Sionism och rasism
World Zionist Federation har gjort bort sig. De delade förra året ut Sveriges första Herzl Award - till en sverigedemokrat. Ted Ekeroth som fått priset är partiets kassör i Lund. Läs mer här och här.
När den svenska Sionistiska federationen insåg hur pinsamt detta var detta bad de Ekeroth att lämna partiet. Men de drog inte tillbaka priset. Och enligt Sydsvenskan tycker ordföranden Bo Sellmander att "Ekeroth gjort ett utmärkt arbete genom pro-israeliska demonstrationer och debattartiklar".
Visst finns en tradition av judehat inom de svenska högerextrema grupperna, men jag är ändå inte förvånad över att en sverigedemokrat kan känna sig hemma i sionismen. Dagens statssionism säger att Israel är en judisk stat - inte en stat för alla dess medborgare. För den som själv med egna ögon sett hur palestinier behandlas - på de ockuperade områdena Västbanken, Gaza och östra Jerusalem såväl som i det egentliga Israel - är det inte svårt att se sionismen som en form av rasism.
Nu ska man dock passa sig för att dra det så långt. Sionism är judisk nationalism, helt enkelt, och precis som här i Sverige är många israeler inte alls fientliga till andra bara för att de älskar sitt land. Det läskiga i Israel är att grundlagen i sig diskriminierar andra folkgrupper - ett tankesätt vi lämnat för ganska länge sen. Det blir inte fred i Mellanöstern förrän världens sionistiska grupper tar ställning för alla israelers mänskliga rättigheter och slutar se sverigedemokrater som ideologiska fränder.
När den svenska Sionistiska federationen insåg hur pinsamt detta var detta bad de Ekeroth att lämna partiet. Men de drog inte tillbaka priset. Och enligt Sydsvenskan tycker ordföranden Bo Sellmander att "Ekeroth gjort ett utmärkt arbete genom pro-israeliska demonstrationer och debattartiklar".
Visst finns en tradition av judehat inom de svenska högerextrema grupperna, men jag är ändå inte förvånad över att en sverigedemokrat kan känna sig hemma i sionismen. Dagens statssionism säger att Israel är en judisk stat - inte en stat för alla dess medborgare. För den som själv med egna ögon sett hur palestinier behandlas - på de ockuperade områdena Västbanken, Gaza och östra Jerusalem såväl som i det egentliga Israel - är det inte svårt att se sionismen som en form av rasism.
Nu ska man dock passa sig för att dra det så långt. Sionism är judisk nationalism, helt enkelt, och precis som här i Sverige är många israeler inte alls fientliga till andra bara för att de älskar sitt land. Det läskiga i Israel är att grundlagen i sig diskriminierar andra folkgrupper - ett tankesätt vi lämnat för ganska länge sen. Det blir inte fred i Mellanöstern förrän världens sionistiska grupper tar ställning för alla israelers mänskliga rättigheter och slutar se sverigedemokrater som ideologiska fränder.
Kommentarer
Jag undrar varför en representant för en tanke om nationell identitet, oavsett om nationalismen baserar sig på etnicitet, religion eller civila liberala ideal, skulle vilja ty sig till ditt parti. De enda som kan tjäna på er "mångkulturella" eftergivenhet är islamister, eftersom de multiplicerar sig fortast (stora familjer) och är mest "radikala" i att skjuta fram sina positioner samt hålla samman sin solidaritet och sin identitet.
Nuförtiden är Europeiska höger och vänsterkanterna enade tillsammans med militanta ismalister mot Israel. Ett exempel är förintelseförnekaren Ahmed Rami och Radio Islam, dömda för hets mot folkgrupp, som fick stöd av både nynazister och Jan Guillou. Förintelseförnekande historikern Robert Faurisson fick stöd av svenska vänsterprofiler i samma veva.
Ett annat är vänsterns omfamning av Hizbollah och Hamas under senare år. Vänsterns allians med islamisterna medför att bögar - som kallas "perversa" av islamisterna - går emot vänstern i mellanösternfrågan. Det finns historiska rötter - KFML(r) sparkade ut bögarna ur partiet på 70-talet, med motiveringen att homosexualitet var borgarklassens dekadenta nöje.
