lördag, november 10, 2007

Surrealism

Det är något surrealistiskt över att följa socialdemokratins skoldebatt på plats, i och vid sidan av talarstolen, och samtidigt läsa om hur den beskrivs i medierna.

I talarstolen pratar en efter en av de socialdemokratiska kommunpolitiker som utformar vår skolpolitik i praktiken om viktiga och brännande frågor. Om neddragna resurser, om valfrihetens avigsidor, om behoven av läxhjälp i skolan, om alla de angelägna och viktiga förslag som finns i den skolpolitiska plattformen.

I medierna är det TT-klippet "Sahlin vill öppna för tidigare betyg" som gäller. Inget om att lika chans kräver olika resurser, inget om motståndet mot kunskapsransonering, inget om tioårig grundskola. Det enda intressanta för medierna är en fråga som står långt ner på prioriteringslistan för alla här inne, och som står långt ner på prioriteringslistan för de flesta medborgare - betygsfrågan. Och spelet kring det - får Mona sin vilja igenom eller inte?

Så funkar medialogiken. Men det är förbannat trist.

2 kommentarer:

Daniel sa...

En mycket bisarr företeelse i den socialdemokratiska välfärdsdebatten är synen på valfrihet. Mer eller mindre alla tycks just nu vara ense om att den för med sig åstkilliga problem, såväl ekonomiska och jämlikhetsmässiga. Man nästan tävlar om att beskriva avarterna just från sin kommun eller landsting. Det är Tibble i Täby och det är den fria etableringsrätten i Stockholms läns landsting och jag vet inte allt.

Det erkänns, av inte minst Anne-Marie Lindgren, att valfriheten medför en outtnyttjbar överproduktion, att den således är dyr i drift och att det framför allt är över- och medelklassen som väljer.

Men ändå, trots den egna principiella och av erfarenheter byggda kritiken, börjar så många sina inlägg med att valfriheten skall vi ha - det är bara avarterna som skall bort.

Jag har aldrig förstått hur de får ihop resonemanget. För hur kan man försvara någonting överhuvudtaget och privat välfärd i synnerhet med att det är bra så länge det inte blir märkbart, för då är det så dåligt att det till och med hotar det hela den svenska modellen?

Ja till kvalitet och demokrati!
Nej till valfrihet och privatiseringar!

Peter Björkman sa...

Överproduktion är det. Över 300 nya ansökningar från gymnasieskolor som vill etableras. Samtidigt som antalet elever om något år minskar rejält.

Håller med om Daniels ja till kvalitet och demokrati - med offentlighetsprincipen i botten får jag tillägga.

Democracy is coming to Täby too, some day.... om vi jobbar på det!. Tja, avknoppningspolitiken KAN också falla av egen kraft.