Social Democracy / Socialdemokrati

Hade Thailand haft ett ordentligt varningssystem på plats när tsunamin kom hade 80 procent av dem som omkom kunnat räddas, tror Terasuk Tongmak som är chef för Phukets säkerhetssystem. Det skriver Dagens Nyheter i dag i en intressant artikel om det varningssystem som nu är på plats i Thailand. Hur kommer det sig att varningssystemet inte kunde vara på plats tidigare? Då hade kanske mer än 400 svenskar som omkom, och mer än 4 000 personer som dog totalt i Thailand, levt i dag. Och hur kommer det sig att Thailands myndigheter inte spred en varning när de visste om att jordbävningen skett en timme innan vågen kom? Jag har fått flera kommentarer om den märkliga situationen att de borgerliga partierna önskar att staten skulle ha gjort mer i den här frågan, fast de normalt kräver att staten ska göra mindre. Kanske skulle det kunna vara så att samtliga partier uppfattar att medborgarna i en välfärdsstat i en globaliserad värld ställer nya och större krav på staten att den ska ta ansvar inte

Marielouise Samuelssons radiokrönika i Dagens Nyheter återger en röst i Ring P1 som menade att medias hårdbevakning av tsunamin "gör oss alla till hyenor". Jag är uppenbarligen inte ensam om att känna efter annandagens orgier i tsunamirapportering att nu har det bara gått för långt med det Johan Croneman i samma tidning beskrivit som "sorgporr" och att nu behöver vi en bredare och djupare diskussion om tsunamin än bara det automatiska skällandet på regeringen. Den som inte redan läst mitt inlägg i debatten kan göra det här . Nog är det sant som Croneman också skriver att "Inte minst mediemarken är minerad, varje ord som kan verka minsta kritiskt, i någon som helst riktning, vägs på guldvåg". Men det känns nu hur allt fler börjar tänka till och ifrågasätta. Samuelssons krönika är mycket läsvärd - hon ifrågasätter inte minst hur public service-företagen agerat och menar att "public service-radion med sitt särskilda uppdrag borde fundera över hur det b

Jag såg precis vad ärkebiskopen sade om smärta och skuld i Ekots lördagsintervju på julafton. Detta var hans svar på frågan om varför så många drabbade kräver ministrars avgång: Ibland tror jag människor hoppas att deras smärta blir mindre, om de hittar någon som är mer skyldig än någon annan. Men min erfarenhet som präst är att det sällan hjälper. Det är en fåfäng önskan om att en smärta, som ändå på något sätt är absolut, ska bli mindre för att någon annan får någon slags straff. K G Hammar beskriver bättre än jag lyckades göra i mitt första tsunamiinlägg den jakt på en syndabock som sker där de sörjande söker projicera sin ångest på någon annan för att mildra sin egen smärta.

Att döma av kommentarerna på mitt förra inlägg , men även av ett par bloggare - Utsikt från höjden , Erik Laakso och Ali Esbati - finns det många andra som delar den frustration jag uttryckte över den skenade debatten om tsunamin. Jag tänker försöka hålla liv i denna diskussion och hoppas att andra vill bidra till att sprida en debatt med andra perspektiv än den enkelspåriga mediadebatten. I dag vill jag rekommendera en kommentar som Hans Rosling, som är forskare i internationell hälsa på KI (visst är det samma Hans?), skrivit på Global Jugglers blogg där det förts en debatt kring om en tidig räddningsinsats hade kunnat rädda något svenskt liv. Rosling skriver: I mellandagarna 2004 publicerade media omständigheterna kring en svenska man som avled på sjukhuset i Takua Pa till följd av Tsunamin. Slutsatserna kring det dödsfallet är att det nog inte gått att undvika med en snabb svenska insats. Sedan dess har ingen information framkommit om någon enda annan svensk som avlidit på sjukhu

För ett år och en dag sedan skedde en jordbävning som startade en enorm flodvåg som ledde till mer än 226 000 människors död, varav mer än 166 000 i Indonesien (främst Aceh-provinsen). Tsunamin dödade 543 svenskar, vilket sannolikt gör Sverige till det hårdast drabbade landet i Europa undantaget Tyskland. Denna katastrof är Sveriges näst största i modern tid i antal döda räknat - endast Estoniakatastrofen har dödat fler. Många svenskars liv har för evigt märkts av denna tragedi. Med allt detta sagt, och med regeringens sena start noterad och skarpt kritiserad i Katastrofkommissionens rapport, borde det nu vara hög tid för en mer balanserad debatt om frågan. I ett års tid har vi nu med jämna mellanrum fått se hur kvällstidningarnas lösnummerjakt driver dem till att frossa i detaljerna kring katastrofen och inte minst att jaga regeringen. Och det hör till människans natur att jaga ansvariga. Begreppet syndabock kommer av en gammaltestamentlig text som handlar om att alla Israels skulder

The three-day transit strike that made New York public transport stand still is now over. The employers' proposal on forcing the workers to pay 4 more percent of their wages in pension fees is fought down, and a final agreement will be negotiated the coming weeks. Read more on the Transport Workers Union Local 100 website . The Swedish translation of the No 1 US union song, Solidarity Forever , says that if the worker wants, he can stop all the trains. Now New York transit workers has done all that, and New Yorkers has accepted that and blamed the Metropolitan Transport Authority for cutting down on pensions for the small guy. This strike shows everyone that American unions are not dead. The union busting laws that where introduced by Reagan is an enormous threat to American unions, but now the TWU took the risks of being fined to bankruptcy or for its leaders to be jailed to stand the fight. US unions are alive and kicking.

