Två tydliga politiska alternativ

Medan jag satt och filade på mitt inlägg har redan Ali Esbati skrivit en bra kommentar om partiledardebatten och om SVT:s opinionsmätning. Ska ge några ytterligare kommentarer om SVT/Sifo-undersökningen, som presenterar en stor seger i debatten för Reinfeldt och dessutom ett stort borgerligt övertag i opinionen och sannolikt kommer få stort mediagenomslag i morgon.

Det var betydligt fler borgerliga väljare än s-v-mp-väljare som såg programmet. Det färgar också statistiken. Undersökningen är bara genomförd med dem som hade sett programmet vilket är mindre än var tredje intervjuad. Enligt Sifos egna siffror var äldre män som är tjänstemän eller egenföretagare klart överrepresenterade bland dessa. Bland egenföretagarna hade dubbelt så stor andel sett programmet än bland arbetarna. Kategorin "arbetslösa" uppvisar ett mycket högt röstetal på de borgerliga partierna (56 %) med tanke på att debatten till stor utsträckning kretsade kring just denna grupp. Men det kan kanske bero på att antalet intervjuade arbetslösa som hade sett programmet var fem (5) stycken!

Symptomatiskt för denna typ av undersökningar är att Dagens Nyheter visserligen skriver i sin artikel att "En sådan här snabbmätning är mycket osäker, speciellt som det var så få som svarade på frågorna" men ändå sätter de rubriken "Sifo: Reinfeldt fick högst betyg" vilket ju blir det intryck som sprids. I själva verket vet vi bara att de borgerliga väljare som svarade på frågorna tycker Fredrik Reinfeldt var bäst medan de s-v-mp-väljare som svarade på frågorna tycker Göran Persson var bäst.

Dessutom utförs just nu flera nätundersökningar om vem som vann debatten. Vi vet att sådana undersökningar brukar få en starkt borgerlig slagsida eftersom borgerliga är överrepresenterade på internet av lätt förståeliga skäl.

Sakläget efter denna debatt är precis detsamma som före debatten - samarbetspartierna håller på att samla sig kring en politik för att matcha den borgerliga utmaningen. Det borgerliga alternativet är gammal mossig högerpolitik i ny förpackning. Valet blir en strid mellan två visioner för Sverige - en svensk eller en amerikansk modell.

Kommentarer

Jo, Göran Persson var faktiskt bra. Blir ofta bättre ju närmare ett riksdagsval vi kommer. Gillade även Lars Ohly med undantag av avslutningen. Noterade också att Persson nämnde jämlikhet och solidaritet mest av alla. Ohly nämnde att den offentliga sektorn fått mindre andel av BNP, men gjorde av hänsyn till s och mp ingen större sak av det.

tycker också det var löjligt att göra en poäng av att Göran inte stod still i en timme. Det kan få äldre och särskilt överviktiga och särskilt de som operarat höften.
Anonym sa…
Men Peter - allvarligt!
Jag vet att det låter hotande och bra att prata om att aliansen föreslår en amerikansk modell. Men ska den invändningen bli något annat än partiretorik måste ni ju hantera det faktum att för den stora grupp främst invandrare och ungdomar som aldrig kommit in på arbetsmarknaden och dess trygghetssystem så ser ju vardagen värre ut idag än vad de borgliga föreslår.

Jag misstänker att du håller med mig här - men vore det inte värt att placera välfärdskrutet där och inte på höjningen av taken för dem som redan är inne i systemen?
Jag tror det går att göra bägge. Särskilt om man väljer att pruta ner på skattesänkningen lite, eller vågar ha ett underskott för att stimulera ekonomin.
Anonym sa…
Jag tror också det - men prioriteringsordningen!? Vilket borde ett moraliskt högstående parti med sitt ursprung i arbetarklassen och med omtanke om de svaga föreslå först?
Att höja taken i a-kassan är den främsta prioriteringen för arbetarklassens organisation LO. Bakgrunden är att många av de egna medlemmarna håller på att miska inkomsttryggheten vid arbetslöshet, och alternativet till höjda tak skulle vara att förbunden själva tecknar tilläggsförsäkringar. För mig är det ingen valsituation - vi ska förbättra socialförsäkringarna OCH stimulera ekonomin för att få fler arbeten. Trygghet och rättvisa är inte motsatser - de hänger ihop.
Anonym sa…
Förstår du nu vad jag menar med att fackets definition av solidaritet har utvecklats åt ett rätt märkligt håll? Det är inte de arbetare som representeras av facket som är de utsugna i samhället längre - tvärt om är de vår tids borgerskap. Vår tids proletariat består av dem som utestängda från de fasta tjänsternas värma trygghet hankar sig fram på bidrag, visstidsanställningar och svartjobb - "vikariatet". Vikarier i alla länder - förenen eder! Och inte är det kapitalisterna som är de enda motståndarna heller. Jag frågar bara en sak - Vem tjänar?
Nu ska man i och för sig komma ihåg att man inte behöver vara speciellt rik för att nå upp i taket numera. Men visst, jag håller med dig om att det finns stora grupper som ställts utanför alla system. Jag har länge förbryllats över att inte exempelvis SSU hårdare driver att göra det enklare att komma in i trygghetssystemen. Men jag upprepar - jag tycker inte att en generell välfärd som verkligen är generell står i motsatsställning till att de sämst ställda får det bättre.
Om du vore lindansare, så kliver du inte ut på linan innan skyddsnätet är på plats under. Trygga människor vågar mer! Samma sak med ersättningssystem. Dessa är dessutom försäkringar och inte bidrag!
Anonym sa…
Nathalie -
Jag är helt enig med dig om att det behövs skyddsnät - bra sådana! Men vad jag försöker säga är att vi idag har samlat på oss rätt mycket erfarenhet som visar att de skyddsnät vi har idag alltför ofta blir fångstnät. Människor tenderar av någon anledning att bli fast i dem. Jag vet att man inom s tenderar att vilja skylla detta på allt från globaliseringen till Gud vet vad. Men jag tror att det finns saker vi kan göra åt problemen här hemma. Vad tror du?

Populära inlägg i den här bloggen

De tio årstiderna - En diktsamling

Dags för en ärlighetsrevolution

Vi har så lite tid - och livet drar förbi