Vaxholmsdomen kräver omprövning av EU-fördraget
"Vi kan inte bara fortsätta i samma hjulspår. Vi måste bli mycket mer ifrågasättande, och noggrant granska alla förslag som kommer från EU för att bedöma hur de påverkar svensk välfärd. Sverige ska vara med i EU, men vi behöver ju inte vara den mest godtrogna medlemmen i den europeiska familjen.
Denna hållning måste gälla också det nya EU-fördraget. Det finns de som påstår att det inte har med Vaxholmsdomen att göra, eller att vi i så fall borde agerat tidigare. Det är fel. För det första är det just vid fördragsprocesserna som medlemsstaterna har möjlighet att ta upp frågor om vad som ska beslutas på EU-nivå, och vad som ska beslutas av medlemsstaterna. Om man vill ha en ordning där varje land själv bestämmer över konfliktreglerna på arbetsmarknaden, så är det då man ska ta upp det.
För det andra så kom utslaget i Vaxholmsdomen bara några dagar efter det att det nya fördraget undertecknats. En slump? Ja, kanske. Eller också höll domstolen på ett utslag som de visste var kontroversiellt, för att inte störa fördragsförhandlingarna. För tänk om utslaget kommit ett halvår tidigare - då hade vi socialdemokrater med all säkerhet inte tvekat om att lyfta in frågan i förhandlingarna. Vaxholmsdomen hör hemma i fördragsfrågan.En del påstår att Europafacket sluter upp bakom fördraget, och att utgången i Vaxholmsmålet hade blivit en annan om det gällt. Men häromdagen krävde Europafackets generalsekreterare John Monks att en ny klausul om fackliga rättigheter förs in i fördraget, just för att möta bland annat Vaxholmsdomen. Det måste göras före det att EU-fördraget träder i kraft, sa Monks inför Europaparlamentets sysselsättningsutskott. Det förefaller alltså vara ett utslag av önsketänkande att tro att fördraget som det nu ser ut skulle vara tillräckligt för att förebygga fler Vaxholmsutslag i EG-domstolen."
Vid sidan av detta - kvällens workshop där ett tjugotal Uppsalabor spånade fram idéer inför stadens ansökan om att bli kulturhuvudstad 2014 var över all förväntan. Uppsalas arbete inför kulturhuvudstadsåret kommer att bli djärvt och omvälvande, var så säker. Förhoppningsvis kommer staden inte att vara densamma efter detta. Fortsättning följer.
Kommentarer
Precis som Morgan och Bosse skriver i sin artikel handlar det inte om att stoppa fördraget utan att se till att få rättsligt bindande garantier för kollektivavtalen och konflikträtten i fördragstexten. Som det framhåller är det just i fördragsprocessen sådana här frågor ska tas upp.
Artikel 28
■ Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.
Fem länder har redan antagit fördraget. Att kräva ändringar nu är det samma som att stoppa fördraget. Är det inte upp till er som vill göra det att visa på vilket sätt det skulle förbättra situationen?
Vore det inte bättre om vi la energin på att tillsammans verka för att förbättra den svenska lagstiftningen och diskutera om det finns förändringar i EUs utationeringsdirektiv som vi kan kräva i Europaparlamentsvalet?
Vad vinner vi på att skapa ännu en kris i EU, göra oss ovänner med andra socialdemokratiska partier i Europa och splittra den svenska arbetarrörelsen, vilket skulle vara resultatet av att kräva förändringar i Lissabonfördraget i det här skedet?
Du argumenterar som om Lissabonfördraget var något vi svenska sossar hade hittat på. Enligt mitt sätt att se det vore en blockering av beslutet av detta slag ett sätt att tvinga fram de ändringar som det är helt uppenbart att det krävs. Vi har fått se fina formuleringar förr i EU-sammanhang som inte var värda särskilt mycket när det kom till kritan. Varför är du så rädd för att röra om lite i grytan och börja ställa krav?
Jag citerar Morgan och Bosses artikel:
"I Sverige ska nu en utredning försöka finna svar på hur frågan ska hanteras. Regeringen påstår sig vilja värna om kollektivavtalen, men vi tillåter oss tvivla. I bästa fall kan utredningen finna en lösning, lagar och avtal kan ändras för att minimera skadan av domen. Men i sämsta fall kan man inte hitta någon lösning, eller också stoppas lagförslagen av en borgerlig regering som innerst inne inte är angelägen om att undanröja domens effekter. I så fall får vi leva med lönedumpning ett bra tag framöver.
Sven Otto Littorins utredning förefaller därför vara mest ägnad att vinna tid åt regeringen, så att man kan göra vad man vill när EU-fördraget väl är ratificerat. Om det scenariot slår in har socialdemokratin både sålt smöret och tappat pengarna: vi har då dels godtagit ett fördrag som enligt Europafacket inte garanterar fackliga rättigheter, dels gett regeringen fria händer att låta lönedumpning bli ett bestående inslag på svensk arbetsmarknad."
Jag tycker det är märkligt att socialdemokratin är så passiv när EU håller på att ge sig på grunderna i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Ska det vara så svårt att för en gångs skull vara lite radikal i EU-politiken?
Eu är ett elit projekt i dags läget och ingenting för det vanliga folket.
Jag tycker att det är otroligt viktigt att både svensk och europeisk socialdemokrati och fackföreningsrörelse hittar ett konstruktivtsätt att försvara och förstärka arbetstagarnas rättigheter i hela EU, och resten av världen också för den delen. Jag är bara inte övertygad om att stoppa Lissabonfördraget, som ni måste erkänna är bättre än tidigare fördrag i den här frågan, är lösningen.
Men nog måste väl du, Helena Markstedt, tillstå att alla de som en gång lovade att EU inte skulle få negativa konsekvenser i bland annat arbetsrättsfrågan har ett rejält trovärdighetsproblem. Liksom att detta knappast förbättras av oviljan att göra något nu?
Angående Helenas kommentar så tycker jag verkligen att socialdemokratin måste hitta en hållbar och gemensam strategi för att stärka löntagarnas rättigheter i EU-systemet. Jag menar att det kräver att vi är beredda att sätta hårt mot hårt. Arbetsgivarintressena i Europa är väl organiserade och har hjälp av starka institutioner. Lissabonfördraget ger inget substantiellt för att stärka arbetstagares rättigheter. Tvärtom fördragsfäster det EG-domstolens överhöghet över nationell rätt vilket med största sannolikhet bäddar för fler sådana här situationer i framtiden i andra frågor.
Jag är absolut med på att vi är med i EU för att påverka. Så låt oss påverka!
Man ska inte heller vara för snabb med att stämma in i högerns sång om kollektivavtalens död på grund av Lavalfallet. För det första har Lavallfallet bara beröring på frågan kring tillfälligt utstationerad arbetskraft. Det är allvarligt i alla fall, men det är viktigt att inte låta högern ge bilden av att ECJ säger att svenska kollektivavtal i sig är ett problem.
För det andra förstår jag domen som att kritiken framför allt handlar om svårigheterna för ett utländsktföretag att förstå och teckna tillfälliga svenska kollektivavtal. Här kan nog parterna på den svenska arbetsmarknaden delvis förbättra sig.
Peter som svar på din fråga, jag tror inte, och här tror jag mig ha stöd av både LO och ETUC att Lissabon fördraget försämrar möjligheterna för att bevara och utveckla den skandinaviska modellen med starka kollektivavtal. Men jag tycker också att man ska vara försiktig med att säga att det förbättrar möjligheterna. Jag tror att situationen för Lavallfallet hade varit oförändrad med eller utan Lissabon fördraget.
Anledningen till att jag inte vill stoppa ratificeringen av Lissabonfördraget är att jag tycker att det är viktigt att EUs beslutsprocesser förenklas och effektiviseras för ett EU som är betydligt större än vad det var när de tidigare fördragen antogs. En bättre beslutsprocess behövs för bland annat för att kunna fortsätta utvidgningen och för att kunna stärka EU på viktiga områden som miljöfrågorna.
