera ganska välbekant i partiet att det första utkastet till valmanifest var helt utan reformer. Den socialdemokratiske finansministern ägnade en vecka av valrörelsen åt att punktera sitt eget budskap att det går bra för Sverige genom att varna partistyrelsen från att göra välfärdsreformer. De "mindre reformer" som ändå kom i valmanifestet var resultat av partistyrelsens protester mot regeringskansliets katastrofala valupplägg.
Vi var det beståendes försvarare. Vi hade inget nytt att komma med. Därför förlorade vi valet.
Den stora skillnaden mellan Göran Perssons agerande i "mardrömmen" och hur han agerade i verkligheten är att den verklige Persson inte var beredd att använda de resurser som den goda konjunkturen skapade till rejäla välfärdssatsningar. Vi hade lite småpill i marginalen och en otillräcklig tandvårdsreform. Vi var en skiva som hakat upp sig i att säga att "det går bra för Sverige" och att "jobben kommer" men använde inte de resurser detta skapade till att vinna folks stöd för satsningar på att få alla i jobb och att utvidga välfärden.
Det är numera ganska välbekant i partiet att det första utkastet till valmanifest var helt utan reformer. Den socialdemokratiske finansministern ägnade en vecka av valrörelsen åt att punktera sitt eget budskap att det går bra för Sverige genom att varna partistyrelsen från att göra välfärdsreformer. De "mindre reformer" som ändå kom i valmanifestet var resultat av partistyrelsens protester mot regeringskansliets katastrofala valupplägg.
Vi var det beståendes försvarare. Vi hade inget nytt att komma med. Därför förlorade vi valet.
Kommentarer