Låt idag bli en engångsföreteelse!
I Uppsala arbetarekommun är vi inga varma betygsanhängare. Därför lade vår representant i förtroenderådet ett förslag om att justera i förtroenderådets uttalande. Men detta gillades inte - förslaget fick dras tillbaka efter påtryckningar från partiledningen.
Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi förnyar den socialdemokratiska politiken. Men det räcker inte. Vi måste också förnya vår organisation.
Mona Sahlin började starkt. Hon talade om vikten av att ta tillvara partiets kärleksfulla kritiker, och rådslagsprocessen har fram tills nu varit mycket positiv.
Dagens händelser ger dessvärre en fadd eftersmak. Den skolpolitiska plattformen är i huvudsak bra, men det sätt varpå partiledningen tvingade på partiet ett beslut i betygsfrågan är inte ett exempel på hur beslut bör fattas i ett modernt folkrörelseparti. Mona Sahlin gav inte partiorganisationen något val - hon skulle ha ett mandat att förhandla med regeringen om betygen kosta vad det kosta vill.
För mig är detta ett märkligt vägval. Trots orden i morse om att vi är ett politiskt parti och inte en reklambyrå, så stoppades all debatt om att ändra i uttalandet. Det gick prestige i frågan - partiledaren hade investerat sitt förtroendekapital i att hon skulle få detta mandat så all form av debatt blev därmed i partiledningens ögon till en misstroendeförklaring.
Vi måste bort från vårt gamla sätt att jobba, vi måste sluta vara ett makt- och hierarkiparti. Jag trodde att vi var på god väg, men vad jag upplevt idag får mig att tveka.
Det här är så onödigt, för jag är övertygad om att partiledningen hade kunnat få med sig förtroenderådet utan dessa maktmetoder. För min del är betygen inte viktiga, jag prioriterar massor av andra frågor i skolpolitiken och inser poängen i att få bort denna fråga från dagordningen. Man hade kunnat förankra detta förslag utan att använda den kalla maktens medel, men man försökte inte ens.
Jag hoppas och tror att detta var ett olycksfall i arbetet, ett återfall i gamla metoder som blir till en engångsföreteelse. Men för att det ska bli så måste vi diskutera frågan om hur vi agerar och förhåller oss gentemot varandra. Det är 2000-talet nu, och det får vara slut med den gamla tidens toppstyre. För vi är väl ändå ingen reklambyrå?
Jag tycker det är viktigt att diskutera hur vi förnyar den socialdemokratiska politiken. Men det räcker inte. Vi måste också förnya vår organisation.
Mona Sahlin började starkt. Hon talade om vikten av att ta tillvara partiets kärleksfulla kritiker, och rådslagsprocessen har fram tills nu varit mycket positiv.
Dagens händelser ger dessvärre en fadd eftersmak. Den skolpolitiska plattformen är i huvudsak bra, men det sätt varpå partiledningen tvingade på partiet ett beslut i betygsfrågan är inte ett exempel på hur beslut bör fattas i ett modernt folkrörelseparti. Mona Sahlin gav inte partiorganisationen något val - hon skulle ha ett mandat att förhandla med regeringen om betygen kosta vad det kosta vill.
För mig är detta ett märkligt vägval. Trots orden i morse om att vi är ett politiskt parti och inte en reklambyrå, så stoppades all debatt om att ändra i uttalandet. Det gick prestige i frågan - partiledaren hade investerat sitt förtroendekapital i att hon skulle få detta mandat så all form av debatt blev därmed i partiledningens ögon till en misstroendeförklaring.
Vi måste bort från vårt gamla sätt att jobba, vi måste sluta vara ett makt- och hierarkiparti. Jag trodde att vi var på god väg, men vad jag upplevt idag får mig att tveka.