Det är helt rätt att Israel under pionjäråren var starkt präglat av den politiska vänstern. Under den tiden såg också svensk socialdemokrati på Israel med andra ögon. Men händelserna 1967 förändrade läget - Israel gick från att vara ett litet land omringat av mäktiga grannar till att vara en ockupationsmakt för miljontals palestinier. Detta förändrade också israelisk politik när Likud lyckades vinna valet 1977 och tog över rollen som Israels statsbärande parti. Den verklighet som ockupationen skapat har vridit israelisk politik i en annan riktning - något som också påverkat den politiska vänstern i landet.
Verkligheten är mycket komplexare än vad enkla slagord kan göra gällande. Men när den världssionistiska rörelsen får för sig att fiendens fiender är deras vänner gör den sig själv en stor otjänst.
Du förklarar detaljerat hur svårt det är att "inte svårt att se sionismen som en form av rasism", men backar sedan till att man ska ”passa sig för att dra det så långt”. Jo nog ska man passa sig alltid. Som historiker vet du kanske att ditt ordval är väldigt likt en ökänd FN-resolution från 1975. FN drog tillbaka den 1991, och en skamsen generalsekreterare bad om ursäkt. Men varför inte upprepa slagorden ännu en gång, speciellt om man säger sig inte stå för dom....
Efter den balansgången säger du vidare att det läskiga i Israel ”är att grundlagen i sig diskriminierar andra folkgrupper”. Israel har dock ingen grundlag, och de lagsystem man har är i stort sett neutralt för ras och religion. Visst finns brister, men det är ganska illvilligt att anklaga landet för rasism och rasdiskriminering. Landet har i 60 års tid befunnit sig i krig med arabvärlden och har trots det skapat en demokrati som ger landets 20% araber möjligheter som är unika, mätt både med lokala mått och med EU–mått. Det borde applåderas snarare än användas som argument mot Israel. Jag har skrivet ett debattinlägg om det här:
http://tohell.wordpress.com/2007/05/19/israel-%e2%80%93-for-demokratiskt-for-sitt-eget-basta/
Och ett annan här:
http://tohell.wordpress.com/2006/12/19/felaktigt-ifragasattande-av-israel-som-demokrati/
Sedan kopplar du ihop bristen på mänskliga rättigheter i Israel med freden i Mellanöstern vilket iofs är lite originellt, men helt obegripligt. På vilket sätt skulle de israeliska arabernas situation vara så dålig att den är avgörande för freden i Mellanöstern???
Och att antyda att man ser ”sverigedemokrater som ideologiska fränder” är väl lite väl lågt. Inget av de Ted Ekeroth fått pris för har med Sverigedemokraterna att göra. ”Guilt by association” borde vara ”ett tankesätt vi lämnat för ganska länge sen”
finns en del undersökningar och artiklar i ämnet, tror det var expo (en tidning som su säkert läser) som hade en bra artikel för några nummer sedan
Ja, gör hellre det än att smutskasta mig.
"... men jag är ändå inte förvånad över att en sverigedemokrat kan känna sig hemma i sionismen."
"Men när den världssionistiska rörelsen får för sig att fiendens fiender är deras vänner gör den sig själv en stor otjänst."
Hur skall du ha det? Är SD:s demokratiska kulturnationalism lik sionismen eller ej? Själv tycker jag att den är det - och jag vet att att många sd:are är ärliga och uppriktiga beundrare av Israel. Själv är jag liberal civil nationalist och kritisk till både SD och Israel. Men jag tycker att din kritik är osaklig och orättvis. Menar du att Israel inte skall eller skule ha försvarat sig mot angreppen och terrorn? Och vad har du att göra med huruvida det finns demokratiska kulturnationalister i världen eller ej? De är legitima.
Fram till du har något som helst att komma med, utgår jag från att du ljuger. Jag har, efter mina snart 10 år i ungdomsförbund och parti, inte stött på den förment utbredda antisemitismen.