Social Democracy / Socialdemokrati

Häromdagen berömde jag vänsterpartiet för att de äntligen förstått hur man hanterar media. Det dröjde inte många dagar innan jag fick äta upp det. Lars Bäckström har gått ut och öppet kritiserat förslaget till vänsterpartiets nya ekonomisk-politiska program. Han hävdar att han inte ens läst dokumentet, med att det han läst verkar stå i strid med vad v drivit i riksdagen de senaste tio åren. Han skräder inte orden, utan säger att "Jag har ägnat nästan varje vaken timme i över tio år åt att få fram en seriös vänstersocialistisk politik. Du kan fundera över hur man mår då." Flera andra riksdagsledamöter instämmer i kritiken. Jag är inte förvånad över denna strid, särskilt som jag själv minst sagt höjde på ögonbrynen när jag samtalade med Lars Bäckström för två år sedan och han förklarade att vänsterpartiet inte driver ett återförstatligande av SJ med att det ju inte är det SEKO driver. Det finns en djup spricka mellan riksdagsgrupp och partistyrelse i förhållningssättet till p

Jag har äran att presentera ett politiktest skräddarsytt för mig. Det är s-studenters tidning Libertas och redaktionsmedlemmen Katrine Kielos som gjort ett "Vilket Studentförbundet-typ är du?"-test . Katrine är i USA, men källor nära Unga S-kvinnor Rebella menar att jag stått som förlaga för kategorin "antikvänster" som gillar arbetarrörelsesånger, löntagarfonder, Göran Greider och Rudolf Meidner och ogillar "myten om inflationen", EMU, SSU-kongressen 1999, GSHF och självständiga riksbanker. Myten om det förlorade paradiset är grundbulten i det politiska engagemanget och man gråter sig till sömns med Erlanders dagböcker varje kväll. Kan dock notera att också Fredrik känt sig träffad av testet. Han har för övrigt beskrivit hur Katrines blogg - som uppstod och sen försvann likt en tropisk orkan - skulle kunna förväntas se ut. Sist jag gjorde ett sånt här test, hamnade jag väldigt nära Jimmy Carter ideologiskt och betecknades som en moderat socialist. In

Häromdagen konstaterade jag att Lars Ohly äntligen börjat fatta problemet med att beskriva sig själv som kommunist - bättre sent än aldrig. Men nu har vänsterpartiet börjat göra lite väl mycket saker rätt på kort tid för att det ska vara en slump. Lars Ohly har gått ur Svensk-kubanska föreningen som en konsekvens av att han kräver demokrati och mänskliga rättigheter på Kuba. Samtidigt presenterar vänsterpartiet ett radikalt valmanifest med krav på 200 000 nya offentliga jobb, sex timmars arbetsdag, återregleringar och mer gemensamt ägande. Programförslaget återfinns här . Helhetsintrycket är att det verkar som att vänsterpartiets ledning slutligen fattat. Det finns en stark opinion för en radikal politik i Sverige, men väldigt få har något till övers för mossig sovjetnostalgi. Om vänsterpartiet ska vara en stark politisk kraft i Sverige måste det bli mindre frasradikalt och mer radikalt i verkligheten. Är det någon som vet varför vänsterpartiet plötsligt fattat? Har vänsterpartiet

Idag kunde vi som fortfarande prenumererar på den borgerliga maktalliansens kampanjblaska Dagens Nyheter läsa rubriken "Metallare vinnare på borgerlig budget". Förväntansfullt bläddrar man igenom tidningen i tron att man skulle få se en grafik med beräkningar av hur en metallarbetares ekonomi påverkas av borgarnas budgetalternativ. Men inte då! DN:s huvudrubrik är fullständigt missvisande. Den artikel den hänvisar till, en debattartikel av De Fyras Gäng , innehåller inga nyheter alls. Artikeln innehåller en nedbrytning av de tidigare redovisade skattesänkningarna, som talar om vad en förskolelärare, en sjuksköterska och en metallarbetare tjänar på skattesänkningarna. Däremot berättar maktalliansen ingenting om hur Bankerydsprogrammets nedskärningar påverkar samma personer. Vi får inte veta hur mycket förskoleläraren, sjuksköterskan och metallarbetaren måste betala i högre a-kasseavgift, dyrare trafikförsäkring och minskade avdragsmöjligheter för exempelvis resor och dubbel b

