Dags för klarspråk om tsunamin!

För ett år och en dag sedan skedde en jordbävning som startade en enorm flodvåg som ledde till mer än 226 000 människors död, varav mer än 166 000 i Indonesien (främst Aceh-provinsen). Tsunamin dödade 543 svenskar, vilket sannolikt gör Sverige till det hårdast drabbade landet i Europa undantaget Tyskland. Denna katastrof är Sveriges näst största i modern tid i antal döda räknat - endast Estoniakatastrofen har dödat fler. Många svenskars liv har för evigt märkts av denna tragedi.

Med allt detta sagt, och med regeringens sena start noterad och skarpt kritiserad i Katastrofkommissionens rapport, borde det nu vara hög tid för en mer balanserad debatt om frågan.

I ett års tid har vi nu med jämna mellanrum fått se hur kvällstidningarnas lösnummerjakt driver dem till att frossa i detaljerna kring katastrofen och inte minst att jaga regeringen. Och det hör till människans natur att jaga ansvariga. Begreppet syndabock kommer av en gammaltestamentlig text som handlar om att alla Israels skulder skulle läggas på en bock som sedan skulle jagas ut i öknen för att aldrig komma tillbaka. När bocken var borta skulle också skulderna vara borta. Bocken har tagit skulderna från syndarnas axlar.

För mig känns hetsjakten på Laila Freivalds som en sådan jakt efter en syndabock. I den debatt som skedde i januari, och än mer i debatten nu i december, har jag förstått och hållit med om kritiken för att UD hade en dålig beredskap annandag jul och för att arbetet för att assistera svenskarna i Thailand kom igång sent. Men jag har haft svårt att begripa de proportioner det hela fått. Katastrofkommissionen konstaterade att det inte med full säkerhet kan fastställas om några människor dog på grund av regeringens sena agerande, men ändå upplever jag det som att många människor och inte minst journalistflocken projicerar sin ångest på Sveriges regering.

Det var inte alls självklart att det var regeringen som skulle bli denna syndabock. Till syvende og sidst är det ju faktiskt inte UD som tjänat stora summor pengar på att skicka tusentals svenskar till en riskfylld miljö. Resebolagen har haft verksamhet i området i åratal och har en skyldighet att veta allt som är värt att veta, inte minst om de risker som är förknippade med resan. De tar trots allt betalt för att ta ansvar - det är inte som att klicka in hos RyanAir och markera av försäkringen för att spara 125 spänn på tvåtimmarsflighten till Stansted. De svenskar som betalat tiotusentals kronor till resebolagen för att deras familj skulle kunna fira jul och/eller nyår i Thailand förväntade sig - och hade rätt att förvänta sig - att dessa resebolag skulle ta deras säkerhet på högsta allvar.

Det var resebolagen som flög ner de mer än 500 svenskar som dog av tsunamin. Det var resebolagen som inhyste de numera döda svenskarna på hotell som många gånger inte var byggda för att underlätta evakuering och som ofta blev dödsfällor för dem som var där när vågen kom. Det var resebolagen som valde att inte berätta vad man ska göra om vattnet plötsligt rör sig bort från stranden i hög hastighet (spring för livet!). Det var resebolagen som hade arbetsmiljöansvaret för dem av deras anställda som omkom i katastrofen.

Ingen Lottie Knutsson i världen borde kunna ta bort detta tunga ansvar från resebolagens axlar. Men sedan regeringen förlorat "the blame game" efter att den borgerliga maktpakten och journalistflocken i skön förening styrt in siktet mot Rosenbad och Arvsfurstens palats har ingen haft fantasi nog att börja fundera över katastrofen i ett något vidare perspektiv. Medan regeringen har fått löpa gatlopp och medierna i veckor och månader varit fyllda av meningslösa diskussioner om telefonsamtal och faxar har ingen på allvar ifrågasatt varför inte resebolagen hade någon beredskap för denna högst kända risk för sina resenärers och anställdas säkerhet.

