Ett anspråksfullt förslag
En debatt har seglat upp kring Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek (ARAB) till följd av de drastiska nedskärningar som nu föreslås för att få ihop plus och minus i organisationens budget. Som engagerad i kultur, historia och bildning klappar hjärtat starkt för denna fråga, och för dem som nu brottas med den.
Jag vill ge mina egna personliga inspel till diskussionen, som jag för tydlighets skull ska säga inte avspeglar någon annan uppfattning än min egen. Det ska inte ses som en direkt kommentar till vad styrelse och ledning för ARAB gör utifrån de förutsättningar de har, utan snarare som ett inspel till hur vi som är engagerade i den breda arbetarrörelse som är huvudmän för denna institution bör se på dess långsiktiga framtid. Jag tar risken att bli konkret - inte för att jag tycker man i ett sådant här skede ska låsa sig till enskilda detaljer utan för att ge en gestaltning av hur en sådan här verksamhet skulle kunna se ut och vad den skulle kunna innebära.
Jag har länge tyckt att svensk arbetarrörelse behöver ha en mer fysisk och idémässig närvaro i sitt historiska hjärta - i kvarteren kring Norra Bantorget i Stockholm. Vi bör ägna en liten del av de resurser vi årligen lägger på kommunikation till att synliggöra det levande kulturarv av folklig kamp och demokratisering som är arbetarrörelsen. Detta bör göras i form av ett modernt och framåtblickande museum som blir en självklar plats för människor att besöka i huvudstaden, med utställningar som knyter historien till nuet och framtiden och det lokala till det nationella och globala. Och det bör ske oavsett om staten är beredd att skjuta till mer medel till stöd för detta arkivcentrum.
I en tid av motgång och nedgång vore det ett bra projekt att samlas kring och ingjuta nytt mod genom. Ett projekt som i stil med motsvarande museer i Köpenhamn, Oslo och Tammerfors har sitt fokus på arbetarna och deras organisering snarare än ett mer opolitiskt och ofarligt fokus på arbetet. Detta sagt med all respekt för det fantastiska arbete som genomförs av Arbetets Museum, som drivs av en stiftelse där arbetsmarknadens parter - arbetsgivare såväl som arbetstagare - ingår.
Det finns många lämpliga byggnader som ägs av arbetarrörelsen i kvarteren kring Norra Bantorget, men för mig känns Norra Latin som den självklara platsen för det arkiv, bibliotek, museum och forskningsinstitut som skulle kunna heta Centrum för Arbetarrörelsens Historia eller något liknande men gå under vardagsnamnet Norra Ban.
Med all respekt för de som fattade beslutet att flytta ARAB från Upplandsgatan till Flemingsberg så förändras tiderna och behoven. Lokalerna i Flemingsberg kommer förr eller senare att bli föremål för bostadsbyggande. Digitaliseringen bromsar tillväxten av och intresset för arkivalier i pappersform, medan behovet fortsatt är stort för fysiska platser för upplevelser och möten med expertis som kan ge förklaringar till de historiska skeenden som beskrivs. Många andra verksamheter visar på att det går utmärkt att förena centrala lokaler som showroom och forskningsinstitut med magasinsytor där kvadratmeterpriserna är lägre.
Skulle detta då vara dyrt? Ja, det beror såklart på vad man jämför med och vad man tror sig kunna få ut av det. Som jag förstår det har ARAB idag en budget på ca 18 miljoner, vilket såklart är mycket pengar men jämfört med de resurser den samlade arbetarrörelsen förfogar över är det en ganska liten summa för att tillgängliggöra ett levande historiskt arv för forskare och intresserad allmänhet. Om man lägger till pengar för att få en större verksamhet och spridning skulle det kunna vara en viktig del i en ideologisk offensiv, som bottnar i något som vi är stolta över och som vi vet att andra försöker snylta på - vår historia av att ha byggt demokratin och välfärdsstaten.
Vad tycker du?
Jag vill ge mina egna personliga inspel till diskussionen, som jag för tydlighets skull ska säga inte avspeglar någon annan uppfattning än min egen. Det ska inte ses som en direkt kommentar till vad styrelse och ledning för ARAB gör utifrån de förutsättningar de har, utan snarare som ett inspel till hur vi som är engagerade i den breda arbetarrörelse som är huvudmän för denna institution bör se på dess långsiktiga framtid. Jag tar risken att bli konkret - inte för att jag tycker man i ett sådant här skede ska låsa sig till enskilda detaljer utan för att ge en gestaltning av hur en sådan här verksamhet skulle kunna se ut och vad den skulle kunna innebära.
Jag har länge tyckt att svensk arbetarrörelse behöver ha en mer fysisk och idémässig närvaro i sitt historiska hjärta - i kvarteren kring Norra Bantorget i Stockholm. Vi bör ägna en liten del av de resurser vi årligen lägger på kommunikation till att synliggöra det levande kulturarv av folklig kamp och demokratisering som är arbetarrörelsen. Detta bör göras i form av ett modernt och framåtblickande museum som blir en självklar plats för människor att besöka i huvudstaden, med utställningar som knyter historien till nuet och framtiden och det lokala till det nationella och globala. Och det bör ske oavsett om staten är beredd att skjuta till mer medel till stöd för detta arkivcentrum.
I en tid av motgång och nedgång vore det ett bra projekt att samlas kring och ingjuta nytt mod genom. Ett projekt som i stil med motsvarande museer i Köpenhamn, Oslo och Tammerfors har sitt fokus på arbetarna och deras organisering snarare än ett mer opolitiskt och ofarligt fokus på arbetet. Detta sagt med all respekt för det fantastiska arbete som genomförs av Arbetets Museum, som drivs av en stiftelse där arbetsmarknadens parter - arbetsgivare såväl som arbetstagare - ingår.
Det finns många lämpliga byggnader som ägs av arbetarrörelsen i kvarteren kring Norra Bantorget, men för mig känns Norra Latin som den självklara platsen för det arkiv, bibliotek, museum och forskningsinstitut som skulle kunna heta Centrum för Arbetarrörelsens Historia eller något liknande men gå under vardagsnamnet Norra Ban.
Med all respekt för de som fattade beslutet att flytta ARAB från Upplandsgatan till Flemingsberg så förändras tiderna och behoven. Lokalerna i Flemingsberg kommer förr eller senare att bli föremål för bostadsbyggande. Digitaliseringen bromsar tillväxten av och intresset för arkivalier i pappersform, medan behovet fortsatt är stort för fysiska platser för upplevelser och möten med expertis som kan ge förklaringar till de historiska skeenden som beskrivs. Många andra verksamheter visar på att det går utmärkt att förena centrala lokaler som showroom och forskningsinstitut med magasinsytor där kvadratmeterpriserna är lägre.
Skulle detta då vara dyrt? Ja, det beror såklart på vad man jämför med och vad man tror sig kunna få ut av det. Som jag förstår det har ARAB idag en budget på ca 18 miljoner, vilket såklart är mycket pengar men jämfört med de resurser den samlade arbetarrörelsen förfogar över är det en ganska liten summa för att tillgängliggöra ett levande historiskt arv för forskare och intresserad allmänhet. Om man lägger till pengar för att få en större verksamhet och spridning skulle det kunna vara en viktig del i en ideologisk offensiv, som bottnar i något som vi är stolta över och som vi vet att andra försöker snylta på - vår historia av att ha byggt demokratin och välfärdsstaten.
Vad tycker du?
Kommentarer