Det här är så onödigt, för jag är övertygad om att partiledningen hade kunnat få med sig förtroenderådet utan dessa maktmetoder. För min del är betygen inte viktiga, jag prioriterar massor av andra frågor i skolpolitiken och inser poängen i att få bort denna fråga från dagordningen. Man hade kunnat förankra detta förslag utan att använda den kalla maktens medel, men man försökte inte ens.
Jag hoppas och tror att detta var ett olycksfall i arbetet, ett återfall i gamla metoder som blir till en engångsföreteelse. Men för att det ska bli så måste vi diskutera frågan om hur vi agerar och förhåller oss gentemot varandra. Det är 2000-talet nu, och det får vara slut med den gamla tidens toppstyre. För vi är väl ändå ingen reklambyrå?
Kommentarer
Det var ju fantastiska, men i slutänden deprimerande läsning, dina senaste bloggpostningar.
Och nej, jag anser inte att traditionell socialdemokratisk skolpolitik har varit dålig (mer än på vissa punkter vad gäller universiteten) men det är ju liksom inte den politiken partiet har fört de senaste 12 åren! Misslyckandena beror inte på dåliga mål för skolan, eller för dåliga idéer om metoderna, utan på att man sparat in på skolorna alldeles för mycket och lagt på läraren alldeles för mycket jobb, samt på de eländiga friskolorna, som stjäl resurser som kunde användas bättre.
visst
det är ju hård konkurrens etc idag
jfr svartarbete etc (regler för dessa) med dynamik i ekonomin (nya företag som utkonkurrerar gamla)
entreprenörer som ger större valmöjlighet
höga skatter kan ju bibehålla företag så de inte säljs och ger livskänsla för nya produkter etc
jfr värnskatt och utflyttning och fördelar
krediter, lånemöjligheter etc
en möjlighet är ju en 3 ämnesskola
finl modellen med sokratisk metod i fokus där bildning och egen intelligens sas styr
ej flumskola el auktroritär
tex vara social och trevlig är ju rätt och borde betala sig - el satsa på studier etc eller något annat
just att msk i grunden ska få vara sig själva och utvecklas därefter
det kunde man ju inte förr - med kända resultat
och lära sig ngt nytt - tex matte och nk
och entreprenörskap fö = blir ju viktigare och viktigare menar jag
på livets alla områden
eller sin egen salighet
är det inte en sorts kristalliserad livskänsla och totalupplevelse av helhet (jfr vetenskapsmän som får en “allt är klart nu” - säger ju forskning etc)
ofta långa studier och bearbetning som ger incitament (även utanför skolan som Faraday)
när andra hänger på och det ger mervärden etc
entreprenörskänsla likaså
till stor del viljan
möjligheterna såväl institutioner som chanser som kunskap (eller annans) samt ansvar (tex bibehålla det som en gång var)
det är lite som frågan om reformering av kampanjfinansiering i USA, det är den förändringen, som gör många andra möjliga.
betygen förstärker trots allt sorteringen i skolan, förstärker de olika förutsättningar som redan finns, försvårar möjgligheterna att jobba med andra pedagogiker mm.
visst är det bra att veta vad barnen kan, men är betygen det bästa sättet? betygen tar inte hänsyn till startpunkt, till olika förutsänningar.
det finns heller ingen anledning att ännu tidigare i skolåldern ge betyg och därmed rangordna eleverna och ge bilden av att det handlar om en tävling där vinnaren är den som kommer först i mål. för många är det en seger att komma i mål över huvud taget.
Men visst, det finns andra viktigare frågor inom skolpolitiken. Betyg är fruktansvärt "flummigt". Räcker det verkligen med att knäcka "MVG-koden" för att vara en funktionell människa i samhället?! Jag tvivlar mer och mer på det.
Genom att sämmanställa många uttalanden kan man kanske se vilka livsdrömmar (egen Herrgård etc) som som är styrande.
Genom att sämmanställa många uttalanden kan man kanske se vilka livsdrömmar (egen Herrgård etc) som som är styrande.