Daraka asked "What are you guys going to do to distinguish left anti-Europeanism from right anti-Europeanism?" Well, I don't think we need to do a lot to be honest. A couple of the most distinguished left wing people who joined the June List from the start has left because it's right wing. Lars Wohlin, June List MEP, has also just published an article in Dagens Industri arguing for the party line that public spending must be reduced as a share of GDP in order to reduce taxes. On-going discussions in Brussels seem to clear this out once and for all. A couple of weeks ago, speculations in Swedish media started that the June List are to leave the IND-DEM group to join the European Free Alliance (ALE), a group of nationalist parties linked to the Green group (fun comment on their opinion on the future map of Europe here ). The June List has long had problems with the Italian Lega Nord taking part in the same group as them. But I don't think the June List joining th

The commission's report on how the government dealt with the tsunami seems to be good, it penetrates the subject and tell us who did the mistakes. The Prime Minister has taken the blame and apologised for these mistakes. The government seems to learn from the mistakes made. With all this, the case could be closed. Instead, the right wing opposition tries to make party politics of this disaster. Speculations are heard on whether they will ask for the government to resign - almost one year after the tsunami! This is surely a floodwave in a waterglass. In January, we spent weeks discussing the government's failures. The opposition didn't rise the question in parliament on the government's resignation then, and they won't do it now either. They know that most European governments had problems with dealing with a catastrophy of this size, and they know that most voters would see a call for Perssons's resignation now as quite ridiculous. What the opposition want, is t

Efter diskussionen om tillgängligheten till Ordfront har jag har nu sett till att få upp min artikel om Junilistan på nätet - den återfinns på Socialdemokratiska EU-kritikers hemsida . Kan för övrigt rekommendera Tony Johanssons blogg när det gäller Junilistan AB, till exempel denna , denna och denna artikel . Tony har också sågat sin egen bror minister Johansson längs med fotknölarna här .

Jag har en artikel i senaste Ordfront om junilistan. Finns tyvärr inte på nätet, men köp tidningen!

Jag har fått lite klagomål på att jag inte bloggat på länge, och det stämmer ju. Har varit sjukt mycket som hänt helt enkelt, och jag har inte haft tid. Bland annat har jag hunnit med en tur till Palestina under tiden som gått sen sist. Nåväl, tänkte bara tipsa om att jag skrivit en grej på Motallians om kristdemokraternas, folkpartiets och centerns nya kriminalpolitiska linje. Numera ska ju skattesmitare slippa undan med att stjäla från staten, medan småbrottslingar ska förföljas och låsas in. Vilket rättspatos, minsann! Den nya högern är märkligt lik den gamla...

...var inte föräldraförsäkringen utan den nya ekonomiska politiken. Efter femton år där inflationsbekämpningen varit det främsta målet, har kongressen nu droppat målet om fyra procents öppen arbetslöshet och gjort full sysselsättning till det enda kravet. Regeringen kommer inte längre kunna säga att man närmar sig målet om fyra procent, utan nu är måttstocken full sysselsättning och inget annat. Detta har delvis kommit i mediaskuggan, men det är kongressens stora skräll. Vi är socialdemokrater igen!

OK, då var det klart. En tredelning av föräldraförsäkringen kombinerad med en utbyggnad till femton månader. I praktiken alltså att vi går från två till fem pappamånader - inte nu men på sikt. En viljeyttring som inte får genomslag förrän senare men ändå en viljeyttring. Så klarade partiet denna strid också. Inte med den äran, men vi klarade den. En gyllene socialdemokratisk kompromiss. Vi vet hur vi bordlägger konflikter, men även entusiasm.

Det var en hård strid om föräldraförsäkringen i talarstolen. Det var de unga mot de gamla. De som fortfarande har chansen att bli föräldrar stödde nästan mangrant en ökad individualisering - frågan är klar inom SSU och S-studenter sedan flera år tillbaka. Mot slutet urartade debatten rejält med anklagelser om förmynderi med mera. Resultatet hade kunnat bli att jämställdhetsarbetet skulle gå i stå och att vi därmed också öppnat upp för mörka krafter som kunnat ana morgonluft å ena sidan, och för Feministiskt Initiativ å den andra sidan. Allt såg ut att dra ihop sig mot en votering, men i elfte timmen gick Göran Persson och Marita Ulvskog upp och sade åt Berit Andnor att föra frågan till redaktionsutskottet. Persson offrade sin socialministers ansikte för att undvika en uppslitande konflikt inför valrörelsen. Nu får vi se om redaktionsutskottet får ihop någon kompromiss som för oss en liten bit framåt i jämställdhetsarbetet. Det här är mycket klantigt skött av partiledningen. Vi behöver

...än att partistyrelsen skulle säga nej till en individualisering av föräldraförsäkringen och inte vara beredd till några kompromisser. Vi missar en historisk chans att skapa verklig jämställdhet genom att ta bort föräldraledighet som ett skäl för att inte anställa kvinnor och att ge kvinnor lägre löner. Hade vi räddhågset frågat oss vad senaste SIFO säger vid varje social reform i det här landet hade vi fått vänta länge. Pappamånaden stöddes knappast av en majoritet när den genomfördes, men det är väldigt få som i dag vill ta bort pappamånaderna. Fegt, fegt! Väntar på voteringen...

