onsdag, augusti 03, 2005

Kan man åka hem från en SSU-kongress utan att vara förbannad?

Nu har den nya förbundsstyrelsen valts. En styrelse som representerar hela SSU och som är tvungen att samarbeta över de gamla falanggränserna för att kunna fungera i att leda organisationen.

Vid det här laget på en SSU-kongress brukar hälften av ombuden börja fundera på vad vad de över huvud taget gör i organisationen och om de inte bara borde åka hem. Så är det inte nu, utan det är en hjärtlig stämning. Kan socialdemokratin fungera så här? I så fall kanske vi till och med kan vinna valet!

3 kommentarer:

Peter Björkman sa...

Låter bra med SSU. Kul att du börjat blogga. Tack för länken, skall länka tillbaka.

Din rubricering av min blogg är delvis rättvisande. Dock var Sverige under det 70-tal då folkhemmet nådde sin kulmen på inget sätt något idealsamhälle - på många områden är Sverige ett bättre land 2005 än 1979.

En "folkhemsnostalgi" kan förstås vara trevlig och det finns all anledning att minnas de historiska framsteg på jämlikhetens område - som sedan dragits tillbaka.

En ensidig "folkhemsnostalgi" hoppas jag dock inte att jag förmedlar. Historien är ju inte till för att försjunka i - utan att ta avstamp ifrån.

Klas Corbelius sa...

visst är det häftigt! jag såg också att christoffer carlsson från östergötland var ordförande i valberedningen... det väcker minnen från förr, närmare bestämt 1999. tänk vad saker kan förändras! nu har faktiskt socialdemokratin chansen att vinna valet nästa år.

Peter Gustavsson sa...

Jag gillar folkhemsnostalgi, no offence! Och jag tror att det kollektiva minnet av folkhemmets storhetstid på 50-60-talen är något som socialdemokratin fortfarande hämtar mycket av sin väljarmässiga styrka ifrån. Folk vet att arbetarrörelsen omformade Sverige till ett av världens mest jämlika länder och är stolta över den landvinningen. Folk i allmänhet vill inte riva ner det - det är ju därför Reinfeldt bytt retorik också.

Men samtidigt är det ju som du säger - vi kan inte försjunka oss i gamla böcker och bli "museivakter" (för att bruka en mindre positiv benämning på vänstersossar som Mikael Damberg använde i fördebatten inför 2001 års kongress). Historien finns där för att vi ska veta vart vi kommer ifrån och vart vi hör hemma - och för att lära av våra framgångar och misstag.