Tagedagen för den öppna högskolan
Jag har mitt första kommunfullmäktigemöte i morgon. Dessvärre är det också det möte som utser den första borgerliga kommunledningen i Uppsala på tolv år. Men om jag inte representerade de 28 813 Uppsalabor som trots allt röstade socialdemokratiskt den 17 september skulle jag delta i firandet av Tagedagen.
Evenemanget beskrivs så här på Laboremus hemsida:
En liten men naggande god skara socialdemokratiska studenter satt i en stuga ute i skogarna utanför Uppsala en helg i oktober förra året och beklagade sig över den stockkonservativa "tänka fritt är stort, tänka rätt är större"-kultur som sitter i väggarna på Uppsala Universitet. Vi socialdemokrater hade redan gått i strid mot den. När socialdemokraten Ignacio Vita var ordförande för studentkåren för ett par år sedan gjorde han sig känd bland annat för att ha ena handen i byxfickan när han hälsade på Jimmy Carter och för att vägra delta i hedrandet Gustav II Adolf-firandet. Det senare beslutet - som bland andra Pelle Rödin också var medskyldig till - ledde till bildandet av ett nytt parti, Det nya mösspartiet, som står för "bevarade studenttraditioner".
Frågan var nu hur vi kan flytta fram positionerna. Kunde vi gå från en bojkott av heimdalhögerns arrangemang till ett eget alternativ, som lyfter fram vår egen syn att utbildning är till för alla? Så efter lite research och tankemöda tog Tagedagen form. Nu är traditionen igång och den tycks redan börja sprida sig - en liknande högtid kommer att äga rum vid Örebro universitet i morgon. Marta Axner - också en av initiativtagarna - har också skrivit om dagen.
Jag är fortfarande lite skeptisk till att dagen firas samtidigt med Gustaf Adolf-firandet den 6 november och inte exempelvis på dagen Tage Erlander utnämndes till statsminister den 11 oktober, men det kan nog korrigeras till kommande års firande. Det viktiga är att steg för steg vädra ut den unkna lukten av fördemokratisk punschpatriotism och ersätta den med modernitet och jämlikhetspatos på Uppsala universitet.
Tagedagen ligger i tiden. Att expandera utbildningen handlar om att skapa ett kunskapssamhälle åt alla - en vision jag skissade lite lätt på här. Socialdemokratiska studenter spelar en nyckelroll i kampen för kunskap åt alla både på högskolorna och i arbetarrörelsen.
S-studenterna i Uppsala håller fanan högt - inte minst i den numera röda studentkåren. I UNT i morse krävde vice ordföranden i kåren Kristina Persdotter (s) att studenter ska få träffa sina lärare genom en garanterad miniminivå i antalet undervisningstimmar per student. Kampen för rätten till utbildning går vidare.
Evenemanget beskrivs så här på Laboremus hemsida:
Traditionsenligt firar vi Tagedagen måndagen den 6 november kl 19.00 på kåren, Övre Slottsgatan 7. Vissa firar döda krigarkonungar denna dag - vi firar visionen om den öppna högskolan. Det gör vi tillsammans med Ingvar Carlsson, fd statsminister, Lars Magnusson, vice rektor Uppsala universitet, och Kristina Persdotter, vice ordförande Uppsala studentkår. Dessutom bjuder vi på tårta, sång och ballonger. Alla hjärtligt välkomna!Tagedagen är en ung tradition. Den instiftades förra året, som ett direkt svar till det högborgerliga Uppsalas firande av den 6 november som Gustav II Adolfs dödsdag. Bakgrunden till namnet framgår i informationen som föregick förra årets firande. Marika Lindgren Åsbrinks ord från i fjol förtjänar att upprepas:
Vi tycker att traditioner är till för att utvecklas och inte nödvändigtvis avskaffas. Därför vill vi gärna ta vid och själva uppmärksamma den 6 november som en dag då vi hyllar en av universitetets största välgörare. Under Tage Erlanders tid i regeringen mer än fyrdubblades antalet studenter i Uppsala, och såväl det högre utbildningsväsendet som skolan byggdes ut. Fler tog studenten och fick på så sätt möjlighet att studera vidare, vilket i sin tur underlättades genom stora satsningar på högskoleväsendet och forskningen. Tage Erlander var dessutom personligen mycket intresserad av forskning, både humanistisk och teknisk sådan.Min blygsamhet förbjuder mig att säga vem som kläckte idén att instifta en alternativ tradition i modernismens och framstegets tecken i stället för det nattståndna firandet av gamla krigarkungar. Men jag kan ge en liten inblick i hur tankeprocessen gick till:
En liten men naggande god skara socialdemokratiska studenter satt i en stuga ute i skogarna utanför Uppsala en helg i oktober förra året och beklagade sig över den stockkonservativa "tänka fritt är stort, tänka rätt är större"-kultur som sitter i väggarna på Uppsala Universitet. Vi socialdemokrater hade redan gått i strid mot den. När socialdemokraten Ignacio Vita var ordförande för studentkåren för ett par år sedan gjorde han sig känd bland annat för att ha ena handen i byxfickan när han hälsade på Jimmy Carter och för att vägra delta i hedrandet Gustav II Adolf-firandet. Det senare beslutet - som bland andra Pelle Rödin också var medskyldig till - ledde till bildandet av ett nytt parti, Det nya mösspartiet, som står för "bevarade studenttraditioner".
Frågan var nu hur vi kan flytta fram positionerna. Kunde vi gå från en bojkott av heimdalhögerns arrangemang till ett eget alternativ, som lyfter fram vår egen syn att utbildning är till för alla? Så efter lite research och tankemöda tog Tagedagen form. Nu är traditionen igång och den tycks redan börja sprida sig - en liknande högtid kommer att äga rum vid Örebro universitet i morgon. Marta Axner - också en av initiativtagarna - har också skrivit om dagen.
Jag är fortfarande lite skeptisk till att dagen firas samtidigt med Gustaf Adolf-firandet den 6 november och inte exempelvis på dagen Tage Erlander utnämndes till statsminister den 11 oktober, men det kan nog korrigeras till kommande års firande. Det viktiga är att steg för steg vädra ut den unkna lukten av fördemokratisk punschpatriotism och ersätta den med modernitet och jämlikhetspatos på Uppsala universitet.
Tagedagen ligger i tiden. Att expandera utbildningen handlar om att skapa ett kunskapssamhälle åt alla - en vision jag skissade lite lätt på här. Socialdemokratiska studenter spelar en nyckelroll i kampen för kunskap åt alla både på högskolorna och i arbetarrörelsen.
S-studenterna i Uppsala håller fanan högt - inte minst i den numera röda studentkåren. I UNT i morse krävde vice ordföranden i kåren Kristina Persdotter (s) att studenter ska få träffa sina lärare genom en garanterad miniminivå i antalet undervisningstimmar per student. Kampen för rätten till utbildning går vidare.
Kommentarer
Angående bildandet av "Det Nya Mösspartiet" så satt jag i kårstyrelsen och deltog i beslutet som bildade detta konservativa kårparti. Inför omröstningen om kåren skulle delta i firandet av Gustav II Adolf lyckades jag innan mötet värva en mer liberal UUS:are att gå på vår sosselinje att inte delta i firandet, vilket gjorde att vi vann omröstningen med 5 - 4. Det gillade inte de konservativa falangerna i Uppsalas studentkretsar och resten är historia, som man brukar säga.
Det var för övrigt tillfredställande att vända de konservativas ständiga klagan om att "kåren ska bara hålla sig till sin kärnverksamhet" mot dem med argumentet att det inte tillhör "kårens kärnverksamhet" att fira en död kung!
Hur är ställningen nu? Socialdemokratin - Punschhögern 2-0?
I den vevan var det dessutom någon som skrev ett schysst inlägg om att den där Pelle Rödin verkade vara en sansad person, men den där Fredrik Jansson var fullständigt bindgalen. (Pelle hade sedan det inlägget uppsatt på sin kontorsdörr på kåren.)
Fredrik: Jo, minns faktiskt det urklippet på Pelles dörr. Men det var väl inget påhopp, du ÄR ju bindgalen... ;-) Bra jobbat Fredrik!