Mer granskning, mindre sorgporr
Marielouise Samuelssons radiokrönika i Dagens Nyheter återger en röst i Ring P1 som menade att medias hårdbevakning av tsunamin "gör oss alla till hyenor". Jag är uppenbarligen inte ensam om att känna efter annandagens orgier i tsunamirapportering att nu har det bara gått för långt med det Johan Croneman i samma tidning beskrivit som "sorgporr" och att nu behöver vi en bredare och djupare diskussion om tsunamin än bara det automatiska skällandet på regeringen. Den som inte redan läst mitt inlägg i debatten kan göra det här.
Nog är det sant som Croneman också skriver att "Inte minst mediemarken är minerad, varje ord som kan verka minsta kritiskt, i någon som helst riktning, vägs på guldvåg". Men det känns nu hur allt fler börjar tänka till och ifrågasätta.
Samuelssons krönika är mycket läsvärd - hon ifrågasätter inte minst hur public service-företagen agerat och menar att "public service-radion med sitt särskilda uppdrag borde fundera över hur det blir med samhällsgranskning, analys och distans när journalistikens fokus eftersträvar känslosamhet och intimisering". Johan Croneman lämnar i sin krönika ett förslag till ett av de många granskande reportage som skulle kunna göras kring tsunamin och dess efterspel för att få klarhet i hur andra aktörer än Sveriges regering agerat:
Någon som har andra idéer på vilka granskande reportage som borde göras för att få klarhet i hur tsunamitragedin hade kunnat bli något mindre tragisk?
Nog är det sant som Croneman också skriver att "Inte minst mediemarken är minerad, varje ord som kan verka minsta kritiskt, i någon som helst riktning, vägs på guldvåg". Men det känns nu hur allt fler börjar tänka till och ifrågasätta.
Samuelssons krönika är mycket läsvärd - hon ifrågasätter inte minst hur public service-företagen agerat och menar att "public service-radion med sitt särskilda uppdrag borde fundera över hur det blir med samhällsgranskning, analys och distans när journalistikens fokus eftersträvar känslosamhet och intimisering". Johan Croneman lämnar i sin krönika ett förslag till ett av de många granskande reportage som skulle kunna göras kring tsunamin och dess efterspel för att få klarhet i hur andra aktörer än Sveriges regering agerat:
Den brittiske fondmäklare som man följde hade inte hundraprocentigt på fötterna i alla lägen, men det han sade om de 300 miljoner pund som britterna samlat in till tsunamins offer kändes relevant: det mesta av pengarna satt fast i de brittiska bankerna - och de som hade kommit i väg till Sri Lanka, ja, de satt fast i någon lankesisk bank. Och de hundratals miljoner som vi svenskar samlade in. Någon som har lust att ta reda på vart de tog vägen? Råstam, Josefsson, Svensson: "Follow the money."
Någon som har andra idéer på vilka granskande reportage som borde göras för att få klarhet i hur tsunamitragedin hade kunnat bli något mindre tragisk?
Kommentarer
Här kan man se på att Tony Blair suttit kvar som premiärminister i Storbritannien trots flera utredningars hårda kritik mot hur man förde landet in i Irakkriget. Men också på att de allra flesta europeiska regeringar fått kritik för hur man hanterade tsunamin men ingen regering har avgått på grund av det.
Sedan måste jag erkänna att jag känner en viss olust över hela diskussionen. Här inträffade något extremt, en naturkatstrof som innebar så enorma mänskliiga förluster - och vi försöker på något sätt inrymma denna i den svenska inrikespolitika debatten. Det känns lite futtigt. Ovärdigt, snudd på.
Men ändå. Tack för dina inlägg. Jag kommenterar lite mer och länkar på min blogg;
http://johansjolander.blogspot.com/2005/12/debatten-som-ingen-vgade-fra-peter.html