Sverige ut ur EU?
I går pågick en het debatt om den svenska modellens framtid i EU-parlamentet. Också den inbitne ja-sägaren Jan Andersson stormade och hotade med "krig" om kommissionen går emot den svenska modellen.
I våras deklarerade LO:s avtalssekreterare Erland Olausson att "LO har utifrån fackliga utgångspunkter tagit ställning för att Sverige ska vara medlem i EU men skulle det mot all förmodan innebära att hela vår arbetsmarknadsmodell slås sönder så är priset för högt. Då måste vi ompröva vårt ställningstagande". Med andra ord - om EU slår sönder den svenska modellen bör Sverige lämna EU.
Den allt bittrare striden mellan svensk fackföreningsrörelse och EU om arbetsmarknadsvillkoren visar allt tydligare på att nej-sidans farhågor vid EU-omröstningen 1994 hade en verklig grund. Jag var inte aktiv på någon sida i den folkomröstningen, och jag må vara EU-kritiker men jag ser också fördelar med att vara medlem. Min linje har länge varit att vi bör vara medlemmar men begränsa EU:s inflytande i ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. Visst, hade vi röstat om EU-medlemskap nu hade jag sannolikt gjort som de flesta svenskar sannolikt gjort och röstat nej, men det är en helt annan sak att faktiskt driva ett utträde.
Nu tvekar jag allt oftare om ifall Sverige har en långsiktig framtid i EU. Bör vi på allvar överväga ett svenskt EU-utträde? Mina erfarenheter av samarbete med den norska nej-sidan som jag berättat om tidigare, och det faktum att man nu efter tio år kommit i ett läge där man kan föra en politik som utnyttjar möjligheterna ett utanförskap ger, ger onekligen en möjlighet att jämföra de båda grannländernas politiska utveckling.
Svenska LO har tecknat ett avtal med sin lettiska motsvarighet som säger att ”Vi kan inte acceptera social dumping i någon form, och kollektivavtal, förhandlingar och arbetsrätt i det land där jobbet utförs ska respekteras…” och att arbets- och levnadsvillkoren ska harmoniseras uppåt, inte nedåt. EU-parlamentets socialistgrupp har också fattat galoppen och står fast i kampen mot en nyliberalisering av EU.
Europeisk arbetarrörelse står mer enat än på länge mot nyliberalismen i EU. Det är också mitt enda hopp just nu. Kanske kan vi bryta vågen och stoppa den marknadsliberala utveckling som finns inskriven i EU-fördragen från Maastricht och framåt. Annars finns bara ett enda alternativ för den nordiska modellen, och det är utanför EU.
I våras deklarerade LO:s avtalssekreterare Erland Olausson att "LO har utifrån fackliga utgångspunkter tagit ställning för att Sverige ska vara medlem i EU men skulle det mot all förmodan innebära att hela vår arbetsmarknadsmodell slås sönder så är priset för högt. Då måste vi ompröva vårt ställningstagande". Med andra ord - om EU slår sönder den svenska modellen bör Sverige lämna EU.
Den allt bittrare striden mellan svensk fackföreningsrörelse och EU om arbetsmarknadsvillkoren visar allt tydligare på att nej-sidans farhågor vid EU-omröstningen 1994 hade en verklig grund. Jag var inte aktiv på någon sida i den folkomröstningen, och jag må vara EU-kritiker men jag ser också fördelar med att vara medlem. Min linje har länge varit att vi bör vara medlemmar men begränsa EU:s inflytande i ett i huvudsak mellanstatligt samarbete. Visst, hade vi röstat om EU-medlemskap nu hade jag sannolikt gjort som de flesta svenskar sannolikt gjort och röstat nej, men det är en helt annan sak att faktiskt driva ett utträde.
Nu tvekar jag allt oftare om ifall Sverige har en långsiktig framtid i EU. Bör vi på allvar överväga ett svenskt EU-utträde? Mina erfarenheter av samarbete med den norska nej-sidan som jag berättat om tidigare, och det faktum att man nu efter tio år kommit i ett läge där man kan föra en politik som utnyttjar möjligheterna ett utanförskap ger, ger onekligen en möjlighet att jämföra de båda grannländernas politiska utveckling.
