Nej, Sahlin är ingen Reinfeldt
Debatten pågår för fullt kring Mona Sahlins "begärande av mandat" i går. Också en blind höna kan finna ett korn - Henrik Brors har en krönika som i stora drag korrekt beskriver innebörden av det som hände. Erik Laakso beskriver vad Uppsaladelegationen tyckte och tänkte kring betygsfrågan. Och min bloggranne Alexandra Einerstam reflekterar över "Mona Sahlins stöt".
Expressens Anders Jonsson tar det ett steg till. Han menar att Sahlin "gör som Reinfeldt". I någon bemärkelse är det naturligtvis rätt - Mona Sahlins utspel kring betyg och nationella prov är en klassisk triangulering.
Men Jonsson har fel när han skriver att betygen är en viktig fråga för socialdemokrater - det är det inte. Det är få som bryr sig om frågan, samtidigt som det finns stora politiska vinster att hämta hem i att skifta position - det är förmodligen den kalkyl som legat bakom valet av betygsfrågan som en fråga att triangulera i. För triangulering innebär också stora politiska kostnader - om medlemmar och sympatisörer inte känner igen partiet riskerar man tappa lika mycket eller mer stöd "i andra änden" samtidigt som man vinner mittenväljare. Och partiet som folkrörelse blir svagare när engagemanget hos medlemmarna försvagas. Det var i stora stycken detta som drabbade socialdemokratin under 90-talet.
Mona Sahlin har andra förutsättningar än en Blair, en Reinfeldt eller en Cameron. För väljarna sympatiserar faktiskt med socialdemokraternas politik i de flesta frågor - vi behöver inte byta åsikt för vi tycker redan som folkmajoriteten. Den pågående förnyelsen handlar i långa stycken om att se över politiska sakområden där socialdemokratin legat till höger om folkopinionen, och också den skolpolitiska plattformen handlar i sina huvuddrag om saker som att öka resurserna till skolan och att skärpa kontrollen av friskolor.
Nej, Mona Sahlin är ingen Reinfeldt. Hon behöver inte göra någon extreme political makeover. Socialdemokratins varumärke är redan starkt, hon behöver bara finputsa det.
Expressens Anders Jonsson tar det ett steg till. Han menar att Sahlin "gör som Reinfeldt". I någon bemärkelse är det naturligtvis rätt - Mona Sahlins utspel kring betyg och nationella prov är en klassisk triangulering.
Men Jonsson har fel när han skriver att betygen är en viktig fråga för socialdemokrater - det är det inte. Det är få som bryr sig om frågan, samtidigt som det finns stora politiska vinster att hämta hem i att skifta position - det är förmodligen den kalkyl som legat bakom valet av betygsfrågan som en fråga att triangulera i. För triangulering innebär också stora politiska kostnader - om medlemmar och sympatisörer inte känner igen partiet riskerar man tappa lika mycket eller mer stöd "i andra änden" samtidigt som man vinner mittenväljare. Och partiet som folkrörelse blir svagare när engagemanget hos medlemmarna försvagas. Det var i stora stycken detta som drabbade socialdemokratin under 90-talet.
Mona Sahlin har andra förutsättningar än en Blair, en Reinfeldt eller en Cameron. För väljarna sympatiserar faktiskt med socialdemokraternas politik i de flesta frågor - vi behöver inte byta åsikt för vi tycker redan som folkmajoriteten. Den pågående förnyelsen handlar i långa stycken om att se över politiska sakområden där socialdemokratin legat till höger om folkopinionen, och också den skolpolitiska plattformen handlar i sina huvuddrag om saker som att öka resurserna till skolan och att skärpa kontrollen av friskolor.
Nej, Mona Sahlin är ingen Reinfeldt. Hon behöver inte göra någon extreme political makeover. Socialdemokratins varumärke är redan starkt, hon behöver bara finputsa det.
Kommentarer