Ministrar med självkritik

Vi har för få jobb i Sverige. Vi har i femton år varit förhäxade av tanken att sanera en budgetkris som vi fick ta över -94. Vi kanske lite tidigare skulle ha frigjort oss lite tidigare från den mentala boja som det innebar.

Så sade Leif Pagrotsky i den mycket intressanta radiodebatt för några dagar sedan som återfinns här (efter ca 10 minuter). Han sade också att tre veckors retorik inte kan förändra det här.

Det som slår mig när jag lyssnar på inslaget är att de två tidigare ministrarna Pagrotsky och Morgan Johansson är de mest konkreta i sin analys av nederlaget. Det är svårt att undgå känslan av att de plågats av situationen att sitta i en regering som inte lyssnat till stämningarna ute i landet och i rörelsen. En regering som låtit arbetslösheten och klyftorna växa.

Morgan Johanssons poänger - att det var arbetslösheten och de stora klassklyftorna som fällde socialdemokratin - är oerhört viktiga för den fortsatta valanalysen. Detta är också viktigt nu när vi ska välja ny partiordförande.

Vi medlemmar ska få stort inflytande över detta. Bra. Jag hoppas att vi nu ska kunna få en debatt som är mer än en skönhetstävling.

Jag vill ha en partiordförande som är beredd att ompröva den förda ekonomiska politiken. Som är beredd att lyssna till det budskap från gräsrötterna som var oerhört tydligt redan på partikongressen 2005 - kampen mot arbetslösheten och mot de sociala klyftorna är prioritet nummer ett, två, tre, fyra och fem. Jag tror jag börjar ana vem den kandidaten skulle kunna vara, men jag vill höra mer innan jag bestämmer mig.