Kan man åka hem från en SSU-kongress utan att vara förbannad?
Nu har den nya förbundsstyrelsen valts. En styrelse som representerar hela SSU och som är tvungen att samarbeta över de gamla falanggränserna för att kunna fungera i att leda organisationen.
Vid det här laget på en SSU-kongress brukar hälften av ombuden börja fundera på vad vad de över huvud taget gör i organisationen och om de inte bara borde åka hem. Så är det inte nu, utan det är en hjärtlig stämning. Kan socialdemokratin fungera så här? I så fall kanske vi till och med kan vinna valet!
Vid det här laget på en SSU-kongress brukar hälften av ombuden börja fundera på vad vad de över huvud taget gör i organisationen och om de inte bara borde åka hem. Så är det inte nu, utan det är en hjärtlig stämning. Kan socialdemokratin fungera så här? I så fall kanske vi till och med kan vinna valet!
Kommentarer
Din rubricering av min blogg är delvis rättvisande. Dock var Sverige under det 70-tal då folkhemmet nådde sin kulmen på inget sätt något idealsamhälle - på många områden är Sverige ett bättre land 2005 än 1979.
En "folkhemsnostalgi" kan förstås vara trevlig och det finns all anledning att minnas de historiska framsteg på jämlikhetens område - som sedan dragits tillbaka.
En ensidig "folkhemsnostalgi" hoppas jag dock inte att jag förmedlar. Historien är ju inte till för att försjunka i - utan att ta avstamp ifrån.
Men samtidigt är det ju som du säger - vi kan inte försjunka oss i gamla böcker och bli "museivakter" (för att bruka en mindre positiv benämning på vänstersossar som Mikael Damberg använde i fördebatten inför 2001 års kongress). Historien finns där för att vi ska veta vart vi kommer ifrån och vart vi hör hemma - och för att lära av våra framgångar och misstag.