Polly Toynbee's article on Sweden in Guardian is an ode to the Nordic model. It's almost like poetry, in formulations like Stockholm gleams in the autumn sunshine with that pride in beautiful streets, public transport, fine buildings and open spaces that proclaim the value of citizenship from every paving stone. The usually quite federalist Toynbee even describes what makes us to anti-EU at the same time as she highlights the flexibility in the Swedish system: How does the Nordic model work? It supports open markets and job flexibility, with all the restructuring employers need to shake out their workforce to match changing demands. But that only wins the backing of strong unions because of the generosity of the benefits safety-net to cushion frequent, unsettling change. This pact between state, employers and workforce is the magic ingredient. Lavish public services and benefits are no add-on: they are the secret to economic success. Cut back the social provision and the edifi

Göran Perssons inledningsanförande till partikongressen i Malmö är mycket inspirerande. Det finns mycket att säga om sakinnehållet - lovord såväl som kritik - men grundansatsen är oerhört inspirerande. Äntligen formulerar socialdemokratin en vision för framtiden. Tanken är att förena det gamla med det nya. Vi reformister bygger en bro till framtiden - vi vill mer med Sverige. Vi vill ta med oss det bästa av det gamla i det nya - inte dra ner ambitionerna och göra Sverige till ett genomsnittligt europeiskt land. Vi vill framåt - inte bakåt. Denna vision är stark och den kan bära hela vägen till valbåsen i september 2006. Vi vill något igen! Jag citerar Göran Persson: För vårt mål är ju människan: hennes drömmar och ambitioner, hennes längtan och vilja, hennes kraft att utvecklas, hennes frihet och hennes kärlek till sin nästa. Kärleken, lyckan, glädjen, längtan och lustfylld förväntan - det är politikens söndag. Rädslan, oron, tvivlet, otrygghetens ensamma vanmakt - där har politiken s

I går pågick en het debatt om den svenska modellens framtid i EU-parlamentet. Också den inbitne ja-sägaren Jan Andersson stormade och hotade med "krig" om kommissionen går emot den svenska modellen. I våras deklarerade LO:s avtalssekreterare Erland Olausson att "LO har utifrån fackliga utgångspunkter tagit ställning för att Sverige ska vara medlem i EU men skulle det mot all förmodan innebära att hela vår arbetsmarknadsmodell slås sönder så är priset för högt. Då måste vi ompröva vårt ställningstagande". Med andra ord - om EU slår sönder den svenska modellen bör Sverige lämna EU. Den allt bittrare striden mellan svensk fackföreningsrörelse och EU om arbetsmarknadsvillkoren visar allt tydligare på att nej-sidans farhågor vid EU-omröstningen 1994 hade en verklig grund. Jag var inte aktiv på någon sida i den folkomröstningen, och jag må vara EU-kritiker men jag ser också fördelar med att vara medlem. Min linje har länge varit att vi bör vara medlemmar men begränsa EU

Vi må skape for å ha noe å dele. Og er vi gode til å dele, blir vi også bedre til å skape. God utdanning til alle, sterke offentlige velferdstjenester og likestilling mellom kjønnene bidrar til verdiskaping i samfunnet. Den skandinaviske modellen innebærer at både menneskenes velferd og bedriftenes konkurranseevne er i verdenstoppen. Det skal vi ta vare på. Og det skal vi bygge videre på. Det är ett litet utdrag ur den regeringsförklaring som Jens Stoltenberg läste upp i norska stortinget i går, som är utformad utifrån den politiska plattform de tre regeringspartierna utformat tillsammans. Regeringsförklaringen innehåller mycket viktigt och bra, men den i min mening starkaste visionen är denna: Det skal ikke være fattigdom i verdens rikeste land. Regjeringen vil legge fram en helhetlig plan for å avskaffe fattigdom i Norge. Norge antar målet att vara det första land i världen som avskaffar fattigdomen. Detta är den nordiska välfärdstraditionen från det starka samhällets tid när den

After being under massive pressure from London-based lobby groups I have finally decided to give in and admit that I have done wrong. I haven't written an article in English on this blog since I wrote about the TUC on September 15th. So now I offer my English-speaking audience a summary of last month in Swedish politics: - The budget for last year has been negotated between the Social Democrats, the Left Party and the Greens. This is the most expansionary budget since the ERM crisis in the beginning of the 1990's and it contains many good proposals on getting more jobs, more schools and hospitals and more higher education. The negotations were very hard this year as the Greens and the Left Party demanded a general amnesty for all refugees hidden in the country after being denied asylum. This proposal was met half way. - There has been a lot of international attention on the future of collective bargaining and the Swedish social model, as the commissioner Charlie McCreevy has b

