onsdag, november 02, 2005

Kongressens stora skräll...

...var inte föräldraförsäkringen utan den nya ekonomiska politiken. Efter femton år där inflationsbekämpningen varit det främsta målet, har kongressen nu droppat målet om fyra procents öppen arbetslöshet och gjort full sysselsättning till det enda kravet. Regeringen kommer inte längre kunna säga att man närmar sig målet om fyra procent, utan nu är måttstocken full sysselsättning och inget annat. Detta har delvis kommit i mediaskuggan, men det är kongressens stora skräll.

Vi är socialdemokrater igen!

11 kommentarer:

Kerstin sa...

Det var roligt att höra får jag säga. Så nu ska man alltså återta kommandot över Riksbanken - eller?

fredrik sa...

Även om det vore schysst om man lade Riksbanken under demokratisk kontroll igen så har Magnus Ljungqvist en idé när han säger att vi borde åtminstone kräva att de uppfyller de mål Riksdagen satt upp för dem. Generaldirektörer som inte klarar att uppfylla sin uppgift ska sparkas!

Anonym sa...

Vad spelar det för roll om man ska sikta på noll eller fyra? Man kommer ändå att missa målet med hästlängder!

Peter sa...

Hej!

Jag skulle vilja ha ett svar på när Socialdemokraterna tänker anamma FN:s konvention mot korruption.

Jag bifogar en länk till denna konvention, och jag hoppas speciellt att du kommer att läsa artikel 7, punkt 1 som ni bryter mot.

United Nations Convention against Corruption

Article 7
Public sector
1. Each State Party shall, where appropriate and in accordance with the fundamental principles of its legal system, endeavour to adopt, maintain and strengthen systems for the recruitment, hiring, retention, promotion and retirement of civil servants and, where appropriate, other non-elected public officials:
(a) That are based on principles of efficiency, transparency and objective criteria such as merit, equity and aptitude;
(b) That include adequate procedures for the selection and training of individuals for public positions considered especially vulnerable to corruption and the rotation, where appropriate, of such individuals to other positions;
(c) That promote adequate remuneration and equitable pay scales, taking into account the level of economic development of the State Party;
(d) That promote education and training programmes to enable them to meet the requirements for the correct, honourable and proper performance of public functions and that provide them with specialized and appropriate training to enhance their awareness of the risks of corruption inherent in the performance of their functions. Such programmes may make reference to codes or standards of conduct in applicable areas.

Martin sa...

Sverige är en av de minst korrumperade länderna i världen. Sverige kommer på 6 plats när det gäller minst korruption enligt Transparency International. Sverige får ett index på 9,2 och Finland, som kommer på förstaplats, 9,7. USA kommer med sina 7,5 på delad 17 plats tillsammans med Irland och Belgien.
Källa: Transparency International Corruption Perceptions Index 2004

Peter sa...

Martin: "Sverige kommer på 6 plats när det gäller minst korruption enligt Transparency International."

Detta index tar överhuvudtaget inte hänsyn till öppenheten när staten tillsätter tjänstemän. Indexet är dessutom skapat av en svensk socialdemokrat.

Det pågår nu en grundlagsutredning som har på sitt bord att se över denna fråga. Göran Persson är KU-anmäld för att ha tillsatt generaldirektörer politiskt.

Göran Persson har bland annat tillsatt sin egen kusin statssekreterare Mikael Sjöberg som skall leda forskningen inom arbetslivsinstitutet. Mikael Sjöberg saknar forskningsbakgrund.

Jag är intresserad av ett svar om Socialdemokraterna kommer att börja följa FNs konvention mot korruption, eller om vi får vänta på en grundlagsändring som kan komma till stånd först år 2010.

Joel Malmqvist sa...

