Junilistans borgerliga EU-kritik hot mot alla partier
Så har Sverige fått sig ett borgerligt EU-kritiskt parti. Junilistan går från att vara en tvärpolitisk lista till EU-parlamentet till att bli ett parti som kandiderar till riksdagen.
Den mest positiva effekten av detta är att utvecklingen mot en mer realistisk svensk EU-politik fortsätter. Alla politiska partier kommer, liksom inför EU-parlamentsvalet, att tvingas anpassa sig då befolkningen är mycket mer EU-krititisk än både regeringen och den borgerliga alliansen. Om socialdemokratin har någon självbevarelsedrift kommer partiet att ta hårda strider för rätten till kollektivavtal och mot tjänstedirektivet, och utlova folkomröstning inför nya EU-föredrag för att få bort den frågan från valrörelsen.
Vid EU-parlamentsvalet tog junilistan sina väljare från bägge blocken. Men sedan juni 2004 har junilistans borgerliga profil klarnat allt mer, och avspeglas också tydligt i valplattformen med förslag om minskade offentliga utgifter, ökad konkurrensutsättning i offentlig sektor, pigavdrag, sänkta skatter, nej till höjda tak i socialförsäkringarna och sänkt bistånd. Det finns därför stora skäl att tro att Nils Lundgren kommer att plocka betydligt fler röster från det borgerliga blocket medan vänsterväljare i betydligt större utsträckning kommer att lägga sin röst mot ett systemskifte.
Alla politiska partier har skäl att frukta Nils Lundgrens riksdagskandidatur. Den borgerliga alliansen skakar förmodligen mest,
då den enade fronten bryts av ett parti med borgerliga förslag men som står utanför alliansen. Särskilt kristdemokraterna, som redan innan Nils Lundgrens besked stod och vägde vid fyraprocentsstrecket och som har en omvittnat EU-kritisk väljarkår, har skäl att frukta för sin politiska existens. Och hotet är särskilt påtagligt, eftersom junilistans manifest öppnar för att jl-kandidater kan vara mer öppna abortmotståndare än kd-kandidater.
Också miljöpartiet skakar sannolikt efter dagens besked. Där är förberedelserna dock bättre - genom ett medvetet agerande i flera år för att bredda sin bas har man vunnit över delar av Vägval Vänster och man har nu profilerat sig som det mest flyktingvänliga partiet i budgetförhandlingarna. Men den grupp människor som är trogna mp-väljare är alldeles för liten för att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ska kunna känna sig säkra i sadeln. Räkna med hård EU-kritik från miljöpartisterna i valrörelsen!
Tillägg 16.46: Ser att Sören Holmberg delar min analys att junilistan är ett alternativ för borgerliga EU-kritiska väljare och att han tror att partiet kan riskera spräcka den borgerliga alliansen. SVD:s Göran Eriksson håller med. Och liberala Frykman småler när han ser hur Nils Lundgren försöker undvika att säga att han är borgerlig.
Noterar också att det är styrelsen och inte förtroenderådet i Junilistan som beslutat om valplattformen. Någon som vet vad vänsterpersoner i Junilistans förtroenderåd som Stefan de Vylder, Per Lundborg och Lars Pålsson Syll tycker om att backa ett parti som vill minska offentliga sektorns andel av BNP, sänka biståndet och införa pigavdrag?
Den mest positiva effekten av detta är att utvecklingen mot en mer realistisk svensk EU-politik fortsätter. Alla politiska partier kommer, liksom inför EU-parlamentsvalet, att tvingas anpassa sig då befolkningen är mycket mer EU-krititisk än både regeringen och den borgerliga alliansen. Om socialdemokratin har någon självbevarelsedrift kommer partiet att ta hårda strider för rätten till kollektivavtal och mot tjänstedirektivet, och utlova folkomröstning inför nya EU-föredrag för att få bort den frågan från valrörelsen.
Vid EU-parlamentsvalet tog junilistan sina väljare från bägge blocken. Men sedan juni 2004 har junilistans borgerliga profil klarnat allt mer, och avspeglas också tydligt i valplattformen med förslag om minskade offentliga utgifter, ökad konkurrensutsättning i offentlig sektor, pigavdrag, sänkta skatter, nej till höjda tak i socialförsäkringarna och sänkt bistånd. Det finns därför stora skäl att tro att Nils Lundgren kommer att plocka betydligt fler röster från det borgerliga blocket medan vänsterväljare i betydligt större utsträckning kommer att lägga sin röst mot ett systemskifte.
Alla politiska partier har skäl att frukta Nils Lundgrens riksdagskandidatur. Den borgerliga alliansen skakar förmodligen mest,
då den enade fronten bryts av ett parti med borgerliga förslag men som står utanför alliansen. Särskilt kristdemokraterna, som redan innan Nils Lundgrens besked stod och vägde vid fyraprocentsstrecket och som har en omvittnat EU-kritisk väljarkår, har skäl att frukta för sin politiska existens. Och hotet är särskilt påtagligt, eftersom junilistans manifest öppnar för att jl-kandidater kan vara mer öppna abortmotståndare än kd-kandidater.
Också miljöpartiet skakar sannolikt efter dagens besked. Där är förberedelserna dock bättre - genom ett medvetet agerande i flera år för att bredda sin bas har man vunnit över delar av Vägval Vänster och man har nu profilerat sig som det mest flyktingvänliga partiet i budgetförhandlingarna. Men den grupp människor som är trogna mp-väljare är alldeles för liten för att Maria Wetterstrand och Peter Eriksson ska kunna känna sig säkra i sadeln. Räkna med hård EU-kritik från miljöpartisterna i valrörelsen!
Tillägg 16.46: Ser att Sören Holmberg delar min analys att junilistan är ett alternativ för borgerliga EU-kritiska väljare och att han tror att partiet kan riskera spräcka den borgerliga alliansen. SVD:s Göran Eriksson håller med. Och liberala Frykman småler när han ser hur Nils Lundgren försöker undvika att säga att han är borgerlig.
Noterar också att det är styrelsen och inte förtroenderådet i Junilistan som beslutat om valplattformen. Någon som vet vad vänsterpersoner i Junilistans förtroenderåd som Stefan de Vylder, Per Lundborg och Lars Pålsson Syll tycker om att backa ett parti som vill minska offentliga sektorns andel av BNP, sänka biståndet och införa pigavdrag?
Kommentarer