söndag, november 30, 2008

Marknadsfundamentalismens parentes är över

I går släppte SACO-förbundet Sveriges Ingenjörer resultatet av sin opinionsmätning som visar att sju av tio svenskar vill att staten går in och räddar Volvo Personvagnar. Det säger sig själv att också en stor majoritet av de borgerliga väljarna - 65 procent för att vara exakt - ansåg att ett tillfälligt förstatligande av Volvo PV vore en god idé. I detta håller svenskarna med rektorn för Handelshögskolan i Göteborg Rolf Wolff som argumenterade för detta i Dagens Industri i veckan, och bland annat skrev: "Kan staten äga och säkra finansbolag, kan den väl göra detsamma med biltillverkare. Det finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare."

Det är svårt att överskatta den betydelse klimat- och finanskriserna har haft för den allmänna opinionen i västvärlden. Ett tektoniskt skifte håller på att pågå i människors syn på politiken och dess roll i samhället, bort från marknadsfundamentalisternas uppfattning att staten är något ont som ska hålla sig borta från en ekonomi styrd av kvartalskapitalister, bonusdirektörer och hedgefondsmäklare. En ny syn på ekonomin växer fram, där marknaden består som ett sätt att kanalisera människors preferenser men där det offentliga tar en långt större roll än idag för den demokratiska styrningen av ekonomins inriktning. Marknaden är en utmärkt tjänare men en usel herre.

Klimatkrisen började hamra in spikar i den marknadsfundamentalistiska kistan, då allt fler såg behoven av politiska lösningar för att lösa problemen. Höstens finanskris har accelererat denna utveckling, och nu håller den långa marknadsliberala parentesen på att slutas. Pendeln svänger fort nu, och slår till med full kraft mot alla politiska rörelser som inte har vett att anpassa sig till det nya paradigm som håller på att etableras. Den har redan fällt Ronald Reagans en gång så stolta republikanska parti, och den som nu snart tillträder presidentposten ser det som sin främsta prioritet att bekämpa arbetslösheten genom massiva offentliga investeringar.

Egentligen är ju marknadsfundamentalismen en ganska märklig företeelse. Tanken att människorna i ett modernt samhälle skulle vända ryggen från sin nästa och acceptera monumentala orättvisor. Att man i informationen och kunskapens tidsålder skulle ignorera vad man ser och vad man vet om andras villkor. Det går ett tag, med hjälp av skickliga tankesmeder, högerkontrollerade medier och en arbetarrörelse vars ideologiska kompass snurrar vilt, men till slut faller man på eget grepp.

Välfärdsstaten är den mest moderna politiska idén. Framvuxen som den är ur 30-talets stora depression och dess katastrofala konsekvenser för hela den västerländska civilisationen, är den grunden att bygga på för att skapa ett hållbart samhälle. Aldrig mer kris, aldrig mer krig, aldrig mer arbetslöshet, aldrig mer fascism, aldrig mer fattigdom var grunden för uppbyggandet av efterkrigstidens välfärdsstater, och det måste vara grunden för uppbyggandet av efterkristidens hållbara välfärdssamhällen också.

I gårdagens lördagsintervju visar Mona Sahlin att den socialdemokratiska partiledningen sent om sider börjar förstå vad som håller på att hända. Hon öppnar för ett statligt Volvo i ett väl balanserat och genomtänkt svar.

Mona Sahlin uppvisar en oerhörd förmåga att vända på en femöring i debatten om budgetdisciplin och utgiftstak. Ungefär 20 minuter in i intervjun säger Sahlin att man ska följa de budgettak man har fastställt, men att man när som helst också under budgetåret kan ändra dessa tak. Det innebär i praktiken att hon skåpar ut hela grundidén med utgiftstaken som var just att taken låg fast och att politikerna skulle vara tvungna att göra nedskärningar när utgifterna växer över taken. Hon säger att det ekonomisk-politiska ramverket är flexibelt, fast hela grundtanken med regelverket var att det just skulle vara hugget i sten.

I praktiken innebär Sahlins svar i intervjun att det ramverk som beslutades under 90-talet är borta, och ersatt med ett mer flexibelt synsätt på statsfinanserna där man kan ändra takens nivåer och till och med köra med underskott under delar av en konjunkturcykel. Duvorna har vunnit över hökarna i partiledningens debatt om den ekonomiska politiken, med hjälp av det yttre tryck som kravet på vänsterpartiets medverkan i samarbetet skapar. Men för att bilden utåt ska upprätthållas och för att ingen ska förlora ansiktet presenteras det som att det är så här det alltid har fungerat. Det ligger onekligen väldigt mycket tankemöda bakom Mona Sahlins svar i Ekots lördagsintervju.

9 kommentarer:

Daniel sa...

Det verkar som om Sahlin till sist har blivit kvitt den åkomma som i höstas tycktes ha drabbat hela LO-ledningen och partiledningen: blåtunga.

Anders Nilsson sa...

Nu kommer väl inte lösningen på den fundamentala strukturkris som drabbat de västliga ekonomierna, de gamla kapitalistiska överheterna, vara att vi förstatligar PV och Saab för att bygga bilar med snålare motoerer. Steget måste var större än så. Har staten den innovativa kraften att genomföra detta? Eller är Monas (och ditt?) bara ett snyggare sätt att rädda sysslesättningen? Och kommer verkligen ett förstatligande av PV och Saab att innebära marknadsfundamentalismens död?