Det kanske kan vara värt att påpeka att det andra steget av EMU - som Sverige anslutit sig till i och med Maastrichtavtalet - innebär att centralbanken ska stå fri från direkt politiskt inflytande. Statsministern har flera gånger uttalat sitt stöd för dagens ordning när det gäller Riksbanken, så kampen för full sysselsättning kan inte ske genom att kompromettera Riksbankens självständighet eller målet om prisstabilitet. Däremot är det naturligtvis inte ok att Riksbanken i stort sett alltid ligger under det av riksdagen fastställda inflationsmålet. Detta är en for av obstruktion.

Att mindre än ett år före valet angripa Riksbankens självständighet är en mycket dålig idé. Det skulle betyda en rejäl ränteökning när marknaden lägger på en premie för den ökade risktagningen en Riksbank under politiskt kommando skulle innebära. Många skulle misstänka att ett återtagande av Riksbanken skulle vara början på en ny runda av hög inflation och regelbundna devalveringar, precis som på den gamla onda tiden.

Att låta alla som har lån - husägare, studenter med studielån och företag - betala mer för lånen är usel politik, inte minst inför en tuff valrörelse.

Peter Gustavsson sa...

Det är det politiskt tillsatta riksbanksfullmäktige som sätter målen för riksbanken. Om inflationsmålet ligger på 2, 3 eller 4 procent är därför en politisk fråga, liksom frågan om att införa ett tillväxtmål för banken som ges samma tyngd som inflationsmålet.

Mer troligt på kort sikt är dock att stimulansen sker genom finanspolitiken. Ränteläget är redan väldigt lågt och inflationen visar få tecken på att stiga inte minst därför att lågprisländerna pressar priserna på flertalet industrivaror. Riksbankens roll blir därmed att fortsätta hålla räntorna på en låg nivå, medan regeringen stimulerar ekonomin genom en mer expansiv finanspolitik.

Per-Olof Persson sa...

En vanlig missuppfattning

En centralbank kan inte på lång sikt öka sysselsättningen och tillväxten. En regering kan inte i heller uppnå samma mål genom en expansiv finanspolitik. På kort sikt kan mer pengar öka efterfrågan i ekonomin och därmed sysselsättningen.

Problemet är att de nya pengarna skapar kraftiga obalanser i ekonomin. Ett exempel på detta är att massvis med investeringsprojekt blir lönsamma i de ekonomiska kalkylerna, när räntan är låg och det finns fri tillgång på pengar.

Man får både investeringsökningar och ökad konsumtion samtidigt. Eftersom ekonomins resurser är knappa så leder detta till en kamp om resurserna. Priser, löner, kostnader och räntor (den långa räntan är marknadsstyrd) stiger.

De tidigare lönsamma investeringsprojekten blir olönsamma. Företag skär ned och läggs ned. Realkapitalstrukturen drabbas negativt av dessa ständiga upp- och nedgångar. Slutresultatet blir att sysselsättning och tillväxt blir lägre på lång sikt.

Hur kan nya pengar skapa sysselsättning och tillväxt? Pengar är ingen fysisk tillgång. Pengar finns i stort sett enbart som ettor och nollor i bankernas datorsystem. Pengar har bara ett användningsområde - att vara ett hjälpmedel vid byteshandel. Pengar har ingen annan funktion.

Kan pengar skapa en högre efterfrågan? Bara kortsiktigt genom att man lurar ekonomin. Alla tror att de nya pengarna representerar en högre produktion av varor och tjänster, dvs att de nya pengarna ett tecken på ett högre välstånd. När priser av olika slag stiger så inser alla att de har blivit lurade.

Det är bara en individs/företags produktionen av varor och tjänster som kan skapa efterfrågan på en annan individs/företags produktion. Om exempelvis bagaren tillverkar 10 limpor bröd så kan han byta dessa bröd mot ett par skor hos skomakaren. Förutsättningen är att bytesvärdet är 10:1 och att bagaren producerar en produkt som efterfrågas av någon annan.

