Det handlar om jämlikhet
Borgerligheten levererar nu så mycket de bara kan till sina kärnväljare medan tid är. Jag vet inte hur Anders Borg sover på nätterna, men det är inte mycket som är kvar av de "nymoderata" principer han en gång så högljutt deklarerade för medborgarna. Det rinner pengar mellan fingrarna på finansministern tre och ett halvt år innan valet, och pengarna landar rakt ner i de rikastes plånböcker.
Det är en gåta för mig hur regeringens PR-nissar tänkte sig lanseringen av statsbudgeten, men det blev nog inte riktigt som de ville. Anders Borgs första "egna" budget som finansminister blev en räntehöjningsbudget där de rika är vinnarna. Jag skulle inte tippa på några omedelbara borgerliga inhämtningar i opinionen efter denna budget.
Regeringen häller pengar på de redan rika och köpfesten på fastigheter tycks inte ha något slut. Resultatet blir höjda räntor som gör det ännu svårare att ha råd att bo för dem som inte har de stora förmögenheterna. Och medan man talar om en flexiblare arbetsmarknad blir bostadsmarknaden allt stelare när fastighetsskatt ersätts med reavinstskatt, allmännyttan ombildas till bostadsrätt och stödet till nybyggnation av hyresrätt avskaffas. Regeringen ska tvinga folk att flytta allt längre bort för jobben, men det finns ingenstans att flytta till när de rikas fastighetspriser ska boostas än mer.
Samtidigt drar man åt svångremmen i arbetsmarknadspolitiken, så att möjligheterna att kvalificera sig för de nya jobb som kommer minskar. Regeringen räknar själv inte med några större omedelbara effekter av sina angrepp mot fackföreningsrörelsen i form av en låglönemarknad, utan räknar med höga arbetslöshetstal också fortsättningsvis.
Den svenska ekonomin kokar vilket visar att när socialdemokraterna väl till slut bedrev en mer expansiv ekonomisk politik fick det mycket goda effekter. Rättvisa är produktiv. Nu gör regeringen allt de kan för att resultatet av de goda tiderna ska hamna rakt i de rikas plånböcker. Höjda avgifter och sänkta ersättningsnivåer i a-kassan betalar för avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten och för en inkomstskattesänkning som ger mest till de som tjänar mest. Samtidigt som kompisarna i Svenskt Näringsliv avundsjukt vaktar på sina VD-bonusar och försöker hindra sina medlemsförbund från att teckna kollektivavtal som ger några kronor till åt lågavlönade kvinnor i tjänstesektorn.
Den omvända Robin Hood-politik regeringen nu genomför kräver hårt motstånd och välformulerade förslag på hur vi socialdemokrater vill vända utvecklingen och minska klyftorna i Sverige. Det handlar om insatser för ökad sysselsättning genom en långsiktig plan för att utöka den offentliga sektorns resurser, genom en offensiv och kraftfull aktiv arbetsmarknadspolitik och genom ett sysselsättningsmål fär riksbanken. Det handlar om att slå tillbaka attackerna mot fackföreningsrörelsen och att återföra och utöka de resurser till vuxenutbildningen som regeringen nu stryper. Det handlar om långsiktighet i byggande och offentlig investeringsverksamhet för att undvika de fördyrande och onödiga svängningarna i byggverksamheten mellan låg- och högkonjunktur.
Vi behöver ett jämlikhetsmål för den ekonomiska politiken - skillnaderna mellan de 20 % rikaste och de 20 % fattigaste ska minska. Och ska detta lyckas måste kapitalinkomster beskattas åtminstone lika mycket som arbetsinkomster. Vi bör också gå till offensiv i pensionsfrågan - den pensionsuppgörelse vår regering höll fast vid i 12 långa år trots stora protester har borgarna nu redan brutit genom att försämra förtidspensionärernas pensionsrätt. Det är dags att utforma vår egen politik för rättvisare pensioner. Det skulle få ett mycket stort gensvar i befolkningen om vi klarade av att formulera en kraftfull politik för ökad trygghet på ålderdomen oberoende av utvecklingen på fondbörsen.
