Ropen skalla - arbete åt alla!
Högern ljuger som en häst travar om arbetslösheten. Deras påstående att omkring 1,5 miljoner personer är arbetslösa innebär att förtidspensionärer, sjukskrivna, värnpliktiga, föräldralediga och semesterfirare är arbetslösa! De kriterier för arbetslöshet som vi en gång var överens om i det här landet – Statistiska Centralbyråns kriterier – duger inte för lönesänkaralliansens syfte så de snickrar ihop sin egna statistik.
Högerns lögner gör inte att arbetslösheten slutat vara ett problem. En arbetslöshet på 4-5 procent är oacceptabelt. Partikongressen i november 2005 beslutade att delmålet om fyra procents öppen arbetslöshet togs bort, för att sätta ett enda mål – arbete åt alla.
Jag har tidigare skrivit om den process som pågår för att komma fram till vad som ska stå i det socialdemokratiska valmanifestet. Jag vill vara ärlig – socialdemokratins akilleshäl är och förblir arbetslösheten. Dagens opinionssiffror visar att vi kan vinna valet också på den nuvarande, väldigt defensiva politiken, men det vore så mycket bättre om vi hade en politik för att få alla i arbete. Det skulle visa en gång för alla att 90-talet är över och att socialdemokratin är back on track för ett jämlikt och solidariskt samhälle. Det skulle vara receptet för en socialdemokratisk valskräll den 17 september när vi genom att vi visar att vi står för de klassiska socialdemokratiska idealen vinner tillbaka de väljare som i många år stannat på soffan när det är val.
Det socialdemokratiska valmanifestets huvudinnehåll bör vara ett program för att nå full sysselsättning under mandatperioden. Vi vet vad som behöver göras och vi vet var behoven finns. Så många fler ska anställas i sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och utbildningsväsendet, så många jobb ger omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle, så många får jobb i det privata näringslivet på grund av den framåtinriktade näringspolitiken, så många kan återvända till arbetsmarknaden genom ett framåtriktat program för rehabilitering och mänskligare arbetsplatser.
Programmet bör innehålla årliga delmål och kontrollstationer som gör att politiker och medborgare kan se att arbetet med att mota arbetslösheten i grind fortgår planenligt. Det förutsätter att partikongressens prioritering av arbete åt alla före andra politiska mål tas på allvar och att riksbankens hökar hålls på mattan. Och det förutsätter en bred samverkan över gränser där kommuner och landsting får de resurser som krävs för att kunna anställa för de stora behov som finns och därmed också reducera kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen drastiskt.
Massarbetslösheten har förpestat det svenska samhället i femton år nu och det är dags att sätta punkt för den. Det är dags att omsätta partikongressens beslut i praktisk politik. Det är dags att lägga fram en politik för arbete åt alla!
Högerns lögner gör inte att arbetslösheten slutat vara ett problem. En arbetslöshet på 4-5 procent är oacceptabelt. Partikongressen i november 2005 beslutade att delmålet om fyra procents öppen arbetslöshet togs bort, för att sätta ett enda mål – arbete åt alla.
Jag har tidigare skrivit om den process som pågår för att komma fram till vad som ska stå i det socialdemokratiska valmanifestet. Jag vill vara ärlig – socialdemokratins akilleshäl är och förblir arbetslösheten. Dagens opinionssiffror visar att vi kan vinna valet också på den nuvarande, väldigt defensiva politiken, men det vore så mycket bättre om vi hade en politik för att få alla i arbete. Det skulle visa en gång för alla att 90-talet är över och att socialdemokratin är back on track för ett jämlikt och solidariskt samhälle. Det skulle vara receptet för en socialdemokratisk valskräll den 17 september när vi genom att vi visar att vi står för de klassiska socialdemokratiska idealen vinner tillbaka de väljare som i många år stannat på soffan när det är val.
Det socialdemokratiska valmanifestets huvudinnehåll bör vara ett program för att nå full sysselsättning under mandatperioden. Vi vet vad som behöver göras och vi vet var behoven finns. Så många fler ska anställas i sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och utbildningsväsendet, så många jobb ger omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle, så många får jobb i det privata näringslivet på grund av den framåtinriktade näringspolitiken, så många kan återvända till arbetsmarknaden genom ett framåtriktat program för rehabilitering och mänskligare arbetsplatser.
Programmet bör innehålla årliga delmål och kontrollstationer som gör att politiker och medborgare kan se att arbetet med att mota arbetslösheten i grind fortgår planenligt. Det förutsätter att partikongressens prioritering av arbete åt alla före andra politiska mål tas på allvar och att riksbankens hökar hålls på mattan. Och det förutsätter en bred samverkan över gränser där kommuner och landsting får de resurser som krävs för att kunna anställa för de stora behov som finns och därmed också reducera kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen drastiskt.
Massarbetslösheten har förpestat det svenska samhället i femton år nu och det är dags att sätta punkt för den. Det är dags att omsätta partikongressens beslut i praktisk politik. Det är dags att lägga fram en politik för arbete åt alla!
Kommentarer
Exempelvis kan du läsa detta på http://www.moderat.se/micrositer/arbetarpartiet/index.asp?id=2:
"Sammantaget är det runt 1,5 miljon människor som står utanför arbetsmarknaden"
Detta är i sin tur ett problem när man i landet valt att ha just ett välfärdssamhälle. Ju fler som faller ifrån, desto tyngre blir det att dra lasset för dem som fortfarande kan och ges möjlighet att göra det. Och ju tyngre det blir att dra desto fler faller ifrån.
Vari ligger lögnen i att påtala detta faktum? Det är ju arbetarrörelsen som formulerat problemet. Vilket du ju också brukar påpeka. Även i denna post!
Men hur är det med folk som fortsätter plugga efter examen - inte för att det är förstahandsvalet, utan för att de inte får något jobb? Och med dem som är sjukskrivna med diffusa psykosomatiska symptom som sannolikt har mer med arbets- och livssituationen att göra än med sjukdom i klassisk bemärkelse?
De räknas inte i det nuvarande systemet - så om det är "sanningen" vi är ute efter ligger den nog någonstans mitt emellan S och M tolkningen av verkligheten.