Det kvittar om bagaren använder pengar eller bröd vid bytet. Bagaren måste först producera för att kunna efterfråga något (Say´s Lag). Det är enbart produktionen som skapar efterfrågan, inte tvärtom. Dessa få rader innebär i praktiken att penningpolitik och finanspolitik är en bluff, de fungerar helt enkelt inte.

Måste arbetslöshet finnas? Naturligtvis inte. Arbetslöshet beror bara på en sak nämligen att priset (lönen) är högre än marknadspriset (marknadslönen). Det måste finnas en efterfrågan på arbetskraft (Lagen om efterfrågan). Denna efterfråga uppkommer enbart om värdet av arbetskraftens marginalproduktivitet är större än dess kostnad.

Det är tyvärr så att privata företag går i konkurrens om kostnaderna under en längre tid är högre än intäkterna. Därför går det inte tvinga företagen att anställa individer som inte lönsamma att anställa. Är det då konstigt att kollektivavtalen prisar ut människor från arbetsmarknaden för alltid?

En mytbildning är att lönerna är företagens efterfrågan. Lönerna är företagens kostnader i bokföringen och i de ekonomiska kalkylerna. Lönerna kan vara företagens efterfrågan enbart om löntagarna anser att produkterna är prisvärda, dvs om nyttan anses vara större än priset.

Om lönerna stiger så går det inte att automatiskt höja priserna. Den allmänna prisnivån kan bara stiga om penningmängden ökar. Då ökar efterfrågan på produkterna och priserna kan höjas. Detta sänker reallönerna och kan motverka att arbetslösheten stiger.

Anonym sa...

Jag har inte tid att gå i svaromål på alla påståendena som Per Olof hasplar ur sig, men kan säga så mycket att utgångspunkten att penningpolitik på lång sikt inte har någon effekt är omtvistad. Den debatt som nu pågår om optimala inflationsmål är ett sådant exempel. Vad teorin säger är att den vertikala Phillipskurvan som Per- Olof är anhängare av är korrekt för högre inflationsnivåer. Emellertid finns det en kostnad förknippad med att ta hänsyn till lägre inflationsnivåer, varför den optimala inflationsnivån sammanfaller med vissa optimala arbetslöshetnivåer. Var dessa nivåer ligger är strukturbetingade (vilket ju förövrigt också gäller för Nairu och Rhen-Meidnermodellens ambition att flytta kurvan mot origo).
Vad gäller Says lag, så förutsätter den vad som skulle bevisas. Utbudet = efterfrågan. Den förutsätter jämvikt, närmast en walrasiansk jämvikt (i vart fall på den nivå som Per Olof resonerar). Men som vi vet - och vi behöver inte gå till Marx för detta, utan vi kan ta en konservativ ekonom som Schumpeter, kan ekonomin som bäst beskrivas som i "jämviktens närhet", och i verkligheten kommer ekonomin alltid att befinna sig i allt annat än jämvikt. Det gör att ekonomin rör sig i konjunkturer (per definition icke-jämvikt) och dessa reala faktorer förstärks av kreditväsendet, som både förstärker uppgångarna och gör kriserna mer omfattande än annars vore fallet.
Per- Olof undervisning i politiserad grundkurs A i nationalekonomi ger jag inte mycket för.

MVH
Tony
www.tonyjohansson.se

PS. Per Olof tycks tro att frågan om pengars neutralitet är en icke-omtvistad fråga, men så är det naturligvis inte. Keynes låg förmodligen närmare sanningen än Per Olof. DS

Anonym sa...

Bra att S kämpar. Se hur det går när tidigare moderaten från Högalid i Stockholm, Lars Minnedal, blev polis. Han har lagt ut sin dagbok från 2002 när han gick på polishögskolan ända fram till idag som polis i Stockholm. Han har skrivit inläggen själv under olika signaturer. Nedan finner du hans dagbok, den är intressant:

www.delodo.com/dagbok/visalars.asp