Jag önskar mig ett svenskt Momentum i julklapp

Helgen tillbringades i Storbritannien, där jag fick möjlighet att delta i Labours valkampanj i Hendon - en av de tajtaste valkretsarna i London där de konservativa vann med två procentenheter i förra valet. 

Oerhört imponerad av den kampanjmaskin som byggts upp i form av Momentum - en organisation som på kort tid revolutionerat politisk organisering genom en smart kombination av digitala verktyg och lokal närvaro. Jag knappade bara in mina uppgifter på www.mycampaignmap.com och fick direkt veta var jag behövdes som mest, utifrån var jag befann mig och var behovet var som störst. 

På plats fick jag träffa den lokala kandidaten och snabbt ge mig ut och möta väljare tillsammans med ungefär tvåhundra andra frivilliga. Nu förbereder man för att få ut ännu fler under valdagen genom att på ett strukturerat, digitaliserat sätt mobilisera kampanjarbetarnas nära och kära till att också komma ut och knacka dörr på valdagen för att få folk att verkligen gå och rösta. 

Man kan säga mycket om Labours utveckling de senaste åren. Positionen kring Brexit var otydlig innan man landade i att kräva en andra folkomröstning kring utträdesavtalet, och partiledningen har inte agerat tillräckligt snabbt och resolut kring att utesluta uttalade antisemiter ur Labour. 

Man ska samtidigt hålla i huvudet att partiet sett en tredubbling av sitt medlemsantal under de senaste åren -  en ökning som är exempellös under modern tid. Med en halv miljon medlemmar är Labour Västeuropas största politiska parti. Detta som ett resultat av en mycket tydlig politisk profil, där man vågat vända på alla stenar och intagit en tydligare position inom snart sagt varje politisk fråga. 

För en svensk socialdemokrat känns Labours politik igen, för i långa stycken handlar den om att införa saker som vi i Sverige ser som självklara. Labour vill slopa studieavgifterna för högre utbildning och återförstatliga vattenverken. Man föreslår stora investeringar i den offentliga sjukvården NHS, höjda löner för offentliganställda och byggandet av nya bostäder folk har råd att bo i. Man vill återigen se en statlig järnväg, man vill anställa fler poliser och satsa mer på förebyggande insatser. 

Men man föreslår också ny politik som väcker entusiasm bland stora grupper av väljare. Som en grön industriell revolution för att sätta fart på ekonomin genom stora klimatinvesteringar i förnybar energi och massisolering av det kroniskt otäta brittiska bostadsbeståndet. Och en offentlig utbyggnad av avgiftsfria bredband för alla. Allt ska betalas med höjda skatter för dem som tjänar och äger mest.

Denna förändring av Labour har skett samtidigt som Brexitprocessen lagt beslag på hela den offentliga debatten. Partiet kämpar nu för att placera välfärdsfrågorna högst på dagordningen, och få traditionella Labourväljare att se att sjukvård, bostäder och klimatomställning är viktigare än vilken relation den brittiska unionen har till den europeiska unionen. På torsdag kväll får vi veta hur de lyckas med att vinna valet, men Labour har redan satt den politiska dagordningen i välfärdsfrågorna där partierna nu tävlar i att lägga reformförslag.

Jag tror att svensk socialdemokrati i det läge vi befinner oss har mycket att vinna på att återigen öppna blicken för vad som händer på andra sidan Nordsjön. Som alltid när man blickar utomlands för inspiration handlar det inte om att kopiera allt, utan faktiskt om att plocka russinen ur kakan. Jag önskar mig en kampanjmaskin som Momentums och ett politiskt program som Labours valmanifest som sultanas i min Christmas Pudding.