Kulturprivatiseringskommittén kritiseras

-
I dagens UNT intervjuas jag om direktiven till kommittén som ska se över kulturpolitiken. Jag säger ungefär samma sak i tidningen som jag skrev här på bloggen. Astrid Claeson skriver också en läsvärd kommentar:
När Lena Adelsohn Liljeroth i ett pressmeddelande anklagar den förra regeringen för att ha fört en stillastående kulturpolitik glömmer hon ett antal saker. Den förra regeringen kanske inte var hysteriskt aktiv vad gällde kulturen - men de drog inte in stöd i rasande fart, de försökte med mångkultursatsningar och genusperspektiv. Oavsett vad man tycker om dessa - misslyckade och på många vis idiotiska - satsningar kan man knappast säga att de inte försökte. Den nuvarande regeringen har mest varit tyst. Bortsett från standardkommentarerna som "vi vill värna kulturarvet" eller "kulturen måste värnas". [...]
Om kulturen skulle bli beroende av sponsring är det en olycklig utveckling. Dels omöjliggörs långsiktig planering, dels är man beroende av sponsorns godkännande av projekt. [...] Sponsring leder, på teaterns område, oundvikligen till strömlinjeformade uppsättnigar, inget risktagande och kravet att tillfredsställa sponsorn. Vem vill riskera sitt kapital för att en liten teater ska få presentera en dramatiker som ingen hört talas om? Moderaterna talar om frihet inom kulturen. Sponsring leder till ökad ofrihet.

Debatten om det offentliga stödet och kulturens frihet har börjat. I kommentarerna till motsvarande inlägg på Oppositionen.se stormar debatten rejält.

Uppdatering: För en gångs skull kan jag faktiskt rekommendera DN:s ledarsida, som skriver riktigt klokt om detta.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De tio årstiderna - En diktsamling

-
Bild
Efter ett antal år av poesiskrivande för byrålådan tar jag nu steget till att publicera min första diktsamling. Så här presenteras boken:  Solen smeker mitt sommarskinn till morgonkaffe på stilla stugaltan medan världen rasar samman i min smartphone. I landet mellan den femtifemte och den sextinionde breddgraden är naturens skiftningar ständigt närvarande. Där finns vårvinter, vår, försommar, högsommar, sensommar, finhöst, fulhöst, svartvinter och vitvinter. På senare år har landet strax söder om Norra Ishavet också fått smaka på subtropisk sommar. Väderlekens växlingar utgör versmåttet för lyrikverket "De tio årstiderna". Livets återkomst, blomning, vissnande och nedfrysning är ramen för en lågmäld poetisk vandring genom längtan, inställda uppror och den svåra konsten att leva tillsammans. Genom de trettio dikterna löper en reflektion om existensens förutsättningar i människans tidsålder – antropocen.   -- Peter Gustavsson har en lång bakgrund inom folkbildning och arb
Läs mer

Dags för en ärlighetsrevolution

-
Nu tycks alla riksdagspartier vara överens om behoven av kraftiga ökningar av de generella statsbidragen till kommuner och regioner. Det är bra, och det ger förutsättningar för att prata om grundproblemet. När det statsfinansiella ramverket utformades på 90-talet var en viktig grundpremiss att inkomsterna i form av skatter ökade med automatik medan för att öka offentliga kostnader krävs aktiva beslut. När löner och priser stiger ökar statens intäkter i form av skatter och moms, medan anslagsposterna inte ökas på samma automatiska sätt. Det ledde till att det årligen skapades ett utrymme i statsbudgeten - ofta felaktigt beskrivet som ”reformutrymme” - att lägga antingen på pris- och löneuppräkningar eller på det som beskrivs som nya satsningar (som alltså i praktiken ofta finansieras genom att andra anslag sjunker reellt). Det här har år för år byggt upp en allt svårare situation, särskilt i kommunerna men också i urholkningar av exempelvis sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Och en
Läs mer

Vi har så lite tid - och livet drar förbi

-
Igår deltog fyra miljoner människor - de flesta barn och unga - i en global klimataktion. Det är nästa generation som leder kampen för att klimatet inte kan vänta - för att det kräver omedelbara och kraftfulla åtgärder för att sluta undergräva förutsättningarna för den mänskliga civilisationen.  Samma dag var jag en av de som hade fått Birgitta och familjens hedersuppdrag att bära Enn Kokks kista och sänka ner hans kropp till den sista vilan. Enn, som såg dagens ljus i Estland 1937 och kom som båtflykting till Sverige sju år senare. Som tidigt engagerade sig för socialdemokratins idéer, och som levde dessa idéer genom hela sitt liv. För honom var alla människors lika värde inte en teori, utan en praktik han levde genom hela sitt liv. För mig betydde Enn Kokk oerhört mycket som inspiratör och ideologisk ledstjärna - en ögonöppnare för att det går att förena en rastlöshet kring de socialistiska idéerna med en praktisk insikt om reella begränsningar och hinder i nuet som det gäl
Läs mer