Socialdemokratiskt självförtroende hanterar den dubbla krisen
Vi befinner oss i en dubbel kris. En omedelbar finanskris och en mer långsamt verkande klimatkris. Konsekvensen är en snabbt växande medvetenhet om behovet av politik. Den epok då den fria och oreglerade marknaden ansågs kunna lösa alla problem är över när Bush förstatligar stora finansinstitutioner i parti och minut.
Jag är just hemkommen från European Social Forum. Det var en fantastisk upplevelse. Jag har lärt mig mycket folk och träffat fantastiska människor. Och jag såg i ögonen på många av de tusentals - kanske tiotusentals - Malmöbor som såg den längsta demonstrationen i stadens historia att de liksom jag blev inspirerade. Att politik faktiskt kan vara något annat än de eviga referaten från hockeymatchen mellan det röda laget och det blåa laget. Att det kan handla om visioner om ett annat samhälle, om att allting kan ändras om de många går ihop.
Jag ser regeringens politik och jag ser hur de fullständigt tappar fotfästet. Och konstaterar att det enda hindret för en ny rödgrön som handligskraftigt kan ta itu med den dubbla krisen är vi själva. Inte minst det dåliga socialdemokratiska självförtroendet. Tron att vi måste acceptera delar av jobbavdraget om vi inte ska tappa väljarstöd. Uppfattningen att man inte ens ska kunna föra en diskussion kring det Mona Sahlin själv beskrivit som "normpolitiken" i diskussionerna om en framtida rödgrön allians.
Om jag vore Thomas Östros skulle jag föreslå en budget som ser ut ungefär så här:
- Slopa jobbavdraget - lika beskattning för lika inkomst
- Fundera på att höja grundavdraget så att de fattigaste inte får högre skatt - finansiera med återinförd förmögenhetsskatt och en direktörsskatt för de högsta inkomsterna
- Genomför massiva investeringar för att öka järnvägsresandet med 50 procent till 2020.
- Satsa kraftigt på kommuner och landsting för att möta lågkonjunkturen med investeringar i utbildning och hälsa.
- Öka tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet. Sänk egenavgiften i a-kassan, höj ersättningsnivåerna till minst 80 procent.
Jag är just hemkommen från European Social Forum. Det var en fantastisk upplevelse. Jag har lärt mig mycket folk och träffat fantastiska människor. Och jag såg i ögonen på många av de tusentals - kanske tiotusentals - Malmöbor som såg den längsta demonstrationen i stadens historia att de liksom jag blev inspirerade. Att politik faktiskt kan vara något annat än de eviga referaten från hockeymatchen mellan det röda laget och det blåa laget. Att det kan handla om visioner om ett annat samhälle, om att allting kan ändras om de många går ihop.
Jag ser regeringens politik och jag ser hur de fullständigt tappar fotfästet. Och konstaterar att det enda hindret för en ny rödgrön som handligskraftigt kan ta itu med den dubbla krisen är vi själva. Inte minst det dåliga socialdemokratiska självförtroendet. Tron att vi måste acceptera delar av jobbavdraget om vi inte ska tappa väljarstöd. Uppfattningen att man inte ens ska kunna föra en diskussion kring det Mona Sahlin själv beskrivit som "normpolitiken" i diskussionerna om en framtida rödgrön allians.
Om jag vore Thomas Östros skulle jag föreslå en budget som ser ut ungefär så här:
- Slopa jobbavdraget - lika beskattning för lika inkomst
- Fundera på att höja grundavdraget så att de fattigaste inte får högre skatt - finansiera med återinförd förmögenhetsskatt och en direktörsskatt för de högsta inkomsterna
- Genomför massiva investeringar för att öka järnvägsresandet med 50 procent till 2020.
- Satsa kraftigt på kommuner och landsting för att möta lågkonjunkturen med investeringar i utbildning och hälsa.
- Öka tryggheten vid sjukdom och arbetslöshet. Sänk egenavgiften i a-kassan, höj ersättningsnivåerna till minst 80 procent.
Kommentarer