onsdag, juli 08, 2009

Jerusalem - rädslans huvudstad

Ett annat försök att sammanfatta lite intryck från Jerusalem:

Jerusalem är inte en stad
det är en krigszon
maskingevären avslöjar människors rädsla för varandra

Ansedd som huvudstad av två nationer
men i själva verket huvudstad för en, odelad nation
Rädslans nation


Den finns i ögonen på varje Jerusalembo
den illa dolda rädslan för Den Andre

Bosättaren
går uppför trappan till lägenheten med blicken åt annat håll och två säkerhetsvakter i släptåg
väl medveten om att det bara är våld och hot om våld som skyddar honom
då han valt att leva sitt liv som ockupant

Jag ser rädslan i ögonen på Ahmed
som kallats till domstol med hot om sex månaders fängelse
för att han för fyra år sedan ansvarade för en barngrupp där några spontant utropat “Hizbollah”


I en stad där historien lever
varje gatsten skriker ut politiska budskap

Där framtiden finns
i drömmarna om ett annat liv
utan ockupation
eller utan palestinier

Men där nuet inte finns
annat än som en förlängning av historien
eller som en väntan på framtiden


Varje sekund i denna stad interagerar ockupanter och ockuperade
ändå agerar de som att Den Andre inte finns
Två parallella verkligheter
En israelisk, en palestinsk

Att ignorera
är också ett sätt att kommunicera

De ockuperade ignorerar ockupationssoldaterna
säger de att de är här
tänker vara kvar här
att de inte bryts ned
Barnen leker med sina vänner på gatan
ger inte ockupationsmakten rätt.

Vi flytt’ int’
vi ger inte upp
varje dag de ockuperade är kvar
en seger


Ockupationen
ett mentalt fängelse
också för ockupanten
ett mentalt getto.

Jag ser inte ett leende hos någon israel i Jerusalems gamla stad
Inte hos soldaterna
Inte hos de ortodoxa
Inte hos bosättarna

Sammanbitet
tunnelseende
går de i väntan på dagen
då de slipper möta de ockuperades blickar

Ockupanten ser på den ockuperade
genom linsen i en övervakningskamera


Jag går in i Israel
Tjugo meter ned för en trappa
ner till en shoppingarkad
in i en annan värld

I västra Jerusalem finns två saker jag hittills inte sett
leende israeler
och kvinnliga israeler


Kväll i Jerusalem
grillkväll på ett hustak
under himlen
ett stenkast från Klagomuren

Ungdomar sjunger, trummar, skrattar
timme efter timme
energin tycks aldrig ta slut
livet är en evig virvlande dans
i krigszonens epicentrum

4 kommentarer:

Jenny sa...

En vän skickade en gång ett mail till mig och berättade om det man kan läsa som sen inte lämnar en, det var texterna som man bar inuti, som ett skydd mot allt det hårda, vassa, allt som ville få en att tro på en annan sanning. Det var texten av "favoritpoeten", det var "favoritdikten" och "såjävla bäst!".

Det här kändes lite som det ikväll. Som en annan sida. Av både dig och verkligheten. Väldigt fint!

Mats sa...

Vilket trams. Du har inte sett ett leende? Talar vi om samma Jerusalem?

Ditt "ärliga" uppsåt framgår ganska tydligt i etiketten som du har givit inlägget. Fantasin "Palestina" (som egentligen är namnet på en region, ungefär som Skandinavien.

Atlantis nästa?

Isak BK Aasvestad sa...

En jude som bor i Jerusalems gamla stad är per definition en "ockupant"?

Peter Gustavsson sa...

Nej. Ockupant syftar här på ockupationssoldaterna, medan bosättare syftar på dem som tillskansar sig hus i de muslimska och kristna kvarteren. De senare är väldigt sällan goda grannar...