Så där ja! Nu har Sverige en budget. Och en majoritet av de gömda barnfamiljerna ska få stanna - ett steg i rätt riktning i alla fall. Jag tycker att det är fantastiskt att vi efter femton års utveckling mot en mer och mer restriktiv flyktingpolitik vänt på skutan, genom ett starkt engagemang utanför och inuti riksdagen. Valet kryper allt närmare, och diskussionerna kommer att fortsätta om att skapa en rödgrön koalition .

När Ekot intervjuar Marita Ulvskog om ifall socialdemokraterna är beredda att bilda koalitionsregering med mp saknas de vanliga formuleringarna om att skillnaderna inom utrikes- och säkerhetspolitiken är så stora att vi inte kan bilda regering tillsammans. Hon säger också angående samtalen s-mp: De har varit positiva, de har visat att det som kan framstå som stora skillnader i vissa frågor, arbetsrätten, utrikesfrågor, de är inte så stora när man börjar skrapa på ytan, utan det finns en möjlighet att åstadkomma konstruktiva samtal och kanske också konstruktiva förslag. När Ekot frågar vidare specifikt om utrikes- och EU-politiken svarar Marita (finns i intervjun, ej i textformat) att man visst står långt från varandra i vissa frågor men att det "inte är frågor vi inte kan tala om" och att vi kan "nå någon form av samsyn, också i de allra svåraste frågorna". Detta är en mycket klar positionsförändring, som också passar som hand i handske med Göran Perssons uttalande

Mycket händer på valfronten - skakig budgetprocess men schysst budget utan spritskattesänkning, Fi i blåsväder utan genomtänkt mediastrategi, stor oklarhet om vad som sker efter det tyska valet trots en tydlig rödgrön majoritet och ett kyrkoval där s-nedgången är betydligt mindre än vad man hade kunnat förvänta sig men där sverigedemorkaternas uppgång är oroande. Själv kommer jag blogga lite mindre den närmaste tiden för att hinna med en del saker jag har försummat alldeles för länge. Men jag kommer inte vara tyst, lita på det! Jag ser att Lars Ohly håller på att ompröva kommunistbegreppet . Spännande, även om det är fullständigt gåtfullt varför han inte gjorde det redan när han blev vald till partiordförande (läs om Ohlyismen inför verkligheten för en utförligare diskussion om vänsterpartiet - artikeln är mer än ett halvår gammal men håller än). Inte minst gör det att det blir ännu svårare att motivera att inte vänsterpartiet ska ingå i en ny rödgrön koalitionsregering - en sådan som

In the TUC Conference in 1988 the chair of the EU Commission Jacques Delors succeeded in turning the British LO into becoming positive to giving more powers to the EU. He promised that Brussels would support the trade unions against Thatcher. But the social Europe Delors spoke about never took place. Instead, we have seen the EU taking the fight to pursue deregulations and neo liberal politics. The final step to lose the support of the UK trade unions was the Directive on Services (tjänstedirektivet). Guardian reports on this morning's historic decisions of the TUC Conference: The TUC took a strongly Eurosceptic turn this morning, voting to oppose further "liberalisation and militarisation" of the EU in the wake of the failed constitution. The conference, meeting for its final day in Brighton, broke with its traditionally pro-EU stance and voted by a large majority to oppose measures such as the creation of a proposed EU diplomatic service and EU defence agency and furth