Ansvaret borde falla än tyngre på den thailändska regeringen. Thailändska myndigheter visste att skalvet inträffat och att en tsunami kunde väntas. Men de beslutade sig för att inte varna allmänheten för att inte störa turismen. Ansvaret faller mycket tungt på den thailändska staten för detta oerhört cyniska kalkylerande med människors liv, som i slutändan också kostade eftersom medvetna turister nu skyr Thailand som pesten då liv är värt mycket mindre än turismintäkterna för landets regering. Detta med att pengarna är värda mer än liv är för övrigt något vi egentligen redan visste eftersom vi ju vet hur Thailand ser mellan fingrarna för att en stor andel av de västerländska manliga turisterna i landet är s.k. sexturister som utnyttjar fattiga thailändska unga flickor och pojkar.

Jag hävdar att ansvaret faller betydligt tyngre på den thailändska regeringen för dess underlåtelse att försöka rädda liv än på Sveriges regering för att UD var oförberett och handlingsförlamat till en början, för att Laila Freivalds inte var på plats i Phuket förrän den 29 december och för att UD från början menade att det var rese- och försäkringsbolagens ansvar att betala folks hemresor och ge resenärerna ersättning för sina förlorade ägodelar.

Sveriges regering misslyckades med att hantera katastrofen på ett tillfredställande sätt. Men, jag vill upprepa, det kan inte med full säkerhet fastställas att ett enda liv gick till spillo på grund av detta. Samtliga 543 döda svenskar är döda på grund av en naturkatastrof som beror på att kontinentalplattorna rörde sig. Många av dessa liv hade kunnat räddas av ett tsunamivarningssystem, av en varning från thailändska myndigheter, av fungerande rutiner för utrymning och räddningstjänst, av byggtekniker som följer de säkerhetsföreskrifter vi tar som självklara i vårt land och av information om riskerna till dem som turistade i riskzonen. Ansvaret för att dessa säkerhetsåtgärder inte genomfördes ligger på den thailändska staten och på resebolagen.

Till skillnad från journalistflocken är jag inte ute efter att jaga syndabockar. Jag har inte en tillräckligt hög inkomst för att resa till andra sidan jorden med familjen och precis som den stora majoriteten svenskar kände jag ingen som omkom i tsunamin.

Jag är bara så oerhört trött på att ingen pratar om väsentligheterna i denna fråga. Trött på en borgerlig maktpakt som ideligen partipolitiserar denna katastrof för att skörda opinionsmässiga framgångar de inte kan vinna på sin hårdföra högerpolitik. Trött på medier som aldrig tycks kunna sluta jaga i flock. Och faktiskt också trött på Sveriges vänsterdebattörer som inte riktigt tycks kunna se igenom detta och börja kritisera det högern och medierna håller på med.

Kommentarer

Anonym sa…
Det du skriver är helt riktigt, och jag som vänsterdebattör tar åt mig. Jag har liksom de flesta andra varit alltför passiv i frågan. Det har ju varit, och är troligen ännu, tabu att andas om saken på det sätt som du gör.
Förhoppningsvis är tiden mogen att ta den här diskussionen och få upp frågan om ansvarsfördelningens rimliga priniciper på agendan.
Anonym sa…
Jag gillar lite åt ’detaljer’
LF ev. också GP ljög så att dom fick en facklig konflikt på halsen.
GP:s man, i Sydafrika affären ljög ’sina läppar blå’ (enl. nån tidning) och ljuger tydligen fortfarande.
Utan åtgärd, förtroendet är fortfarande stabilt enl. GP.
’protokoll-folk’ blockerar RV från att förbereda insatts i Thailand.
Regeringen eller dess företrädare satt på presskonferenser o ljög om Regerings initiativ, som senare visade sej vara ’av andra startade händelser’.
Detta är livet på dessa nivåer.
Dom som skall sköta ruljansen på högre nivåer ’ljuger sina läppar blå’ för att ’få till bocken’.
Är det så vi skall ha det.
Laila är förmodligen den ende som åtgärdat brister inom sitt område.
Tyvärr måste p.g.a. fackliga regler dessa en del helt olämpliga personer ’sparkas snett uppåt’, vilket resulterade i ’förstärkt skydd på okänd ort’ i Thailand.