Antifeminismen har skördat en ny seger. Tiina Rosenberg har nu avsagt sig sin plats i Feministiskt Initiativs styrelse efter fem veckor av förföljelser och hot. Hon inleder sin artikel med de tänkvärda orden: I Sverige där de flesta partier för ett halvår sedan formligen tävlade om att kalla sig feminister har denna beteckning nu blivit ett skällsord. [...] [Det är] svårt att undkomma en misstanke om att en systematisk kampanj mot genusforskning och genusforskare är i gång. Det finns mycket att säga om Tiina Rosenbergs arbete och framtoning. Hon är provokativ, inte tu tal om det, och kanske gör hon rätt bedömning när hon konstaterar att hon är bättre lämpad för akademin än för politiken. Men Gudrun Schyman har helt rätt i sin beskrivning i Ekot av vilka krafter det är som fått Rosenberg att kliva av: Det är en väldigt tydlig politisk markering och kampanj. Det är jag helt överens med Tiina Rosenberg om. Det som tillkommer i hennes fall är att vi kan se att det under ytan av feministi

Jag tillhör en arbetarekommun som kommit långt vad gäller formell jämställdhet. Finanskommunalrådet är en kvinna, arbetarekommunens ordförande är en kvinna, ett av våra två statsråd är kvinnor, två av våra tre riksdagsledamöter är kvinnor och så vidare. Gång på gång får vi problem med varvningen av våra listor till olika val. Orsaken är att våra mest kompetenta politiska namn är kvinnor, och att våra medlemsomröstningar vill placera flera kvinnor än män i toppen. Det har lett till en gryende debatt om ifall kvoteringen kan motverka sitt syfte när jämställdheten nått en viss nivå. I går beslutade Uppsala arbetarekommun om listorna inför valet 2006. Som jag redan berättat är vårt system väldigt bra - ett provval gör att mer än 600 röstande medlemmar beslutar hur listan ska se ut. De enda tillåtna avvikelserna från medlemsomröstningens utfall är att listorna ska vara varvade och att vi ska ha 20 procent med utländsk bakgrund på listorna. Själv blev jag nummer 30 på kommunfullmäktigelista

Noterade att Reinfeldt i går kväll sade att det inte finns några politiska skillnader mellan junilistan och den borgerliga alliansen, och att SVT:s Mats Knutsson sade i studion att junilistans förslag är "en katalog på ganska allmänborgerliga förslag". Tony Johansson och Ali Esbati har skrivit läsvärda kommentarer om junilistans högerpolitik, och jag har ju också skrivit en tidigare kommentar . Motallians artikel är intressant, och det är också kommentarerna på Federley som avspeglar oron i de borgerliga leden. Det är helt klart att junilistan INTE är tvärpolitiskt när det kommer till inrikespolitiken, vilket jag bara kan beklaga eftersom jag på många sätt uppskattat deras EU-arbete. Återkommer i ärendet.

Så har Sverige fått sig ett borgerligt EU-kritiskt parti. Junilistan går från att vara en tvärpolitisk lista till EU-parlamentet till att bli ett parti som kandiderar till riksdagen. Den mest positiva effekten av detta är att utvecklingen mot en mer realistisk svensk EU-politik fortsätter. Alla politiska partier kommer, liksom inför EU-parlamentsvalet, att tvingas anpassa sig då befolkningen är mycket mer EU-krititisk än både regeringen och den borgerliga alliansen. Om socialdemokratin har någon självbevarelsedrift kommer partiet att ta hårda strider för rätten till kollektivavtal och mot tjänstedirektivet, och utlova folkomröstning inför nya EU-föredrag för att få bort den frågan från valrörelsen. Vid EU-parlamentsvalet tog junilistan sina väljare från bägge blocken. Men sedan juni 2004 har junilistans borgerliga profil klarnat allt mer, och avspeglas också tydligt i valplattformen med förslag om minskade offentliga utgifter, ökad konkurrensutsättning i offentlig sektor, pigavdrag, s

Expressens chefredaktör PM Nilsson har haft en oerhört läsvärd mardröm . Ett högst tänkvärt scenario, vill jag säga, och mycket inspirerande (om man inte tycker som PM politiskt vill säga). Jag gillar speciellt partiet som förklarade hur Göran Persson lyckades vända debatten: Valrörelsen var ett enda långt segertåg med start i juli då han lanserade nolltaxan på dagis, höjda ersättningsnivåer i sjukförsäkringen, a-kassan och föräldraförsäkringen och bättre anställningsskydd så att svenska löntagare ska stå trygga i den globala turbokapitalismen. Debatten kom helt att handla om socialdemokraternas förbättringar och Alliansens försämringar. Det dånade uti rättens krater. Låt inte högern försämra den svenska modellen, mullrade han på valmöte efter valmöte. Svensk ekonomi tillhör de mest konkurrenskraftiga i världen, den svenska tillväxten är långt över EU-snittet, vi har råd att skydda de arbetslösa och sjuka, vi har råd med tid för barnen, vi har råd med trygga arbetsplatser, vi har råd m