After the French and Dutch rejection of the EU Constitution, we have come into a "period of reflection" on how we want our future Europe. Therefore, the Centre for a Social Europe has produced a pamphlet named Building a social Europe: The trade union case for EU reform that is launched during the on-going TUC Conference. The splendid leader of the UK's largest union Unison Dave Prentis, as well as the chief economist of Swedish Handels Stefan Carlén, are contributors to this pamphlet. In his article, Dave Prentis refers to the Vaxholm conflict that is vibrantly debated in trade unions all over Europe. As a Research Fellow of the Centre for a Social Europe, I have also taken a small part in the production of the pamphlet as you can see. Please read the pamphlet, it gives a very good introduction to the debate on the post-referenda debate on the future of the EU.

Det norska rödgröna projektet började på Justisen under några mörka oktober- och novemberkvällar 1994. På denna krog ett stenkast från arbetarrörelsens hjärta Youngstorget i Oslo samlades de unga nejaktivisterna i folkomröstningen om EU för en öl efter dagens kampanjinsatser. Nätverk skapades som skulle komma att leva kvar under de följande åren, inte minst till följd av de ständiga diskussionerna om en tredje folkomröstning från en jasida frustrerad över att de aldrig lyckades övertyga folket om förtjänsterna med ett EU-medlemskap. Två år tidigare hade Norges SSU – AUF – genomgått en kraftig omorientering då man sa nej till EU, antog ett nytt principprogram med stark tonvikt på internationell solidaritet och ekologi och valde en ny ledning med den dynamiske Trond Giske som ordförande. Senterpartiet hade vid samma tid omorienterats mot ett allt tydligare avståndstagande till ”markedsliberalisme” under en ny ledare. De unga aktivisterna från ungdomsförbunden till Arbeiderpartiet, Sos

Jag får nog bryta mitt löfte om att skriva mer utförligt om Norge i kväll - kom just hem och sov inte precis full natt efter valsegern. Återkommer i morgon. Under tiden föreslår jag att alla går in och läser Göran Perssons oerhört intressanta kommentar om att en koalitionsregering kan bli aktuellt här också.

Vi vann! En ny rødgrøn regering bildas i Norge - den radikalaste regeringen sedan 50-talet. Drivkraften bakom detta har varit fackføreningsrørelsen och AUF:s (norska SSU:s) 90-talsgeneration, som klart och tydligt såg att Arbeiderpartiets politik måste gå åt vænster och att samarbete måste søkas med Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet. Den nya rødgrøna koalitionen kommer att kunna gøra stora ting, och kommer førhoppningsvis vara en stor inspiratør också før svensk politik. Ska snart åka hem igen. Återkommer med en længre rapport i kvæll.

Anlænde till Norge før några timmar sedan och har hunnit dela lite flygblad till biobesøkare i centrala Oslo. Børjar bli mer och mer nervøs før hur morgondagen ska gå. Arbeiderpartiet går starkt framåt i detta val, men i några av de senaste dagarnas undersøkningar leder det borgerliga blocket. I morgon kvæll får vi veta om vårt grannland i væster kommer att styras av en ny rødgrøn majoritetsregering eller ej. Spænningen ær olidlig.

I dag demonstrerade mellan 500 och 1000 uppsalabor för en amnesti för gömda flyktingar. Manifestationen var den bredast tänkbara - rapparen Storsien och proggarna i Den förlorade generationen samsades med ärkebiskop KG Hammar och folkpartistiska och moderata amnestiförespråkare i talarstolen. I demonstrationståget fanns en sambaorkester med jättetrummor som skapade den där sköna känslan av karnevalståg mitt i slagord som "jalla jalla - papper åt alla" och "den som flyr har inget val - ingen mänska är illegal". "Världens grymmande biskop" KG Hammars tal var väldigt bra - han utgick från de konventioner om rätten till en fristad vid fruktan för förföljelse Sverige skrivit under. Han beskrev hur asylpolitiken steg för steg rört sig mot att hindra människor från att komma in, något som de senaste åren mobiliserat ett motstånd. Det är också detta som ligger bakom rättssäkerhetsreformen att föra in asylbesluten under domstolarna. Men om rättssäkerheten varit så

Nu har Uppsala arbetarekommun haft sitt provval för att utse kandidater inför nästa års val. Systemet är faktiskt riktigt bra - alla medlemmar får utsänt en katalog med alla kandidater och så får man markera för fem personer till riksdagen, tio till landstinget och femton till riksdagen. De enda avsteg som tillåts från den turordning som medlemmarnas röster ger är att listorna ska vara varvade och att andelen invandrare ska motsvara andelen i befolkningen i stort. I toppen på kommunfullmäktigelistan hamnade nuvarande finanskommunalrådet Lena Hartwig, och tvåa var nuvarande gatu- och trafiknämndens ordförande Hilde Klasson med en bakgrund som kommunalare och tidigare ordförande för LO-distriktet. Det ska bli spännande att vilka följderna blir av Hildes topplacering i provvalet. Drygt 600 medlemmar tog sin chans att påverka listan, och av dem lade 127 sin röst på mig som en av "sina" kandidater till kommunfullmäktige. Jag tycker det känns jättebra att så många gett mig sitt för

Jag brukar roa mig med att försöka förutsäga den politiska utvecklingen. De senaste åren har jag flera gånger förvånat mig själv med hur ofta jag faktiskt fått rätt. Sedan någon gång i början av sommaren har jag varit övertygad om att opinionssiffrorna kommer att vända snart. För någon vecka sedan såg jag det första tecknet på att mina förhoppningar var på väg att besannas. Sedan kom partiledardebatten, Sifos fulsiffror och den förnyade debatt om statsministerns later som Josefine kommenterat, och då tänkte jag ett svagt ögonblick att nu jävlar kopplar borgarna greppet. Nu kommer media skriva om borgarnas medvind hela hösten och det kommer bli riktigt illa, tänkte jag och skrev ett argt inlägg . Men dagen efter genomskådades siffrorna , och igår kom nya Demoskop-siffror som återigen signalerade att vänsterblocket går framåt. Socialdemokraterna stiger med hela 4,1 procentenheter, och avståndet mellan vänsterblocket och den borgerliga alliansen är bara en ynklig procentenhet. Nu är v

SSU driver aktivt kongressbeslutet om generell flyktingamnesti. Man ger sig ut på turné i landet och Ekot rapporterar nu om att man trycker på för att få enskilda s-riksdagsledamöter att rösta ja till en amnesti. - Det handlar om våra grundläggande värderingar, det handlar om humanism och det handlar om solidaritet, säger Anna Sjödin till Ekot. Bra Anna! Kör hårt!

I admit it. I just started to read the New York Times after I got an article sent to me on Katrina. Now it's difficult to stop, when articles like this one gets sent for free to my e-mail. Nicholas D Kristof writes that The scenes in New Orleans reminded me of the suffering I saw after a similar storm killed 130,000 people in Bangladesh in 1991 - except that Bangladesh's government showed more urgency in trying to save its most vulnerable citizens. But Hurricane Katrina also underscores a much larger problem: the growing number of Americans trapped in a never-ending cyclone of poverty. The columnist tells us that the number of poor people has risen with 17 per cent under President Bush, and that the infant mortality rate in the US capital is twice as high as in China's capital. African-American babies in Washington DC has less chance to survive their first year than babies in urban parts of Kerala, India. We need more social justice, not less!

