Sluta upp med icke-kandidaturerna!

Opinionssiffrorna för det ledande oppositionspartiet tar ett glädjeskutt och läget blir allt svettigare för en regering som uppenbarligen vann valet på falska premisser. Det är en källa till inspiration att fortsätta den aktiva oppositionspolitik som vi inlett.

Samtidigt måste partiets politik förnyas inför 2010. Bland andra Marta Axner och Johan Hassel har skrivit klokt om att vi inte kan låta oss vaggas in i tron att allt blir bra bara vi byter ansiktet i toppen. Just därför ökar min frustration för varje dag partiledardebatten fortsätter handla om vilka som sagt "kanske" och vilka som har sagt "nej" och vad olika personer säger om hur det ska tolkas.

Det är dags att demokratisera diskussionen om vem som ska bli partiledare, och det nu på en gång. Jag vill att de som är intresserade ska säga det tydligt, och jag vill att de ska ge klara besked om hur socialdemokratin ska återvinna folkets förtroende och vad som behöver förändras i vår politik.

Jag har deklarerat hur min partiförening ställt sig i partiledarfrågan. Visst säger magkänslan Jämtin, men jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet vart hon står i många viktiga frågor. Jag vet inte vad jag får för den nominering jag varit med om att göra, och jag tycker det är allvarligt.

En öppen diskussion om politiska vägval vore också ett sätt att garantera att den demokratiska processen inte kidnappas av partieliten. Ett sådant scenario vore om valberedningen fem i tolv skulle "övertala" Margot Wallström. Om Wallström signalerat ett uns av tveksamhet i sitt nej tidigare hade hon varit favoritkandidat och därmed också utsatts för en ingående granskning kring sina göranden och låtanden som är en naturlig del i en demokratisk diskussion om vem som ska leda ett parti.

Om Margot Wallström varit kandidat och inte icke-kandidat hade saker som EU-kommissionens varning till Sverige att vi måste uppfylla kritierierna för att ansluta oss till EMU hade säkerligen diskuterats i media och bland partimedlemmar. Margot Wallström hade i en sådan debatt tvingats att antingen sluta upp bakom den antidemokratiska hållning den organisation hon är viceordförande för intar, eller tydligt deklarera att hon skulle respektera folkomröstningen och partiets mellanstatliga linje i EU-politiken om hon blev partiledare. Nu vet vi ingenting om hur Margot Wallström skulle ställa sig som partiledare i viktiga frågor som avdrag för hushållsnära tjänster och ett mer federalt EU. Det gör att vi riskerar att hamna i ett läge om Wallström "låter sig övertalas" att det blir näst intill omöjligt att diskutera frågan. Partiet riskerar köpa grisen i säcken.

Jag vill betona att jag inte skriver detta för att jag vill skriva ner någon (icke)kandidat, utan för att jag är frustrerad över en obefintlig diskussion kring det som är viktigt. Jag tror att detta "grisen i säcken"-fenomen gäller allra mest för Wallström som varit borta från svensk politik i åtskilliga år och därför inte granskats på samma sätt som statsråden, men problemet finns när det gäller alla kandidater.

Jag är inte fullständigt övertygad vare sig om att vara absolut för eller absolut mot någon kandidat, helt enkelt för att jag inte vet vart kandidaterna står. Denna obefintliga diskussion riskerar bli ett allvarligt bekymmer när partiledardiskussionen nu går över i händerna på partidistrikt och valberedning.