Tomt utan Wibe

-
Sören Wibe avled den 29 december på Umeå lasarett, 64 år gammal. Wibe var ekonomiprofessor, men också en folkkär folkbildare och politiker med kampen mot EMU som hjärtefråga.

”Jag är socialdemokratin. Ibland lämnar partiet mig och ibland återvänder det.”

Dessa ord kommer från den västerbottniske författaren P O Enquist. Men inställningen delas nog av många andra solidariska individualister med sina rötter djupt ner i folkrörelsemyllan. Däribland Sören Wibe.

Men Enquists hållning är lättare att leva efter för en fri intellektuell än för den som själv ger sig in i den politiska hetluften. Wibes lojalitet mot sina värderingar gjorde honom notoriskt illojal mot partiledningar och andra makthavare.

Om Sören hade argument för sin uppfattning höll han fast vid den hur mycket partipiskan än ven – ibland så till den grad att han bytte parti. Wibe började i SSU, var inne i VPK och vände och personvaldes sedermera som EU-parlamentariker och riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Jag hade förmånen att få arbeta nära Sören under EMU-omröstningen 2003, där hans fokus på sakfrågan gjorde honom till en lysande ledargestalt. I en unik mobilisering enades allt ifrån bokstavsvänster till nyliberal höger om att fortsätta vara osams om den ekonomiska politikens inriktning och låta den bestämmas i riksdagen snarare än av oavsättliga bankdirektörer i Frankfurt.

Sören Wibes ilska över sitt partis flathet i EU-frågorna drev honom att lämna det och bli partiledare för Junilistan 2008. Men det hindrade honom inte från att uppmana till att rösta socialdemokratiskt i valet i höstas.

Sörens politiska gärning bottnade i ett äkta engagemang, som avspeglades i hans förmåga att tala direkt till hjärtat och göra sig förstådd också när han pratade om komplexa frågor.

För alla oss som uppskattade Sörens värme, humor och idealism smärtar det att han rycktes ifrån oss så tidigt. Tomheten blir än större då historien gett honom rätt. Såväl om det krisande europrojektet som om behovet av en öppnare debatt om de övergripande systemfrågorna.

Vila i frid, Sören.


Artikeln är skriven för UppsalaDemokraten, där den publiceras den 7 januari.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De tio årstiderna - En diktsamling

-
Bild
Efter ett antal år av poesiskrivande för byrålådan tar jag nu steget till att publicera min första diktsamling. Så här presenteras boken:  Solen smeker mitt sommarskinn till morgonkaffe på stilla stugaltan medan världen rasar samman i min smartphone. I landet mellan den femtifemte och den sextinionde breddgraden är naturens skiftningar ständigt närvarande. Där finns vårvinter, vår, försommar, högsommar, sensommar, finhöst, fulhöst, svartvinter och vitvinter. På senare år har landet strax söder om Norra Ishavet också fått smaka på subtropisk sommar. Väderlekens växlingar utgör versmåttet för lyrikverket "De tio årstiderna". Livets återkomst, blomning, vissnande och nedfrysning är ramen för en lågmäld poetisk vandring genom längtan, inställda uppror och den svåra konsten att leva tillsammans. Genom de trettio dikterna löper en reflektion om existensens förutsättningar i människans tidsålder – antropocen.   -- Peter Gustavsson har en lång bakgrund inom folkbildning och arb
Läs mer

Dags för en ärlighetsrevolution

-
Nu tycks alla riksdagspartier vara överens om behoven av kraftiga ökningar av de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Det är bra, och det ger förutsättningar för att prata om grundproblemet. När det statsfinansiella ramverket utformades på 90-talet var en viktig grundpremiss att inkomsterna i form av skatter ökade med automatik medan för att öka offentliga kostnader krävs aktiva beslut. När löner och priser stiger ökar statens intäkter i form av skatter och moms, medan anslagsposterna inte ökas på samma automatiska sätt. Det ledde till att det årligen skapades ett utrymme i statsbudgeten - ofta felaktigt beskrivet som ”reformutrymme” - att lägga antingen på pris- och löneuppräkningar eller på det som beskrivs som nya satsningar (som alltså i praktiken ofta finansieras genom att andra anslag sjunker reellt). Det här har år för år byggt upp en allt svårare situation, särskilt i kommunerna men också i urholkningar av exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Och en
Läs mer

Vi har så lite tid - och livet drar förbi

-
Igår deltog fyra miljoner människor - de flesta barn och unga - i en global klimataktion. Det är nästa generation som leder kampen för att klimatet inte kan vänta - för att det kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder för att sluta undergräva förutsättningarna för den mänskliga civilisationen.  Samma dag var jag en av de som hade fått Birgitta och familjens hedersuppdrag att bära Enn Kokks kista och sänka ner hans kropp till den sista vilan. Enn, som såg dagens ljus i Estland 1937 och kom som båtflykting till Sverige sju år senare. Som tidigt engagerade sig för socialdemokratins idéer, och som levde dessa idéer genom hela sitt liv. För honom var alla människors lika värde inte en teori, utan en praktik han levde genom hela sitt liv. För mig betydde Enn Kokk oerhört mycket som inspiratör och ideologisk ledstjärna - en ögonöppnare för att det går att förena en rastlöshet kring de socialistiska idéerna med en praktisk insikt om reella begränsningar och hinder i nuet som det gäl
Läs mer