Two UK friends sent me the link to a Guardian article yesterday, and I was rude enough not to write anything about it. I was busy arguing on shit polls made by our equivalent to the BBC and on the virtues of the Swedish and American models . But I'll make up for it now. David Clark, former advisor to the Blair government, argue that what's good with the "Anglo-social model" is what is has borrowed from Scandinavia: The active labour market and welfare-to-work policies that have created high levels of employment were pioneered by the Swedes and the Dutch. The half a million new public sector jobs is little more than catch up. The expansion of childcare - one New Labour policy with genuine transformative potential - is Scandinavian in inspiration. Even though some would argue that some of these policies are in fact perverted Scandinavianism - while we say that rights are productive Blair say that obligations are productive - this is very interesting to see for someone

Så beskrev statsvetaren Mikael Gilljam Agendas hantering av Sifo-undersökningen i går i dagens Studio Ett (inslaget är i 17-timmen, börjar efter 22 minuter och slutar efter 30 minuter), vilket Marta påpekat på Motallians . SVT erkänner sitt misstag. Aftonbladet skriver också om "SVT:s Sifo-bluff". Känns bra att det jag skrev här och här inte bara var mina egna ilskna synpunkter utan något som delas av andra och att Agenda tvingades krypa till korset. Kanske spelade det roll att Motallians skrev om detta. Bilden hos många av att Reinfeldt nog vann debatten eftersom det stod i tidningarna dagen efter lär dock kunna kvarstå. Men vi får väl fortsätta pumpa på med argument så borgerligheten tvingas på defensiven. I Norge ser det dock riktigt bra ut. I Gallups senaste mätning får de rödgröna utmanarna 88 mandat medan högerregeringen och Fremskridtspartiet slutar på 81 mandat. Och som jag skrev häromdagen när jag redogjorde för Carl Bildts rädsla, innebär en rödgrön valseger

Okej. När SvD/Sifo gjorde en mätning för en vecka sen hade det borgerliga blocket 53,5 % medan samarbetspartierna fick 43,8 %. I gårdagskvällens mätning, som bara genomfördes med dem som sett debatten vilket var mindre än 30 % av de uppringda personerna, var siffrorna för det borgerliga blocket 54 % medan samarbetspartierna var nere i 31 %. När man också ser i undersökningen att den är mycket skev - dubbelt så hög andel tittare bland egenföretagare än bland arbetare - borde de stora väckarklockarna ringa högljutt. Men nej då. Som jag befarade redan i går kväll berättar nu hela journalistflocken historien om den borgerliga debattsegern. Aftonbladet Lena Mellin tar nog priset - hon skriver att "Betygssättningen är entydig. Enligt både Sifo och en undersökning på aftonbladet.se klarade sig den borgerliga utmanarkvartetten bättre än de tre nuvarande regeringspartierna i SVT:s partiledardebatt ett år före valet." Den så kallade undersökningen på aftonbladet.se går ut på att de

Efter gårdagens partiledardebatt blir jag ännu mer sugen på att läsa Lena Sundströms bok : - Jag och Göran Persson har en knepig relation. Jag skulle vilja göra slut men när jag ser en bild på Fredrik Reinfeldt får jag lust att ropa: Göran, kom tillbaka! Allt är förlåtet!” Lena Sundström menar att "någonstans på vägen har det skett ett systemskifte som vi aldrig röstade fram och som ingen definierat för oss" som Aftonbladet skriver i sin artikel. Trots att hon inte tillhör "den klick med människor som spräckte mödomshinnan på Bommersvik eller hade sin första fylla på Muf-läger" så har hon starka åsikter som hon vill redovisa. Och Göran - jag är en förlåtande typ men jag har sagt det förr , flera gånger till och med faktiskt . Ge fan i att sänka spritskatten!

Medan jag satt och filade på mitt inlägg har redan Ali Esbati skrivit en bra kommentar om partiledardebatten och om SVT:s opinionsmätning. Ska ge några ytterligare kommentarer om SVT/Sifo-undersökningen , som presenterar en stor seger i debatten för Reinfeldt och dessutom ett stort borgerligt övertag i opinionen och sannolikt kommer få stort mediagenomslag i morgon. Det var betydligt fler borgerliga väljare än s-v-mp-väljare som såg programmet. Det färgar också statistiken. Undersökningen är bara genomförd med dem som hade sett programmet vilket är mindre än var tredje intervjuad. Enligt Sifos egna siffror var äldre män som är tjänstemän eller egenföretagare klart överrepresenterade bland dessa. Bland egenföretagarna hade dubbelt så stor andel sett programmet än bland arbetarna. Kategorin "arbetslösa" uppvisar ett mycket högt röstetal på de borgerliga partierna (56 %) med tanke på att debatten till stor utsträckning kretsade kring just denna grupp. Men det kan kanske bero

Partiledardebatten i SVT visade att borgarnas maktpakt vill slå på dem som redan ligger för att finansiera sina skattesänkningar på minst 45 miljarder kronor. De sjuka och de arbetslösa ska betala för en slopad förmögenhetsskatt. Den långtidsarbetslöse ska få sin ersättning sänkt till 5000 kronor i månaden innan hyran är betald - det är vad Fredrik Reinfeldt tjänar på två dagar - och utländska företag ska slippa betala löner enligt svenska kollektivavtal. Allas trygghet ska försämras för att de borgerliga ska kunna genomföra sin politik för ökade klyftor. Valet nästa år kommer att stå mellan den svenska folkhemsmodellen och en amerikansk modell som leder till ett kallare samhälle och ökad utslagning. Partierna till vänster vill ha fler jobb genom ökad trygghet. Högeralliansen vill försämra tryggheten och dumpa lönerna.

Surfing around to get a clear picture of what's happening in New Orleans, and found an interview with New Orleans Mayor Ray Nagin (Democrat). It ends up in tears, as both Nagin and the interviewer are outraged by how the President is spinning in press conferences instead of doing anything to the crisis. Nagin compare the lack of presidential action in New Orleans to the fast actions after September 11th, and openly say that the lack of resources to save lives is partially because of the war in Iraq. He ask for every Greyhound bus in the country to "get their asses moving to New Orleans" and give a clear picture of what is happening in the city. New York Times has an article called The United States of Shame on a President who don't seem to be able to understand anything about the consequences of his actions. And Michael Moore has sent an open letter to the President, saying "No, Mr. Bush, you just stay the course. It's not your fault that 30 percent of New

I'm listening to Godmorgon Världen's reports from New Orleans, and my rage grows for every second. The radio reporter was obviously very shaken of what he saw. When he entered this metropolis through the main highway, it was totally empty except for fires and groups of refugees who created an impression of a third world country at war. The reporter came to the Superdome during the evacuation, where the white soldiers told him not to go into the stadium because he could be mugged or killed. He passed through the gates where the military had locked the citizens in anyway, and saw something completely different than what those victims of white supremacy thinking had talked about. He saw devastated people, people who tried to make their families survive in a place full of excrement, filth and urin. And the fury over how the authorities had handled the situation was enormous, "they treat us like animals" was said by many people in the Superdome. Dagens Nyheter followed J

Jag ser att Johan Sjölander och jag har en gemensam favoritdikt - Göran Greiders "Världen efter kommunismen". Mitt eget favoritavsnitt i denna fantastiska dikt är: "Det var inte förrän på nittiotalet jag lärde känna er: praktiker, hushållare lutade över siffror, föreningsfolk som vet hur man bordlägger katastrofer och entusiasm. Nu svor ni plötsligt över er egen lojalitet. Gustavsson själv stod där, bara halv i den våldsamma storm som blåste upp från ruinhögarna: han vände sig om och tyckte att han var ensam. Alla hans vingar hade kommit någon annanstans ifrån, inte minst från kommunismen och från de fattigastes raseri över haven: från jordens fördömda. Fjärde generationens socialdemokrater var nu djupt rådvilla. De hade mist kontakten med Managuas och Addis Abebas allt fattigare omgivningar, rättvisans själva blodflöden. I den femte kanske tillräckligt många återvänder för att dricka ur källvattnet: planetens brunnar. Den som nu läser Marx igen inser att han faktiskt

I går skrev jag en riktigt kremlologisk (om hur det funkar i de slutna styrelserummen, inte läran om svampar) kommentar på Rebellas blogg . Jag skrev att partistyrelsens nej till individualiserad föräldraförsäkring kan vara taktik för att få med sig både konservativa och radikaler efter ett förväntat nederlag på kongressen. Men jag skrev inte vad jag själv tycker om den taktiken. Jag tror den är stenkorkad. För som Marta skriver är marken beredd för en individualiserad försäkring, också LO är med på den "isländska lösningen". Genom att säga nej nu gör man radikalerna besvikna, och om partistyrelsen förlorar på kongressen kommer partiets linje vara oklar eftersom alla vet att Göran var mot från början. Opinionsbildningen för en individualiserad föräldraförsäkringen är inte den svåraste sak i världen. Om socialdemokratin är tydlig och har de flesta opinionsbildare med sig kommer vi snabbt kunna vända opinionen - gick det med registrerat partnerskap är detta ingen match. Om vi

I ran into Sweden's former Conservative Prime Minister Carl Bildt's blog and found out that he discusses the new centre-left government in Norway that is the probable result of the election on September 12th. Bildt notes that Norway was described as "the last Soviet state" by an enraged Swedish minister a couple of years ago, and says: "When reading the election promises of the Labour Party, it is difficult not to notice the similarities in philosophy to some of the things we are now hearing coming out of Putin's Russia in these respects. State capital. State control. State ownership." Bildt has read a leaflet from Arbeiderpartiet, the Norwegian Labour Party, with the likely next prime minister saying that he wants to "build not to sell the country". This means, according to Bildt, that "the government should own power-, energy- and other natural reserve resources and that mail, telecommunications and railway should remain firmly in state

Med anledning av den mycket kraftiga orkanen i södra USA och rapporterna om flera tyfoner i Japanska sjön lägger jag här upp en artikel som publicerades i SSU Kronobergs tidning Jordgubben under kongressen i början av augusti. Artikeln var då titulerad Sluta strunta i miljön : I januari 2005 svepte stormen Gudrun över Sverige och förde med sig en enorm förödelse. Denna storm är bara ett av många exempel på extremt väder - något som blivit allt vanligare de senaste åren. Många klimatforskare pekar även på hur glaciärer börjar smälta - något som gör att många låglänta områden i världen hamnar i riskzonen för översvämning. Forskarsamhället blir alltmer enigt om att mänskliga utsläpp av främst koldioxid innebär en förstärkning av växthuseffekten. Miljörörelsen ser det så kallade Kyotoprotokoll som förhandlats fram och som ålägger länderna att minska sina utsläpp av växthusgaser som otillräckligt för att stoppa den globala uppvärmningen. Men trots detta vägrar USA och Australiens regeringa

Jag har haft väldigt intressanta diskussioner med Simon J i kommentarerna på sistone, både här och här . Ämnet är så pass intressant att jag tänkte utveckla mina tankar kring den generella välfärdens historia och framtid. Fram till sent 1950-tal har jag svårt att se några tydligt särskiljande drag mellan svensk/nordisk samhällsutveckling och övriga Europas. De flesta länder byggde efter krigsslutet upp en form av välfärdsstat baserad på grundtrygghet enligt modellen från den brittiska Beveridgeplanen. ATP-striden under 50-talets sista år spelade oerhört stor roll för att etablera det som kom att bli en specifik svensk eller nordisk modell på välfärdsområdet. Den kom att föda en ny politisk våg av utvecklingsoptimism och framtidsanda. I det nya överflödssamhället kom medborgarnas krav på samhällsinsatser att öka snarare än att minska som många hade trott alternativt fruktat. Ett "växande förväntningarnas missnöje" uppstod, inte minst från alla de unga människor som stod utan