Svenska LO har tecknat ett avtal med sin lettiska motsvarighet som säger att ”Vi kan inte acceptera social dumping i någon form, och kollektivavtal, förhandlingar och arbetsrätt i det land där jobbet utförs ska respekteras…” och att arbets- och levnadsvillkoren ska harmoniseras uppåt, inte nedåt. EU-parlamentets socialistgrupp har också fattat galoppen och står fast i kampen mot en nyliberalisering av EU.
Europeisk arbetarrörelse står mer enat än på länge mot nyliberalismen i EU. Det är också mitt enda hopp just nu. Kanske kan vi bryta vågen och stoppa den marknadsliberala utveckling som finns inskriven i EU-fördragen från Maastricht och framåt. Annars finns bara ett enda alternativ för den nordiska modellen, och det är utanför EU.
Kommentarer
Däremot kräver det en del nytänkande och kanske att facken inledningsvis backar en liten bit från de framskjutna maktpositioner de haft i Sverige sedan 70-talet - och det känns sannolikt jobbigt. Men att tro att ett utträde ur EU skulle vara det bästa sättet att företräda sina medlemmar i det läget känns för mig mest snarstucket, buffligt och rätt korkat. Mer barikader och färre styrelseposter skulle nog inte skada varken pamparna eller medlemmarna.
Har vi olika grundinställning. Jag vill höja lönerna och öka tryggheten för dem som har sämst lön och osäkrast anställning idag.
Vi kan inte konkurrera med låga löner - det finns alltid lägre nånannanstans. Däremot kan vi konkurrera med kompetens och effektiva företag som har resurser att betala höga löner.
En fetare offentlig sektor med bättre löner och arbetsmiljö än idag kan minska arbetslösheten väsentligt.
Undrar sedan bara om viljan finns hos vår regering att sätta hårt mot hårt inom EU och hävda vår rätt att behålla vår kollektivavtalskultur. Tyvärr litar jag inte på den saken om jag ska vara ärlig.
Jag håller med dig. Men!
Det är ju precis den politiken som har bedrivits typ de senaste 30 åren. De gamla usla företagen har redan slagit igen eller flyttat verksamheten utomlands medan vi har kvalificerat vår arbetskraft och låtit den offentliga sektorn expandera så långt budgeten höll för att ta över allt fler anställda.
Men nu står vi ändå med ganska många människor som inte försörjer sig genom eget arbete, och de flesta av oss anser att detta gäller betydligt fler än det borde. Därför kvarstår frågan:
Hur ska vi göra för att de som behöver få något utfört ska fås att ta beslutet att anställa? En oerhört viktig fråga för dem som idag varken har jobb, trygghet eller lön? Vackra föresatser att slippa skitjobb med dålig arbetsmiljö har uppenbarligen inte löst problemet så här långt.
saker som ligger inbyggda i själva EU:s karaktär och som aldrig går att reformera bort.. så Sverige ut ur EU omedelbart, och lägg ner hela skiten snarast möjligt. Europa är större än EU. Världen är större än Europa.
Även om vår moral och etik stått ofantligt mycket lägre än natonal-socialismens ideologi ( Dom tror ideologiskt på sina dogmer, vi har mottsat ideologi i förhållandet till MÄNNISKAN, men gör pragmatiskt samma sak, vilket gör vårt bettende så mycket värre ur etisk och moralisk synvinkel). Demokratin är enormt hotad i partiet, alltså den `"sanna-demokratin=Jämnstäld-demokrati (Gandhi)" dock ej "fasist-demokratin(Ghandi)" vilket densamme såg som ett väsentligt demokratiskt legitimitets problem. EU måste bli demokratiskt med avtals uppburen sann-demokrati ej som nu fasist-demokrati, detta kan bara uppnås genom Sverige ur EU nu!