Vid Jaffa Gate

Jag sitter och skriver dessa rader vid Jaffa Gate i Jerusalem. Vi bor på samma hotell som Selma Lagerlöf gjorde när hon och Sophie Elkan reste hit för att göra research inför boken om de Nåsbönder som bröt upp och bosatte sig i Det Heliga Landet. Gulnade artiklar ur svenska tidningar pryder väggarna utanför rummet där de vistades - tidningar som dock inte berättar om den kärleksaffär mellan Lagerlöf och Elkan som vi som såg julhelgens filmer om Selma är väl medvetna om.

Jag och mina kolleger Adnan Bozkurt och Therese Willstedt tillbringar dagarna i Jerusalems gamla stad. Jag är här med ett projekt som bedrivs av ABF Botkyrka-Salem och Olof Palmes Internationella Centrum - ett projekt för att stödja verksamhetsutvecklingen i Old City Youth Association som kanske närmast kan liknas med ett lokalt Unga Örnar för den palestinska befolkningen. I det som tidigare var Al Aqsa-moskéns stall - en tusen år gammal lokal - bedrivs numera många olika verksamheter såsom exempelvis dans, drama och data. Under de kommande veckorna genomförs ett barnläger.

Min roll här är att vara med och leda en ungdomsledarutbildning. Det är inte helt lätt - ungdomarna som är organisationens framtida ledare påverkas av såväl en starkt patriarkal samhällsstruktur som av den press och stress som den israeliska ockupationen vållar. Vi handledare måste därför jobba väldigt mycket med att se till att de arbetsformer vi väljer fungerar bra för en grupp hyperaktiva tonåringar. Vi gör värderingsövningar, låter dem göra samarbetsövningar med Lego och låter dramagruppen illustrera de fem härskarteknikerna med en specialgjord pjäs.

Det funkar inte heller att komma från väst och “berätta hur det är” - vi arbetar väldigt mycket med att plocka fram de goda idéer som redan finns hos kursdeltagarna. När vi ska fastställa vad som kännetecknar en bra ledare är det deltagarna som plockar fram de viktigaste kännetecknen och förhandlar med varandra om vilka som är viktigast. Kort sagt - alla folkbildarerfarenheter måste fram.

Jerusalem är en otrolig stad på så många sätt. Myllret, människorna, livet. Varje gatsten du kliver på är så fylld av mångtusenårig historia - och av en ständigt pågående kamp i nutid.
Jerusalem är Mellanösternkonfliktens kärnfråga. Den andra intifadan handlade om Jerusalem, liksom den storskaliga bosättarpolitiken som skapar en ring av israeliska förstäder öster om staden som isolerar det palestinierna ser som sin självklara huvudstad från övriga delar av Västbanken. Också i själva Gamla Stan pågår denna strid, där bosättare tar över steg för steg, lägenhet för lägenhet. Ovanför Old City Youth Association, mitt i Gamla Stans muslimska kvarter, bor numera två bosättarfamiljer som rör sig in och ut med hjälp av inhyrda ryska säkerhetsvakter. Ariel Sharon, Israels tidigare premiärminister, har tagit över ett hus som ligger mellan Damaskusporten och Via Dolorosa.

Jerusalem är platsen för en långsam men obönhörlig etnisk rensning. Målet är tydligt uttalat från kommunledningen - staden ska ha en stark judisk majoritet och den palestinska befolkningen ska reduceras kraftigt. Medlen varierar, men inte minst använder man sig av planeringsinstrumentet för att förhindra palestinska familjer från att bygga om och bygga ut sina hus. Familjerna växer, men husen tillåts inte växa med dem. Palestinsk nybyggnation stoppas, medan man bygger för högtryck för israeler. Just nu byggs en spårlinje som ska förbinda centrala Jerusalem med israeliska bosättningar på Västbanken - en linje som ska köras av Veolia som för närvarande också kör Stockholms tunnelbana.

Utbildningen befinner sig nu i halvtid. Vi vet ännu inte om vi ska lyckas med att göra något bestående intryck genom denna utbildning, men arbetet med att bygga upp ett starkt palestinskt civilt samhälle i Jerusalem känns oerhört meningsfullt. Viktigt för de palestinska barn och ungdomar som får ett bättre liv med hjälp av detta, liksom för arbetet för en rättvis fred i regionen i stort..