Häromdagen berömde jag vänsterpartiet för att de äntligen förstått hur man hanterar media. Det dröjde inte många dagar innan jag fick äta upp det. Lars Bäckström har gått ut och öppet kritiserat förslaget till vänsterpartiets nya ekonomisk-politiska program. Han hävdar att han inte ens läst dokumentet, med att det han läst verkar stå i strid med vad v drivit i riksdagen de senaste tio åren. Han skräder inte orden, utan säger att "Jag har ägnat nästan varje vaken timme i över tio år åt att få fram en seriös vänstersocialistisk politik. Du kan fundera över hur man mår då." Flera andra riksdagsledamöter instämmer i kritiken. Jag är inte förvånad över denna strid, särskilt som jag själv minst sagt höjde på ögonbrynen när jag samtalade med Lars Bäckström för två år sedan och han förklarade att vänsterpartiet inte driver ett återförstatligande av SJ med att det ju inte är det SEKO driver. Det finns en djup spricka mellan riksdagsgrupp och partistyrelse i förhållningssättet till p

Jag har äran att presentera ett politiktest skräddarsytt för mig. Det är s-studenters tidning Libertas och redaktionsmedlemmen Katrine Kielos som gjort ett "Vilket Studentförbundet-typ är du?"-test . Katrine är i USA, men källor nära Unga S-kvinnor Rebella menar att jag stått som förlaga för kategorin "antikvänster" som gillar arbetarrörelsesånger, löntagarfonder, Göran Greider och Rudolf Meidner och ogillar "myten om inflationen", EMU, SSU-kongressen 1999, GSHF och självständiga riksbanker. Myten om det förlorade paradiset är grundbulten i det politiska engagemanget och man gråter sig till sömns med Erlanders dagböcker varje kväll. Kan dock notera att också Fredrik känt sig träffad av testet. Han har för övrigt beskrivit hur Katrines blogg - som uppstod och sen försvann likt en tropisk orkan - skulle kunna förväntas se ut. Sist jag gjorde ett sånt här test, hamnade jag väldigt nära Jimmy Carter ideologiskt och betecknades som en moderat socialist. In

Häromdagen konstaterade jag att Lars Ohly äntligen börjat fatta problemet med att beskriva sig själv som kommunist - bättre sent än aldrig. Men nu har vänsterpartiet börjat göra lite väl mycket saker rätt på kort tid för att det ska vara en slump. Lars Ohly har gått ur Svensk-kubanska föreningen som en konsekvens av att han kräver demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Samtidigt presenterar vänsterpartiet ett radikalt valmanifest med krav på 200 000 nya offentliga jobb, sex timmars arbetsdag, återregleringar och mer gemensamt ägande. Programförslaget återfinns här . Helhetsintrycket är att det verkar som att vänsterpartiets ledning slutligen fattat. Det finns en stark opinion för en radikal politik i Sverige, men väldigt få har något till övers för mossig sovjetnostalgi. Om vänsterpartiet ska vara en stark politisk kraft i Sverige måste det bli mindre frasradikalt och mer radikalt i verkligheten. Är det någon som vet varför vänsterpartiet plötsligt fattat? Har vänsterpartiet

Idag kunde vi som fortfarande prenumererar på den borgerliga maktalliansens kampanjblaska Dagens Nyheter läsa rubriken "Metallare vinnare på borgerlig budget". Förväntansfullt bläddrar man igenom tidningen i tron att man skulle få se en grafik med beräkningar av hur en metallarbetares ekonomi påverkas av borgarnas budgetalternativ. Men inte då! DN:s huvudrubrik är fullständigt missvisande. Den artikel den hänvisar till, en debattartikel av De Fyras Gäng , innehåller inga nyheter alls. Artikeln innehåller en nedbrytning av de tidigare redovisade skattesänkningarna, som talar om vad en förskolelärare, en sjuksköterska och en metallarbetare tjänar på skattesänkningarna. Däremot berättar maktalliansen ingenting om hur Bankerydsprogrammets nedskärningar påverkar samma personer. Vi får inte veta hur mycket förskoleläraren, sjuksköterskan och metallarbetaren måste betala i högre a-kasseavgift, dyrare trafikförsäkring och minskade avdragsmöjligheter för exempelvis resor och dubbel b

Så där ja! Nu har Sverige en budget. Och en majoritet av de gömda barnfamiljerna ska få stanna - ett steg i rätt riktning i alla fall. Jag tycker att det är fantastiskt att vi efter femton års utveckling mot en mer och mer restriktiv flyktingpolitik vänt på skutan, genom ett starkt engagemang utanför och inuti riksdagen. Valet kryper allt närmare, och diskussionerna kommer att fortsätta om att skapa en rödgrön koalition .

När Ekot intervjuar Marita Ulvskog om ifall socialdemokraterna är beredda att bilda koalitionsregering med mp saknas de vanliga formuleringarna om att skillnaderna inom utrikes- och säkerhetspolitiken är så stora att vi inte kan bilda regering tillsammans. Hon säger också angående samtalen s-mp: De har varit positiva, de har visat att det som kan framstå som stora skillnader i vissa frågor, arbetsrätten, utrikesfrågor, de är inte så stora när man börjar skrapa på ytan, utan det finns en möjlighet att åstadkomma konstruktiva samtal och kanske också konstruktiva förslag. När Ekot frågar vidare specifikt om utrikes- och EU-politiken svarar Marita (finns i intervjun, ej i textformat) att man visst står långt från varandra i vissa frågor men att det "inte är frågor vi inte kan tala om" och att vi kan "nå någon form av samsyn, också i de allra svåraste frågorna". Detta är en mycket klar positionsförändring, som också passar som hand i handske med Göran Perssons uttalande

Mycket händer på valfronten - skakig budgetprocess men schysst budget utan spritskattesänkning, Fi i blåsväder utan genomtänkt mediastrategi, stor oklarhet om vad som sker efter det tyska valet trots en tydlig rödgrön majoritet och ett kyrkoval där s-nedgången är betydligt mindre än vad man hade kunnat förvänta sig men där sverigedemorkaternas uppgång är oroande. Själv kommer jag blogga lite mindre den närmaste tiden för att hinna med en del saker jag har försummat alldeles för länge. Men jag kommer inte vara tyst, lita på det! Jag ser att Lars Ohly håller på att ompröva kommunistbegreppet . Spännande, även om det är fullständigt gåtfullt varför han inte gjorde det redan när han blev vald till partiordförande (läs om Ohlyismen inför verkligheten för en utförligare diskussion om vänsterpartiet - artikeln är mer än ett halvår gammal men håller än). Inte minst gör det att det blir ännu svårare att motivera att inte vänsterpartiet ska ingå i en ny rödgrön koalitionsregering - en sådan som

In the TUC Conference in 1988 the chair of the EU Commission Jacques Delors succeeded in turning the British LO into becoming positive to giving more powers to the EU. He promised that Brussels would support the trade unions against Thatcher. But the social Europe Delors spoke about never took place. Instead, we have seen the EU taking the fight to pursue deregulations and neo liberal politics. The final step to lose the support of the UK trade unions was the Directive on Services (tjänstedirektivet). Guardian reports on this morning's historic decisions of the TUC Conference: The TUC took a strongly Eurosceptic turn this morning, voting to oppose further "liberalisation and militarisation" of the EU in the wake of the failed constitution. The conference, meeting for its final day in Brighton, broke with its traditionally pro-EU stance and voted by a large majority to oppose measures such as the creation of a proposed EU diplomatic service and EU defence agency and furth

After the French and Dutch rejection of the EU Constitution, we have come into a "period of reflection" on how we want our future Europe. Therefore, the Centre for a Social Europe has produced a pamphlet named Building a social Europe: The trade union case for EU reform that is launched during the on-going TUC Conference. The splendid leader of the UK's largest union Unison Dave Prentis, as well as the chief economist of Swedish Handels Stefan Carlén, are contributors to this pamphlet. In his article, Dave Prentis refers to the Vaxholm conflict that is vibrantly debated in trade unions all over Europe. As a Research Fellow of the Centre for a Social Europe, I have also taken a small part in the production of the pamphlet as you can see. Please read the pamphlet, it gives a very good introduction to the debate on the post-referenda debate on the future of the EU.

Det norska rödgröna projektet började på Justisen under några mörka oktober- och novemberkvällar 1994. På denna krog ett stenkast från arbetarrörelsens hjärta Youngstorget i Oslo samlades de unga nejaktivisterna i folkomröstningen om EU för en öl efter dagens kampanjinsatser. Nätverk skapades som skulle komma att leva kvar under de följande åren, inte minst till följd av de ständiga diskussionerna om en tredje folkomröstning från en jasida frustrerad över att de aldrig lyckades övertyga folket om förtjänsterna med ett EU-medlemskap. Två år tidigare hade Norges SSU – AUF – genomgått en kraftig omorientering då man sa nej till EU, antog ett nytt principprogram med stark tonvikt på internationell solidaritet och ekologi och valde en ny ledning med den dynamiske Trond Giske som ordförande. Senterpartiet hade vid samma tid omorienterats mot ett allt tydligare avståndstagande till ”markedsliberalisme” under en ny ledare. De unga aktivisterna från ungdomsförbunden till Arbeiderpartiet, Sos

Jag får nog bryta mitt löfte om att skriva mer utförligt om Norge i kväll - kom just hem och sov inte precis full natt efter valsegern. Återkommer i morgon. Under tiden föreslår jag att alla går in och läser Göran Perssons oerhört intressanta kommentar om att en koalitionsregering kan bli aktuellt här också.

Vi vann! En ny rødgrøn regering bildas i Norge - den radikalaste regeringen sedan 50-talet. Drivkraften bakom detta har varit fackføreningsrørelsen och AUF:s (norska SSU:s) 90-talsgeneration, som klart och tydligt såg att Arbeiderpartiets politik måste gå åt vænster och att samarbete måste søkas med Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet. Den nya rødgrøna koalitionen kommer att kunna gøra stora ting, och kommer førhoppningsvis vara en stor inspiratør också før svensk politik. Ska snart åka hem igen. Återkommer med en længre rapport i kvæll.

Anlænde till Norge før några timmar sedan och har hunnit dela lite flygblad till biobesøkare i centrala Oslo. Børjar bli mer och mer nervøs før hur morgondagen ska gå. Arbeiderpartiet går starkt framåt i detta val, men i några av de senaste dagarnas undersøkningar leder det borgerliga blocket. I morgon kvæll får vi veta om vårt grannland i væster kommer att styras av en ny rødgrøn majoritetsregering eller ej. Spænningen ær olidlig.

I dag demonstrerade mellan 500 och 1000 uppsalabor för en amnesti för gömda flyktingar. Manifestationen var den bredast tänkbara - rapparen Storsien och proggarna i Den förlorade generationen samsades med ärkebiskop KG Hammar och folkpartistiska och moderata amnestiförespråkare i talarstolen. I demonstrationståget fanns en sambaorkester med jättetrummor som skapade den där sköna känslan av karnevalståg mitt i slagord som "jalla jalla - papper åt alla" och "den som flyr har inget val - ingen mänska är illegal". "Världens grymmande biskop" KG Hammars tal var väldigt bra - han utgick från de konventioner om rätten till en fristad vid fruktan för förföljelse Sverige skrivit under. Han beskrev hur asylpolitiken steg för steg rört sig mot att hindra människor från att komma in, något som de senaste åren mobiliserat ett motstånd. Det är också detta som ligger bakom rättssäkerhetsreformen att föra in asylbesluten under domstolarna. Men om rättssäkerheten varit så

Nu har Uppsala arbetarekommun haft sitt provval för att utse kandidater inför nästa års val. Systemet är faktiskt riktigt bra - alla medlemmar får utsänt en katalog med alla kandidater och så får man markera för fem personer till riksdagen, tio till landstinget och femton till riksdagen. De enda avsteg som tillåts från den turordning som medlemmarnas röster ger är att listorna ska vara varvade och att andelen invandrare ska motsvara andelen i befolkningen i stort. I toppen på kommunfullmäktigelistan hamnade nuvarande finanskommunalrådet Lena Hartwig, och tvåa var nuvarande gatu- och trafiknämndens ordförande Hilde Klasson med en bakgrund som kommunalare och tidigare ordförande för LO-distriktet. Det ska bli spännande att vilka följderna blir av Hildes topplacering i provvalet. Drygt 600 medlemmar tog sin chans att påverka listan, och av dem lade 127 sin röst på mig som en av "sina" kandidater till kommunfullmäktige. Jag tycker det känns jättebra att så många gett mig sitt för

Jag brukar roa mig med att försöka förutsäga den politiska utvecklingen. De senaste åren har jag flera gånger förvånat mig själv med hur ofta jag faktiskt fått rätt. Sedan någon gång i början av sommaren har jag varit övertygad om att opinionssiffrorna kommer att vända snart. För någon vecka sedan såg jag det första tecknet på att mina förhoppningar var på väg att besannas. Sedan kom partiledardebatten, Sifos fulsiffror och den förnyade debatt om statsministerns later som Josefine kommenterat, och då tänkte jag ett svagt ögonblick att nu jävlar kopplar borgarna greppet. Nu kommer media skriva om borgarnas medvind hela hösten och det kommer bli riktigt illa, tänkte jag och skrev ett argt inlägg . Men dagen efter genomskådades siffrorna , och igår kom nya Demoskop-siffror som återigen signalerade att vänsterblocket går framåt. Socialdemokraterna stiger med hela 4,1 procentenheter, och avståndet mellan vänsterblocket och den borgerliga alliansen är bara en ynklig procentenhet. Nu är v

SSU driver aktivt kongressbeslutet om generell flyktingamnesti. Man ger sig ut på turné i landet och Ekot rapporterar nu om att man trycker på för att få enskilda s-riksdagsledamöter att rösta ja till en amnesti. - Det handlar om våra grundläggande värderingar, det handlar om humanism och det handlar om solidaritet, säger Anna Sjödin till Ekot. Bra Anna! Kör hårt!

I admit it. I just started to read the New York Times after I got an article sent to me on Katrina. Now it's difficult to stop, when articles like this one gets sent for free to my e-mail. Nicholas D Kristof writes that The scenes in New Orleans reminded me of the suffering I saw after a similar storm killed 130,000 people in Bangladesh in 1991 - except that Bangladesh's government showed more urgency in trying to save its most vulnerable citizens. But Hurricane Katrina also underscores a much larger problem: the growing number of Americans trapped in a never-ending cyclone of poverty. The columnist tells us that the number of poor people has risen with 17 per cent under President Bush, and that the infant mortality rate in the US capital is twice as high as in China's capital. African-American babies in Washington DC has less chance to survive their first year than babies in urban parts of Kerala, India. We need more social justice, not less!

