Välkommen till bloggosfären, Lina!

Det är inte varje dag man har äran att välkomna en av socialdemokratins skarpaste debattörer till bloggosfären. Men i dag är en sådan dag för Lina Afvander har fått fart i sin Bredsjöblogg.

Lina beskriver vad många känner - frustrationen över en demokrati som glider oss ur händerna och över en urvattnad politik. Min egen frustration har jag under det senaste året lyckats vända till handling i en socialdemokrati som steg för steg faktiskt börjar ta till sig av kritiken och förstå allvaret i situationen. Men jag har full förståelse för att denna smygande förändring inte uppfattas överallt, särskilt som partiet är rädda för att kommunicera det då man fruktar konsekvenserna av varje antydan att man haft fel tidigare.

Hur som helst, nu är Lina arg. Göran Hägglund har väckt henne till handling. Hon skriver träffsäkert att "Men inte ens han kan ju tro att män helt plötsligt skulle vilja gå hemma för 6000 kr i månaden, när det knappt går att få dem att ta ansvar för sina barn för 80% av sin lön". Och så vaknar agitatorn, som så många gånger tidigare väckt rastlösa reformister till handling:

Jag blir ledsen över hur det ser ut, men framför allt blir jag arg på att de finns de som inte vill bekämpa de här orättvisorna utan faktiskt stärka dem. Samtidigt är det ju just det vi behöver, en höger som vågar vara höger. I denna tid av ideologisk förvirring, där moderaterna försöker se ut som ett arbetarparti och har den uttalade önskan att övertrumfa socialdemokraternas välfärdsförslag, där socialdemokraterna varken talar om förtryck eller befrielse, eller utrotande av fattigdomen och utsugningen, där folkpartiet har tappat sitt socialliberala arv och mest liknar ett traditionellt högerparti med en obehaglig blandning av nyliberalism och penalism, där centerpartiet nu har tagit upp kampen med dem om att bli det mest nyliberala partiet i Sverige. Där kan man lita på kristdemokraterna. De värnar tradtionellt konservativa värden som familjen som instituion, på både kvinnor och barns bekostnad.

Så tack Göran Hägglund och tack KD för att ni visar på alternativ i svensk politik. Och ger mig anledning att bli förbannad. Ni ger många anledning att arbeta hårt i valrörelsen mot en borgerlig seger. Så ut allihopa. Ut på gator och torg. Sätt upp en extra affisch och spring i en extra trappuppgång. Vi kan få Göran Hägglund som familjeminister efter valet! (Dessutom kan vi få Jan Björklund som skolminister. Och vem ska bli biståndsminister? Utrikesminister? Och miljöminister?)

Räkna med mer guldkorn från det hållet - håll koll på Bredsjöbloggen.

För övrigt fortsätter valkampen, hittills genom dörrknackning, flygbladsutdelning, insändare, torgmöten och denna blogg. I lördags hade vi valupptakt i Uppsala och jag höll i torgmötet på Stora Torget vilket beskrivits av Marta och Uppsala arbetarekommun (en bit ner på sidan). På fredag ställer jag frågor till Carin Jämtin vid valstugan på Stora Torget klockan 16.30-17.00 - Carin har precis kommit hem från ett besök i ruinerna av södra Beirut så räkna med ett intressant möte!