Jerusalem - rädslans huvudstad
Ett annat försök att sammanfatta lite intryck från Jerusalem:
Jerusalem är inte en stad
det är en krigszon
maskingevären avslöjar människors rädsla för varandra
Ansedd som huvudstad av två nationer
men i själva verket huvudstad för en, odelad nation
Rädslans nation
Den finns i ögonen på varje Jerusalembo
den illa dolda rädslan för Den Andre
Bosättaren
går uppför trappan till lägenheten med blicken åt annat håll och två säkerhetsvakter i släptåg
väl medveten om att det bara är våld och hot om våld som skyddar honom
då han valt att leva sitt liv som ockupant
Jag ser rädslan i ögonen på Ahmed
som kallats till domstol med hot om sex månaders fängelse
för att han för fyra år sedan ansvarade för en barngrupp där några spontant utropat “Hizbollah”
I en stad där historien lever
varje gatsten skriker ut politiska budskap
Där framtiden finns
i drömmarna om ett annat liv
utan ockupation
eller utan palestinier
Men där nuet inte finns
annat än som en förlängning av historien
eller som en väntan på framtiden
Varje sekund i denna stad interagerar ockupanter och ockuperade
ändå agerar de som att Den Andre inte finns
Två parallella verkligheter
En israelisk, en palestinsk
Att ignorera
är också ett sätt att kommunicera
De ockuperade ignorerar ockupationssoldaterna
säger de att de är här
tänker vara kvar här
att de inte bryts ned
Barnen leker med sina vänner på gatan
ger inte ockupationsmakten rätt.
Vi flytt’ int’
vi ger inte upp
varje dag de ockuperade är kvar
en seger
Ockupationen
ett mentalt fängelse
också för ockupanten
ett mentalt getto.
Jag ser inte ett leende hos någon israel i Jerusalems gamla stad
Inte hos soldaterna
Inte hos de ortodoxa
Inte hos bosättarna
Sammanbitet
tunnelseende
går de i väntan på dagen
då de slipper möta de ockuperades blickar
Ockupanten ser på den ockuperade
genom linsen i en övervakningskamera
Jag går in i Israel
Tjugo meter ned för en trappa
ner till en shoppingarkad
in i en annan värld
I västra Jerusalem finns två saker jag hittills inte sett
leende israeler
och kvinnliga israeler
Kväll i Jerusalem
grillkväll på ett hustak
under himlen
ett stenkast från Klagomuren
Ungdomar sjunger, trummar, skrattar
timme efter timme
energin tycks aldrig ta slut
livet är en evig virvlande dans
i krigszonens epicentrum
Jerusalem är inte en stad
det är en krigszon
maskingevären avslöjar människors rädsla för varandra
Ansedd som huvudstad av två nationer
men i själva verket huvudstad för en, odelad nation
Rädslans nation
Den finns i ögonen på varje Jerusalembo
den illa dolda rädslan för Den Andre
Bosättaren
går uppför trappan till lägenheten med blicken åt annat håll och två säkerhetsvakter i släptåg
väl medveten om att det bara är våld och hot om våld som skyddar honom
då han valt att leva sitt liv som ockupant
Jag ser rädslan i ögonen på Ahmed
som kallats till domstol med hot om sex månaders fängelse
för att han för fyra år sedan ansvarade för en barngrupp där några spontant utropat “Hizbollah”
I en stad där historien lever
varje gatsten skriker ut politiska budskap
Där framtiden finns
i drömmarna om ett annat liv
utan ockupation
eller utan palestinier
Men där nuet inte finns
annat än som en förlängning av historien
eller som en väntan på framtiden
Varje sekund i denna stad interagerar ockupanter och ockuperade
ändå agerar de som att Den Andre inte finns
Två parallella verkligheter
En israelisk, en palestinsk
Att ignorera
är också ett sätt att kommunicera
De ockuperade ignorerar ockupationssoldaterna
säger de att de är här
tänker vara kvar här
att de inte bryts ned
Barnen leker med sina vänner på gatan
ger inte ockupationsmakten rätt.
Vi flytt’ int’
vi ger inte upp
varje dag de ockuperade är kvar
en seger
Ockupationen
ett mentalt fängelse
också för ockupanten
ett mentalt getto.
Jag ser inte ett leende hos någon israel i Jerusalems gamla stad
Inte hos soldaterna
Inte hos de ortodoxa
Inte hos bosättarna
Sammanbitet
tunnelseende
går de i väntan på dagen
då de slipper möta de ockuperades blickar
Ockupanten ser på den ockuperade
genom linsen i en övervakningskamera
Jag går in i Israel
Tjugo meter ned för en trappa
ner till en shoppingarkad
in i en annan värld
I västra Jerusalem finns två saker jag hittills inte sett
leende israeler
och kvinnliga israeler
Kväll i Jerusalem
grillkväll på ett hustak
under himlen
ett stenkast från Klagomuren
Ungdomar sjunger, trummar, skrattar
timme efter timme
energin tycks aldrig ta slut
livet är en evig virvlande dans
i krigszonens epicentrum
Kommentarer
Det här kändes lite som det ikväll. Som en annan sida. Av både dig och verkligheten. Väldigt fint!
Ditt "ärliga" uppsåt framgår ganska tydligt i etiketten som du har givit inlägget. Fantasin "Palestina" (som egentligen är namnet på en region, ungefär som Skandinavien.
Atlantis nästa?