Ett långt farväl till kommunismen
Mycket händer på valfronten - skakig budgetprocess men schysst budget utan spritskattesänkning, Fi i blåsväder utan genomtänkt mediastrategi, stor oklarhet om vad som sker efter det tyska valet trots en tydlig rödgrön majoritet och ett kyrkoval där s-nedgången är betydligt mindre än vad man hade kunnat förvänta sig men där sverigedemorkaternas uppgång är oroande. Själv kommer jag blogga lite mindre den närmaste tiden för att hinna med en del saker jag har försummat alldeles för länge. Men jag kommer inte vara tyst, lita på det!
Jag ser att Lars Ohly håller på att ompröva kommunistbegreppet. Spännande, även om det är fullständigt gåtfullt varför han inte gjorde det redan när han blev vald till partiordförande (läs om Ohlyismen inför verkligheten för en utförligare diskussion om vänsterpartiet - artikeln är mer än ett halvår gammal men håller än). Inte minst gör det att det blir ännu svårare att motivera att inte vänsterpartiet ska ingå i en ny rödgrön koalitionsregering - en sådan som s och mp enligt Peter Eriksson redan är överens om.
Att bilda en koalitionsregering med bara ett parti verkar fullständigt huvudlöst - speciellt som det tyska valet nu visat att en sådan konstellation nu inte ens kan få majoritet i Tyskland trots det gamla kommunistpartiets minst sagt tvivelaktiga förflutna. Ska man ha en rödgrön regering ska den vara av norsk modell, med både socialdemokrater, vänstersocialister och gröna. Inte minst tror jag att det är nödvändigt med v-medverkan för att uppväga en del av den gröna rörelsens mer tvivelaktiga tankegångar ur ett fackligt perspektiv.
Jag ser att Lars Ohly håller på att ompröva kommunistbegreppet. Spännande, även om det är fullständigt gåtfullt varför han inte gjorde det redan när han blev vald till partiordförande (läs om Ohlyismen inför verkligheten för en utförligare diskussion om vänsterpartiet - artikeln är mer än ett halvår gammal men håller än). Inte minst gör det att det blir ännu svårare att motivera att inte vänsterpartiet ska ingå i en ny rödgrön koalitionsregering - en sådan som s och mp enligt Peter Eriksson redan är överens om.
Att bilda en koalitionsregering med bara ett parti verkar fullständigt huvudlöst - speciellt som det tyska valet nu visat att en sådan konstellation nu inte ens kan få majoritet i Tyskland trots det gamla kommunistpartiets minst sagt tvivelaktiga förflutna. Ska man ha en rödgrön regering ska den vara av norsk modell, med både socialdemokrater, vänstersocialister och gröna. Inte minst tror jag att det är nödvändigt med v-medverkan för att uppväga en del av den gröna rörelsens mer tvivelaktiga tankegångar ur ett fackligt perspektiv.
Kommentarer