Ja, vi kan!

Hillary Clinton fick fler röster än Barack Obama i tre av fyra delstater i nattens primärval. Det var segrar hon desperat behövde för att klamra sig kvar, men Obama leder fortfarande i antal delegater. Den som försöker sig på att räkna lite på vad hon behöver för att vinna det här inser att hon fortfarande har en stor uppförsbacke om hon ska klara denna kampanj, även om det är intressant att följa vilka medel Clinton använde för att stoppa Obamas snabba framfart de senaste dagarna.

Men det mest spännande med att följa det amerikanska valet är det folkliga engagemang som växer fram och som gör att demokraterna plötsligt blir närvarande i områden som pekats ut som evigt republikanska - exempelvis Texas. Man mobiliserar och organiserar genom nätet, man kan snabbt bygga en stark och hängiven organisation byggd på visioner och drömmar om en bättre värld. Per Wirtén har beskrivit en del av denna mobilisering och entusiasm. Men jag tror den beskrivs bäst i denna artikel i New York Times:
Instead of relying on a president who fights for those who feel invisible, Obama, in the climactic passage of his speech, described how change bubbles from the bottom-up: “And because that somebody stood up, a few more stood up. And then a few thousand stood up. And then a few million stood up. And standing up, with courage and clear purpose, they somehow managed to change the world!”

For people raised on Jane Jacobs, who emphasized how a spontaneous dynamic order could emerge from thousands of individual decisions, this is a persuasive way of seeing the world. For young people who have grown up on Facebook, YouTube, open-source software and an array of decentralized networks, this is a compelling theory of how change happens.

Clinton had sounded like a traditional executive, as someone who gathers the experts, forges a policy, fights the opposition, bears the burdens of power, negotiates the deal and, in crisis, makes the decision at 3 o’clock in the morning.

But Obama sounded like a cross between a social activist and a flannel-shirted software C.E.O. — as a nonhierarchical, collaborative leader who can inspire autonomous individuals to cooperate for the sake of common concerns.

Clinton had sounded like Old Politics, but Obama created a vision of New Politics. And the past several months have revolved around the choice he framed there that night. Some people are enthralled by the New Politics, and we see their vapors every day. Others think it is a mirage and a delusion. There’s only one politics, and, tragically, it’s the old kind, filled with conflict and bad choices.

Det finns mycket som är oerhört spännande i dessa tankar om "den nya politiken". Vi skapar den tillsammans, många av oss, de politiker vi utser sätter sig inte över folk utan inspirerar och samlar människor till att göra förändringen tillsammans. Obamas budskap överensstämmer med det bästa i den svenska folkrörelsetraditionen - något socialdemokratin inte alltid klarat av att leva upp till när vi i stället ofta slutit upp kring "den röde patriarken". Att skapa en deltagande demokrati är en stor utmaning, men Obama tycks vara beredd att ta den. Oavsett hur det går tycker jag att det är väl värt för oss att låta oss inspireras.

Kommentarer

Anonym sa…
Ja, låt oss inspireras av sexism, förakt för arbetarklassen och motstånd mot allmän sjukförsäkring. Låt oss inspireras av en kandidat som vinner slutna caucus med hjälp av republikanska röster, men som förlorar nästan alla primärval där även arbetarklassens kvinnor och män kan gå och rösta.

Låt oss inspireras av en apparatjnik från Chicagos ökänt korrupta politiska maskin. Och låt oss inspireras av en kandidat som varje dag ger rethuglikanerna ett allt större slagträ som de kan använda för att klubba ner honom med i november.

Låt oss inspireras av en kandidat som spottar på homsexuellas rättigheter och homosexuellas like värde i syfte att fjäska för de svarta väljarna i Södern.

Låt oss inspireras av någon som ser till att kvinnor, latinos och arbetare håller sig på sin plats och inte lägger sig i när den liberala eliten skall utse ännu en demokratisk kandidat som sedan "överraskande" kan besegras av ännu en krigsgalen republikan. Låt oss inspireras av Obama/Rezko '08!
Anonym sa…
Barack Obama is utterly corrupt. The sooner the Democrats realize this, the better. Yet he is being hailed by his young, inexperienced supporters as the Second Coming of Christ. If the Democrats try to nominate Obama they will be clobbered in the fall.
Fascinerande - smutskastningen av Obama når hela vägen över Atlanten...
Anonym sa…
Du Peter, det är faktiskt ingen "smutskastning" det är frågan om. De som känner Barack Obama's historia från Chicago är tämligen oroliga över att han snor åt sig nomineringen.

Nominerar demokraterna Obama, ja då blir med största sannolikhet John McCain ny president.

Och vem vill det???

