söndag, maj 14, 2006

Ådalen 31 - Samma kamp då som nu


Här vilar en svensk arbetare.
Stupad i fredstid.
Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.

I dag är det 75 år sedan svensk militär öppnade eld mot en fredlig demonstration i Lunde i Ådalen och mördade fem arbetare. Demonstrationen var ett led i protesterna mot arbetsgivarnas användande av strejkbrytare för att slå sönder motståndet mot lönesänkningar i depressionens spår. Kampen då handlade om strejkrätten. Kampen var så viktig för den dåvarande borgerliga regeringen att den skickade in militär för att stödja attackerna mot strejkrätten.

För 75 år sedan lockades fattiga bondsöner att följa med skeppen förbi Ådalen för att tjäna en hacka under den svåra ekonomiska krisen genom att tjäna som strejkbrytare. Arbetarna reagerade genom att protestera och demonstrera, eftersom strejkbryteriet hotade deras livsvillkor. I dag försöker arbetsgivarna göra samma sak genom att locka arbetare på andra sidan Östersjön att arbeta för löner som ligger långt under svenskt kollektivavtal. Samma kamp pågår i dag.

EU-utvidgningen innebär att medborgare i alla EU-länder har rätt att arbeta i Sverige, vilket är helt rätt och riktigt. Men arbetar man i Sverige ska man göra det i enlighet med svenska löner och avtal. Vi vägrar acceptera en diskriminerande apartheidlagstiftning som ger lägre löner till personer med andra nationaliteter som jobbar i Sverige. Striden i EG-domstolen om Byggnads rätt att sätta in fackliga stridsåtgärder i Vaxholm handlar i grunden om samma fråga som Ådalsdemonstrationen 1931.

För övrigt har det pågått en debatt, bland annat i Flamman, om den socialdemokratiska partiledningens småskurenhet att inte låta vänsterpartiet delta i manifestationen i Ådalen. Beslutet fick till följd att vänsterpartiet fick mer bevakning av sina aktiviteter denna dag samt att en skugga av debatten om socialdemokratisk maktfullkomlighet hamnade också över pressbevakningen av Ådalsmanifestationen. Socialdemokraternas presstjänst kan bättre än så.

5 kommentarer:

Klas Corbelius sa...

det borde inte handla om pr-strategi. det är småsint av partiet att försöka göra monopol på minnet av ådalen 1931. det var tom abf som arrangerade den officiella manifestationen på söndagen. såväl s som v är medlemsorganisationer i abf. ådalen är en tragik och en påminnelse om att sociala reformer som förkortad arbetstid knappast sker utan kamp. den påminnelsen behöver partiet och inte minst s-kvinnor höra. förhoppningsvis når ropen från ådalen även justitieminister Bodström som driver på en lag som ger militären rätt att gripa in i det civila i fredstid.

Peter Gustavsson sa...

Nej, det borde inte handla om PR-strategi och jag håler med dig om att det är småsint att ta monopol på Ådalshändelserna. Jag ville bara peka på att denna pr-strategi var rätt dålig också som pr-strategi betraktad...

Jonas Wikström sa...

Jag kan inte sluta glädja mig över Wanja Lundby Wedins enighetsinsats när hon utan åthävor besökte vänsterpartiets minnesstund i Kramfors (http://sydsvenskan.se/sverige/article159054.ece). Så rätt, så modigt, så självklart! Ådalshändelserna ska naturligtvis högtidlighållas av hela arbetarrörelsen gemensamt (och vänsterpartiets förgångare är sannerligen inte heller oskyldiga till tidigare partipolitisering). I samma anda lyfte Lars Ohly, utan att vara tvingad, fram syndikalisternas delaktighet i Ådalen-minnet när han talade i Stockholm i söndags.

Anonym sa...

Tragiska historiska händelser borde inte användas i PR-syfte.

I partitidskriften Ny Tid, skrev partiordföranden Per Albin Hansson en krönika under rubriken ”Händelserna i Ådalen”:

"Naturligtvis ha de kommunistiska elementen utnyttjat situationen för att hetsa upp stämningarna och driva fram konflikter med ordningsmakten. Ny Tid har aldrig tvekat i att fördöma denna trafik, att visa hur oförenlig den är med den utvecklingsståndpunkt, till vilken arbetarrörelsen hunnit, och hur skadlig den är för arbetarnas sanna intressen. Vi ha heller icke tvekat, när det gällt att hävda nödvändigheten av att ordningen upprätthålles, eho det vara månde som stör densamma. Därmed är vår ställning till våldsgärningarna i Ådalen också given. Men man gör inte sin plikt genom att endast fördöma bolsjevikerna. Det finns även andra ansvariga."

Per Albin Hansson vänder sig också emot arbetsgivarna som anlitat strejkbrytare och mot att militären används vid sociala konflikter.

Vi kan här se att historien inte är så entydig som vissa vill göra gällande.


Se http://www.erixon.com/2/blogg060514.htm#48

Peter Gustavsson sa...

Den tragiska händelsen var att svensk militär sköt fem svenska arbetare. Och bakgrunden var att arbetsgivarna anlitade strejkbrytare. Kampen mot detta är densamma då som nu.