JO nog skall dom ha ’på truten’ enskilt som kollektivt.
Nils Lindholm
Anonym sa…
Du har helt rätt i den här frågan Peter. Jag har ända från början hävdat att det inte är rimligt att slita regeringen i stycken för att den inte hade en fullt färdig beredskap för den största naturkatastrofen under de senaste hundra åren, och att det inte går att klandra Laila Freivalds för att hon inte visste var Phu Khet låg eller att halva stockholmska medelklassen brukar semestra där.

Dessutom har det aldrig fallit mig in att svenska regeringen skulle ha obegränsat ansvar för mig alldeles oavsett var på jorden jag befinner mig.

Problemet har väl varit att man är rädd att framstå som känslolös inför dem som drabbades, eller inför de efterlevande, om man säger detta och det du skriver här, vilket man ju inte alls är.

Sedan har vi det vanliga, massmedia piskar upp opinioner och då slänger sig upprörda människor över de utpekade, varefter ytterst få klarar av att se saker och ting lite mer förnuftigt, och ännu färre vågar säga emot den uppjagade "allmänna opinionen".
Anonym sa…
Det var ord som heter duga! Jag har funderat mycket i samma banor, men inte fått orden på pränt.

Kan inte låta bli att jämföra med en händelse för flera år sedan:
Jag befann mig i Nicaragua 1988 då en orkan drog över landet och slet ner en stor del av regnskogen. Myndigheterna visste att den var på väg och alla utlänningar som man hade kontakt med blev kallade till ett möte om hur man skulle klara sig bäst. Det var alltså Nicaraguas myndigheter, inte något svenskt UD eller någon svensk minister som tog ansvaret. De svenska organisationer som hade anställda tog också del i informationsspridandet så gott det gick, dvs. de organisationer som sänt ut oss volontärer och biståndsarbetare. Nu blev det ju i och för sig inte den katastrof som tsunamin i Sydostasien orsakade, men jag tycker ändå att det sätt på vilket ansvaret togs säger en del om hur det borde vara.
Anonym sa…
Skönt att någon tar bladet från munnen och står upp mot de borgerligas löjliga försök att fälla regeringen. Väl skrivet.
Anonym sa…
Att det väsentliga skulle vara att rikta strålkastarljuset på resebolagen och den Thailändska regeringen tycker jag inte alls är riktigt. Regeringen ska inte försöka slingra sig undan genom att sky sitt ansvar och bagatellisera de brister som faktiskt finns.

Och hur osmakligt är inte detta:

"Till skillnad från journalistflocken är jag inte ute efter att jaga syndabockar. Jag har inte en tillräckligt hög inkomst för att resa till andra sidan jorden med familjen och precis som den stora majoriteten svenskar kände jag ingen som omkom i tsunamin."

Vad vill du egentligen ha sagt med detta?
Tack för kommentarerna hittills. Till er som har invändningar i form av påståenden om att jag söker bagatellisera och liknande - de tär inte mitt syfte. Media har nu oavbrutet i ett års tid lyft fram hur allvarliga fel regeringen begått och Katastrofkommissionen har också på ett förtjänstfullt sätt framhållit detta. Vad jag vill göra är att sätta det som hänt i ett sammanhang och prata om vad som faktiskt glömts bort i en debatt som ensidigt fokuserat vid regeringens misstag. Jag menar att debatten hittills friat andra med ett större direkt ansvar för det inträffade. Jag vill ge en nyans till debatten som saknats.

Till Globaljuggler, som aldrig tycks tröttna på att leta fel och brister: jag har tagit hjälp av det citat du lyfter fram och justerat min text så den blir mer klar och tydlig. Tack för det.
Anonym sa…
Fullständigt lysande!
Anonym sa…
Självklart faller ansvaret på fler än regeringen men som socialdemokrat har du tyvärr svårt att säga att de enskilda individerna också har ett ansvar för sina val. Som resenär faller det på ens eget ansvar att se över riskerna och vilka eventuella möjlighter man har att få vård mm.
Anonym sa…
Glöm Inte Vinterdäcken said..

Bra skrivet! Jag tror många av oss har tänkt i dem banorna, men inte vågat tala eller skriva, eftersom det kanske skulle väcka anstöt hos panikångestjournalisterna eller de sörjande.

Du hittade rätt tajming och på ett briljant sätt!
Anonym sa…
Jag gillar att få reda på att jag inte borde vara arg, så ni kanske kan hjälpa mig lite mer. Första saken jag blev arg över var när LF sa att vi inte behövde skicka ner läkarteam dit eftersom den thailändska sjukvården var lika bra som den svenska. Även ni inser (hoppas jag) att sveriges sjukvård och infrastruktur skulle ha svårt att hantera en katastrof av thailands kaliber, varvid uttalandet var fullkomligt idiotiskt. Uttalandet kom givetvis ett bra tag efter det att teamen enligt min mening borde varit nere.

Fast sen är jag ju knäpp nog att anse att om det är en massa svenskar i ett område där en katastrof sker (om det nu är en naturkatastrof av tsunamitypen, eller en mänskligt styrd sådan som till exempel en statskupp) så borde svenska staten hjälpa dessa människor om den andra staten inte kan erbjuda dem det. I det här fallet borde sjukvårdsteam flygits dit.

Att sedan svenska staten betalar för försvunna ägodelar är dock lika puckat som när svenska staten betalar dem som inte köpt försäkring vid katrina-stormen.
Både en an anonymousarna och robbin för fram en nyliberal kritik som saknats i tsunamidebatten. De borgerliga partierna har i stället valt att attackera socialdemokratin från vänster med krav på mer statliga insatser. Ingen har framfört detta om resenärernas personliga ansvar eller om att staten tar över försäkringsbolagens uppgifter.

Reinfeldt vet att bästa sossen vinner svenska val. Läs mer på http://www.socialistisktforum.se/artikel.php?id=00139.
Anonym sa…
Det var verkligen jättebra skrivet - grattis till jättebra formuleringar. Jag tycker det är viktigt att belysa det hela på det här viset. UD kanske gjorde några fel, men det är dumt att bara klanka ned på dem. Precis som du säger är det bara partipolitik - alla vet ju att socialdemokraterna är bäst på att sköta Sverige. Kämpa på på detta sättet - det är verkligen tur att det finns sådana som du. Upp trälar uti alla stater!
Robin Hood: Jag förnekar inte på något sätt behovet av kritik av regeringen. Men nu har vi sysslat med det ett år. Tycker inte du att det är dags att också resebolagen och den thailändska regeringens handlingar börjar granskas på ett konstruktivt sätt?
Anonym sa…
Jag håller med om att den Thailändska regeringen borde tagit ansvar före, men resurserna ligger - är jag övertygad om - hos resebolagen.
Hur har media egentligen lyckats få Lottie Knutsson och resebolagen att - istället för att få kritik - bli hjältar?
Det blir ett argument för mindre makt hos staten (eftersom de är inkompetenta så får folket rösta höger), vilket kommer att ge en helt motsatt effekt. Debatten är helt förvirrad, med vänsterargumenten om att staten borde gå in mer går Sverige åt höger. Typ som att företag som sponsrar Operan får cred men inte det offentliga, även om de driver hela landets länsteatrar.

Förresten så var din artikel bra, men du borde klippa lite av de inledande klyschorna och komma till poängen, höll på att sluta läsa efter två stycken.
Anonym sa…
Peter! Tack för ett välskrivet och välbehövligt inlägg i Tsunamidebatten.

Debatten kring Tsunamikatastrofen måste nyanseras och de aspekter som du för fram kring resebolagens och den thailändska regeringens ansvar måste upp till diskussion. Ett år efter katastrofen torde tiden vara mogen för en mer nyanserad debatt.