Problemet är att de allra flesta amerikaner inte känner till Obama öht. Därför är det lätt för dem att tro på den glättade, frälsarlika och genomfalska bild som presenteras av massmedierna. (Samma masmmedier som hatar Hillary Clinton med en intensitet som mest påmimnner om hatet mot Olof Palme i Sverige.)

Sakta börjar nu för första gången medierna dock ta sitt granskande uppdrag på allvar och börjar ställa de svåra frågorna även till Barack Obama. Den historia som då avslöjas, well, it ain't pretty.

Demokraterna kan göra ett succéval i höst, men då måste partiet ta sig samman och nominera Hillary Clinton som sin kandidat.
Anonym sa…
Ja, jisses. Jag har bott i Illinois i manga ar och Obama har sina fingrar djupt ner i syltburken i den sa kallade Chicagomaskinen. Den varsta korrupta politiska apparaten i hela US of A. Titta bara pa foljande dokumentarer som sandes pa TV nu i helgen. Jag vet att det ar Fox News, men det ar faktiskt kanda och bekraftade fakta de bygger inslagen pa.

1:a dokumentaren och 2:a dokumentaren som Sara sager ovanfor: it ain’t pretty.

Och forresten, ar det smutskastning och fortal att beratta att Obama inte vill ha universell sjukforsakring for alla? Savitt jag kan bedoma ar lankarna ovanfor styrkta med fakta och jag kan bekrafta att amerikanerna ar valdigt daligt informerade om Obama’s bakgrund och mycket kommer fram forst nu i samband med att rattegangen mot Tony Rezko har borjat.
Nu har jag tagit mig en titt på de olika länkar ni skickat.

Till att börja med - ingen av de två Foxdokumentärerna handlar om Obama.

Den ena handlar om att han känner och har jobbat med två personer som var aktiva i vänsterextrema grupper på 70-talet - för 30 år sen alltså. Båda dessa personer är idag professorer och aktiva inom det demokratiska partiet. Och?

Den andra handlar om att pastorn i Obamas kyrka har träffat Louis Farrakhan och har gett denne en utmärkelse. Och?

Den amerikanska tokhögern famlar och försöker ge sig på Obama, men då får de komma med bättre grejer. Liksom att Clintonmaskinen får hitta bättre sätt att angripa Obama än att angripa honom för att hata homosexuella därför att har turnerat med samma artist som turnerade med Bill på 90-talet.

Däremot håller jag med om att Rezkokopplingen är besvärande för Obama och något han kommer vara tvungen hantera under kampanjen.
Anonym sa…
Peter,
Jag tror inte du forstar ens en liten del av allvaret bakom de manga problemen med Obama. Du kan kosta pa dig en distanserad och avslappnad hallning eftersom du slipper konfronteras med Obamainiacs, hans devota supporters, hans extremt obehagliga kampanjmetoder pa den lokala nivan dar hans anhangare regelmassigt agnar sig at ren mobbing och skramselmetoder mot motstandare.

Jag tror heller inte du inser allvaret i den valdsamma sexismen som driver manga av de anhangare som du, obegripligt nog, prisar som nagot slags foredomen. Fast du i andra sammnhang har pa bloggen pratar dig varm for jamstalldhet och pratar om patriarkatet sa forefaller du latsas som att Obamakampanjens upptradande skulle vara OK.

Du slipper ocksa konfronteras med hans korrupta vanner, dar Tony Rezko bara ar en.

For oss som skall leva har, med eller utan universell sjukforsakring, och som trots allt tror pa ett slut pa Irak-kriget och tror pa en progressiv politik - for oss ar detta ett val pa djupaste allvar.

Nu ar jag helt overtygad om att det Demokratiska partiet kommer att samla ihop sig och stodja Hillary. Men om det skulle ga illa - da kan du say hello to President McCain.
Jag gissar att Obama har samma problem som Dean hade - organisationen växer fort och närmast exponentiellt och det är svårt att ha koll på vad ens supportrar gör i ens namn. Inte desto mindre måste man ha det. Jag hoppas du rapporterar det som inträffar till mer officiella funktionärer i Obamakampanjen så de kan ta itu med rötäggen.

Med hopp om att partidemokratin får ha sin gång och att ni agerar schysst mot varandra i vetskap om vem den verkliga fienden är,

Peter
Jonas Ryberg sa…
Det är naturligtvis spännande med gräsrotsaktivism i USA men frågan är ju hur man ska kunna tillvarata intresset efter valet - det finns ju inte direkt någon partiapparat med basorganisationer - det är nog det viktiga att bygga på. Får hoppas att vänstern inom Demokraterna, DSA och liknande, drar nytta av det här.

Populära inlägg i den här bloggen

De tio årstiderna - En diktsamling

Dags för en ärlighetsrevolution

Vi har så lite tid - och livet drar förbi