Låt oss stället tillsammans med partikamrater i hela Europa gå till val nästa år på att stärka arbetstagarnas rättigheter, Om vi lyckas få majoritet i parlamentet och dessutom vinna några nationella val de närmaste fem åren är jag övertygad om att vi har större möjlighet att påverka och göra skillnad med Lissabonfördraget än utan.
Jag gjorde fel i och med mitt inlägg. Frsutration kan och ska uttryckas annorlunda.
Till alla:
För mig är villkorad raticifering det sämre alternativet till utträde. Ett mycket viktigt skäl till utträde är de mycket sämre arbetsmarknadslagar som finns i större delen av EU. Sånt påverkar självklart praxis i t ex somtolar.
Men, Helena, jag tycker du är väl godtrogen när det gäller EU. Detta skrev du själv:
"För det andra förstår jag domen som att kritiken framför allt handlar om svårigheterna för ett utländsktföretag att förstå och teckna tillfälliga svenska kollektivavtal. Här kan nog parterna på den svenska arbetsmarknaden delvis förbättra sig. "
Det är viktigt att parterna har stor frihet att teckna avtal. Klåfingrar från Bryssel ska inte lägga sig i. Men klåfingeriet är mycket utbrett i EU. ta t ex alla länder som har proportionalitet inskriven i lagarna om stridsåtgärder. Blockader är ofta förbjudna. Tys R Us-konflikten, Videomix m fl hade förlorats utan denna rätt.
Är inte sådant skäl nog att tänka efter före nu när vi har chansen att villkora? Jag tycker inte du gör det tillräckligt.
Sedan finns det en fråga vi båda är överens om - att vi ska gå till val nästa år på att stärka löntagarnas rättigheter i Europa. Det är dags att börja mobiliseringen nu!
Under sin tid som minister var Carin Jämtin inte glad i att inte erkänna en lagligt vald regim i Palestina. Men de stora grabbarna i Eu och USA hade bestämt sig. Väljer palestinierna fel representanter bryter vi ner deras samhälle med ekonomiska sanktioner och vägrar erkänna den valda ledningen.
Däremot kommer det, mig veterligen, inte något kraftfullt fördömande från ovan nämnda patriarker när ryska statsanställda blir hotade med uppsägning/avsked om de inte går och röstar i det förutsägbara presidentvalet.
Där kunde Sverige ha en röst. Den dåliga hållning nuvarande och tidigare regering har i såna frågor kan komma att bli svensk utrikespolitik per automatik med Lissabonfördragets "snabba beslutsvägar".
För min del hoppas jag att de alltför okritiska ja-sägarna - Helena inräknad - tänker efter före innan de ger sitt stöd till den här skiten.
"Alla grundrättigheter ska prssas genom det nålsöga solm följer av de fyra friheterna som är högsta tänkbara norm i fördraget."
Således - på EU-fronten intet nytt, inte heller med Lissabonfördraget.
Den högsta tänkbara normen för EG-domstolen, normen som bildar hela ramverket för EG-domstolens dömande makt och normen som i alla avseenden är totalt bindande för domstolen är i själva verket fördragets generalartikel om "an ever closer Union".
Det nålsöga som skall passeras är således inte de fyra friheterna, från dessa finns det oräkneliga undantag. Nålsögat är istället domstolens plikt att alltid, i alla sammanhang, fullständigt undantagslöst, verka för en mer sammanhållen och en ekonomiskt, politiskt och juridiskt allt tätare union.
Från någon av de fyra friheterna kan en medlemsstat alltid få ett undantag. Medlemskapets plikt att ständigt bygga ut EU och ständigt öka unionens befogenheter på medlemsstaternas bekostnad finns det dock ingen möjlighet att undslippa.
Om detta borde möjligen en debatt om ett nytt fördrag kunna handla.
Enligt min mening var det ett misstag att bli medlem i EU. Överstatligheten leder efter varje fördragsrevision till att den nationella självständigheten succesivt sätts ur spel.