För övrigt: är det inte märkligt att många av de som kritiserar regeringens agerande i anslutning till katastrofen, och som i sin kritik menar att den svenska staten borde ha gjort MER för att hjälpa svenska medborgare i nöd, i andra fall vill ha så LITE statlig inblandning som möjligt?
Anonym sa…
Just det Johan, det var det sista där som var just det jag sa i inlägget ovan.
(Det är en kul grej med killar, att de ofta hjälper till att förklara det man sagt, men aldrig säger att det är just det de gör.)

Vad förvånade folk ska bli när moderaterna vinner valet och staten plötsligt börjar bli mindre, när de trodde att de röstade för mer ansvar, starkare kollektivavtal och mindre skattefusk.
Anonym sa…
Regeringen kanske inte var skyldig till döda svenskar men:

1) Det fanns ingen katastrofberedskap TROTS att en sådan har efertlyst sedan Estoniakatastrofen

2) Som någon nämnde förut - Regeringen skylde ifrån sig och LJÖG oss medborgare rätt up i ansiktet

Det hela handlar inte om huruvida svenskar omkom pga regeringens handlande - det hela handlar om FÖRTROENDE - vilket regeringen har förverkat i mitt tycke
Anonym sa…
1. Den centrala frågan är ju hur regeringen hanterat en akut kris (det hade kunnat vara mycket värre!) - det spelar absolut ingen roll vilken typ av kris - tsunamin råkar bara belysa att en faktisk brist i regeringens krisberedskap föreligger, trots att bristerna påtalats många gånger förut.
2. Det är självklart att det borde ha varnats om den stora tsunamin. Däri har ju svenska regeringen inget ansvar. Desto mer kanske för något så trivialt som den permanenta trafikdöden med tusentals lemlästade människor, år efter år... Men liksom grodan accepterar långsam avrättning tycks detsamma gälla för en hel nation.
3. Inte fel om resebyråerna, som ju hängs ut som huvudskyldiga, hade varnat alla för hur de ska hantera en tsunami... Vem anvsarar i så fall för sjukdomsrisker, stöldrisker, drunkningsrisker pga andra faktorer än tsunamin, trafikolycksfallsrisker, matförgiftningsrisker... Listan kan göras hur långs som helst - vem orkar i dagens Sverige tillgodogöra sig en sådan lista?

Klart att bloggaren anser att det är orimligt att hans parti utsätts för obehaglig kritik!
Anonym sa…
Fantastiskt bra! Det här borde alla få läsa...
Anonym sa…
Upptill på denna sida återfinns denna länk: "Carl Bildt - he destroyed my country, now he blogs in English"

Vilken nyanserad och respektingivande formulering! (ironi)

Vad betyder begreppet "destroyed"? Låter som att tsunamin var en mild västanfläkt jämfört med denne store satan förklädd till Calle Bildt...

Kanske är vederbörande lite avundsjuk på en som så ledigt behärskar ett främmande språk? ;-)
Anonym sa…
Tänk om det varit en borgerlig regering som fumlat med säkerhetsfrågorna på detta vis... Undrar just om en socialdemokratisk opposition låtit sig nöja med några halvsanningar och snabba bortförklaringar?
Vi får ju fortfarande höra till leda hur de borgerliga regeringarna förstört Sveriges ekonomi! Obetydliga företeelser som oljekris och fastighetsbubbla har suddats ut ur den socialdemokratiska historiebeskrivningen...
Jag har inte på något sätt förnekat att Katastrofkommissionen har berättigad kritik, men jag menar att diskussionen har saknat allt sinne för proportioner. De som har ett betydligt större ansvar har sluppit all kritik.

Och du som skrev om Carl Bildt - du är inte den ende som kan använda ironi...

Populära inlägg i den här bloggen

De tio årstiderna - En diktsamling

Vi har så lite tid - och livet drar förbi

Jag blir (s) gruppledare i kulturnämnden