Men, det är klart, det låter ju snyggt.

Peter Gustavsson sa...

Jag dödförklarade marknadsfundamentalismen, inte marknaden. Jag skulle säga att det kapitalistiska systemet har visat en förmåga att överleva och omforma sig själv som vida översteg vad 1800-talets stora samhällsanalytiker kunde föreställa sig. Vi kommer, på gott och ont, att få räkna med att kapitalismen består under en lång tid framöver, men jag skulle hålla för troligt att den kommer att omges av långt fler regleringar.

Stater kommer i betydligt större utsträckning än under de senaste 25-30 åren att intervenera i ekonomin för att uppnå politiska målsättningar med utgångspunkt i medborgerliga krav. Krav på att styra investeringar och krav på att utjämna fördelningen av produktionsresultatet. I den bemärkelsen är marknadsfundamentalismen död.

Anders Nilsson sa...

Hej,
ja dær ær jag enig med dig, marknadsfundamentalismen i defaitistiks och låt-gå tappningen ær død. Men det jag efterlyser r den førmåga till att tænka nytt och uppfinningsrikt infør den strukturella omstællning som den nuvarande lågkonjungturen och strukturkrisen kommer att kræva. Det blir så lætt att ægna sig åt akutvård istællet før lækande. Jag hørde på radion i morse om en kommun som tagit detta på allvar och lanserade tillsammans med næringsløiv och fack(?) ett avancerat utbildningsprogram, som Littorin och statens vægrade att delta i. Det finns trots allt en hel del kreativ fantasi runt om i bygderna.

Anonym sa...

http://www.eurekalert.org/index.php

Attila sa...

"Marknadsfundamentalismen" har aldrig funnits, vilket borde vara uppenbart för alla som följt turerna runt finanskrisen.

Regleringar som "Community reinvestment act" utlöste krisen, färstärkt av halvstatliga låneintitut som Fannie May och Fredie Mac. Och nu ska staten "rädda" den marknad som hon fördärvat.

Vi lär få se regleringar och statliga interventioner, och ännu fler bubblor och kriser.

Peter Gustavsson sa...

Anders: Jag hörde också reportaget, det handlade om Vindelns kommun och lät väldigt vettigt. Att företag och samhälle gemensamt investerar i kunskap och ser till att folk får behålla sina anställningar i branscher med en framtid verkar väldigt vettigt. Nu är rätt tid att investera i grön infrastruktur, utbildning och annat som är långsiktigt bärkraftigt. Strukturkrisen består ju i att den fossila tekniken fasar ut och den hållbara tekniken fasas in, så investeringsstöd och fördelaktiga lån för grön teknik vore nog också en smart idé. Plus en räddningsplan för den så strategiska fordonsindustrin, som nog måste innefatta ett statligt delansvar.

Attila: Problemet i USA är att man inte har några allmännyttiga hyresrätter som ger möjlighet för människor med låg kreditvärdighet att få tag i en bra bostad. Hade man haft det, hade man inte behövt konstruera dessa märkliga lånelösningar. Sedan spelar skatteparadisen vad jag förstår också en stor roll i detta, där bankerna undviker regleringarna genom att placera pengar och lån i länder som lever på någon sorts "don't ask, don't tell" för de internationella storbankerna.

Attila sa...

Peter G, du säger:

"Problemet i USA är att man inte har några allmännyttiga hyresrätter som ger möjlighet för människor med låg kreditvärdighet att få tag i en bra bostad."

Problemet är att människor med låg kreditvärdighet har svårt att få tag i en "bra" bostad, både i Sverige och i USA. Låg kreditvärdighet handlar ofta om att man saknar fast anställning el dyl.

Låginkomstagare hänvisas oftast till "dåliga" områden, det är så det funkar både i Sverige och USA. När de sedan skaffat sig bättre jobb kan de flytta till finare områden etc.

Tanken i USA var att genom politiska styrmedel TVINGA banker att ge bolån till folk med dålig inkomst, så att de kunde skaffa sig BÄTTRE standard, hus/villa etc snabbare.

Det har funnits liknande idéer även hos socialdemokraterna
http://www.sr.se/ekot/artikel.asp?artikel=2095283

Men - för att komma till skott - INGENTING av detta vittnar om "marknadsfundamentalism" - utan vittnar snarare om väldigt stark politisk styrning - och det var ju det som var själva poängen...

Peter Gustavsson sa...

Attila: Jag tror vi båda kan vara överens om att det amerikanska systemet med subprime lending inte var något vidare smart. Problemet är att din lösning - att det offentliga över huvud taget inte ska göra något för att lösa problem med trångboddhet, usla bostadsvillkor och hemlöshet - är både djupt inhuman och praktiskt svårgenomförbar. I ett samhälle utan någon form av offentlig politik för bostäder skapas starka sociala spänningar som inte gynnar någon.

Min lösning är som sagt en mer aktiv social bostadspolitik och fler allmännyttiga hyresbostäder, särskilt i centrala lägen i Stockholm. Det för också det goda med sig att priserna för bostadsrätter inte rör sig som en berg-och-dalbana utan får en jämnare kurva. Kanske dåligt för en del spekulanter kortsiktigt, men bra för de flesta på sikt.