Den stora politiska debatten de kommande åren, vid sidan av frågan om klimatet och mänsklighetens överlevnad, handlar om jämlikheten. Där står slaget om framtiden.
Det är en gåta för mig hur regeringens PR-nissar tänkte sig lanseringen av statsbudgeten, men det blev nog inte riktigt som de ville. Anders Borgs första "egna" budget som finansminister blev en räntehöjningsbudget där de rika är vinnarna. Jag skulle inte tippa på några omedelbara borgerliga inhämtningar i opinionen efter denna budget.
Regeringen häller pengar på de redan rika och köpfesten på fastigheter tycks inte ha något slut. Resultatet blir höjda räntor som gör det ännu svårare att ha råd att bo för dem som inte har de stora förmögenheterna. Och medan man talar om en flexiblare arbetsmarknad blir bostadsmarknaden allt stelare när fastighetsskatt ersätts med reavinstskatt, allmännyttan ombildas till bostadsrätt och stödet till nybyggnation av hyresrätt avskaffas. Regeringen ska tvinga folk att flytta allt längre bort för jobben, men det finns ingenstans att flytta till när de rikas fastighetspriser ska boostas än mer.
Samtidigt drar man åt svångremmen i arbetsmarknadspolitiken, så att möjligheterna att kvalificera sig för de nya jobb som kommer minskar. Regeringen räknar själv inte med några större omedelbara effekter av sina angrepp mot fackföreningsrörelsen i form av en låglönemarknad, utan räknar med höga arbetslöshetstal också fortsättningsvis.
Den svenska ekonomin kokar vilket visar att när socialdemokraterna väl till slut bedrev en mer expansiv ekonomisk politik fick det mycket goda effekter. Rättvisa är produktiv. Nu gör regeringen allt de kan för att resultatet av de goda tiderna ska hamna rakt i de rikas plånböcker. Höjda avgifter och sänkta ersättningsnivåer i a-kassan betalar för avskaffandet av förmögenhets- och fastighetsskatten och för en inkomstskattesänkning som ger mest till de som tjänar mest. Samtidigt som kompisarna i Svenskt Näringsliv avundsjukt vaktar på sina VD-bonusar och försöker hindra sina medlemsförbund från att teckna kollektivavtal som ger några kronor till åt lågavlönade kvinnor i tjänstesektorn.
Den omvända Robin Hood-politik regeringen nu genomför kräver hårt motstånd och välformulerade förslag på hur vi socialdemokrater vill vända utvecklingen och minska klyftorna i Sverige. Det handlar om insatser för ökad sysselsättning genom en långsiktig plan för att utöka den offentliga sektorns resurser, genom en offensiv och kraftfull aktiv arbetsmarknadspolitik och genom ett sysselsättningsmål fär riksbanken. Det handlar om att slå tillbaka attackerna mot fackföreningsrörelsen och att återföra och utöka de resurser till vuxenutbildningen som regeringen nu stryper. Det handlar om långsiktighet i byggande och offentlig investeringsverksamhet för att undvika de fördyrande och onödiga svängningarna i byggverksamheten mellan låg- och högkonjunktur.
Vi behöver ett jämlikhetsmål för den ekonomiska politiken - skillnaderna mellan de 20 % rikaste och de 20 % fattigaste ska minska. Och ska detta lyckas måste kapitalinkomster beskattas åtminstone lika mycket som arbetsinkomster. Vi bör också gå till offensiv i pensionsfrågan - den pensionsuppgörelse vår regering höll fast vid i 12 långa år trots stora protester har borgarna nu redan brutit genom att försämra förtidspensionärernas pensionsrätt. Det är dags att utforma vår egen politik för rättvisare pensioner. Det skulle få ett mycket stort gensvar i befolkningen om vi klarade av att formulera en kraftfull politik för ökad trygghet på ålderdomen oberoende av utvecklingen på fondbörsen.
Den stora politiska debatten de kommande åren, vid sidan av frågan om klimatet och mänsklighetens överlevnad, handlar om jämlikheten. Där står slaget om framtiden.
Kommentarer