Pensionsuppgörelsen är pensionerad
Under tolv år var statsrådet Morgan Johansson och planeringschefen på socialdepartementet Christer Persson tvungna att vara med om att baxa igenom och värna om pensionsuppgörelsen trots att partiets medlemmar i grunden motsatte sig den. I dag tar de bladet från munnen och säger sin hjärtas mening:
I dagens DN-debattartikel pekar Morgan Johansson och Christer Persson på att den uppgörelse de slet med i tolv år nu revs upp av den borgerliga regeringen på mindre än tio dagar. Pensionsuppgörelsen är redan pensionerad, avtalet är brutet. Nu är det dags för socialdemokratin att gå till offensiv i pensionsfrågan och utforma ett eget pensionssystem.
Jag tror att detta är helt rätt, både sakpolitiskt och valtaktiskt. Skribenterna pekar på två konkreta problem med pensionsuppgörelsen - den orimliga inkomstförlusten som drabbar personer som inte klarar av att jobba fram till 65 års ålder och det "stolliga påhittet premiepension". De vill att en arbetsgrupp ser över frågan och lägger ett förslag till 2009 års partikongress. Mycket bra förslag.
Jag menar nog att vi också bör se över den generella inkomsttryggheten i pensionssystemet. Pensionsuppgörelsen präglades väldigt starkt av det usla ekonomiska läget när Sverige lekte EMU i början av 90-talet, och bygger därmed på en trygghet för statskassan - inte för individerna. Två spärrar finns för pensionärernas inkomsttrygghet - dels anpassas pensionsnivån till tillväxten och dels finns en "broms" som gör att pensionerna sänkts automatiskt om pensionssystemets finanser försämras.
Eftersom jag tycker att det är människorna som ska stå i centrum och inte systemen tycker jag att detta bör ses över. Kanske kan det finnas någon slags spärr - kalla det gärna en EMU-spärr - som gör att pensionerna sänks om ekonomin återigen hamnar i fritt fall tack vare en idiotisk ekonomisk politik. Men när socialdemokratin nu utformar sin modell för framtidens pensioner vore det bra vi kunde återskapa en av styrkorna i det gamla ATP-systemet - att medborgarna faktiskt visste hur mycket de skulle få i pension.
Jag har skrivit en hel del tidigare om pensionsfrågan, bland annat i en D-uppsats i ekonomisk historia. Läs mer här.
För övrigt:
- Läs gärna även min artikel i Tvärdrag, Trogna väljare kräver ett troget parti.
- Och läs om Helle Kleins nya partiledarkandidat. Varför inte?
Borgerligheten accepterade till sist ett generöst allmänt pensionssystem, men i gengäld fick socialdemokratin acceptera generellt sett lägre pensioner, ökade skillnader i kompensationsgrad och det stolliga påhittet premiepension. Det sistnämnda innebär att hela pensionssystemet fått ett drag av lotteri över sig, där ens pension avgörs av vilken tur man haft med sina kapitalplaceringar. I motsats till det gamla ATP-systemet blev det nya pensionssystemet också ohyggligt komplicerat. De administrativa kostnaderna mångdubblades, framför allt till lycka för bankernas kapitalförvaltare, som nu kan skumma av en större andel än någonsin av löntagarnas pensionspengar.Johansson och Persson är inte ensamma om att tycka så. I ett uppmärksammat uttalande i februari 2005 sade dåvarande statsminister Göran Persson att "Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort".
I dagens DN-debattartikel pekar Morgan Johansson och Christer Persson på att den uppgörelse de slet med i tolv år nu revs upp av den borgerliga regeringen på mindre än tio dagar. Pensionsuppgörelsen är redan pensionerad, avtalet är brutet. Nu är det dags för socialdemokratin att gå till offensiv i pensionsfrågan och utforma ett eget pensionssystem.
Jag tror att detta är helt rätt, både sakpolitiskt och valtaktiskt. Skribenterna pekar på två konkreta problem med pensionsuppgörelsen - den orimliga inkomstförlusten som drabbar personer som inte klarar av att jobba fram till 65 års ålder och det "stolliga påhittet premiepension". De vill att en arbetsgrupp ser över frågan och lägger ett förslag till 2009 års partikongress. Mycket bra förslag.
Jag menar nog att vi också bör se över den generella inkomsttryggheten i pensionssystemet. Pensionsuppgörelsen präglades väldigt starkt av det usla ekonomiska läget när Sverige lekte EMU i början av 90-talet, och bygger därmed på en trygghet för statskassan - inte för individerna. Två spärrar finns för pensionärernas inkomsttrygghet - dels anpassas pensionsnivån till tillväxten och dels finns en "broms" som gör att pensionerna sänkts automatiskt om pensionssystemets finanser försämras.
Eftersom jag tycker att det är människorna som ska stå i centrum och inte systemen tycker jag att detta bör ses över. Kanske kan det finnas någon slags spärr - kalla det gärna en EMU-spärr - som gör att pensionerna sänks om ekonomin återigen hamnar i fritt fall tack vare en idiotisk ekonomisk politik. Men när socialdemokratin nu utformar sin modell för framtidens pensioner vore det bra vi kunde återskapa en av styrkorna i det gamla ATP-systemet - att medborgarna faktiskt visste hur mycket de skulle få i pension.
Jag har skrivit en hel del tidigare om pensionsfrågan, bland annat i en D-uppsats i ekonomisk historia. Läs mer här.
För övrigt:
- Läs gärna även min artikel i Tvärdrag, Trogna väljare kräver ett troget parti.
- Och läs om Helle Kleins nya partiledarkandidat. Varför inte?
Kommentarer
Skönt. Det bådar gott inför 2010.
Sedan torde det inte spela någon roll vad sossar tycker om pensionssystemet idag eller om borgarnas nya system, när det kommer, eller vad de gör de närmaste fyra åren - högern har majoritet i riksdagen och sossarna har ingen stor tidning att föra sin talan i. Partiet kommer att försvinna in i en djup och nattsvart medieskugga, så djup att folk kommer att tro att partiets knappast finns kvar ens.
Jag anser att socialdemokraterna har misskött sig och sin politik under 20 år, och nu får framför allt de svagare, dem som även sossarna så skamlöst sparkade en hel del på, betala för dessa försummelser.
Just nu är jag alltså urarg på hur illa socialdemokraterna förvaltat sina väljares förtroende sedan Palme dog.
ilska på hur Persson, KO Feldt mfl skött sig är en bra anledning att engagera sig i arbetarrörelsen.
ett tips är att åka till Norrköping 3-4 mars och delta på konferensen "mobilisering för fackliga rättigheter och gemensam välfärd" som är tänkt som ett avstamp för en ny offensiv från arbetarrörelsen.
läs mer på: http://www.gemensamvalfard.se/
Härligt att fler ser det jag tycker mig se :-)
Sedan höll jag på gå i taket idag. GP:s ledare beskrev Morgan Johanssons debattartikel i DN som om det var han som bröt överenskommelsen om pensionerna. Man baxnar. Kan ingen journalist läsa innantill numer?