söndag, december 17, 2006

Borgarna säljer ut Sverige bit för bit

Den borgerliga regeringen har börjat hårt. De kraftiga försämringarna i arbetslöshetsförsäkringen syftar till att försvaga facket och öppna för en låglönemarknad. De kraftiga nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken kommer medföra att de öppna arbetslöshetssiffror som sjunkit kraftigt till följd av den senperssonska stimulanspolitiken vänder uppåt igen i början av nästa år. Genom den partipolitiserade utnämningspolitiken, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, upprivandet av avtalet för public service med mera inleds högervridningen av den statliga administrationen.

En fråga som dock diskuterats allt för lite är hur den borgerliga politiken innebär en stegvis utförsäljning av vår gemensamma egendom till utländska intressen. Flera borgerligt styrda kommuner och landsting - bland annat Uppsala - har infört tvångsmässig konkurrensutsättning av offentlig verksamhet under det förskönande täcknamnet utmaningsrätt. Resultatet är att multinationella vårdjättar får marknadsandelar så att de kan skörda vinster framöver när de dumpat priserna och därmed slagit ut mindre konkurrenter och de offentligt drivna verksamheterna.

Ägandet är viktigare i en globaliserad ekonomi. Ägarnas handlingsfrihet blir allt mindre begränsad av nationella regleringar. Stora multinationella företag köper upp andra företag i samma bransch, ofta för att lägga ner deras verksamhet och minska konkurrensen. Koncernledningar, forskning och utveckling flyttar till andra platser i storföretagens hemländer.

Fredrik Reinfeldt sade för en vecka sedan angående Scania att han "hoppas att det finns en typ av långsiktigt och uthålligt ägaransvar på plats här i Sverige, som kan göra så att en kronjuvel i svensk industri också i framtiden kan ha sitt huvudkontor i Sverige". Han "hoppas att det som är svenskägt kan förbli i svensk ägo".

Privatiseringsminister Mats Odell fick i torsdags en första säljlista på sex stora statliga bolag - Telia Sonera, Nordea, SBAB, OMX, Vasakronan och Vin & Sprit. Själva existensen av denna lista är det bästa motbeviset på tesen att det offentliga inte kan bedriva affärsverksamhet - det handlar om sex välskötta statliga företag som kan ge en stor förtjänst på (den snart privatiserade) börsen om regeringens planer går i lås. Det är dock stora allmännyttiga intressen som går förlorade vid en försäljning.

- Telia Sonera äger bland annat det svenska telenätet - ett naturligt monopol och en viktig komponent i vår beredskap. Detta företag vill regeringen nu helprivatisera, eventuellt till ryska intressen.

- Nordea är en av Sveriges storbanker. Banker är oerhört betydelsefulla i varje ekonomi, genom sin makt över kreditgivningen. En helprivatisering av Nordea förändrar maktbalansen i svensk ekonomi - vem tar över? Blir det utländska intressen här också, blir det någon av de andra storbankerna som stärker sin ställning och försvagar konkurrensen eller blir det någon annan som kliver in och tar över statens roll som garant för en mångfald inom svenskt bankväsende?

- SBAB har varit väldigt betydelsefullt för att ta ner bankernas vinstmarginaler och därmed göra det möjligt att teckna bostadslån till betydligt lägre räntor än tidigare. Nu privatiseras det - vad händer med bostadsräntorna då?

- OMX äger Stockholms fondbörs. Ska utländska intressen ta över?

- Vasakronan äger husen som statens verksamhet bedrivs i. Är det inte lite hål i huvet att privatisera våra offentliga byggnader? Tänk om de nya hyresvärdarna vill ha företag i myndighetsbyggnaderna i stället och börjar ta ockerhyror - blir det ofrivillig utflyttning av statlig verksamhet då?

- Vin & Sprit slutligen är producenten av stora delar av Systembolagets sortiment. Genom vinsterna i Vin & Sprit återförs en del av de pengar som det offentliga får lägga ut för alkoholskadorna. Nu ska vi få en privat spritjätte - hurra!

Svensk arbetarrörelse är i huvudsak funktionssocialistisk och ser till ägandets funktioner snarare än att se oss blinda på vem som sitter på aktiebreven. Samtidigt är vi oerhört medvetna om att ägande är makt. Så har det varit i alla tider, och så är det minst lika mycket i dag.

Den som äger ett företag styr över investeringsbeslut, personalpolitik och mycket annat. Demokratiska ägandeformer av olika slag - personal- och konsumentkooperativt och folkrörelseägt såväl som kommunalt och statligt - är därför viktiga för att balansera upp marknaden. Starka demokratiska ägare är också en garanti för ett sådant "långsiktigt och uthålligt ägande" som Reinfeldt efterfrågade när det gäller Scania och som också diskuterades i valrörelsen när det gällde Volvo.

Höj tonläget mot borgarnas privatiseringar!

2 kommentarer:

Klas Corbelius sa...

Regeringens privatiseringsplaner är kortsiktiga och dålig politik för de många medborgarna. Den visar en gång för alla vilkas intressen som regeringen värnar om, medborgarnas eller främst de rikas.

nu är det viktigt att arbetarrörelsen säger stopp och belägg, för detta kan få väldigt stora konsekvenser för många människors vardag och kort sagt göra det dyrare att leva.

Peter Björkman sa...

Höj tonläget för en jämlikhetspolitik! Bort från den darwinistiska individualismen som härskat i 25 år nu... (sedan 1980 har klyftorna ökat varje år. Chansen att välja exakt den tandläkare man inte har råd att anlita har ökat varje år....)

Vill vi ha ökad jämlikhet kan vi välja metoder att nå dit. Den marknadsstyrda individualismen har vid det här laget visat sin oförmåga. Vad vill vi göra istället.

Låt oss sätta dagordningen. Ordet nivellering har ersatt ordet jämlikhet efter 25 år av ökade klyftor. Dags att åter tala om jämlikhet!