fredag, juli 10, 2009

När allt är politik

Min palestinska svit fortsätter:

Fredag.
Solen sänker sig över Jaffa.
Butikerna har stängt för länge sedan.
På tvärgatan intill är gatufesten över
där helgen firats in till technotoner
och champagnesprut
i trettiogradig sommarvärme.
Shabbat shalom.

Står på Yefet street
utanför Abulafia Bakery
ska beställa en toast.

Den ser riktigt bra ut
cream cheese, ägg, paprika, oliver och riven ost
i ett gott nybakat bröd
- men så hör jag mitt namn ropas på gatan;
Vem här vet vad jag heter?

Vandrarhemsföreståndaren
som jag snackade på telefon med i morse
och visade min sovplats i eftermiddags
stannar sin cykel
och agerar turistguide.

Han frågar om jag redan beställt,
jag säger nej,
han säger att stället på andra sidan gatan är mycket bättre.

Jag är turist på ett nytt ställe
och har just fått ett tips
från en kille med lokalkännedom.
Ändå struntar jag i rådet.

Jag gjorde rätt.
Toasten var fantastisk
och google håller med;
Fina recensioner i mattidningarna

Men det var inte för maten jag stannade kvar hos Abulafia Bakery.

Och det var inte därför han stannade sin cykel på väg hem för shabbat.

Jag valde det palestinska stället.
Han ville gynna den judiska konkurrenten.

Allt är politik
lärde jag mig på ungdomsförbundskurserna
ingenstans är det mer sant än här.

I det här landet är konflikten ständigt närvarande
men den tar olika former.
Jaffa är ovanligt.
Inte ockuperad mark
inte tale of two cities
blandad befolkning,
kors i taket.
Judiska israeler och palestinier badar bredvid varandra på stranden
bor intill varandra
utan våldets ständiga närvaro.
Jaffa är som Jerusalems gamla stad
men utan maskingevären.

I Jerusalem är gatusopning politik.
Vackra välputsade gatstenar i Gamla stans judiska kvarter
gå ett par meter
in i det muslimska kvarteret
och smutset är djupt ingrott.

Bostadsbyggen och järnvägar
på ockuperad mark
stadsplanering för successiv land grab.

I Jaffa uttrycks det i en viskning;
Handla inte av araberna.

Google berättar mer
under andra intifadan attackerades Abulafia Bakery
av en judisk mobb
veckorna efter att Sharon klivit in i al-Aqsas haram.

Flashbacks från historiens skräpkammare
flimrar fram för mina ögon.
Jag hejdar mig från att uttrycka dem
i skrift.

På vandrarhemmet surrar fläkten
på väggen hänger Theodor Herlzs porträtt
intill en karta över Israel
som det såg ut innan freden med Egypten
ändlösa mil av Sinaiöken.

Bakom mig hör jag böneutroparen
i Mahmudiye-moskén
det gröna ljuset i den höga minareten
skiner i havsutsikten
Gud är stor
i ändlösa variationer
kallar till nattbönen.

Allt är politik.

Inga kommentarer: