söndag, november 19, 2006

Allians för rättvisa!

Sifo-mätningen i dag bekräftar Demoskop-mätningen från förra veckan - opinionen har vänt. För första gången sedan hösten 2004 finns en tydlig vänstermajoritet i väljarkåren. Toivo Sjörén på Sifo säger att han inte tror att man kan förklara det med annat än den fackliga mobiliseringen mot avgiftshöjningarna i arbetslöshetsförsäkringen.

Min behållning av gårdagens Socialistiskt Forum var också att det är facket som gör skillnaden. Det var mycket intressant att lyssna till Asbjörn Wahl som är daglig ledare för For velferdsstaten - en allians av fackförbund och andra organisationer som varit betydelsefull för den mobilisering som ledde till Norges nuvarande rödgröna regering. Asbjörn Wahls huvudpoäng var att det krävs en facklig mobilisering för att mota nyliberalismen i grind.

Efter detta anförande samtalade jag med Zaida Catalán (mp) och Aron Etzler (v) - alla i personliga egenskaper men med var sina perspektiv av de gångna åtta årens rödgröna samarbete och kring utsikterna för ett rödgrönt samarbete inför 2010 års val. Min huvudpoäng i samtalet var att de gångna årens samarbete varit ett resonemangsäktenskap i stället för en kärleksrelation. Det var för många långa knivarnas nätter - bilden av de ständiga kriserna i samarbetet bidrog till att undergräva förtroendet för den sittande riksdagsmajoriteten. Det ständiga spelet kring förhandlingarna gav bilden att partierna egentligen inte ville samarbeta och ingen stod rakryggat upp för helheten.

Du kan läsa mina tankar om detta här (detta är mitt manus inför föredraget, hann inte säga allt i min inledning men jag klämde in det övriga under resten av seminariet). Jag avslutade så här:

När borgerligheten slickade sina sår efter 1994 års val inledde de borgerliga ungdomsförbunden ett långsiktigt samarbete under namnet ”ekumeniken”. Ekumenik – ett begrepp som härrör från strävandena att samla de olika kyrkorna i hela världen – ansågs som nödvändigt för att jobba med att förstå varandras utgångspunkter och underlätta borgerligt samarbete. Man genomförde gemensamma seminarier, skrev antologier, möttes, stötte och blötte tankar och idéer, lärde sig förstå varandra bättre. De borgerliga partierna skördar nu frukterna av det långsiktiga ekumeniska arbetet.

De rödgröna partierna behöver sin ekumenik. Låt det här samtalet vara en början, en plats där tankar om något nytt kan börja ta form. Låt oss vara med och forma historien om det rödgröna samarbetet i Sverige. Vad väntar vi på?


Samtalet var mycket positivt. Vi var väldigt ense om behovet av samtal och dialog mellan partierna - vid sidan av förhandlingsdelegationerna - för att förstå varandras utgångspunkter. Det handlar om att bryta ner fördomar om varandra. Men det handlar också om mobilisering utanför partierna - partierna själva kan inte besegra de borgerliga partierna utan det krävs kraftsamlingar i det civila samhället som den pågående revolten mot a-kasseförslaget.

Zaida hade ett namnförslag på det nya rödgröna samarbetet - Allians för rättvisa. Aron och jag nappade direkt. Vad tycks?

2 kommentarer:

Lars Eriksson sa...

"Allians för rättvisa"? Nej, jag gillar det inte alls. Visst kan det vara lockande att ta ett begrepp från borgarna och försöka vända det till någonting bra, men jag tror ordet "allians" kommer vara nedtyngt av negativa associationer under rätt lång tid framöver. Om väljarna ser att de har en allians till vänster och en allians till höger så är det risk att de bara suckar och vänder allting ryggen.
På en lite lägre nivå kan det dessutom öppna dörren för lumpna påhopp om att vi försöker plagiera borgarna, och det är ju det sista vi vill.

Peter Björkman sa...

Miljöpartiet har tyvärr en naiv inställning till allt med prefixet fri. Inte bara friår (som ju kan vara bra).

Men visst, ekumenik är bra och min brorsa är en trevlig miljöpartist!