Two UK friends sent me the link to a Guardian article yesterday, and I was rude enough not to write anything about it. I was busy arguing on shit polls made by our equivalent to the BBC and on the virtues of the Swedish and American models . But I'll make up for it now. David Clark, former advisor to the Blair government, argue that what's good with the "Anglo-social model" is what is has borrowed from Scandinavia: The active labour market and welfare-to-work policies that have created high levels of employment were pioneered by the Swedes and the Dutch. The half a million new public sector jobs is little more than catch up. The expansion of childcare - one New Labour policy with genuine transformative potential - is Scandinavian in inspiration. Even though some would argue that some of these policies are in fact perverted Scandinavianism - while we say that rights are productive Blair say that obligations are productive - this is very interesting to see for someone

Så beskrev statsvetaren Mikael Gilljam Agendas hantering av Sifo-undersökningen i går i dagens Studio Ett (inslaget är i 17-timmen, börjar efter 22 minuter och slutar efter 30 minuter), vilket Marta påpekat på Motallians . SVT erkänner sitt misstag. Aftonbladet skriver också om "SVT:s Sifo-bluff". Känns bra att det jag skrev här och här inte bara var mina egna ilskna synpunkter utan något som delas av andra och att Agenda tvingades krypa till korset. Kanske spelade det roll att Motallians skrev om detta. Bilden hos många av att Reinfeldt nog vann debatten eftersom det stod i tidningarna dagen efter lär dock kunna kvarstå. Men vi får väl fortsätta pumpa på med argument så borgerligheten tvingas på defensiven. I Norge ser det dock riktigt bra ut. I Gallups senaste mätning får de rödgröna utmanarna 88 mandat medan högerregeringen och Fremskridtspartiet slutar på 81 mandat. Och som jag skrev häromdagen när jag redogjorde för Carl Bildts rädsla, innebär en rödgrön valseger

Okej. När SvD/Sifo gjorde en mätning för en vecka sen hade det borgerliga blocket 53,5 % medan samarbetspartierna fick 43,8 %. I gårdagskvällens mätning, som bara genomfördes med dem som sett debatten vilket var mindre än 30 % av de uppringda personerna, var siffrorna för det borgerliga blocket 54 % medan samarbetspartierna var nere i 31 %. När man också ser i undersökningen att den är mycket skev - dubbelt så hög andel tittare bland egenföretagare än bland arbetare - borde de stora väckarklockarna ringa högljutt. Men nej då. Som jag befarade redan i går kväll berättar nu hela journalistflocken historien om den borgerliga debattsegern. Aftonbladet Lena Mellin tar nog priset - hon skriver att "Betygssättningen är entydig. Enligt både Sifo och en undersökning på aftonbladet.se klarade sig den borgerliga utmanarkvartetten bättre än de tre nuvarande regeringspartierna i SVT:s partiledardebatt ett år före valet." Den så kallade undersökningen på aftonbladet.se går ut på att de

Efter gårdagens partiledardebatt blir jag ännu mer sugen på att läsa Lena Sundströms bok : - Jag och Göran Persson har en knepig relation. Jag skulle vilja göra slut men när jag ser en bild på Fredrik Reinfeldt får jag lust att ropa: Göran, kom tillbaka! Allt är förlåtet!” Lena Sundström menar att "någonstans på vägen har det skett ett systemskifte som vi aldrig röstade fram och som ingen definierat för oss" som Aftonbladet skriver i sin artikel. Trots att hon inte tillhör "den klick med människor som spräckte mödomshinnan på Bommersvik eller hade sin första fylla på Muf-läger" så har hon starka åsikter som hon vill redovisa. Och Göran - jag är en förlåtande typ men jag har sagt det förr , flera gånger till och med faktiskt . Ge fan i att sänka spritskatten!

Medan jag satt och filade på mitt inlägg har redan Ali Esbati skrivit en bra kommentar om partiledardebatten och om SVT:s opinionsmätning. Ska ge några ytterligare kommentarer om SVT/Sifo-undersökningen , som presenterar en stor seger i debatten för Reinfeldt och dessutom ett stort borgerligt övertag i opinionen och sannolikt kommer få stort mediagenomslag i morgon. Det var betydligt fler borgerliga väljare än s-v-mp-väljare som såg programmet. Det färgar också statistiken. Undersökningen är bara genomförd med dem som hade sett programmet vilket är mindre än var tredje intervjuad. Enligt Sifos egna siffror var äldre män som är tjänstemän eller egenföretagare klart överrepresenterade bland dessa. Bland egenföretagarna hade dubbelt så stor andel sett programmet än bland arbetarna. Kategorin "arbetslösa" uppvisar ett mycket högt röstetal på de borgerliga partierna (56 %) med tanke på att debatten till stor utsträckning kretsade kring just denna grupp. Men det kan kanske bero

Partiledardebatten i SVT visade att borgarnas maktpakt vill slå på dem som redan ligger för att finansiera sina skattesänkningar på minst 45 miljarder kronor. De sjuka och de arbetslösa ska betala för en slopad förmögenhetsskatt. Den långtidsarbetslöse ska få sin ersättning sänkt till 5000 kronor i månaden innan hyran är betald - det är vad Fredrik Reinfeldt tjänar på två dagar - och utländska företag ska slippa betala löner enligt svenska kollektivavtal. Allas trygghet ska försämras för att de borgerliga ska kunna genomföra sin politik för ökade klyftor. Valet nästa år kommer att stå mellan den svenska folkhemsmodellen och en amerikansk modell som leder till ett kallare samhälle och ökad utslagning. Partierna till vänster vill ha fler jobb genom ökad trygghet. Högeralliansen vill försämra tryggheten och dumpa lönerna.