Snabbare insats hade inte kunnat rädda svenska liv

Att döma av kommentarerna på mitt förra inlägg, men även av ett par bloggare - Utsikt från höjden, Erik Laakso och Ali Esbati - finns det många andra som delar den frustration jag uttryckte över den skenade debatten om tsunamin. Jag tänker försöka hålla liv i denna diskussion och hoppas att andra vill bidra till att sprida en debatt med andra perspektiv än den enkelspåriga mediadebatten.

I dag vill jag rekommendera en kommentar som Hans Rosling, som är forskare i internationell hälsa på KI (visst är det samma Hans?), skrivit på Global Jugglers blogg där det förts en debatt kring om en tidig räddningsinsats hade kunnat rädda något svenskt liv. Rosling skriver:
I mellandagarna 2004 publicerade media omständigheterna kring en svenska man som avled på sjukhuset i Takua Pa till följd av Tsunamin. Slutsatserna kring det dödsfallet är att det nog inte gått att undvika med en snabb svenska insats. Sedan dess har ingen information framkommit om någon enda annan svensk som avlidit på sjukhus i Thailand efter Tsunamin.

Rosling menar att kommissionen avstår från att göra den rimliga sammanfattningen av detta, som är att:
“Det finns ingen information som talar för att något svenskt liv kunnat räddas genom en snabb svensk insats, men detta påverkar inte på något sätt kritiken mot den dåliga krisorganisationen och det oprofessionella agerandet hos svneska myndigheter”.

Fortsättningen av Roslings kommentar är också intressant. Jag publicerar den i sin helhet:
Det är av stort intresse att klarlägga varför den svenska debatten inte klarar av att hantera att svenska medicinska insatser inte kan rädda svenska liv vid katastrof på andra sidan jordklotet. Jag tror grunden är en dimmig uppfattning om svensk överlägsenhet i de flesta tekniska områden. Ingen tycks heller ha ställt den svåra frågan: “Hade någon svensk riskerat att dö pga en snabbt planerad svensk evakueringsinsats om den lett till att svårt skadade evakuerats till Sverige i stället för till Bangkok?”Kom ihåg att en av de unga svenskar som dog efter bomben på Bali, dog i det första snabbplanerade evakueringsflyget från Bali till Australien. Rika personer som skadas svårt i sydostasien och som behöver evakueras till bästa vård skall flygas till Singapore, Kuala Lumpur eller Bangkok. Detta behöver framhållas i den svenska debatten.

Jag har fått förfrågningar om källan till att de thailändska myndigheterna inte spred något tsunamilarm fast de visste om jordbävningen en timme innan vågen kom. Här är den. Experterna trodde att den indonesiska ön Sumatra skulle fungera som "vågbrytare" för den thailändska sydkusten. Ett ödesdigert misstag, som fick dödliga konsekvenser till skillnad från de oklara beslutsgångarna på UD på annandagen. Svenska medier har skrivit om faxar och telefonsamtal ett år nu - är det dags nu att börja granska var ansvaret ligger för att inte fler liv kunde räddas den 26 december 2004?

Kommentarer

Anonym sa…
Ännu en manuell trackback:

"Är thailändska liv mindre värda?"
Rubriken är ändrad från "Snabbare svensk insats hade inte kunnat rädda liv" till "Snabbare insats hade inte kunnat rädda svenska liv", för att de ska vara fullständigt korrekt. Och visst är thailändska liv lika viktiga. Men debatten i Sverige om regeringens misslyckanden handlar om hur den inte klarade av att ta hand om de egna medborgarna. Den handlar inte om våra biståndsinsatser för att hjälpa andra människor i nöd. Carin Jämtin var ju tidigt igång med samtal om hur vi kunde undsätta och hjälpa till inte minst i Sri Lanka och i Aceh-provinsen. Sådant kan vi och har erfarenhet av.

Det nya med tsunamin var att så många svenska medborgare drabbades av en naturkatastrof utanför landets territorium. Det är också där kommissionen pekat på brister som måste rättas till.

Jag tar gärna en diskussion om vår biståndspolitik. Jag är stolt över att s-regeringen nu höjt biståndet till 1 % av BNI så vi bland annat kan bistyå bättre i katastrofer. Men det är en annan debatt än debatten om kommissionen och regeringens ansvar gentemot svenskarna i Thailand.
Anonym sa…
Jag sitter och letar efter en speciell artikel från mellandagarna i fjol. En artikel som beskrev att Thailand i inledningsskedet tackade nej till hjälp utifrån med motiveringen att man själv har kapacitet inom sjukvården. Jag hittar den inte och börjar fundera på om jag drömt. Är det nån annan där ute som har något minne av en artikel med det innehållet?
Vad kommissionen hävdar är att det inte går att utesluta att thailändare dött på grund av överbelastningen. Om UD hade slagit upp ett fältsjukhus av modellen Karolinska i Phuket redan på söndagskvällen hade det naturligtvis kunnat minska denna överbelastning och minska risken för dödsfall. Frågan är dock hur realistiskt det är.

Ingen har hävdat att regeringen gjort sitt jobb på rätt sätt. Den förtjänar kritiken från kommissionen. Vad jag menar är att vi nu, med allt detta diskuterat på alla håll och ledder, kan diskutera andra aspekter av vad som skedde. Och diskutera vart ansvaret ligger för att inte fler dödsfall kunde förhindras genom varningar, utrymningsplaner, säkrare hus med mera. Om ambitionen med den här diskussionen verkligen är att reda ut vad som hända och lära sig inför framtiden borda men se till fler aspekter än bara regeringen och UD.

Vad som verkligen är smaklöst i denna debatt är hur lätt de som faktiskt hade huvudansvaret för resenärernas säkerhet sluppit undan ansvar.

Populära inlägg i den här bloggen

Ros och ris åt Socialistiskt Forum

Dags för en ärlighetsrevolution

Ett anspråksfullt förslag