Det är nu det börjar!
Jag höll två anföranden på årets Socialistiskt Forum - först om röd-grön allians och sedan om socialdemokratins ideologiska framtid. Mitt anförande om ideologin och framtiden hittar du här. Så här avslutade jag mitt anförande:
Förutom jag så deltog Anders Isaksson och Anne-Marie Lindgren i panelen. Anders Isakssons nya socialdemokrati föreföll vara ytterst lik de gamla moderaternas idéer, med förslag som grundtrygghet i socialförsäkringarna, avskaffad bolagsskatt, avskaffat bistånd, motstånd mot en delning av föräldraförsäkringen och "uppgörelse med regleringsarvet". Anne-Marie Lindgren pratade däremot om jämlikhet och demokrati som den socialdemokratiska ideologins grundvärderingar och om motsättningen mellan arbete och kapital samt historiematerialismen som dess grundläggande analytiska begrepp.
Diskussionen kom att utvecklas när ekonomhistorikern Jenny Andersson frågade om glappet mellan vision och verklighet i den socialdemokratiska ideologin. Hon pekade på de stora ideologiförändringarna i s-politiken under 80- och 90-talet, som partiledningen gör allt för att förneka för att få till stånd en historisk kontinuitet som helt enkelt inte existerar.
Anne-Marie Lindgren svarade att det inte var målen som förändrades utan bara medlen, och att socialdemokratin stod utan andra val än det man valde att göra under 80-talet. Jag svarade att det är dags att konstatera att det inte bara var 2004 som socialdemokratin lyssnade för mycket på de borgerliga ekonomerna, utan under hela 80- och 90-talen.
Det är dags för att göra upp med den borgerliga ekonomin och skapa en socialdemokratisk ekonomisk skola som sätter människan i centrum. Ett bra sätt att påbörja detta arbete på är att ta till sig förslagen från Morgan Johansson och Christer Persson i senaste numret av Tiden.
Valnederlaget berodde på för lite, inte för mycket, socialdemokratisk politik. Tillräckligt många värderingsväljare trodde på bilden av moderaterna som det nya arbetarpartiet. De ville ha något nytt, de ville få bort en visionslös och trött socialdemokrati.
Vi ser redan hur högern övergivit idén att styra som de nya moderaterna. Det gör att det politiska klimatet i Sverige i november 2006 ganska mycket liknar klimatet som det såg ut innan Reinfeldt och Alliansens segertåg. Vi har en höger och vi har en vänster. Vi behöver nu formulera tydliga vänstervisioner för kunskapssamhället. Vi behöver förbereda en ny reformvåg att sätta fart på med en ny regering – gärna en rödgrön koalitionsregering – i oktober 2010. Vi behöver bygga upp rörelsen på nytt. Det är nu det börjar!
Förutom jag så deltog Anders Isaksson och Anne-Marie Lindgren i panelen. Anders Isakssons nya socialdemokrati föreföll vara ytterst lik de gamla moderaternas idéer, med förslag som grundtrygghet i socialförsäkringarna, avskaffad bolagsskatt, avskaffat bistånd, motstånd mot en delning av föräldraförsäkringen och "uppgörelse med regleringsarvet". Anne-Marie Lindgren pratade däremot om jämlikhet och demokrati som den socialdemokratiska ideologins grundvärderingar och om motsättningen mellan arbete och kapital samt historiematerialismen som dess grundläggande analytiska begrepp.
Diskussionen kom att utvecklas när ekonomhistorikern Jenny Andersson frågade om glappet mellan vision och verklighet i den socialdemokratiska ideologin. Hon pekade på de stora ideologiförändringarna i s-politiken under 80- och 90-talet, som partiledningen gör allt för att förneka för att få till stånd en historisk kontinuitet som helt enkelt inte existerar.
Anne-Marie Lindgren svarade att det inte var målen som förändrades utan bara medlen, och att socialdemokratin stod utan andra val än det man valde att göra under 80-talet. Jag svarade att det är dags att konstatera att det inte bara var 2004 som socialdemokratin lyssnade för mycket på de borgerliga ekonomerna, utan under hela 80- och 90-talen.
Det är dags för att göra upp med den borgerliga ekonomin och skapa en socialdemokratisk ekonomisk skola som sätter människan i centrum. Ett bra sätt att påbörja detta arbete på är att ta till sig förslagen från Morgan Johansson och Christer Persson i senaste numret av Tiden.
Kommentarer
Bengt Nilsson, röd gråsosse
klockren analys och precis det arbetarrörelsen behöver använda oppositionstiden till. härligt att arbetet börjat redan nu!
det högern vann på i valet var att de fick gehör för sin beskrivning av verkligheten och hur problemen såg ut. vänstern tvingades i allt för hög grad rätta sig efter detta och framstod därför som trötta, gnälliga och visionslösa.
det handlar som Martin Luther King om att långsamt vända vinden, det är då förändringen kommer.