måndag, juli 13, 2009

Till dig som blev kvar

Jag är nu färdig med Jaffa och styr norrut. Här kommer ytterligare ett försök att bearbeta allt jag upplevde i Jerusalem, tillägnad dig som blev kvar:

Jag gjorde vad du inte kunde
jag tog mitt pick och pack
tog en sherut till Tel Aviv
och blev skrivande turist.

Den långe blonde killen
som sitter med sin laptop
sover på taket
badar och läser
och överskattar sin tålighet
mot den subtropiska solen
sticker inte ut
mot andra vandrarhemsgäster.

Religionsstuderande danskar
på resa genom det heliga landet i en månad.
En halv busslast amerikaner,
en turistguide-författare,
de obligatoriska australiensarna.

Två yngre män
sitter ensamma
tittar länge rakt framför sig.

Ryssen
vars släktingar dog i koncentrationslägren
saknar bevis
får inte bli israel.
Tysken
steg upp till Israel härom året
tog värvning
tjänstgör vid checkpointen
till Ramallah
promenerar runt vandrarhemmet
med ett maskingevär
bekänner hur tvivlen växer
på det meningsfulla
i det till synes ändlösa kriget.

Jag tänker på vad som hänt
om du följt med.
Hade du ens
släppts in genom porten
till detta vandrarhem
som bekänner sig till värderingar
om fred, samförstånd och jämlikhet?
Hade du liksom jag
kunnat röra dig fritt på gatorna
som en turist vilken som helst?

Du hade blivit som Jaffas palestinier
andra klassens medborgare
tolererade
så länge de inte sticker upp
protesterar
börjar vifta med palestinska flaggor.

I det gamla Jaffa
har man rensat upp i slummen
renoverat,
snyggat upp
och på köpet
gjort staden judisk.

Hade du följt med mig hit
sex mil från ditt hem
hade de tittat snett på dig
min rörelsefrihet
större än din
i ditt hemland.


Du blev kvar i Jerusalem
kvar i medinan
i myllret
bland människor du känner
vänner sen barndomen
från familjer som levt i staden
i åtta hundra år
och mer.

Du grillar med dina vänner
ljumma sommarnätter
på hustaken
intill al-Aqsa
någon börjar sjunga en sång
en annan tar fram en trumma
några börjar dansa
du insuper röken från vattenpipan
ser på stjärnorna ovanför
du lever
du är här
i Jerusalem
staden i ditt hjärta.

Men ditt folks drömmar
om ett liv här
kolliderar med andras drömmar
som vill bygga Det Nya Jerusalem
bokstavligen
enligt skrifterna
inte enligt William Blake
och otåligt väntar på den dag du ger upp.

Då de kan bilda Old Jerusalem Development Group
rensa upp i droger och kriminalitet
och få väck palestinierna på samma gång.

De vill få bort dig
skrämma dig
förnedra dig.


Våldet
ständigt närvarande
i israelernas turistbutiker
säljer de t-shirts med motiv
Guns N Moses
UZI - how to win way in Israel
Super Jew
America don’t you worry - Israel is behind you

Människors paniska rädsla för varandra
det lågintensiva kriget
klaustrofobin
den eviga väntan
på oklart vad
ger sig på våra psyken
ingen är oberörd.


Jag ska erkänna
det var en befrielse
att lämna
Jerusalem.

Men Jerusalem kommer tillbaka till mig
envist
för Jerusalem ville åt mig
ville ha mig levande.

Jag tänker på
hur två månader på ockuperat område
etsade sig fast i min vän
hur ockupationens maror
red varje natt.

Jag tänker på dig
som lever i det
hur påverkar det dig
att leva
i rädslans huvudstad?

Jag hade svårt att sova i Jerusalem
längtade hem
ville avbryta min resa genom Mellanöstern
innan den ens börjat.
Projicerade hemlängtan
blev patetisk
gjorde misstag
fick hjärnsläpp.

Klarade mig lindrigt undan.
Flydde i tid
kunde fly.
För dig
som inte känner
något annat hem
är det annorlunda.

Inga kommentarer: